Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘1900-talet’

Ett inlägg om en bok.


 

Denna dagen ett livSom så många andra läste jag – eller fick läst för mig – Astrid Lindgrens böcker när jag var barn. Därför var jag otroligt nyfiken på den senaste biografin om henne. Jens Andersens Denna dagen, ett liv. En biografi över Astrid Lindgren kom ut 2014. För ett tag sen hittade jag den på bokrean hos Bokus och slog till. För 79 spänn för cirka 450 sidor är ett ganska bra pris.

Ungefär en tredjedel av boken handlar om Astrid Lindgrens första graviditet och första barn. Hennes andra barn, dottern Karin, nämns nästan som i förbifarten. Kanske har Karin Nyman själv velat ha det så. Jag tycker spontant att flickan som inspirerade sin mamma till att skriva om Pippi Långstrump borde ha fått mer plats i boken. Det var ju med Pippi som Astrid Lindgren fick sitt litterära genombrott. Men samtidigt är det egentligen inte svårt att förstå att danske Jens Andersen fokuserar på sonen Lasse, som ju föddes i Danmark och tillbringade sina första år där.

De två återstående tredjedelarna ägnas främst åt Astrid Lindgrens författarskap och arbete. Det är intressant att läsa om hur hon skriver sina böcker, men också hur hon på äldre dar kastar sig in i politiken – som Pomperipossa. Jag hade ingen aning om att Astrid Lindgren nog faktiskt bidrog till att sossarna förlorade valet 1976…

Om jag hade fått önska hade jag gärna läst mer om Astrids familj. En biografi bör ju inte lyfta fram en liten del av en persons familj och heller inte enbart handla om personens gärning. Jag hade velat se mer av personen bakom alla de fina barnböckerna. Det jag uppskattade mycket i boken var emellertid det rika bildmaterialet.

Det totala Toffelomdömet hamnar på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


De flesta av oss
som har vuxit upp under senare delen av 1900-talet och framåt har nån sorts förhållande till Astrid Lindgren, hennes böcker och hennes karaktärer. Som barn älskade jag Barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Men som vuxen kan jag gråta över Bröderna Lejonhjärta – och inse att jag faktiskt inte har läst alla böcker i Astrid Lindgrens produktion. Vilken bok eller vilka böcker av henne är DINA favoritböcker eller vilken karaktär/vilka karaktärer gillar DU mest? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en somrig bok.


 

MarielundI början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Boken finns att köpa
på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.


Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Häromdan läste jag i Byhålebladet om en upphittad ring. För några år sen hittade en kvinna en förlovnings- eller vigselring vid Slussen. Ärlig som hon är lämnade hon in ringen till polisen. Men ingen ägare hörde av sig och kvinnan fick behålla ringen.

ring

Det här är MIN ring! Du får bara titta.

 


Cajsa, som kvinnan heter,
började forska lite om ringen på egen hand. Vidare la hon ut efterlysningar lite här och var efter ringens ägare. Tyvärr gav det bara felaktiga napp. Så hamnade ringen i en låda hemma hos Cajsa – tills hon flyttade. Då började hon klura på ringen och dess ägare igen.

Det Cajsa har fått fram är att ringen är tillverkad av en guldsmed som funnits i Metropolen Byhålan. Utan att röja för mycket berättar Cajsa för Byhålebladet att det finns ett årtal från första hälften av 1900-talet graverat i ringen. Ringen är gjord i hela 23 karats guld, men det märkliga är att den är tillverkad 22 år EFTER förlovnings- eller vigseldatumet. Cajsa avslöjar också att det står Fredrik och Brita i ringen.

Det är väl inte så att DU är Fredrik eller Brita eller rentav ett barn till dem? I såna fall kan du höra av dig till familj(snabel-a)mvt.se så får du Cajsas mejlaldress!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Miss Marple

Miss Marple från 2013 spelas av Julia McKenzie.

I stället för att sitta och klaga på att det är skit på TV, bestämde jag mig för att se Miss Marple: Endless night (2013). Det var vännen FEM som gjorde mig uppmärksam på att det var nåt sevärt. Ett tag var jag inne på Rosemary’s baby, men den har jag sett ett antal gånger – den är ju från yngre stenåldern. Miss Marple, den gamla ungmön, gjordes förra året.

Den här gången har miss Marple rest till en väninna som nyss har blivit änka. I samband med vistelsen träffar hon den unge Michael. Michael drömmer om ett bättre liv. I och med att han träffar Ellie blir det verklighet. Men snart börjar det hända mystiska saker. Ellie råkar ut för olika missöden. Är det den gamla kvinnan som har uttalat sina märkliga spådomar? Ett mord blir sen ytterligare ett och ett tredje, till och med. Fast redan i det förflutna…

Det här är riktigt spännande och ganska nya Agatha Christie-filmer. De känns moderna även om de utspelar sig i början av 1900-talet. Sen har vi väl var och en vår favoritskådis när det gäller rollen miss Marple. Jag tycker att Julia McKenzie gör den riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt. Det är ju ingen Oscarsnivå, men i mitt tycke oväntat bra.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att försöka få sig på bättre humör.


Nej, det hjälper mig inte ett dugg
att sitta här hemma och glo. Det hjälper inte ett dugg heller att få veta att det alltid finns människor som har det värre än jag – det vet jag, men det skiter jag i just nu, i ärlighetens namn. Jag har fullt upp att överleva varje dag, ifall nån ville veta det. Eller det kanske de flesta skiter i också. Vad vet jag, vad vet jag.

En Twitter-vän har tänt en hoppets låga som skulle kunna ge nånting kortsiktigt. I övrigt är det pitch black. Idag har jag inte hittat ett enda jobb att söka. Inte ett.

Eftersom Fästmön hade några ärenden idag hängde jag på. Behövde tanka bilen ifall, ifall jag ska… åka nånstans längre än i stan, så jag skulle ändå ut. Dessutom är det skönt att känna sig lite behövd, för att skjutsa Anna i bilen underlättade på flera sätt idag.

Vi tog oss till Stormarknaden där jag tittade på konstiga – och då menar jag verkligen konstiga leksaker!.. Vad sägs om… Dumma mej, till exempel?

 Dumma mej

Dumma mej – en passande leksak för undertecknad.


Och så ÄNTLIGEN
fick jag chansen att göra ett nytt försök att filma grisen. Jag fattar inte hur människorna som arbetar i leksaksaffären i fråga står ut hela dagarna… (Du måste ha ljudet på!)


Inne i sagda leksaksaffär fanns ännu mer prylar som LÄT väldigt illa. Fast den här saken åker fett upp på min önskelista till tomten! Notera att jag trycker på en knapp, det är INTE jag som låter!


Ingen av leksakerna på filmerna
fick följa med hem utan i stället införskaffades ett högst ordinärt spel som ska bli en present i helgen.

Mycket folk i rörelse gjorde att vi for vidare ganska snart. Nästa mål blev Röda korsets second hand-butik i Boländerna. Där visste jag sen tidigare att det finns gott och billigt fika, så vi slog till med var sin mugg underbart kaffe.

Kaffe

Kaffet smakade ljuvligt!


Slog på stort
och tog var sin havrekaka till. Måste ju fylla på med lite energi.

Havrekaka

Havrekaka till kaffet. Fikat på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, kostar nästan ingenting!


Nytt på Kupan,
som Röda korsets second hand-affär heter, var ett litet vintagerum. Det var dock flera olika 1900-talsårtionden som trängdes där. Men utanför möttes vi av 1960-talets största pingla, Marilyn Monroe. Hon var dock inte till salu!

Marilyn

1900-talets största pingla!


Anna gjorde ett riktigt fynd
som vi sen for ut till Himlen med. Det var mest här som behövdheten kom in. Det är gott att kunna hjälpa till, att hjälpa sin älskade lite praktiskt.

Själv fyndade jag som vanligt böcker, bland annat en bok av en av mina svenska favoritförfattare, Göran Tunström. En Selma gav jag för dessa två:

Berömda män som varit i Sunne o Tänk på ett tal

Berömda män som varit i Sunne och Tänk på ett tal – för tillsammans 20 kronor.


Nu har det blivit kolsvart utanför
och magarna knorrar. I kväll blir det körv och potatisklyftor till. Jag är glad så länge det finns mat att ställa fram på bordet.

Vad ställer/ställde DU fram på köksbordet till middag idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett filmepos.


Allt medan regnet vräkte ner utanför
ramlade jag mer och mer in i en film jag alltid velat se men aldrig sett. I kväll visade Tv8 Höstlegender (1994). Jag var fängslad från klockan 21 och mer än två timmar framåt.

Höstlegender

Ett filmepos.


Den här filmen handlar om familjen Ludlow
som bor i Montanas ödemarker. Pappa översten bor i princip ensam med sina tre söner Alfred, Tristan och Samuel. Mamman lämnar dem en vinter för hon klarar inte kylan.

En dag kommer minstingen Samuel, nu vuxen, hem med sin fästmö Susannah. Och redan då inser man att alla bröderna blir kära i henne. Men det rasar ett krig ute i världen. Bröderna ger sig ut i det – och en av dem stupar: Tristan lyckas inte skydda lillebror Samuel.

Alfred återvänder hem till pappan och gården. Susannah är kvar där. Alfred friar så småningom, men det är Tristan hon trånar efter. Och en dag kommer även han hem. Fast… sen sticker han igen. Alfred drar till stan och blir både rik och framgångsrik…

Den här filmen är ett underbart epos om en familj, från 1900-talets början och fram till 1960-talet. Somliga skulle kalla den sentimentalt dravel och Hollywoodtrams. Det gör inte jag. Jag har inget emot att fälla en och annan tår över kärlekens krångliga vägar…

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.Snyggve
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Bland prylarna
i kvällens program gillade jag till exempel…

  • En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och   10 000 kronor.
  • En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
  • En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och       8 000  kronor.
  • En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
  • En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.

Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »