Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged affärer, alkohol, asfaltsblomma, ägare, öppet, överman, överräckas, badrum, balkong, balkonger, bonus, bra, byta några ord, centralen, Costas taverna, Dagens Bibelord, dela, detalj, dissa grisskiva, entré, extra roligt, första stoppet, ficklampa, foto, Fyrisån, Gamla Hotell Gillet, gäst väder, gravkor, grädde, Gustav Vasa, Gustavianum, hastigt avsked, häl, Heliga Birgitta, hemtrakt, himlen öppnade sig, Hjärter Kung, ingen idé, innertak, iPhone, Jernbron, Jesus, Kafferummet Storken, kamera, katt, Kina, komma hem, komplettera, kostcirkeln, långresenärer, lördag, ljus, macka, mat, månglarna i templet, möta, mes, middag, minnet är gott men kort, modernt, moln, monsunregn, morotskaka, norra Grekland, okänd rygg, ont i fötterna, paraply, parfymflaskorna, på allas läppar, posera, pris, profan, pulled honey, rödvin, rosa, S:t Eriks torg, sakral, selfie, sinka vår framfart, Skattkammaren, smolket i bägaren, smycken, sophink, stadig lunch, stängningsdags, stängt, tåg, textilier, tillreda, toppenval, torn, träd, trädkrona, trädstam, tryckt, turist, turist i sin egen stad, upplevelse, Uppsala, Uppsala Domkyrka, vackra blommor, väktare, vinka on 16 augusti 2014|
4 Comments »
Ett turistigt och vänligt inlägg.
Det är alltför sällan man är turist i sin egen stad. Därför blev det extra roligt när tillfälle gavs under lördagen då vi och Uppsala gästades av herr och fru Hatt. Eller Ulf och Tatiana, dårå. Tyvärr visade sig Uppsala inte från sin bästa sida vädermässigt. Vi drabbades av ett par monsunregn som sinkade vår framfart. (Paraplyer är för mesar, remember?) Fast jag tycker nog att Gustavianum borde ha liiite längre öppet än till klockan 16 – det är ju trots allt fortfarande många turister här… Vi kom bara in till entrén där det ända jag hann göra var att ta en selfie… Väktarna ville INTE posera med mig.
Vi mötte ”Hattarna” vid tåget – och innan dess mötte vi två lokala bekanta, B och C! Det blev lite bonus! Första stoppet blev Kafferummet Storken där en stadig lunch intogs. Det vill säga Fästmön och jag delade på en macka, dissade grisskivan på den och jag kompletterade kostcirkeln med en morotskaka. Med grädde. Extra roligt var det förstås att min vän Greken, ägaren själv, var på plats så att vi fick byta några ord om vad som hänt sen sist.
Så småningom upphörde regnet och vi tog oss i sakta mak upp till Uppsala Domkyrka. På vägen fotade vi en hel del. Jag insåg att jag har mött min överman när det gäller att fota – i Ulf. Han tog mer än dubbelt så många bilder som jag! Vi tittade också in i ett par små affärer på vägen upp till Dômen. Ursprungligen hade vi tänkt börja med Gustavianum, men vi kom dit en kvart före stängningsdags och då var det liksom ingen idé – där finns ju massor att se.
Men även i Domkyrkan finns det massor att se. Det var en hel del nytt även för mig sen jag var där sist. Fast roligast av allt var nog att få besöka Skattkammaren, för det hade ingen av oss gjort tidigare! Tyvärr var min ficklampa och ljuset där uppe alltför dåliga för att min iPhones kamera skulle kunna ta några bra bilder. Du får helt enkelt gå dit och titta själv! Det kostar 40 kronor och är en upplevelse som handlar om textilier och smycken, framför allt.
Efter det spännande sakrala besöket blev vi lite mer profana. Tanken var att vi skulle ta oss ner till Linnéträdgården via Jernbron. Och det gjorde vi. Men även där var det stängt – utom under träden. Det var tur för oss, för himlen öppnade sig åter igen och vi stod tryckta mot en trädstam, under en kraftig trädkrona, en god stund.
Till sist började regnet avta och vi sprang under ballarna* bort till Costas. Han fick den äran att tillreda vår middag åt oss. Det var ett toppenval av oss. God mat, bra priser och roligt med ett vin från norra Grekland, Costas (?) hemtrakter. Dit går vi igen!
Vid Centralen blev avskedet hastigt, men jag tror att vi alla fyra kom hem som vi skulle. Och kanske är det inte bara jag som har lite ont i fötterna idag..? Enda smolket i min bägare var parfymflaskorna som står kvar hemma i badrummet och som skulle ha överräckts till fru Hatt. Minnet är gott men kort.
Här är några bilder från vår dag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
*ballarna = balkongerna
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Musik, Personligt, tagged alarm, Almedalen, arbete, arbetsvecka, asfaltsblomma, behaglig temperatur, blogg, blomma, elakt och vasst, Framtidsstafetten, hängslen, hårdrock, hemmatofflor, hemsidor, hiss, inlägg, inspiration, intervju, klockradio, labb-chef, lön, ledigt, livrem, mobiltelefoni, ond häl, orange, Päronsplitfrågor, personlig sfär, pikant inslag, populär i omgivningarna, sammanställning, sätta färg på tillvaron, sci-fi-känsla, semester, semesterersättning, sena fester, seriösa inlägg, skria "allt", snacka småländska, sova ensam, startsida, synd, takarmatur, termometer, tokigt och slugt, tramsinlägg, tråkigt, trögt, trött, tryckande värme, tystna, varm, volymen inne i bilen, webberier on 02 juli 2012|
12 Comments »
Oj oj, i morse var det trögt att komma upp! Inte för att jag inte längtar till jobbet utan för att jag var jättetrött. Att kliva upp tio minuter över sex är ingen höjdare då. De veckor jag sover ensam ställer jag mobilen på alarm klockan 6.10 som hängslen – och som livrem ställer jag klockradion på 6.30. I morse glömde jag stänga av alarmet på klockradion. När jag upptäckte det hade den stått och spelat hårdrock i fyra minuter… Gissar att jag blir ännu mer populär i omgivningarna… 😳 Men man måste ändå erkänna att jag är ett litet pikant inslag i somligas tillvaro och att jag onekligen sätter färg på den..
Och somliga ska vara glada att här inte förekommer sena fester eller annat sånt,
sade hon till tröst.
Den här fina orange blomman sätter färg på min egen tillvaro just nu.
Jag var varm när jag vaknade. Det är en sorts tryckande värme ute. Inte riktigt klart. Termometern visade bara 15 grader. Så det är ganska OK att jobba. Jag har behaglig temperatur på kontoret, det är förstås styrt efter om det nån befinner sig i rummet – precis som takarmaturen. Dessutom pratar våra hissar småländska. Snacka om sci-fi-känsla ibland…
Det börjar bli tomt på jobbet. Gissar att det inte är många själar i tjänst den här veckan. Ännu färre lär det bli nästa vecka, min sista arbetsvecka på ett tag. Jag kan inte fatta det, att jag får fyra veckor ledigt med semesterersättning och lön – och sen får jag komma tillbaka och jobba igen!!!
Idag blir det som vanligt lite webberier. Vi har folk som ska prata i Almedalen i eftermiddag och om detta och lite annat ska vi publicera ett par texter på våra hemsidor. Efter lunch hoppas jag att jag har en intervju med en av labb-cheferna – det är tredje försöket. Detta blir nog den sista intervjun jag gör före semestern. Jag ska jobba vidare med startsidan och sammanställningen av vad som behövs göras etc också. Så nog finns det jobb, alltid! Och det är jag självklart glad för. Inspirationen jag får av arbetet här påminner om den här blomman, snudd på en asfaltsblomma…
Snudd på en asfaltsblomma.
Med krämporna är det sisådär idag. Jag tror att det är därför jag känner mig så trött. Hälen gör lite ont idag också och jag tror att det är för att jag inte använde inläggen i hemmatofflorna igår kväll. Hur som helst tänker jag leva vidare – till somligas förtret. Men då skulle ni höra volymen inne i bilen när jag kör… Sätter färg på tillvaron, verkligen…
En fundering till sist: det verkar som om tramsinläggen här typ Päronsplittgåtor är de mest lästa och inte de inlägg som är mer seriösa och viktiga, till exempel det inlägg som är en del av Framtidsstafetten. Jag tycker att det är lite synd. Skriver jag så tråkigt??? Tyvärr skriver jag inte för läsarna utan för att jag vill skriva, för att jag har ett behov av att skriva. Därför minskar antalet tramsinlägg framöver, liksom inläggen om somliga som tillhör den personliga sfären. När jag skriver vill jag skriva ”allt” och det passar sig inte i vissa sammanhang. Då tystnar jag. I övrigt fortsätter jag att skriva – elakt och vasst om tokigt och slugt – i en blogg nära dig!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 