Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klanka ner på’

Ett lite värmande inlägg.

 

Geishahjärtan kakor

Hjärtligt idag.

Nä, det är inte alla som tycker att jag är en skit eller urdålig eller inkompetent. I eftermiddag, när jag var på en liten runda bland några användare som hade en del märkliga problem fick jag höra så värmande och hjärtliga ord om mig själv att jag blev generad. Och rörd.

En användare undrade om jag hade sökt tjänsten. Dessutom berättade h*n att de senast idag hade suttit och pratat om hur svårt det är med kommunikation – och att förstå kommunikatörer. Men de var överens om en annan sak också:

Den där nya, hon är jättebra, för man fattar vad hon säger och hon är serviceinriktad och trevlig.

Det är ett mycket gott betyg för en propagandaminister kommunikatör som jag. En sån som rätt ofta känner sig missförstådd och misstolkad. Kanske det är i undantagsfall? Att det ligger i tolkarens inre att inte förstå eller kanske rent av med vilje missförstå? För övrigt vill jag poängtera att jag inte är jättebra, serviceinriktad och trevlig för att jag gör användarnas jobb åt dem. Jag gör mitt jobb.

Innan jag lämnade kexfabriken visade jag en användare rätt till en mapp med bilder. Sen åkte jag hem. Då var klockan strax efter halv fem. Tyckte att jag kunde sluta lite tidigare eftersom jag ju var på jobbet trekvart tidigare än vanligt.

Före arbetsdagens slut hade jag också kontakt med vänliga M som tackade såå mycket för all hjälp i samband med utmärkelsen. Tänk så mycket ett tack gör och vänliga ord på det! Det kändes nästan som om jag skulle lyfta. Vis av erfarenhet vet jag dock att i morgon är en annan dag och då hittar man säkert nåt att klanka ner på. Men det är det. Nu är nu. Alldeles strax ska Fästmön och jag ta en kvällskaffe med morotskaka till. Morötter är ju nyttiga, har jag hört…


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det dags igen att besöka Fjällbacka. Fästmön och jag kurade under var sin pläd och kollade Fjällbackamorden: Vänner för livet.

Fjällbackamorden

Erica och Patrik löste mordgåtor tillsammans i kväll igen.


Kvällens film
handlade om Peter, Ericas gamla bäste vän som försvann en dag när de var i yngre tonåren. I en TV-intervju väcks Ericas funderingar kring vad som hände. Strax därpå mördas Peters lillebror just som han har ringt Erica för att prata om sin storebror. I samma veva ska det vara återträff på skolan där Erica, Peter, Patrik med flera gick. Då sker ytterligare ett mord.

Alltså jag ångrar nästan lite att jag sa till mamma idag att det var OK för henne att se Fjällbackamorden, att det inte var så läskigt. För läskig var just vad jag tyckte att kvällens film var. Särskilt med tanke på… höjderna…

Jag tycker att det är tråkigt att så många hela tiden klankar ner på Camilla Läckberg, hennes böcker och nu också hennes filmer. OK, böckerna och filmerna är inte av Nobelprisklass, men det finns betydligt sämre litteratur och film. För mig känns det nästan som ren och skär svensk avundsjuka. För Camilla Läckberg är trots allt en framgångsrik kvinnlig författare. Ett litet plus i denna film var för övrigt att flera talade med västsvensk dialekt, inte enbart stockholmska som i den första filmen.

Högt betyg från Tofflan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »