Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner, tagged avskräckt, Barn 44, beskriva karaktärer, debut, deckare, fantastisk, gård, Gården, gömma sig, gott betyg, hemland, julklappshög, lögn, lista ut i förväg, litteratur, London, mamma, Mats Strandberg, många bottnar, obehaglig, omdöme, pappa, psykologisk dramathriller, psykos, roman, sagovärld, sjukhus, skräckroman, slut, Stimpla Publishing, svag, svenska, Sverige, tack, telefoni, Tom Rob Smith, Troll, underbar berättare, underlig historia, verkligheten on 08 januari 2016|
Ett inlägg om en bok.
Jag plöjer vidare i högen med julklappsböcker. Vännen FEM hade lyckats få tag i Tom Rob Smiths bok Gården, en bok jag letat efter länge. Jag hade tidigare läst författarens debut, Barn 44, och nästan blivit avskräckt från vidare läsning. Men nånting sa mig att Gården var annorlunda… Tack snälla FEM!!!
Det lilla förlaget Stimpla Publishing har gett ut Gården på svenska och klassar den som en psykologisk dramathriller. Jag vill ju heller kalla böcker för typ deckare eller skräckromaner, men i det här fallet viker jag mig. Boken handlar om Daniel som bor i London med sin kille Mark. Daniel har dolt förhållandet med Mark för föräldrarna. Dessa har lämnat London och köpt en gård i mammans hemland Sverige. En dag ringer Daniels pappa och berättar att mamman är sjuk – hon har fått en psykos och är intagen på sjukhus. Daniel bestämmer sig för att åka till Sverige, men så dyker mamman upp. Hon gömmer sig i Daniels och Marks hem och berättar en underlig historia. Bland annat hävdar hon att allt Daniels pappa har sagt är lögner…
Det här är en bok som är både obehaglig och fantastisk. Författaren är en underbar berättare, trots att han är lite svag på att beskriva karaktärer. Kanske han och Mats Strandberg skulle skriva nåt ihop..? Skämt åsido, det är en riktigt spännande roman med många bottnar i såväl verkligheten som i sagovärlden bland trollen. Jag kan inte lista ut slutet i förväg och det är ett synnerligen gott betyg.
Toffelomdömet blir det högsta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged överraskning, bygga upp, deckare, drabbas, ensam mamma, fall, fantisera, författare, fenomenalt, gott betyg, Helveteselden, Karin Fossum, kniv, läsare, litteratur, mördad, mördare, mötas, norsk, omdöme, omständigheter, ond, parallella historier, pocketbok, polis, polisroman, psykologi, realistisk, skoavtryck, son, spekulera, thriller, tilltala on 19 december 2015|
Ett inlägg om en bok.
Karin Fossum är en av mina norska favoritförfattare. Hon skriver alltid spännande, psykologiska thrillrar. Inte direkt deckare, men en dutt polisroman, en dutt psykologi. När Helveteselden kom ut i pocket slog jag till och köpte den.
Boken handlar om två ensamma mödrar som lever med var sin son. Den ena sonen är fem år, den andra 21 år. De båda berättelserna skildras med nåt halvårs mellanrum. Och början är slutet för mamman med femåringen: de båda hittas mördade i en gammal husvagn. Polisen Konrad Sejer får fallet på sitt bord. Det enda spåret är en en kniv och ett skoavtryck.
Författaren bygger upp berättelsen fenomenalt. De två historierna löper parallellt, om än med ett visst tidsglapp. Läsaren förstår ganska snart att historierna ska mötas, men jag kan inte räkna ut hur! Och det är för mig ett gott betyg på en deckare. Jag spekulerar och fantiserar. Trots det blir slutet en riktig överraskning.
Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta. Den här typen av deckare tilltalar mig otroligt – för att den känns så realistisk, för att den skildrar människor som drabbas av omständigheter och för att mördare inte nödvändigtvis är alltigenom onda.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, tagged a-kassa, aktiv, anmälan, antivirusprogram, artikel, avsky, ärende, åtgärda, barn, behandla, bero på, blogg, Dagens Nyheter, dela, DN Åsikt, dyrt, engagera, Enköpings kommun, Facebook, följare, fetma, fråga, fundera på, fundersam, glad, gott betyg, gråt, gråta av ilska, högkostnadsskydd, hedrande, hjärtinfarkt, holländska forskare, informationsrik, ingen fena på matlagning, inlägg, inredning, inte gratis, inte råd, inte säker, jobba, klander, klassfråga, kol, kommentar, kommunaställd, kropp, läsa, lättrörd, lön, lunch, magsår, må bättre, må sämre, patient, positiv, positivism, responsivitet, salt, söt, sjukdom, sjukvård, skadeståndskrav, skärmdump, sköta om, Skolinspektionen, Smampion, sociala medier, sommar, sorglig, sosse, studerande, studiemedel, svar, svära, tak, tandblekning, tandvård, tänder, tionde plats, topplista, totalt ointresserad, trevlig, TT-artikel, tydlig, Uppsala kommun, Upsala Nya Tidning, växa mest, verkliga livet, visdomstand, webbplats, Wictor Deverot Hasselmark, yngsta bonusdottern on 26 augusti 2015|
2 Comments »
Ett smått fundersamt inlägg om gråt av olika slag.
Att gråta är hemskt, men efter ett tag tycker jag att det känns bättre.
I morse läste jag en TT-artikel om att en faktiskt mår bättre när en har gråtit. I alla fall om en ska tro på holländska forskare som har gjort en studie på 60 lättrörda personer. Deltagarna fick se två sorgliga filmer och gradera sitt humör före samt tre gånger efteråt. Resultaten visade att knappt hälften grät och förstås mådde sämre direkt efter filmvisningen. Efter 20 minuter låg humöret på samma nivå som innan. Och efter en och en halv timme mådde de till och med bättre. Vad det beror på utredde inte forskarna. Men kanske kan det vara så att det helt enkelt är bra att gråta..? Personligen avskyr jag att gråta, samtidigt som jag vet att jag faktiskt mår bättre efteråt. Vad tycker DU om att gråta???
Den här bloggen låg på en hedrande åttonde plats idag strax före lunch.
Att ligga i topp är inte alltid en välsignelse. Men Uppsala kommun har hamnat på tionde plats på en lista över hur bra kommunerna är på att nå sina användare på Fejan. Men Enköpings kommun är faktiskt bättre och hamnar på andra plats, nåt som nämns liksom i andra hand i lokalblaskan. Hur kunde Uppsala kommun hamna på tionde plats? Analysföretaget Smampion (vars webbplats inte bedöms som säker av mitt antivirusprogram…) bevakade landets 172 kommuner på Fejan under sommaren och kollade vilka som växer mest (flest följare?), är mest aktiva och engagerar flest följare. Kommunen får gott betyg vad gäller responsivitet (att de svarar), men också för att följarnas frågor hanteras tydligt och trevligt. Det är ju bra. Att Uppsala kommun är bra på Facebook. Men alla finns ju inte på Fejan. Hur står det till i verkliga livet? En sån som jag undrar hur många ÅR det ska ta innan yngsta bonusdottern får svar på sitt ärende, som gått från anmälan till Skolinspeketionen via klander av kommunen från Skolinspektionen till ett skadeståndskrav. Nu har det gått över ett år… Men Enköpings kommun då? Jo, kommunen står för många informationsrika inlägg, inläggen är positiva och varje inlägg delas av minst tio personer (kommunanställda?). Positivism är ju bra, har en hört. Därför delar jag (!) en skärmdump av en annan topplista där den här bloggen ligger på åttonde plats. (Jag tog skärmdumpen idag klockan 11.42.) Det tycker jag är rätt bra med tanke på att jag varken har barn eller sjukdom, är nån fena på matlagning (totalt ointresserad, dessutom) eller skriver om inredning. Vad tycker DU om topplistor??? Skratt eller gråt??? Sött eller salt???
En tand kvar i käften… Jaa, snart är en där…
En fråga som har fått mig att gråta av ilska ibland är varför tandvård inte ingår i högkostnadsskyddet för sjukvård. Är inte tänderna en del av kroppen, kanske? Visst, en del får dåliga tänder för att de inte sköter om dem. Men det finns rätt många människor som inte sköter om resten av sin kropp heller och får fetma, magsår, KOL, hjärtinfarkt med flera sjukdomar som behandlas och omfattas av högkostnadsskydd. Wictor Deverot Hasselmark är bara 21 år, studerande och till på köpet sosse. Detta till trots har han skrivit en väldigt bra artikel på DN Åsikt där han menar att tandvården bör likställas med sjukvården och tillämpa samma högkostnadsskydd. Ja, Wictor Deverot Hasselmark har fyllt 20 och efter en har gjort det är tandvården inte längre gratis. Och tandvård är dyrt! Visserligen finns det idag även ett högkostnadstak för tandvård, men det är ändå patienten som får betala mest. Eftersom Wictor Deverot Hasselmark studerar blir det väldigt dyrt för honom när han ska laga tre visdomständer. Lika dyrt som det blir för mig som har a-kassa. En jämförelse visar att studerande har lika mycket i studiemedel per månad som en arbetssökande med a-kassa. Och för den som jobbar och har lön – men den har ju lite mer att röra sig med. Tandvård har under många år varit på väg att bli en klassfråga IGEN. Det har jag tänkt och känt under ganska lång tid nu. För jag behöver åtgärda flera tänder – och då snackar jag inte tandblekning! – men har inte råd med det. Så vad tycker DU??? Är tänderna en del av kroppen och om du tycker det, bör de som sådana inrymmas i högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvård???
Nu har jag gett dig lite att fundera på medan jag gör annat. Svara gärna på mina frågor i texten i en kommentar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner, tagged 1920-talet, andra länder, arkeolog, översatt, begagnade utgåvor, blogg, bloggare, bo, Bokus, brittisk, De utstötta, deckare, dyrare, Elly Griffiths, engelska, Eskilstuna, ge upp, generös, gott betyg, historia, ilsket, intressant, jakt, jobba, julklapp, Kate Martinelli, knuten, kombination, Kvinnan i svart, kycklingkorv med bröd, Lauri R King, läsa, lesbisk, leverera, litteratur, Mary Russell, missa, närhet, Norwich, ny författarbekantskap, otäck, partner, polis, positivt, presentkort, rader, räksallad, San Fransisco, söndagsmiddag, Sherlock Holmes, sjunka i pris, skriva, släkt, spännande, spökhistoria, Susan Hill, Sussex University, svenska, tack, The Art of Detection, Tomte-Åsa, With child on 03 maj 2015|
2 Comments »
Ett litterärt inlägg.
Förra inlägget blev så ilsket, så efter att jag nu har ätit min söndagsmiddag – tre kycklingkorvar med bröd och en klick räksallad till – vill jag skriva nåt positivt.
Idag på förmiddagen gav jag upp jakten på att hitta begagnade utgåvor av två av Laurie R Kings böcker, With child och The art of detection. Letade i stället upp min julklapp från Åsa i Eskilstuna, ett presentkort hos Bokus, och beställde böckerna. Den ena boken hade sjunkit rätt bra i pris, den andra hade blivit lite dyrare.
Jag gillar Laurie R Kings böcker om polisen Kate Martinelli. Böckerna är spännande, men de handlar också om Kates liv med sin partner Lee. Det är alltid intressant att läsa om lesbiska i andra länder. Här utspelar sig handlingen dessutom i San Fransisco. Laurie R King har också skrivit en serie böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes, böcker som utspelar sig på 1920-talet. Av den serien verkar få böcker vara översatta till svenska. Jag har inte läst nån enda i serien. I Kate Martinelli-serien har jag läst två på svenska och en på engelska och de jag beställde idag är på engelska.
Men generösa Åsas presentkort räckte till ytterligare två böcker, De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill. Det här är Elly Griffiths senaste deckare om arkeologen Ruth Galloway. Jag har läst samtliga tidigare. Det var av en slump jag insåg att Elly Griffiths böcker och jag hängde ihop på två sätt: Norwich (där jag har släkt och Ruth jobbar) samt Sussex University (till vilket Ruth är knuten, om jag inte missminner mig, och i vars närhet jag har bott). Dessutom gillar jag kombinationen historia – deckare.
Kvinnan i svart har jag läst om hos flera andra bloggare. Alla ger den gott betyg och skriver att det är en otäck spökhistoria. Och en sån vill jag ju inte missa! Susan Hill, precis som Elly Griffiths brittisk, blir en ny författarbekantskap för mig.
När böckerna har levererats och lästs kommer förstås några rader om var och en av dem på en blogg nära dig. Till dess tackar jag Tomte-Åsa för julklappen – och funderar på vad jag ska handla för de 19 kronor som är över på presentkortet! 😛
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, TV, tagged att-läsa-hög, avsky, blomma, dator, gilla, gott betyg, halva, hälften, hela, helg, humor, humorprogram, insida, iPhone, kanelbullar, kommentar, kul, Låna är silver råna är guld, litteratur, med beröm godkänt, nätshopping, nejlikor, oväntad, paket, pensionär, pensionärsjävlar, peta i sig, pinaler, rolig, sammanhang, scone, skriva, snäll, spännande, tvinga on 03 maj 2014|
6 Comments »
Ett bokligt inlägg.
Uppdaterat: Här kan du läsa en artikel om författaren i Hemmets Journal på webben!!!
Låna är silver, råna är guld verkar vara både rolig och spännande.
Å, vilken härlig att-läsa-hög jag har nu! Igår kväll nätshoppade jag sju böcker att lägga till dem jag fått av Fästmön och till dem jag har lånat av henne. Och så kom Annas snälla mamma nyss med ytterligare ett hårt paket!
Det är alltid spännande när andra köper böcker åt en eftersom de väljer böcker de gillar och böcker de tror att jag också ska gilla. Jag tycker att det är väldigt kul att få sånt som jag kanske inte själv skulle ha valt – och gärna böcker som inte är deckare. Låna är silver, råna är guld, som jag fick nu, verkar vara en både rolig och spännande bok – med betoning på rolig. Extra kul blir det när det är galna pensionärer som gör oväntade saker. Jag tyckte till exempel att Pensionärsjävlar var ett av de roligaste humorprogrammen på TV ett tag. Nu har det inte visats på länge, tyvärr.
Annas mamma skrev i födelsedagsboken från henne och L.
När jag får en bok tycker jag också att det är roligt om givaren skriver några rader på insidan. Då minns jag vem jag har fått boken av och i vilket sammanhang. Anna avskyr när jag tvingar henne att skriva i de böcker hon ger mig och jag tror inte heller att Annas mamma tyckte att det var kul. Men jag tvingade henni! Så snäll är jag…
Fast lite snäll på riktigt var jag också: jag gav bort Kymriska Drakens sista scone! Och jag kan meddela Draken att Annas snälla mamma gav sconen med beröm godkänt! Hon försökte få mig att ta en halva, men se jag hade ju redan ätit två hela. Hepp – så hade hon petat i sig hela på egen hand. Det är ett gott betyg, Draken!
Nejlikor från I och L.
Blommor fick jag också och jag ska dela med mig av hälften till Anna. Jag ska alldeles strax packa ihop mina pinaler och draschla ut till Himlen medan det fortfarande finns kanelbullar kvar det är ljust.
Jag hoppas att du som läser här får en bra helg! Nån dator kommer inte med ut till Himlen, som sagt, men jag kan fortfarande svara på kommentarer via iPhonen.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged användare, arbete, fatta, förstå, foto, generad, gott betyg, hjärtligt, i morgon är en annan dag, inkomptent, jättebra, kexfabrik, klanka ner på, kommunikatör, kommunikation, kvällskaffe, mapp, märkliga problem, med vilje, missförstådd, misstolkad, morot, morotskaka, nyttig, ord, rörd, runda, söka tjänst, serviceinriktad, skit, tack, tolkarens inre, trevlig, undantagsfall, urdålig, värmande, vis av erfarenhet on 25 februari 2014|
10 Comments »
Ett lite värmande inlägg.
Hjärtligt idag.
Nä, det är inte alla som tycker att jag är en skit eller urdålig eller inkompetent. I eftermiddag, när jag var på en liten runda bland några användare som hade en del märkliga problem fick jag höra så värmande och hjärtliga ord om mig själv att jag blev generad. Och rörd.
En användare undrade om jag hade sökt tjänsten. Dessutom berättade h*n att de senast idag hade suttit och pratat om hur svårt det är med kommunikation – och att förstå kommunikatörer. Men de var överens om en annan sak också:
Den där nya, hon är jättebra, för man fattar vad hon säger och hon är serviceinriktad och trevlig.
Det är ett mycket gott betyg för en propagandaminister kommunikatör som jag. En sån som rätt ofta känner sig missförstådd och misstolkad. Kanske det är i undantagsfall? Att det ligger i tolkarens inre att inte förstå eller kanske rent av med vilje missförstå? För övrigt vill jag poängtera att jag inte är jättebra, serviceinriktad och trevlig för att jag gör användarnas jobb åt dem. Jag gör mitt jobb.
Innan jag lämnade kexfabriken visade jag en användare rätt till en mapp med bilder. Sen åkte jag hem. Då var klockan strax efter halv fem. Tyckte att jag kunde sluta lite tidigare eftersom jag ju var på jobbet trekvart tidigare än vanligt.
Före arbetsdagens slut hade jag också kontakt med vänliga M som tackade såå mycket för all hjälp i samband med utmärkelsen. Tänk så mycket ett tack gör och vänliga ord på det! Det kändes nästan som om jag skulle lyfta. Vis av erfarenhet vet jag dock att i morgon är en annan dag och då hittar man säkert nåt att klanka ner på. Men det är det. Nu är nu. Alldeles strax ska Fästmön och jag ta en kvällskaffe med morotskaka till. Morötter är ju nyttiga, har jag hört…
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 