Rör, tårtor och lite spill

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.

---

 

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…

En go helg önskar jag dig!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dödlig åtrå

Ett inlägg om en bok.

---

 

Erotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…

Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.

Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.

Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!

Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.

Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.

Toffelomdömet blir högt.

Tack för boken, Susanne Ahlenius!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dieter genom åren: Sprit, flygvärdinnor och rysk rymddiet…

Ett inlägg om dieter.

---

 

Den här texten är skriven lite med glimten i Toffelögat. Har du svårt att förstå ironi, kan jag förklara att jag i huvudsak driver med mig själv, inte med andra människor. Förstår du ändå inte, strunta i att läsa nedanstående.

Ja, jag är tjock. Ja, jag kan banta. Nej, jag vill inte följa nån diet. Men genom åren har jag på avstånd följt olika dieter, den ena mer osannolik än den andra. Svenska Dagbladet har samlat några av dessa dieter i text och bild. Jag kollade förstås in för att se om nån diet skulle kunna passa mig.

1. Drinking Man’s Diet

Det här är i princip en ren kött- och alkoholdiet. I korta drag går den ut på att minska kolhydratintaget och öka intaget av kött och alkohol. Groggar och martinis till middag? Nej tack!

Jag skulle bli groggy av Drinking Man’s Diet.

2. Flygvärdinnedieten

Dieten går ut på att snabbt gå ner i vikt. Främst äter man frukt och grönt, nån bit grillat kött och kanske kokta ägg. Man undviker potatis- och spannmålsprodukter och kryddar bara maten med salt och peppar. Kaloriintaget är extremt lågt. Ner i vikt går man snabbt. Sen går man upp igen, för ingen pallar nog att äta så här lite i längden, allra minst om man ska jobba som flygvärdinna…

3. Rikshospitaldieten

Dieten är snabb och hård, men har inget att göra med nåt rikshospital nånstans. Inga kolhydrater, bara salt och peppar som kryddor och kaffe till varje måltid. Blir du hungrig – drick vatten! Kött till lunch och middag. Nä, inget för mig, inte.

4. Grapefruktdieten

Uff! Är det nåt jag ogillar så är det grapefrukt. Beskt och eländigt. Går fetbort direkt. Grapefrukt är alltså huvudingrediensen i den här dieten, men du får också äta lite grönsaker med vinägrett, ägg och kyckling samt nån skiva bröd.

5. Banan/ananasdieten

Två dagar äter man bananer eller ananas och dricker kaffe. Väldigt enformigt och näringsfattigt, alltså. Alltså, ett kilo bananer om dan… Nää, det skulle jag nog inte få ner.

Bananer är goda – om de är friterade och serveras med glass och sirap, helst.

6. Ryska rymddieten

Namnet till trots har dieten inget med vare sig Ryssland eller rymden att göra. Sju dagars diet på kaffe, ägg, tomat, rött kött och grönsallad ska ge en viktminskning på åtta kilo. Det är möjligt att du hinner uppleva det – innan du dör av leda…

7. GI

För några år sen var GI riktigt hett! GI står för glykemiskt index. Kortfattat går dieten ut på att byta ut snabba kolhydrater mot långsamma. Fullkorn, bönor och protein gäller, men inte fett eller socker. Dieten är långsiktig och känns inte så extrem. På en dagsmeny står omelett, kycklingfilé med bulgur (urk!) och tonfiskröra med grönsaker. Men vadå… Inget fett eller socker..?

8. LCHF

Minimerat intag av kolhydrater och maximerat intag av fett. Fettet gör att hungern minskar. Helst ska du bara äta grönsaker som växer ovan jord. Inga lightprodukter. Kritikerna hävdar att denna fettrika kost bäddar för hjärt-kärlsjukdomar. På positiva sidan innebär det minskade kolhydratintaget bra blodsockervärden, vilket ju är toppen för diabetiker. Feta såser – yummy! Men mycket kött – sorry! Funkar inte för min del.

Är potatis bra för hjärtat, då?

9. 5:2

Under fem dar i veckan äter du vad du vill inom den hälsosamma ramen, två dar i veckan fastar du, i princip. På fastedagarna är kaloriintaget mycket lågt, 600 för män, 500 för kvinnor.

10. Atkins

Det viktiga i den här dieten är minskat intag av kolhydrater i kombination med motion. Motion! Nä fy te rackarns! Dieten påminner om LCHF, men till skillnad från den senare får man äta lightprodukter och mer kolhydrater, fast mindre mättat fett. Transfetter ska man passa sig för. Jag passar nog den här dieten också av förklarliga – och RÖRLIGA – skäl…

Om DU skulle följa nån diet… Skulle DU välja nån av de ovanstående och i så fall varför???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gör mer sånt som gör dig glad! och Utlottning av loppisfynd

Ett glatt och utlottande inlägg.

---

 

Bilden är från Jysk.

För att livet ska kännas… roligare är det självklart att man ska göra sånt som gör en glad! Fästmön och jag for iväg på loppistur i Boländerna i Uppsala idag. Vi var på tre ställen: Helping Hand, Myrorna och Återbruket. Mitt egentliga syfte med trippen var att kolla om den rödbruna Billybokhyllan stod kvar på Återbruket. Det gjorde den INTE, så nu behöver jag inte fundera mer på den.

Jag behöver inte heller alltid köpa nåt på mina loppisturer. Det är roligt och berikande att bara titta. Ofta träffar jag bekantingar också. Det är förvånansvärt många ute på tur under dagtid. Idag, till exempel, morsade jag på och pratade med en bekanting från en affär i stan, en bekanting från området där jag bor, en favoritpolitiker från ett före detta arbetsliv och… – hör och häpna! – fru B! (Vi ses visst jämt nuförtiden…)

Men… en liten sak följde med mig hem från dagens tur. Och den tänker jag nu lotta ut! Allt du behöver göra är att svara på den här frågan:

Vem skrev boken Herkules Jonssons storverk: Herkules och de makalösa mellandagarna??? Boken som också gick som julkalender på TV 1969. Skriv ditt svar i en kommentar till det här inlägget! (Det är viktigt att du har angett en fungerande e-postadress för att kunna kommentera!)

En viss hjälp kan du få genom att titta på det här bildspelet från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Prylar från Myrorna och Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slutligen begav vi oss till Stormarknaden där Anna skulle göra några ärenden på Panduro och TGR. Även jag hade ett ärende där – att fika numera instängd på Fågelsången. I övrigt flamsade vi runt som vanligt och HBTQ-skämtade och snuskskämtade. Jag har verkligen blivit smittad av den där STÅ UPP-komiken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar i rosa och äventyr i Vården, men ingen bullfest

Ett spretigt inlägg.

---

 

Typisk väntrumsvägg

I natt blev det alldeles för lite sömn. Jag hakade upp mig på en sak och det blev till oro och ältande. Varför är det alltid så om nätterna? Oro är mycket lättare att hantera på vardagar mellan klockan 8 och 16, för då går det oftast att ringa nån och få svar. Nu ska jag mejla i stället, för idag ska jag ut på äventyr i Vården igen. Om nu vårdgivaren dyker upp. H*n gjorde ju inte det sist.

Eftersom jag vaknade tidigt blev dagens administration snabbt avklarad. Det höll på att skita sig på en grej, men jag lyckades hitta ett alternativ. Datorn ville inte riktigt samarbeta heller. Kanske hade den också fått för lite nattvila – den är ju avstängd enbart när jag inte är hemma eller sover. Och jag är hemma väldigt mycket och sover väldigt lite…

En trio lika rosa som morgonhimlen. Jag fick lotterna för att jag deltagit i undersökningar.

Morgonhimlen var ett fantastiskt färgspel i rosa, men tyvärr hade jag ingen bra vinkel ur nåt fönster för att ta en bild. Det är plusgrader idag och det tackar vi för. Jag skulle verkligen behöva tvätta bilen och det är bäst att göra när det är plusgrader, men är rädd att fläktremmen ska börja gnälla efter tvätten. Den är lynnig, bilens fläktrem, för så snart jag ens viskar om verkstadsbesök tystnar den. För tillfället är den ganska tyst ändå, vilket jag naturligtvis tycker är skönt. Bilen blir ju tio år till jul och nu börjar skavanker och slitage göra sig märkbara. Hittills har det mest varit lampor, däck och bromsar och en gång ljuddämparen. Inga jättedyrbara grejor, tack och lov. Och ta i trä! Jag skrapar mina trisslotter och hoppas på vinster. Den första av de tre jag fick som tack för att jag deltagit i undersökningar gav dock ingen utdelning…

Nån riktig bullfest blev det inte här igår. Av de fyra (för 20 kronor) kanelbullarna jag inhandlade lyckades jag bara klämma ner en enda och nån fikagäst dök inte upp. Men ett par timmar efter att jag hade bjudit hit Gunilla från Dalarna, som liksom jag föredrar kanelbullar framför semlor, plingade det på dörren. För ett kort ögonblick trodde jag att det var hon och började nästan skratta – för de vore så typiskt henne, på nåt sätt. Tyvärr var det pojkarna från Com Hem och dem bad jag ju ganska snart att gå bort.

Nä här sitter jag och pladdrar och det har jag inte tid med. Dags att göra sig redo att möta Vården. Belöningen blir en kanelbulle med extra mycket socker på när jag kommer hem.

Vad ska DU göra idag då? Skriv gärna några rader och berätta, så känner jag mig lite mindre ensam!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen närmar sig…

Ett litet separationsångestinlägg.

---

 

Mitt bokmärke som jag fick i julklapp av Fästmän 2009.

I natt hade jag jättesvårt att somna. Och nej, jag låg inte och grubblade, det är liksom ingen idé. I stället var jag helt förtrollad av min bok på gång. Men när det återstod cirka 30 sidor blev ögonlocken för tunga och jag tvingades stoppa i bokmärket, lägga boken ifrån mig och släcka lampan. Idag ska den läsas ut – ska bara… först.

Precis som varje torsdag i veckan får jag en morgontidning. Det är gratis-tidningen UppsalaTidningen som förgyller min dag. Trots att jag läser många tidningar på nätet, även lokala, är det nåt visst med en papperstidning. Men nu har jag ändå klarat mig utan en prenumeration på en sådan sen mars 2013. Det går bra, även om morgnarna blev annorlunda. Jag sitter framför datorn med kaffemuggen och läser på nätet i stället, som sagt, inte vid köksbordet. Helt lätt var det inte att bryta vanan med papperstidning, en vana som jag hade haft i över 30 år – plus de år jag bodde hemma som barn, förstås. Mina föräldrar jobbade ju på Corren och ett tag var tidningsägaren så gentil att varje medarbetare fick en prenumeration. Vi hade därför två ex av Corren ett tag.

Den vana som jag emellertid är mest stolt över att kunna bryta var rökningen. Efter nästan 30 år som blossare fimpade jag. Den 7 september nu i höst hade jag varit rökfri i tio år. Ett decennium…

Snart dags att sätta stopp för bloggerierna.

Och nu är dagen snart här att sätta punkt för ytterligare en vana. Den är visserligen inte ens fem år gammal, den vanan, men ändå. Jag talar förstås om att skriva den här bloggen. Av och till har jag funderat genom åren. För det är tufft att sticka ut hakan ibland och kräva en plats trots att man är en arbetslös idiot som tycker synd om sig själv och en megamupp, för att inte tala om bitter feministfitta och allt vad jag har blivit kallad. De flesta såna kommentarer har jag inte publicerat utan jag har låtit administrationsskorpionen ta hand om dem, för jag orkar inte ens läsa dem. Jag får veckovisa sammanfattningar i stora drag och det räcker.

Att vara förföljd för sina åsikter av människor som hävdar sin rätt till yttrandefrihet är en märklig upplevelse. En person har till exempel förföljt och hånat mig sen början av 2010. Det måste bli ett stopp på det nu. Och det blir det. Det fattas färre än 8 000 besök på den här bloggen så uppnår jag miljonen. Då tar den slut. Slut tar det däremot inte för somliga som har efterräkningar att vänta.

Tro nu inte att jag stänger butiken med lätt hjärta. Det gör jag inte. Bloggen har varit mitt andningshål, sista tiden har den liksom varit mitt jobb. Den har tagit emot mina ord och mina tankar, mina skratt och mina tårar. Men jag orkar inte ge mer – trots att majoriteten som läser är fina, goda och vänliga läsare. Mina ord får ta vägen nån annanstans sen.

Mina ord får ta vägen nån annanstans.

Idag ska det komma snö här i Uppsala. Det ser jag inte fram emot. Clark Kent* ska till bildoktorn och bland annat få på vintertofflorna först om en vecka. Det går mot vinter, alltså, precis som det gör varje år. En fin tradition här i novembermörkret, på gränsen mellan höst och vinter, är det ljus som faller på stan från och med i morgon. Totalt 15 platser/byggnader i centrum får ljus på sig. Det är otroligt vackert!

Förutom snö idag firar en del Gustav Adolfdagen. Det finns till och med särskilda bakelser för detta. Jag och Anna ska fira oss själva i morgon i stället och får nöja oss med att titta på lite bilder av godsaker idag. Det kan du också göra här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsgodis

Ett gott inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Eh… va var det nu jag skrev om..? Socker..?

 

Egentligen tror jag inte på det här med att matbelöna – eller -bestraffa! – sig själv eller andra. Men just nu är det tufft av många orsaker och då känns det faktiskt helt rätt att stoppa i sig lite sötsaker. Det började faktiskt igår kväll med en Japp. En Dubbel-Japp. Eller… eh… två, faktiskt… 😳

En Japp – eller två – blev det redan igår…

Varje gång jag äter choklad från Marabou tänker jag på min gamla klasskompis Sonny Nyman. Han brukade dra en fruktansvärt dålig vits om choklad. Den var så dålig att jag skrattar än idag och serverar den därför till dig:

– Tycker du om Dajm?
– Japp!

Nu när jag läser vitsen igen sitter jag i Fästmöns kökssoffa och flabbar. Du vet, little things amuse little minds. För övrigt har Anna trakterat mig med kakor och bullar från födelsedagskalaset i måndags. Hon vet vad jag behöver, Anna, lördagsgodis med mycket socker i.

Kanelbulle med mycket socker.

Jag vet att det inte är så nyttigt med socker. Jag har ju försökt att begränsa mitt sötintag till helgerna, men den här veckan har jag nyttjat socker varje dag. När man inte är så glad eller mår så bra försöker man trösta sig efter bästa förmåga. Min förmåga är för övrigt inte den bästa, om vi nu ska vända på det. Igår kväll blev det inget vettigt ätbart alls, utan bara Japp och lite chips som låg och rasslade på botten av en påse.

I kväll blir det mer choklad. Vaffan, det är ju lördag! Anna har köpt en Mintkrokant till mig. Enligt Marabous webbplats ska det vara kyssäkta vara… Ja, den smakar ju inte vitlök, precis…

Kyssäkta?

Men vi ska faktiskt äta lite nyttigt också! I kväll gör vi hemgjord pizza till oss själva och minstingen. Min pizza ska toppas av grön paprika, lök, champinjoner, tomater och lite räkor och kryddor – rätt nyttiga grejor, eller hur? Kryddorna ger ju smaken på pizzan som ju annars inte är så smakrik (bröd och grönsaker).

Kryddor ger smaken på pizzan!

Så nu måste jag ju fråga DIG vad DU ska äta för gott idag! Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nyttigare, men inte yngre

Ett inlägg om nytta och ålder och om att späka sig lite.

---

 

Det som tittar fram över linningen ska bort. Denna hemska bild tog Anna den 30 juli i år.

Det är tufft att försöka hålla igen på onyttigheterna! Jag säger det redan från början. Och ändå är det inte så att vi, Fästmön och jag, späker oss. Det handlar inte om nån fasta eller att banta enligt nån viss metod. Fasta kan nog vara bra, men bantning tror jag inte ett dugg på. Så snart du har gått ner i vikt tänker du att det går att göra/äta som förr. Och ett tu tre är du som förr – lika tjock.

Nä, då tycker jag att det känns bättre – för min personliga del (andra får göra hur fan de vill) – att försöka ändra livsstilen. Det som tyvärr inte funkar för mig är mina promenader. Hälsporren i högerfoten är nu värre än värst och det enda som hjälper är att vila foten och stretcha (jag har haft hälsporre förr, men då i vänsterfoten). Min rygg är mycket bättre, men jag är rädd att den blir sämre om jag inte rör på mig. Det blir lite av Den Onda Cirkeln här. Det var nån som vid nåt tillfälle skrev en syrlig kommentar här och undrade om jag verkligen kunde sitta/ligga i den ställning gör på bilden för ryggens skull. Jorå, jag sitter bäst ihopkrupen, med ryggen krökt. Ibland när jag ligger raklång eller ändrar ställning knakar det i ryggraden så mycket att jag tycker att det ekar – och hörs ända till Hvita Damen i Nya Zealand. Sammanfattningsvis: ryggen är bättre, men alltså inte helt hundra. Ifall nu nån undrar. Eftersom var och en hanterar smärta på olika sätt behöver inte den som undrar över min ställning undra mer: jag hanterar smärtan på mitt sätt.

Vårt nya kvällsgodis.

Hur gör vi då och vad äter vi? Det är slut med godis och fikabröd. Igår blev det macka på grovt bröd till eftermiddagskaffet. På kvällen blev det plommon som kvällsgodis. Plommon! Ja, efter ett tag saluterades det både här och där och det var inte nåt kvällsgodis, jag lovar dig. Gott smakade våra plommon ändå. Men det känns fortfarande konstigt att köpa plommon – vi som hade två plommonträd i trädgården en gång i barndomshemmet…

Idag har jag ett fikasammanträde med Kommunalrådet. Det blir intressant att se hur jag hanterar det. Ber om fruktstund, eller? Jag vet att det är mycket socker i frukt, men frukt är ju ändå nyttigare än kakor och bullar och choklad. Fast är det egentligen godare..?

Ingen av oss blir yngre, men kanske att en känner sig lite fräschare om en går ner lite i vikt..? I morse, när jag satt med mina ansökningar, noterade jag hur många arbetsgivare som faktiskt åldersdiskriminerar redan i annonstexten. Man söker yngre förmågor, man söker en junior si-och-så och man vill ha en jämn (läs: ung) ålderssammansättning på arbetsgruppen. Är detta tillåtet? Nej, det är inte tillåtet att åldersdiskriminera åt nåt håll. Därför brukar jag, på pin kiv (<== ett uttryck som knappast nån junior förmåga skulle använda…) söka tjänster där man specifikt uttrycker att man vill ha yngre förmågor. Jag menar, jag är inte sämre för att jag är liiite äldre än 30…

Dags att sätta fart nu. Jag borde vara värd lite frukost med knäckebröd, åtminstone, efter morgonens jobb. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En födelsedag i Östergyllen

Ett fyller-inlägg.

---

 

Idag fyller min lilla mamma 19 79 år. I vissa avseenden är hon mycket yngre än jag, för jag känner mig som 100 ibland. För tillfället gör axlarna ont (mammas nya rollator i och ur bilen), ryggen (neråt som vanligt) och ena foten (hälsporre). Men jag känner mig rätt frisk ändå. Och jag är inte direkt min sjukdom (för jag har ingen diagnos).

Vi har varit ute sen lunchtid. Först ett ärende här i stan, sen for vi till Vadstena där det är lättare att både parkera och promenera. Och så fick jag köra bil över Bron TVÅ gånger! Det är så häftigt, för den går ju över vattnet. Hela 600 meter lång är den. Där skulle jag kunna åka fram och tillbaka många gånger. Än så länge är det gratis, men nästa år ska det visst kosta en femma att passera. Dumt, tycker jag.

Mamma ville helst gå i affärer. Det ville inte jag. En kompromiss blev det. Mamma köpte sig ett par skor, men det blev inte några röda sandaler i år! (Vet inte hur många såna par hon har…)

Vi blev rekommenderade ett urmysigt fik på en liten tvärgata. På La Bocata tog vi en rejäl födelsedagsfika med bulle och kaka. Ingen av oss ville ha bakelse. Vi satt på baksidan i en trädgård. Mamma kom i samspråk med två trevliga damer. Jag passade på att fota lite blommor, himlen och ett häftigt, gult träd. Mamma ville köpa med kakor hem, men jag var rädd att de skulle krossas under våra promenader. Därför blev det bara en påse skorpor som hamnade i rollatorkorgen.

Vi gick runt i Vadstena och tittade på slottet från utsidan. Jag kom ihåg en gång när pappa och jag var på en visning där. En av dem som gick på visningen var så himla lik miss Piggy i Mupparna och pappa och jag flamsade och höll på att skämma ut oss totalt. Idag nöjde mamma och jag oss med att betrakta slottet från utsidan. Vi rundade det och belöningen blev var sin glass.

Sen gick vi tillbaka till bilen uppför gågatan. Vadstena är väldigt fint och där finns massor att titta på av kulturellt värde – såsom slott, kloster, Mårten Skinnares hus, psykiatrimuseum och annat. Rekommenderas!

Vi tog en tur i Varamon när vi hade kommit hem. Vägen dit är helt nygjord och en del av den är faktiskt den gamla skogsstig som vi cyklade på under yngre stenåldern när vi skulle åka och bada. Det var en väldigt märklig känsla.

En skön dag med mycket sol och massor av frisk luft gav oss säkert D-vitamin för flera månader. Det riktigt hettar i ansiktet… Middagen intogs på kvällen i blåsten på mammas balle*. Det var gott, men maten blev snabbt kall. Ett gratulationssamtal under middagen hjälpte också till att göra maten svalare.

Jag hoppas och tror att mamma var nöjd med sin födelsedag, sina paket, kort och telefonsamtal. Men jag vet inte…

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgliv

Ett inlägg om min helg.

Lördagseftermiddagen bjöds det på flamsfika i Himlen. Jag garvade så till och med bilderna blev suddiga. Denna blev minst suddig:

Flamsigt och suddigt och Fritzlan utan huvud.

Herr Olsson kom på besök och medförde hembakat fikabröd (eller hur?!). Han tog en bild som verkligen avslöjade Glupskheten med stort G. Titta och förfasas här!

Eftermiddagen och kvällen gick i spelandets tecken. Jag förlorade baske mig allting mot alla – utom en enda match:

Den enda match jag vann.

Och att jag vann den matchen var nog rena undret för här krånglade nätverket. Fick sitta med ena armen utsträckt och hoppades vid Gud att några grannar inte såg mig och trodde att jag satt och tränade på en viss fördömlig hälsning…

Men även på Morgonen krånglade visst nätverket och där är det en annan leverantör än här i Himlen. Men okejrå, jag erkänner: det enda sättet för mig att klå Jerry var att klippa av linan. Den trådlösa linan…

Fästmön lagade god mat och jag åt för mycket. Nedsjunken i TV-sofforna glodde vi på Brottsplats Edinburgh (halvtrist) och en dokumentär om Jimi Hendrix (helbra, ska kolla på Play!)

Natten var varm och irriterad. Nåns billarm gick av jag vet inte hur många gånger, men om vi hade stängt fönster och balledörr* hade vi kvävts. I alla fall jag.

Vaknade runt åtta och nån timme senare serverade Anna frukost med marmelad. En marmelad med stora bitar i. En gång hittade jag till och med en kärna i den. Det gjorde ont att tugga på den. Idag gick det emellertid bra. Men det är inget socker tillsatt i alla fall!

Marmelad utan tillsatt socker, men med bitar och kärnor i.

Helgfrukost innebär ofta kokt ägg. Till det – randig kaviar. Vi har insett att Garants randiga, som Tokerian säljer, är helt OK och typ 15 spänn billigare än Kalles. Så tyvärr, Kalles, det blir Garant numera.

Are you randy tonight?

Idag då? Jorå, jag har bestämt träff i veckan som kommer med min Nästanbror angående nånting som kanske kan ge mig sysselsättning framöver. Och nu försöker Anna kicka igång nätverket så att hon kan fixa ett par saker på sin dator. Kanske blir det en tur ut till svampskogen sen. Om viljan finns.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*balledörr = balkongdörr

Livet är kort.

Read Full Post »