Lördagsgodis

Ett gott inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Eh… va var det nu jag skrev om..? Socker..?

 

Egentligen tror jag inte på det här med att matbelöna – eller -bestraffa! – sig själv eller andra. Men just nu är det tufft av många orsaker och då känns det faktiskt helt rätt att stoppa i sig lite sötsaker. Det började faktiskt igår kväll med en Japp. En Dubbel-Japp. Eller… eh… två, faktiskt… 😳

En Japp – eller två – blev det redan igår…

Varje gång jag äter choklad från Marabou tänker jag på min gamla klasskompis Sonny Nyman. Han brukade dra en fruktansvärt dålig vits om choklad. Den var så dålig att jag skrattar än idag och serverar den därför till dig:

– Tycker du om Dajm?
– Japp!

Nu när jag läser vitsen igen sitter jag i Fästmöns kökssoffa och flabbar. Du vet, little things amuse little minds. För övrigt har Anna trakterat mig med kakor och bullar från födelsedagskalaset i måndags. Hon vet vad jag behöver, Anna, lördagsgodis med mycket socker i.

Kanelbulle med mycket socker.

Jag vet att det inte är så nyttigt med socker. Jag har ju försökt att begränsa mitt sötintag till helgerna, men den här veckan har jag nyttjat socker varje dag. När man inte är så glad eller mår så bra försöker man trösta sig efter bästa förmåga. Min förmåga är för övrigt inte den bästa, om vi nu ska vända på det. Igår kväll blev det inget vettigt ätbart alls, utan bara Japp och lite chips som låg och rasslade på botten av en påse.

I kväll blir det mer choklad. Vaffan, det är ju lördag! Anna har köpt en Mintkrokant till mig. Enligt Marabous webbplats ska det vara kyssäkta vara… Ja, den smakar ju inte vitlök, precis…

Kyssäkta?

Men vi ska faktiskt äta lite nyttigt också! I kväll gör vi hemgjord pizza till oss själva och minstingen. Min pizza ska toppas av grön paprika, lök, champinjoner, tomater och lite räkor och kryddor – rätt nyttiga grejor, eller hur? Kryddorna ger ju smaken på pizzan som ju annars inte är så smakrik (bröd och grönsaker).

Kryddor ger smaken på pizzan!

Så nu måste jag ju fråga DIG vad DU ska äta för gott idag! Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar och verklighet – action så det förslår

Ett händelserikt inlägg.

---

 

Programledaren Tom uppmanar på webbplatsen folk att skicka in sina roliga hemfilmer. De kan vinna upp till 100 000 dollar…

Inte blev det nån lång lördagskväll för Fästmön och mig igår. Men vi avnjöt oståkexåvinådruvoråetthalvtpäron och kollade lite på TV. Medan vi mumsade på chiligorgonzola för första gången flabbade vi åt djur som kliade sina arslen på TV. Såna är vi! När ett av de bästa pro-grammen svensk television sänder en lördagskväll är Americans funniest home videos blir det så. Sen tittade vi på kvällens riktiga höjdpunkt, i alla fall och rundade av med att se en del av en film om två politiker som blir kära i varandra. För att detta senare skulle bli en film har man gjort politikerna till både politiska motståndare och bögar. En av dem är dessutom gift med en kvinna. Ja, ja, jag läste hellre min bok på gång…

Anna somnade nästan så snart hon lagt ner huvudet på kudden. Jag läste en stund, sen föll även jag i sömn. Och drömde… Jag har börjat drömma så mycket och ofta om nätterna. Det är rena actionrullarna som spelas upp med Yours truly i huvudrollen, så vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar. Den senaste tiden har jag drömt var och varannan natt om min nästanbror. Jag känner mig smått löjlig när jag då och då måste skicka sms till honom för att kolla så att allt är OK. Så mycket som han har deltagit i mina drömmar torde nämligen han också vara rätt slut om morgnarna…

På den bästa arbetsplatsen var det högt i tak…

I natt drömde jag om den bästa arbetsplatsen jag har varit på. För ett tag sen fick jag ju lite nyheter därifrån – både roliga och mindre roliga. Nattens dröm var i alla fall positiv – ett av dess huvudteman var att en av doktoranderna, J, hade fått en forskarstjänst vid institutionen och var på väg att göra akademisk karriär.

Den verklighet jag vaknade till var dimmig och disig. Jag fick sovmorgon i morse. Anna hade stigit upp i ottan och promenerat till jobbet. Fattar inte hur hon orkade gå upp så tidigt, klockan femnånting, och sen promenera till jobbet ett par stadsdelar här ifrån. Men hon kan vara ganska envis och bestämd, Anna, och igår kväll sa hon att hon ville gå, trots att jag erbjöd skjuts. Jag tänker i alla fall sitta i bilen utanför hennes jobb idag när hon slutar, klockan 14.

Jag ska gå och rösta idag.

Men dagens viktigaste händelse här ute i verkligheten är förstås att det är valdag. Jag ska sörpla i mig min andra senapsmugg kaffe – ja, jag dricker kaffe ur en brun mugg som det har varit apotekssenap i – bädda och duscha. Sen stegar jag iväg med legitimation och röstkort för att rösta på en närbelägen skola. Det är enda gången jag sätter mina hälsporrar där. När jag röstar, alltså. I år känns valet mycket mer spännande än tidigare år. Kanske för att jag själv tänker rösta på vad somliga skulle säga är ”andra sidan” och några ”den rätta sidan”. För mig är det den enda sidan, det enda parti som har bra svar på nio av tio av mina frågor. Så särskilt svårt blir inte valet för min del. Kvällens mest spännande på TV lär i alla fall bli programmen från valvakorna. Om man nu kan hålla sig vaken och glo, åtminstone en liten stund. Innan man faller ner i sina actionfyllda drömmar, vill säga…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skratt och svart

Ett blandat inlägg.

---

 

Att skratta läppen av sig kan vara kul – om man skrattar åt andra…

Om jag avslöjar nivån på dagens roligaste tycker du säkert att jag är helknäpp. Och det är jag ju! Du har rätt! Men faktum är att jag nästan skrattade läppen av mig när Fästmön och jag, trötta och hungriga, irrade runt på Tokerian efter jobbet i kväll. Ja, jag skrattade inte åt situationen som sådan utan åt en granne som diskuterade sina matinköp. Med fel make. Hon diskuterade uppenbarligen med en helt okänd man. Det var fantastiskt roligt! Tyckte jag. Jag tror inte att hon tyckte att det var lika kul.

Damen i svart – det är jag. Fast nån dam är jag ju förstås inte, det var ju att ta i.

Annars är livet ganska svart just nu. Till och med att stryka är riktigt jävla dystert. Men nu är det gjort! Jag som brukar gilla att stryka (om det inte är för varmt)… I kväll var liksom hela strykhögen sorglig: sex svarta t-shirtar, en svart pikétröja, en svart tröja med ett rovdjur på, ett svart linne och en grå (!) handduk – med svarta ränder. Man skulle kunna benämna mig Damen i svart efter en gammal Hillman-film av Arne Mattsson. Men jag är ju inte nån dam, förstås…

Nu ska jag, feta fläskberg, smocka i mig lite kaffe och glass. Vi köpte tre paket gräddglass i olika smaker – vanilj, krossad choklad och päron – för endast fem spänn styck. Då blir tillvaron inte precis ljusare och jag flabbar inte mera. En stunds tröstätning, bara. Sen blir det till att vila ut med Bang innan jag kryper till korset kojs och laddar inför den tionde dan innan jag slutar i Kexfabriken eller Besticklådan. Och frågan är om jag ska smula sönder kexen till småbitar eller riva runt bland besticken innan jag drar. Eller efter. Det tål att tänka på.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara tar slut

Vilken kväll! Den har gått i rasande tempo och jag slog inte ner arslet förrän till Antikrundan klockan 20. Och då for jag upp och ner några gånger eftersom jag skulle hänga tvätt. Sen slumrade jag nånstans mitt i för att bli väckt av en kär vän som tyckte att en skål var fin och

[…] lite lagom häxig […]

Sen var det färdigt! Vi tramsade och flabbade och häcklade tröjor,  tänder, fjollor och fula uttal. Jag asgarvade högt i min ensamhet och väntade nästan på att det skulle komma vitklädda män som satte på mig en skjorta med knäppning där bak innan de förde bort mig för inlåsning; min kompis påstod att hon nästan (?) kissade på sig. (Tur att det inte är bildtelefon…)

Till sist tog mobilen slut och vägrade skicka sms. I stället visade den mina foton. (Den har en egen vilja! Igår när Fatou skulle fota mig och Annika Östberg satte den på musikspelaren…) Efter programmet ringde jag Fästmön – och då tog även den  vanliga luren slut och började tjuta. Lur nummer två låg redan på laddning.

I morse tog tandborstladdningen slut och jag ställde skaftet på laddning. Trodde jag. Bara det att jag glömde stoppa sladden i uttaget. Såg det inte förrän i kväll. Det räcker väl till en borstning, men ändå. Irriterande!

Glömde sätta i den i uttaget…

Och så jag själv. Känner mig sliten och slut. Kom hem sent från jobbet. Betalade två räkningar, städade badrummet, städade toan, slängde i mig mackor, duschade, ringde mamma (för hon hade ringt mig när jag duschade) – och, som sagt, kollapsade i TV-fåtöljen framför… Antikis.

Eftersom jag slumrade innan jag började sms-flamsa kan jag säkert inte sova i natt. Dessutom har jag en tupp eller nåt annat skit i halsen, så jag har torrhostat under hela tiden jag har skrivit det här inlägget.

Jag har en sån här i halsen, irriterande nog.

Nä, det är nog dags att borsta tanden – om tandborstens laddning håller till det. Jag hade tänkt skriva ett bitskt inlägg om pensioner, men jag orkar inte förfasa mig över de minst 30 000 svenskar som är 64 år och som har fått felaktiga pensionsbesked. Jag fick mitt besked igår och undrar om jag måste jobba tills jag är 100. Eller tills jag stupar. För pension i rimlig pensionsålder finns det inga möjligheter till. Vilken tur att jag älskar att jobba…

Read Full Post »

Nu är det slut på veckan…

Klockan hade knappt passerat 16 när jag styrde kosan hem till New Village. Det var mörkt ute och små regndroppar trillade mot kinderna som tårar. Nej, jag ville inte alls åka hem till en kall och ödslig lägenhet. Men så blev det, för jag hade lite saker jag behövde göra hemma. Det blev i alla fall en mysig stund vid Fästmöns köksbord med kaffe, pepparkaka och ädelost – fast sen när hon talade om vad ostdoften påminde om, bröts myset av att hon och jag och Linn flabbade som de tokor vi är! Sen glodde vi i reklam från tre olika smyckesaffärer och önskade oss det ena smycket efter det andra – dyra som f*n skulle de vara. Anna toppade med ett diamanthalsband på närmare 125 000. Detta medan Linn knåpade på sin önskelista – hon fyller ju år i början av december.

Nu är en maskin är tvättad och hängd, maskin nummer två kör jeans. Jag har pratat med mamma, som jag visste skulle känna sig ensam idag när det är söndag och trist. Hon var trött och lite hängig och hade gått i morgonrock hela dan.

Det gjorde du rätt i!

sa jag. För jag tycker att mammor ska få göra som de vill när de är gamla och inte bry sig om vad omgivningen tycker och tänker.

Stolt är jag, för jag har kokat kalkonwienerkorv enligt Annas instruktioner och det var lätt, gick fort och blev gott! Det smakade som de där kokta korvarna i prassligt papper jag fick på vinterkvällarna av pappa. Då, när vi gick på Storgatan i den där småländska staden där alla verkligen var fruktansvärt snåla (så där som inte riktigt tror, fast man säger att smålänningar är). Antingen var vi på jakt efter julklappar till mamma eller så var jag med pappa ute på jobb, medan  mamma var på sjukhus. Troligen det senare. Men just den där smaken av kokt korv har jag ett varmt och gott minne av! Den lilla flickan (= jag) skulle ju ha nåt att äta och pappa var inte heller nån mästerkock. Det har jag ärvt, liksom…

En smak av vinterkvällar med pappa…

                                                                                                                                                                 Jag sitter och tänker att veckan snart är slut och att jag ska säkerhetskopiera några filer innan jag slänger mig i fåtöljen för att göra mig trött med nåt trist TV-program. Tungan är full av blåsor och jag undrar vad det är jag inte tål nu eller om jag har fått nån ny brist. Lägenheten är kall och i morgon blir den ännu kallare när värme och varmvatten ska vara avstängt mellan klockan åtta och klockan 22. Men asså, måste de göra fjärrvärmearbeten när det så gott som är vinter??? Jag har förvarnat Anna om att jag kanske kommer flygande i morgon kväll ifall jag snudd på fryser ihjäl här hemma. Det blir några mil att köra till jobbet på tisdagsmorgonen i såna fall, men hellre det än att bli utan röv. För det är ju röven man fryser av sig när det är kallt.

Nya grannarna har satt en lapp på anslagstavlan nere i trapphuset om att de renoverar och hoppas att de inte stör för mycket. Det var omtänksamt! Tänk om somliga hade gjort nåt liknande när de renoverade under mitt sovrum ett antal helgmorgnar. Då var jag väldigt jämn i munnen, så att säga. Jag log inte en enda gång. Jag var skitarg. Jag knackade i elementet när de började spika före klockan nio en söndagsmorgon och puckona knackade tillbaka som om det var nån rolig lek vi lekte. Sen började nån annan i huset knacka också. Det är visst deras sätt att kommunicera med mig. De knackar. Eller springer med listor eller skriver illa stavade brev utan att ha alla fakta och lägger i min postbox. Tröttsamt…

På tal om tröttsamt… Sjukstugan i Backen söker ny chef till en av sina verksamheter. Om man skulle ta att anmäla sitt intresse för tjänsten. Den är vakant sedan ett tag tillbaka eftersom man har mankvinnövrerat ut tidigare befattningshavare. Undras vad man skyllde denna för att ha gjort för tok. Jag menar, det måste vara nåt rejält fantasifullt med tok om man petar bort nån för att tillfälligt återta nån annan som gjort tok på riktigt. Att sen låtsas som om det är tillfälligt är ju bara larvigt. Det här har vi, några stycken, slagit vad om skulle ske så vi klappar oss på knäna och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Eller, som sagt, kanske anmäla vårt intresse för tjänsten. Vi börjar ju bli en klunga vi också nu, vi som inte är groupiesar.

Nej, nu ska jag gå och hänga upp blöta jeans. Dra dem rätt form och låtsas att det är nåt annat jag drar i. Hårt och illvilligt. Vem f*n sa att jag är snäll? Det är fel.

Read Full Post »

Tofflan slår på stort: Jeans x 2

Idag har jag verkligen slagit på stort! Det blev inte ett par Levi’s utan två par! Var får jag alla pengar ifrån? Lite kvar från Lottovinsten Den Större, lite sparat från mamma. För nån lön har jag ju inte fått på ett tag. Men snart… Nu behöver jag inte köpa jeans på några år, i alla fall, och det är skönt. Jag avskyr nämligen att shoppa kläder!

Det var värre än värst idag på Stormarknaden och inte hade jag Fästmön med mig så vi kunde flabba tillsammans. Som vanligt hittade jag inga affärer – alltså inga affärer som jag skulle till låg där de brukar ligga. En av dem låg på vanliga stället, men hade inte fått upp nån skylt så jag passerade den. Två gånger. Men sen gick jag in och köpte jeansen. Ja, för det var på JC, förstås! Trevliga och hjälpsamma tjejer som jobbar där och som vanligt fick jag jeansen fållade. Bara det att när jag kom och skulle hämta dem såg flixen gråtfärdiga ut. Symaskinshelvetet krånglade! Men så hade de mekat lite, så där som duktiga tjejer kan men sällan gör, och till sist hade maskinen funkat som den skulle igen. Naturligtvis var det undertråden, detta av Djävulen uppfunna sattyg, som krånglade.

Så här brukar det se ut när jag syr. Undertråd = Djävulens uppfinning.

                                                                                                                                                            Jag passade på att handla lite annat också, när jag ändå var i farten, det vill säga väntade på att jeansen skulle bli klara. Halkade in på Clas Ohlson, till exempel, och köpte glödlampor till extrapris. Halka var för resten verbet för dagen! Golvet i den nyaste delen i köpcentrumet är snorhalt. Det finns stor risk för benbrott, så varning, varning! Annars kan jag meddela att Clas Ohlson i Stormarknaden är en rörig butik och varorna presenteras inte logiskt. Man hittar ingenting utan vimsar runt. Jag blev så irriterad att jag inte ens orkade asgarva åt en brutta i en onepiece med mönstret amerikanska flaggan. Säger som fru Hatt:

Maj Gadd!

Onepiece ser ju liksom inte klokt ut – på nån! Folk ser ut som jättebebisar, helt enkelt. FULT!

En sån här gick människan omkring i. Amerikanska flaggan, dessutom…

                                                                                                                                                               På ICA Kvantum var det inte mycket bättre än på Clas Ohlson, men till Kvantums försvar kan man hävda att där renoveras. Det gjordes inte på Clas Ohlson. Men skit samma, jag sprang som en yr höna även inne på Kvantum, för jag hittade knappt osten, ens. Dagens middag blir nog i alla fall en av de tre frysta ICA-pizzorna – extrapris!

Skenade också lite här och var och kollade på trådlösa möss, men hittade inget annat än små prisskillnader. På Expert fanns absolut ingenting i musväg, inte heller nån katt utan svans som jag kunde hälsa på högt och ljudligt. På Kjell & Company hittade jag däremot några varianter som såg intressanta ut. Bäst priser på färgpatroner hade i alla fall Clas Ohlson, så dit styr jag kosan nästa gång det är dags. Sorry Expert, men ni har blivit sämre vad gäller utbud, era priser är i högsta laget och det är alltid kö till säljarna hos er.

Hemma i New Village igen hann jag precis i tid till toa – ja, för jag blev ju naturligtvis kissnödig på Stormarknaden. Och var finns toaletterna??? Nä, dessa hittar jag ingen info om på hemsidan, i alla fall, så toaletter existerar uppenbarligen inte. DET drar ner betyget ytterligare.

Nu var syftet med min shoppingtur inte att betygsätta Gränby Centrum, men som konsument och kund kan man ibland inte låta bli. Det är ju liksom mina pengar som klirrar i era kassor.

Mina köksstolar är på kalas och jag funderar på att kolla vad som finns kvar i Hello Kitty-bunken och kanske läsa en stund. Ny bok på gång, inhandlad i fint skick och inbunden för 30 pix hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan (scrolla ner på sidan så hittar du e-postadress, men tyvärr ingen hemsida!). Det är en affär som har grejor!!!

Godis i bunke blir det numera om det blir godis!

Read Full Post »