Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Riksbyggen’

Ett avslutande inlägg.


 

Regn på bilfönstret

Himlen öppnade sig och regnet kom just som jag rullade ut från jobbets parkering.

Just som jag rullade ut från parkeringen på jobbet kom regnet. Det blev så talande för hur det kändes inuti, hur jag har känt den senaste veckan och idag allra helst. Jag vill bara gråta hela tiden, men förvånande nog är ögonen alldeles torra. Tror att jag kanske grät av mig i påskhelgen. Och då är det ju bra, för nu måste jag vara stark. Det är ingen annan som är det åt mig. Det finns ingen NK* att luta sig mot. NK var så gullig och hjälpte mig att bära ut mina krukväxter till bilen, allt medan jag berättade att jag ville ta hem växterna eftersom jag har fått dem av Elliot Hund. Två kramar blev det innan NK gick tillbaka in och jag for hem. I morgon ska jag inte till jobbet. NK, däremot, och en del andra sköna människor ska jag träffa. Snart. Så sent som i eftermiddag kom en inbjudan till en träff i mitten av april. Själv planerar jag att hålla gravöl tillsammans med mina favoriter nån gång i maj, när vi kan sitta på nån uteservering. NK och jag lär träffas innan dess.

Nån större nytta har jag inte gjort idag. Jag har tömt mitt rum, förstås, och inte haft svar till en person som undrade nåt. Det kändes helt OK att hänvisa personen till min chef. Överlämningen till NK gjorde jag redan i tisdags. Igår fick jag en sån fin present av NK och Mamma Mu**, ett presentkort på Akademibokhandeln. Eftersom jag är med i Akademibokhandelns Vänner får jag dessutom vissa erbjudanden och rabatter, så jag kollade runt lite vad det kan tänkas bli för den generösa summan. Helt klart är att det INTE blir kontorsmaterial utan skönlitteratur som får följa med hem när jag åker dit och shoppar. Innan jag lämnade byggnaden delade jag ut kramar och visitkort till mina personliga favoriter. Såna människor jag vill spara på.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma i New Village
fick jag ringa min fastighetsförvaltare eftersom jag hade fått en påminnelse på en faktura som jag däremot INTE hade fått. Telefonköade en god stund, men sen löste det hela sig. Det visade sig att fastighetsförvaltaren hade gjort fel och inte jag, så en ny faktura kommer med ett belopp utan påminnelseavgift. Därefter ringde jag Fästmön som sökt mig i ett vasst ärende och slutligen skrev jag ut och fyllde i en blankett till Dimsyns a-kassa. Blanketten plus två arbetsgivarintyg ska jag posta i morgon. Tror jag. Jag orkar fan inte ringa a-kassan i morgon också, det räcker med Arbetsförmedlingen. Jag hoppas innerligt att våra kontakter blir mycket kortvariga den här gången. Och blir de inte det så överlever jag inte. Detta är sååå förnedrande, tillintetgörande och värdelöst. 

Slutligen tar jag med mig orden som A sa efter eftermiddagsfikat:

Tack för den här tiden! Du har varit en stämningsförhöjare.

Att vara stämningsförhöjare är inte fy skam! Nu får NK klara den biten på egen hand. Själv ska jag gå ut i regnet – men inte förrän i morgon – och posta ett tjockt kuvert med blanketter till Dimsyns a-kassa. Tjolahopp, liksom… I kväll tröstar jag mig med Antikrundan (säsongsavslutning i kväll), Gåsmamman och en nyinköpt bok.


*NK = Närmaste Kollegan

**Mamma Mu = Markus mamma

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.


 

Knacka på

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.


NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. 
Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…


En go helg önskar jag dig!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.


 

Snöig Clark

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där utetappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kranmunstycke

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattar

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.


Jag var så väldigt nöjd med 
att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Det är fredag idag och då får en flamsa. Det gjorde vi på förmiddagsfikat på jobbet. Dessutom avslöjade jag att jag har noll koll på Bibelns berättelser. Och jag ska vara pastorsbarnbarn… Det visade sig att jag trodde att Moses och Jesus var samtida… För icke insatta kan jag avslöja att Moses hör hemma i Gamla testamentet, på 1300-1200-talet f Kr, och föddes i Egypten, medan Jesus föddes i det som nu är Israel och i Nya testamentet. Som tur var tog pastor T:s falska släkting reda på sanningen. Men hur Jesus kunde överleva Herodes utrensningar kom vi aldrig på… Några mysterier ska väl finnas kvar, antar jag.

Arbetsdagen försvann snabbt. En både blå och grå dag under vilken jag jobbat med en text, lay outat samt fixat till en bunt bilder till en beskrivning. Jag hann ringa BRF-ordföranden en snabbis och berätta att jorå, det är varmt i köket, men fortfarande kallt i resten av mitt hem, samt efterlysa den utlovade störningsinformationen till omgivningen. Hittade smått och gott på Riksbyggens webbplats, där störning och tystnad även inbegriper tvättmaskiner efter klockan 22…

Rekommendationer om tystnad


Jag hittade även intressanta rekommendationer om grillning…
Dessa rekommendationer måste även inbegripa uteplatser – rök stiger ju.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Men nu är det inte grilltider. Hemma hos mig är det kräfttider i stället och i afton blir det kräftskiva i köket, det varma. (Skulle där vara kallt finns ju alltid sprit att tillgå…) Jag har varit och provat ut terminalbrillor och såna kan nog skapa yrsel av annat slag om de använts felaktigt. Ha en riktigt fin fredagskväll – det tänker jag ha!

Kräftor på tining

Jag kom ihåg att ta fram dem på tining!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll funderar jag över gråt och gnäll. Även om jag avskyr det, så är gråt egentligen nånting positivt för mig. För i och med att jag gråter, vanligen i duschen eller när jag kör bil, blir jag av med så mycket skit som annars stannar inuti mig.

Gråt gör att jag blir av med skit.


En vän till mig
skrev om gråt häromdan. Och som av en händelse hittade jag en väldigt bra krönika i tidningen Öppet Hus nr 3/2012 (den ligger inte ute på nätet än, tyvärr!), som ges ut av Riksbyggen. Den handlade just om gråt och om hur jäkla förbjudet det är för män att gråta. Göran Krona, som har skrivit krönikan, berättade om en händelse som gjorde att han grät, ett minne han för alltid har kvar: när trubaduren Fred Åkerström hade gått bort, endast 48 år. Det visade sig att han var en stor fan av Fred Åkerström, särskilt av hans inspelning av Jag ger dig min morgon. Och under julhelgen läste Göran Krona Fred Åkerströms dotter CajsaStinas bok Du och jag, farsan, en bok han tyckte var mycket sorglig, men också underbar. Just denna bok fick jag av min vän ovan i julklapp! Så nu har jag rivit ut krönikan för att ge den till min vän bara för att visa att jag nu känner till två (2) karlar som gråter. Och att det är helt OK.

En sorglig och underbar bok, tycker Göran Krona.


Nånting som gör mig gråtfärdig
var en tabell över a-kasseersättning som jag hittade i Dagens Nyheter idag. I samma tidning läser jag om en annan kvinna som tänker som jag. Jag var bara tvungen att fota den och lägga ut den direkt. Varför jag blir gråtfärdig? Jo, a-kassans handläggare tycks ha satt i system att misstänka såna som mig och andra som uppburit/uppbär ersättning. Att tro, att HA MAGE att tro, att man lurar till sig dessa futtiga spänn är makalöst! Ingen kan nämligen leva på a-kassan. Tro mig, jag vet. Den kolumn som är rödmarkerad är den jag tillhörde. Det vill säga jag tjänade mer är 18 700 kronor när jag jobbade. I kolumnen under ser man vad jag fick från a-kassan.

Nej, det går inte att leva på cirka 10 000 kronor om man är vuxen. Man överlever, men inte mer.


Idag var jag och hämtade min meducin
på vägen hem från jobbet. Jag har knaprat i mig den första tablutten. Jag tycker sååå synd om mig – ja, det är nu gnället i det här inlägget kommer! – för magen lär paja, bajset bli svart och jag som försöker sluta med magsårsmedicinen… Näää… Dessutom har jag fått ett fult blåmärke i armvecket efter gårdagens venprov – den blåa pilen nedan! – och  eksem av plåstret – den röda pilen nedan! YNK!

Ynk.


Och så kommer jag hem.
Från den ena lägenheten hörs en unge som gallskriker hysteriskt, från den andra, som står med öppen dörr, hörs borrmaskinen. Snälla nån… Inte i kväll igen! Jag som är så trött…

Nej, nu går jag in i duschen och vilar öronen och kanske gråter en skvätt!

Read Full Post »