Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fågelsången’

Ett glatt och utlottande inlägg.


 

Do more of what makes you happy

Bilden är från Jysk.

För att livet ska kännas… roligare är det självklart att man ska göra sånt som gör en glad! Fästmön och jag for iväg på loppistur i Boländerna i Uppsala idag. Vi var på tre ställen: Helping Hand, Myrorna och Återbruket. Mitt egentliga syfte med trippen var att kolla om den rödbruna Billybokhyllan stod kvar på Återbruket. Det gjorde den INTE, så nu behöver jag inte fundera mer på den.

Jag behöver inte heller alltid köpa nåt på mina loppisturer. Det är roligt och berikande att bara titta. Ofta träffar jag bekantingar också. Det är förvånansvärt många ute på tur under dagtid. Idag, till exempel, morsade jag på och pratade med en bekanting från en affär i stan, en bekanting från området där jag bor, en favoritpolitiker från ett före detta arbetsliv och… – hör och häpna! – fru B! (Vi ses visst jämt nuförtiden…)

Men… en liten sak följde med mig hem från dagens tur. Och den tänker jag nu lotta ut! Allt du behöver göra är att svara på den här frågan:

Vem skrev boken Herkules Jonssons storverk: Herkules och de makalösa mellandagarna??? Boken som också gick som julkalender på TV 1969. Skriv ditt svar i en kommentar till det här inlägget! (Det är viktigt att du har angett en fungerande e-postadress för att kunna kommentera!)

En viss hjälp kan du få genom att titta på det här bildspelet från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Prylar från Myrorna och Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Slutligen begav vi oss till Stormarknaden 
där Anna skulle göra några ärenden på Panduro och TGR. Även jag hade ett ärende där – att fika numera instängd på Fågelsången. I övrigt flamsade vi runt som vanligt och HBTQ-skämtade och snuskskämtade. Jag har verkligen blivit smittad av den där STÅ UPP-komiken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synnerligen ironiskt inlägg. Men vi hade kul, tro inget annat!


En av julklapparna från mamma
var pengar. Jag behöver en morgonrock. Vill välja själv. Det ska vara en i frotté, särskild frotté. Och inget tramsigt jädra mönster. Så se vilken fin morgonrock jag köpte idag:

Böcker Börjlind Adler Olsen

Eh ja… MorgonrockAR, alltså…


Ja alltså, shopping
 på Stormarknaden är inte min grej, kläder lika lite, så… Det blev tre Adler-Olsen-böcker till mig och en Börjlind till Fästmön (köp fyra, betala för tre).

På en affär drabbades jag DIOWEKT* av en turkoschock. Anna njöt och plockade bland prylar i den gräsliga NYANSEN.

urkosa vaser

Exempel på varor som aldrig skulle få följa med mig hem på grund av nyansen.


Nä, själv hade jag bara
ögon för Anna – as always. (Även om hon tror att Leila och Malena är mina favvobrudar just nu.)

Anna

Jag har bara ögon för Anna.


I en affär
hade de inte tänkt riktigt när de skyltade, tyckte jag. Eller också hade de det, funderade jag vidare och fnissade inombords.

Skylt med texten BAK

Nån som vill köpa en bak eller två?


Men här fanns en del
snigga saker, faktiskt. Jag fastnade för dessa läckra ljusstakar som bär samma namn som Wordfeud-mästaren på Morgonen, det vill säga Cobran. Fast mästaren stavar med K, affären med C.

Cobra ljusstakar

Urläckra stakar med namnet Cobra.


Sen behövde vi fika.
Då hade vi varit inne i fyra affärer och var redan trötta. Det tarvades riktig go-fika på Fågelsången, som har filial på Stormarknaden.

Anna fikar

Anna och bullen. De två med afrofrisyr i bakgrunden lyckades inte hålla sig undan när jag fotade.


Både bulle och kaka blev det.
Och havrekakan var i mastigaste laget, tyckte till och med jag…

Havrekaka i mastigaste laget

Havrekakan var i mastigaste laget.


Som vanligt
när vi är ute tillsammans blir vi elaka och ondsinta. Men det tänker jag inte berätta mer om här, för då blir folk så arga, så arga.

Onda flickor

Onda flickor – såna blir vi ibland.


I stället kan jag berätta
att jag hälsade på TVÅ (2) personer som jag känner, E från Förorten och Mr Moneyman. Märkligt, jag brukar aldrig känna nån…

Vi strosade sen in i ett par affärer till innan vi skuttade in på ICA Kvantum för att köpa nåt till middag. Vi ska äta nåt med räkor, kan jag avslöja.

Och nu, hemma igen, är jag botad från eventuell shoppinglusta för ett par månader framöver. Thank God!


* DIOWEKT = östgötska för direkt


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens mässbesök.


I vanliga fall
har jag inga som helst problem att besöka en mässa med mycket folk. Men just nu är det inte

i vanliga fall

utan

upp-och-ner-vända världen.

Då blir mässbesök nånting nästan oöverstigligt. Vilken tur då att man kan ringa en vän, en livlina i verkligheten precis som i det där infamösa  miljontävlingsprogrammet på TV…  Jag fick sällskap av den här mannen:

Peter

En väldigt seriös Pe.


Mässan hölls i Arbetsförmedlingens lokaler
mellan klockan 12 och 17. Vi hade stämt träff klockan 13. Jag var tidig och stod utanför och väntade i förhoppning om lite frisk luft. Men tji fick jag! För utanför stod alla som rökte. Jag fick inte svårt att andas, men jag mådde rejält illa. Och när jag kom hem tyckte jag att det luktade rök om mina kläder, dessutom. Det är säkert inbillning, men ändå… Måste man stå precis utanför en entré och hålla på med sin olat???

Så småningom kom Pe och vi trängde oss i. Där var smockfullt med folk. Vi gick ett varv, men det var omöjligt att nå fram till de besökande företagen. Vi gav upp, helt enkelt, och bestämde oss för att gå och ta en fika och återkomma lite senare.

Happiness comes in a flat pack

Skulle en sån här knapp vara det enda resultatet av mitt mässbesök? Förresten, har flat pack nåt med sexuell läggning att göra?


Vi traskade i regnet ner till Fågelsången.
Det kändes som om det var hur länge sen som helst jag var på stan och fikade. Kaffe och kanelbulle kostade hela 40 spänn. På Tokerian kostar detsamma tio pix, bara, men där är ju inte på långa vägar lika mysigt!

Kanelbulle

Kanelbulle och kaffe gjorde mig 40 spänn fattigare.


Vi tittade på folk
och på fina tavlor med Uppsalamotiv… Och så pratade vi, förstås! Det är gott att prata med nån som förstår, som fattar

hur det är egentligen

Pe är en klar favorit bland mina nyaste vänner! Jag känner att han är ärlig mot mig och han säger vad han tycker – på ett bra och konstruktivt sätt, utan att håna eller förlöjliga, alltså. Det är få människor som har den förmågan!

Respect

Respect – verkligen!


Vid halv tre-tiden
gick vi tillbaka. Då hade trycket lättat något och vi kunde prata med en del av utställarna. Pe passade på att skjutjärnsintervjua (!) en kille från IKEA.

Vad gör ni på en sån här mässa om ni inte kan ta emot nåt CV?

dundrade Pe bland annat. Jag stod bakom och pickade Pe lite försynt i ryggen.

Vidare träffade vi Trevliga Tjejen från Poolia – hon kände igen mig och mindes min blogg! – och både Pe och jag kunde lämna våra CV:n. På Adecco var de lika ointresserade av att ta emot CV i pappersform som på IKEA (i inbjudan till mässan stod det klart och tydligt att man skulle skriva ut sitt CV och ha med sig), men på Lernia pratade Pe med en man som både tog emot CV och dessutom lyckades se intresserad ut. Själv stod jag lite bakom Pe:s rygg igen och beundrade personalens snigga orange tischor. Och lyssnade och lärde.

Vi träffade trevliga människor vi känner från både nu och då. Vissa människor gör bara gott att möta!

Pe var så snäll och skjutsade mig hem sen. Väl innanför dörren hemma trodde jag att jag skulle kollapsa. Dessa timmar ute bland folk har gjort mig vansinnigt trött. Det känns som om jag har jobbat 24 timmar utan sömn. Hann precis gå på toa och svida om till hemmafrack (linne och mjukisbrax) när mamma ringde. Hon har ju namnsdag idag och jag skickade ett kort med ett par trisslotter med posten. Hade tänkt ringa henne i kväll när jag både har landat och ätit, men se det hann jag inte. Idag pratade hon väldigt forcerat i en kvart. Jag flikade in med nåt hum här och var och kunde vid ett tillfälle framföra mitt grattis, också.

Nu går en maskin med orange tvätt, jag har hällt i mig en mugg java och alldeles strax ska jag grilla ett par kalkonchorizo till middag.

Jag har klarat av att åka buss en gång och att besöka en knökfull mässa idag. Mässan i sig gav mig ingenting – tror jag – men jag har övervunnit ett par rädslor och det får jag var nöjd med.

Och… ja just det… En veckotidning har kontaktat mig för att intervjua mig – inte för ett jobb utan för en artikel! Den andra intervjun, den som gjordes för en vecka sen, har jag ännu inte sett eller hört nåt resultat av än. Mediekändis, eller..? (Jag är mycket ironisk här!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ljud. Och oljud.


Igår gick jag hemifrån runt halv ett
mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Flustret

Typisk Uppsalasilhuett.


Jag promenerade sen
igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor

Fängelsehålor eller vad?


Däremot såg man ju spår av människor överallt.
Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Bro med klotter

Klotter förstörde denna bro…


Det blev inget regn igår,
inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln vita hus

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.


Vi glodde lite på TV,
Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en morgon i juli när några har semester, medan andra jobbar.


Det är juli, måndag och morgon.
En del av oss skulle ju upp och jobba i morse och sov väl sisådär i natt. Andra har semester. Vissa går in på sin fjärde semestervecka och laddar för… arbetssökeri.

Anna har börjat ett femveckorspass som administratör idag. Hon var ganska hispig i morse och yrade om koder, försvunna anteckningar och

Vad ska jag svara i telefonen? Jag kan ju inte säga [ordinarie personals namn]…

Jag föreslog att hon skulle sjunga en liten snutt. Då tittade hon på mig. Jag fick i alla fall skjutsa den nådiga till jobbet – alltid något!

Min morgon har därefter fortsatt med att bättra på ytterligare en lackskada som jag noterade lördags. Trött jag blir… Att folk inte åtminstone kan sätta en lapp när de skaver emot en annan bil och gör repor…

lackskada

Dagens reparationsyta.


Jag springer lite in och ut i garaget,
för det är ju torktider på färgen. Efter tio minuter ska man dra med ett vattenfuktigt stift över stället jag målade. Det har jag gjort – med påföljd att färgen lossnade. Fick börja om igen. Sist ska man lacka med klarlack. Ett jädra pysslande, helt enkelt.

Hantverkarbilen från Erlandssons bygg går nu in på sin, mig veterligen, andra vecka när den vardagar parkerar på gräsmattan på framsidan. Undrar om företaget tänker ersätta de skador på gräset som detta innebär? Jag vet inte ens om hantverkaren har tillfälligt parkeringstillstånd att stå på gården, inte gräset, från styrelsen. Strunt samma, jag tycker bara att det är idiotiskt att parkera på gräsmattan. Sen jobbar hantverkaren inte utomhus idag. Det är väl för att jag är uppe…

I eftermiddag ska jag in till stan och fira en födelsedagskille. Jag har bespetsat oss på räkmackor på Fågelsången och baskat om de inte har några! Födelsedagskillen är också min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se och såna ska man ju hålla sig väl med… I det här fallet är det inte så svårt, för Peter är en väldigt bra arbetsledare som är mån om sina medarbetare och som alltid ger återkoppling på det man gör. Alltid. Det är man inte precis bortskämd med…

Anna kommer in till stan efter jobbet – om hon inte är helt slutkörd – och vi ska leta upp nåt ställe att äta middag på.

Pilallé

Här stod jag och twittrade med Åsa B och Anna W under torktiden.


Nu är bilen lackad och klar.
Sista gången orkade jag inte skutta in igen i tio minuter – min onda häl har gjort sig påmind och tillåter inget skuttande. Stannade därför i pilallén ovanför bilparkeringen och twittrade med Åsa B och Anna W, trevligt sällskap medan jag väntade!

Det är dags att sätta fart här inne nu med bädd, hygien och klädpåtagning. Måste börja med rutinerna i god tid så att jag vänjer mig till den 1 augusti. Datumet har plötsligt kommit ännu närmare…


Livet är kort. Oron är konstant.

Read Full Post »

Jag fick sova idag. Och jag sov – i alla fall till strax före åtta. Elias och jag visste först inte riktigt vad vi skulle hitta på, men bestämde oss för att åka in till stan och titta efter vårtecken. Först satt vi vid våra datorer en stund i köket. Jag hjälpte Elias med duschen innan han fick lunch.

Köttbullemacka och choklad
Köttbullemacka och choklad blev en bra lunch.


Vi styrde kosan
mot New Village först så jag fick slänga in mina grejor och hämta mina solbrillor. Passade på att byta en lampa i badrummet också medan det var ljust. På väg in mot stan tankade vi. Det var en tant där som först inte visste var hon skulle stoppa in sitt betalkort och sen hade glömt sin kod. Hoppas hon kom ihåg hur hon skulle framföra sitt fordon.

Vi hittade en parkeringsplats där jag fickparkerade med lite om och men. Sen gick genom stationen mot Svandammen.

Elias i stan
På väg ner mot Svandammen.


På vägen skrev vi en lista
över alla vårtecken vi hade sett dittills:

  • några som red på hästar
  • tussilago
  • kossor
  • skräp
  • föl
  • människor som cyklade
  • människor som fikade utomhus

Inne i stan var det massor av folk som precis som vi bara flanerade i aprilsolen. Jag såg ett hus som såg ut att ha tårtpapper på sig.

Hus med tårtpapper
Det lite rödbruna huset i mitten såg ut som om det hade tårtpapper på sig.


Jag stannade och fotade
en hel del. Elias är nog vad vid att de vuxna omkring honom gör det, för han satte sig ner och vilade en stund.

Elias
Vissa vuxna ska bara fota hela tiden…


Ja vänta lite! Kolla in den här träden, visst ser de spöklika ut mitt i solskenet? Jag ska bara…

Spöklika träd
Spöklika träd i eftermiddagssolen.


Svandammen var delvis frusen
och några svanar finns där inte längre.

Elias vid Svandammen
Delvis frusen damm.


Där fanns emellertid massor av änder,
till och med en som var död och låg och flöt på rygg.

Elias tittar på ändor
Elias gillade att titta på ändor änder.


Sen blev vi rätt glassugna.
Fågelsången, som ligger mitt emot Svandammen, var det knökfullt, så vi gick till min vän Kurden på Drottninggatan. Han blev förvånad att se mig så snart igen, vi sågs ju i tisdags – och innan dess… förra sommaren, eller nåt.

På väg mot glassen såg vi en lustig platta på trottoaren:

 Här hände ingenting
”Här hände ingenting 1965”. OK…


Utanför min vän Kurdens affär
hade visst Den Lede glömt sin gaffel. Tänk så slarviga folk är…

Djävulsgaffel
Den Lede hade glömt sin gaffel.


Glassarna åt vi
på en parkbänk utanför Domkyrkan. Men sen gick vi in för Domkyrkan är så häftig. Det var en barnkör som övade samtidigt också, så det var Ett Himla Hallå, kan man säga.

Taket i Domkyrkan
Det är högt i tak i Domkyrkan, vilket skapar viss akustik… 


Det är väldigt högt i tak
i Domkyrkan och akustiken är enorm. Men taket är också väldigt vackert. Mest gillar jag taket i Gustav Vasas gravkor.

Taket i Gustav Vasas gravkor
Taket i Gustav Vasas gravkor.


Fönstren är rätt vackra också
och några av dem renoveras just nu.

Fönster i Domkyrkan
Vackra fönster i Dômen.


I ett av gravkoren
spelas olika scener ur Bibeln upp. Dagens scen var från uppståndelsen. Därför låg den här vakten där och… skräpade…

Vakt som ramlat
Här låg en vakt och skräpade.


Besöket i Domkyrkan
avslutades med att jag tände ett ljus för dem som inte längre går bland oss här på jorden.

Ljus
Ett nytänt ljus för dem som inte längre går bland oss.


Sen åkte vi och köpte grillad kyckling
och hämtade Moderskeppet/Fästmön för hemfärd till Himlen. Jag stannade på en fika efter maten och vi passade på att slå en signal till min mamma.

Hemma i New Village väntade en överfull tvättkorg, så jag ska alldeles strax hänga den första maskinen tvätt. Jag tänker faktiskt köra en maskin till, för man får ju låta ända till klockan 23. Under tiden ska jag se sista avsnittet av Brottet och jag hoppas att det får ett bra slut och inte nåt

Jaha!

eller

Nämen, fy faaan!

I morgon är det arbetsdag igen. Mina känslor är blandade. Jag vill vara glad.


Livet är kort.

Read Full Post »

Stormarknaden kan nu skryta med två (2) leksaksaffärer. Den ena är dyr, den andra är stor – fast ändå mindre än den var förut, innan den flyttade in i Stormarknaden. Elias skulle köpa två (2) presenter eftersom det är två (2) kalas för honom den här helgen.

Men det finns så konstiga leksaker nu för tiden. Konstiga eller dyra eller både och. Till exempel den här saken var väldigt konstigt, vi skrattade alla tre:


Elias med en leksak som jag tycker ser rätt pervo ut. Alltså leksaken ser pervo ut, inte Elias. I bakgrunden skrattar Fästmön.

                                                                                                                                                            Till min stora förskräckelse hittade jag en hel korg DVD-filmer med min hat-anka Anki. Tänk dig att vakna till den hemska rösten och vara bakis… USCH!


Anka med hemsk röst.

                                                                                                                                                             Det fanns i alla fall ett ställ med ganska chica väskor, men jag tror inte att de två pojkarna skulle uppskatta att få nåt ur detta sortiment…


Chica väskor.

                                                                                                                                                             Det fanns leksaker med kryssade ögon. Alltså det är inte bara tecknade seriefigurers rumpor som kryssas…


Kryssade ögon.

                                                                                                                                                            Nej, vi kom knappt helskinnade ut från leksaksaffären med alla dessa konstiga leksaker. Det blev en fika med chokladbollar på Fågelsången för att få upp blodsockret innan vi ramlade in på ICA Kvantum och köpte skithuspapper, schampoo och annat som barnen tycks äta.

Jag var riktigt pinsam och passade på att fota lilla farbror Uggla bakifrån där han satt och signerade sin skiva. (Gör folk skivor nu för tiden, eller vad säger man att de gör???)


Lilla farbror Uggla skriver sitt namn fiiint.

                                                                                                                                                                 Nu är vi hemma i Himlen. Anna står och lagar lördagsmiddag, Elias är nybadad och Linn är nyvaken (jag undrar varför..?) Klockan 18.30 ska kalaskillen vara på plats i festlokalen ända fram till 20.30. När vi har hämtat hem grabben blir det ost och kex och rödvin för oss myndiga. En kväll med klara epikuréiska tecken.

Read Full Post »

Older Posts »