Ett fyller-inlägg.
Idag fyller min lilla mamma 19 79 år. I vissa avseenden är hon mycket yngre än jag, för jag känner mig som 100 ibland. För tillfället gör axlarna ont (mammas nya rollator i och ur bilen), ryggen (neråt som vanligt) och ena foten (hälsporre). Men jag känner mig rätt frisk ändå. Och jag är inte direkt min sjukdom (för jag har ingen diagnos).
Vi har varit ute sen lunchtid. Först ett ärende här i stan, sen for vi till Vadstena där det är lättare att både parkera och promenera. Och så fick jag köra bil över Bron TVÅ gånger! Det är så häftigt, för den går ju över vattnet. Hela 600 meter lång är den. Där skulle jag kunna åka fram och tillbaka många gånger. Än så länge är det gratis, men nästa år ska det visst kosta en femma att passera. Dumt, tycker jag.
Mamma ville helst gå i affärer. Det ville inte jag. En kompromiss blev det. Mamma köpte sig ett par skor, men det blev inte några röda sandaler i år! (Vet inte hur många såna par hon har…)
Vi blev rekommenderade ett urmysigt fik på en liten tvärgata. På La Bocata tog vi en rejäl födelsedagsfika med bulle och kaka. Ingen av oss ville ha bakelse. Vi satt på baksidan i en trädgård. Mamma kom i samspråk med två trevliga damer. Jag passade på att fota lite blommor, himlen och ett häftigt, gult träd. Mamma ville köpa med kakor hem, men jag var rädd att de skulle krossas under våra promenader. Därför blev det bara en påse skorpor som hamnade i rollatorkorgen.
Vi gick runt i Vadstena och tittade på slottet från utsidan. Jag kom ihåg en gång när pappa och jag var på en visning där. En av dem som gick på visningen var så himla lik miss Piggy i Mupparna och pappa och jag flamsade och höll på att skämma ut oss totalt. Idag nöjde mamma och jag oss med att betrakta slottet från utsidan. Vi rundade det och belöningen blev var sin glass.
Sen gick vi tillbaka till bilen uppför gågatan. Vadstena är väldigt fint och där finns massor att titta på av kulturellt värde – såsom slott, kloster, Mårten Skinnares hus, psykiatrimuseum och annat. Rekommenderas!
Vi tog en tur i Varamon när vi hade kommit hem. Vägen dit är helt nygjord och en del av den är faktiskt den gamla skogsstig som vi cyklade på under yngre stenåldern när vi skulle åka och bada. Det var en väldigt märklig känsla.
En skön dag med mycket sol och massor av frisk luft gav oss säkert D-vitamin för flera månader. Det riktigt hettar i ansiktet… Middagen intogs på kvällen i blåsten på mammas balle*. Det var gott, men maten blev snabbt kall. Ett gratulationssamtal under middagen hjälpte också till att göra maten svalare.
Jag hoppas och tror att mamma var nöjd med sin födelsedag, sina paket, kort och telefonsamtal. Men jag vet inte…
Här är några bilder från vår dag:
*mammas balle = mammas balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag var i Vadstena för ett antal år sedan (10?) och blev nästan arg på att ingen hade sagt åt mig att åka dit förut!! Det var ju väldans fint och mysigt där!
Ni verkar ju också ha haft en toppendag med kakor, bullar, kultur och glass!
Synd bara att ni inte fick se t ex Kermit denna gång….
Jepp, det var en fin dag! Vadstena är toppen och vi åker ofta dit när jag är hos mamma eftersom det är en lagom lång resa (cirka en mil).
Nä, idag såg jag bara en person som skenade iväg när h*n fick syn på oss. En del vill inte hälsa och så. Men det är deras förlust. Byhålementaliteten finns tyvärr kvar lite här och var.
Trist… Är själv uppvuxen i en ännu mindre byhåla…så jag vet lite hur det är.. men, men det är ju, som sagt, deras problem. Det är ju ”små” människor som beter sig så!
Hur som helst lät ju dagen härlig och jag fick lite lust att åka dit igen!
Hoppas att ni få en fortsatt trevlig helg tillsammans!
Jo småstäder har sin charm – och sina nackdelar, Jag lämnade Metropolen så snart jag kunde. Nu tycker jag att det är rätt OK att åka tillbaka då och då.
Vi har fina dagar, men jag är väldigt trött i öronen. Är inte van vid allt prat – HELA TIDEN… P
Gud, så söta ni var på selfien. Den blev bättre än vår från Stockholm. Hälsa grattis från mig till Marita!
Ja fast det är ju tyvärr mest jag som syns – på både din och min!.. 😦 Vi får ta en ny om vi ses i helgen!Men MIN kamera! 😛
Jag gillar också Vadstena, och stockrosor väldigt mycket.
TACK! Stockrosor är det ju! Jag hittade inte namnet… 😛
Visst är det stockrosor, den brunröda och den röda. Den vita är en hösteanemon, Anemone japonica hälsar encyklopedin online.
Jaha, så den bruna är också stockros. Häftigt! Höstanemon… Ja, anemon, tänkte jag. Vad tror du om det gula trädet? Nån sa kanadensisk gul lönn, eller nåt ditåt.
Ni verkar ha haft en riktigt bra dag, men visst kan det vara jobbigt med prat, speciellt om man inte är van vid det, känns som ”skavsår” i öronen ibland 😉
Ha dé!/Kram
Yep – till allt! Jag har lite skavsår, ja… Det pratas hela tiden och det är jag inte van vid… Men vi har haft en bra dag och mamma har gått jättemycket idag! 😛
Kram!
Vad härligt att ni hade en sån fin dag i Vadstena! Visst är det fint. Klosterkyrkan är otrolig och Örtagården en härlig oas. Fina stockrosor fick du fotat också. Det växer många stockrosor i stan.
Jag tycker Östergötland är ett otroligt fint landskap och det känns verkligen som hemma nu.
Det var roligt att läsa att du trivs här! 😛
Jag saknar naturen ofta, mest sjön. Uppsala har ju bara den där jädra bruna ån. För en som är uppvuxen vid Vätterns klara vatten… ja, du fattar…
Kul att läsa om er dag. Den där selfien är så fin, skulle ju ramas in… man blir glad av att se den!
He he he, ja, selfien är väldigt äkta, dessutom. Vi åt sockerbullar och jag sa till mamma att hon inte fick slicka sig om munnen. Nej då! svarade hon – och slickade sig om munnen… 😆