Drömmar i rosa och äventyr i Vården, men ingen bullfest

Ett spretigt inlägg.

---

 

Typisk väntrumsvägg

I natt blev det alldeles för lite sömn. Jag hakade upp mig på en sak och det blev till oro och ältande. Varför är det alltid så om nätterna? Oro är mycket lättare att hantera på vardagar mellan klockan 8 och 16, för då går det oftast att ringa nån och få svar. Nu ska jag mejla i stället, för idag ska jag ut på äventyr i Vården igen. Om nu vårdgivaren dyker upp. H*n gjorde ju inte det sist.

Eftersom jag vaknade tidigt blev dagens administration snabbt avklarad. Det höll på att skita sig på en grej, men jag lyckades hitta ett alternativ. Datorn ville inte riktigt samarbeta heller. Kanske hade den också fått för lite nattvila – den är ju avstängd enbart när jag inte är hemma eller sover. Och jag är hemma väldigt mycket och sover väldigt lite…

En trio lika rosa som morgonhimlen. Jag fick lotterna för att jag deltagit i undersökningar.

Morgonhimlen var ett fantastiskt färgspel i rosa, men tyvärr hade jag ingen bra vinkel ur nåt fönster för att ta en bild. Det är plusgrader idag och det tackar vi för. Jag skulle verkligen behöva tvätta bilen och det är bäst att göra när det är plusgrader, men är rädd att fläktremmen ska börja gnälla efter tvätten. Den är lynnig, bilens fläktrem, för så snart jag ens viskar om verkstadsbesök tystnar den. För tillfället är den ganska tyst ändå, vilket jag naturligtvis tycker är skönt. Bilen blir ju tio år till jul och nu börjar skavanker och slitage göra sig märkbara. Hittills har det mest varit lampor, däck och bromsar och en gång ljuddämparen. Inga jättedyrbara grejor, tack och lov. Och ta i trä! Jag skrapar mina trisslotter och hoppas på vinster. Den första av de tre jag fick som tack för att jag deltagit i undersökningar gav dock ingen utdelning…

Nån riktig bullfest blev det inte här igår. Av de fyra (för 20 kronor) kanelbullarna jag inhandlade lyckades jag bara klämma ner en enda och nån fikagäst dök inte upp. Men ett par timmar efter att jag hade bjudit hit Gunilla från Dalarna, som liksom jag föredrar kanelbullar framför semlor, plingade det på dörren. För ett kort ögonblick trodde jag att det var hon och började nästan skratta – för de vore så typiskt henne, på nåt sätt. Tyvärr var det pojkarna från Com Hem och dem bad jag ju ganska snart att gå bort.

Nä här sitter jag och pladdrar och det har jag inte tid med. Dags att göra sig redo att möta Vården. Belöningen blir en kanelbulle med extra mycket socker på när jag kommer hem.

Vad ska DU göra idag då? Skriv gärna några rader och berätta, så känner jag mig lite mindre ensam!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensam i mitten

Ett trött, men nöjt inlägg.

---

 

Ensam i mitten…

Det är bra att träna på saker som man tycker är svåra. Igår var en hemsk dag. Eftersom jag är En Hemsk Människa passade jag på att vara hemsk mot mig själv. Och det gick alldeles utmärkt. Dessutom överlevde jag att gå på bio ensam, att sitta solo precis i mitten av alla stolsrader. För jag upptäckte att jag inte var ensam. Det kom flera som skulle se filmen och en och annan var, liksom jag, ensam. Men det var jag som satt ensam i mitten. HA! 

I natt blev det alldeles för lite sömn. Ändå vaknade jag åtta minuter före larmet klockan sju. Klockan elva hade jag en inbokad tid. Jag hann utföra sedvanliga arbetsuppgifter, duscha och slänga i mig en skål med fil innan det var dags att ge sig iväg i snön. Ja, det kom snöblandat skit i förmiddags och vid lunchtid från ovan. Dagens möte avlöpte bra. Jag blev lyssnad på, det antecknades, jag fick bekräftat saker, till exempel förtal (jag är inte helt dum i huvet alltså!) och vi diskuterade hur vi skulle gå vidare. Det är fortfarande jag som sitter ensam i mitten, så att säga. Jag som måste bestämma hur jag vill gå vidare. Men jag får hjälp.

Efteråt hade jag en klumpvärk som hette duga. Man får det när man pratar om vuxna människor som beter sig sämre än barn. Barn är liksom inte alltid medvetna om att de är elaka, till skillnad mot vuxna människor. Hemma blev det macka, mjölk och en huvudvärkstablett samt därefter ett samtal med min vackra fästmö (idag är hon extra vacker!).

Jag är oerhört trött, men väldigt nöjd. För nu sitter jag ensam i mitten och stolarna i salongen rämnar inte, båten kapsejsar inte. Jag har tagit ansvar och jag har kommandot. Är det nån jag måste lita på nu så är det mig själv. Den här gången viker jag inte. Och jag är fortfarande stolt över att mina ord berör!

Du som läser just dessa ord får emellertid inte beröra mina ord. Samla i stället dina åsikter om dem i dina egna tankar. Det kan du kanske behöva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 25: Semester och Livegenskap

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Snart blir det inga fler hissande och dissande torsdagsinlägg. Men här kommer i alla fall ytterligare ett med glimtar från den Tofflianska veckans höjdpunkter (semester) respektive dalar (livegenskap). Det är inte svårare än så här:

Semester

• Älskade Anna (Hon gör mig alltid glad.)
• Hundar (Tröstare.)
• En vänlig gest (En skorpa egentligen värd lika mycket uppmärksamhet som Prousts Madeleinekaka.)
• Pulled Turkey (Skitgott!)
• Guldgruvan bland loppisar (Emmaus i Gryttby. Öppet hela sommaren tisdag – söndag kl. 12 – 17.)

Livegenskap

• Rabiata människor och folk som tror att namedropping ger kraft bakom orden (Så trött på er!)
• Fatöl avslagen redan vid serveringen (Trist och dåligt, Villa Romana, vid Gamla Torget i Uppsala.)
• Vissa som tror att de kan säga vad som helst i en kommentar på den här bloggen (Tji fick ni!)
• Tågstörningar och bankomatstörningar (Det var nog baske mig bättre förr!)
• Bråck och för lite sömn (Det mår en Toffla inte så bra av.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 2: Stjärna och Ogärna

Ett inlägg om veckans toppar och dalar, allt enligt Tofflan, förstås.

I torsdagsmorgonens värsta mörker lyser jag upp din stig (<= ironi) med att berätta om min gångna veckas toppar (Stjärna) och dalar (Ogärna). Och det är inte svårare än så här:

Stjärna

• Apotea och Boxholmsost (Apotea = snabb och säker leverans ända hem till postboxen utan extra kostnader; Boxholmsost = fina presentkort från Klara)
• Böcker är roligare än kläder (Jajamens!)
• Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag (En TV-serie som fortsätter i samma braiga stil.)
• Fröken Frimans krig (Ytterligare en svensk TV-serie som fick högsta Toffelbetyg.)
• I wear stripes for someone special (För Klara, förstås!)

Ogärna

• Passa in (Det är bara skitsvårt. Jag blir bara irriterad och frustrerad när jag försöker.)
• Barr (De finns överallt och jag hatar dem!)
• Blåmärken och örhängen som fastnar (Och lite för lite sömn.)
• För lite av Fästmön (Vill ha mer.)
• Turkos (Det finns för många saker som är turkosa.)

Livet är kort.

Read Full Post »

TGIF?

Ett inlägg i vilket Tofflan surrar på.

Idag är det fredag. Och ja, som synes kom jag upp ur sängen trots för lite sömn. Satt en stund vid datorn i morse och funderade på vad hashtaggen TGIF på Twitter stod för. Men jag klurade strax ut det. Samtidigt som jag inte riktigt kan känna att fredagar alltid är nåt jag längtar efter – missförstå mig rätt. (Insatta begriper, andra får sväva i ovisshet.)

Strålande sol och varmt idag också. Det var redan 23 grader när jag och Clark Kent* tuffade iväg till jobbet i morse. Clark ska förresten besiktigas om mindre än en vecka. Det betyder att tisdag och onsdag kväll är vikta för en ordentlig genomgång och tvagning av den lille mannen. Jag brukar använda högtryckstvätten på macken. Slutade med borsteländet efter den gången den ena borsten rev upp min kofångare bak…

Så här kan det se ut i biltvätten – inifrån bilen sett.

Det är pingst den här helgen. Tidigare var vi långlediga eftersom annandag pingst infaller på måndag. Men den röda dagen försvann när den 6 juni blev röd. Dumt, tycker jag, som uppskattar långledigt hellre än lediga dar mitt i veckan. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig en pingst. Eller mitt i vintern, när allt är kallt och eländig. Nånting att spinna vidare på, absolut…

Ursprungstanken var att avnjuta pingsten i Stockholm tillsammans med Fästmön, men det var flera saker som satte stopp för det. Så i Hänryckningens tid får vi ägna oss åt att njuta av Uppsala. Och Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag kväll. Jag överväger att liveblogga då, trots att jag vet att Somliga tycker att man ska TITTA och LYSSNA, inte blogga, när det tävlas i schlagermusik… Men Somliga kanske får Offra sig, liksom andra får Martyra sig igenom vissa mindre lyckade bidrag.

Det är emellertid inte lördag ännu utan fredag. Först ska jag ta mig igenom den här dan på arbetet. Jag är så trött efter alldeles för lite sömn i natt. Gissar att det är därför jag skriver frenetiskt här på fikarasten i stället för att sjunka ner i nån soffa eller stol och låta tröttheten skölja över mig medan kollegornas prat blir till sövande brus. Jag menar inte att mina kollegor är tråkiga, jag försöker bara beskriva hur trött jag är och på vilket sätt jag försöker hålla mig vaken.

Kaffe. Livsdryck.

Den här fredagen firar Norge sin nationaldag. Själv minns jag den 17 maj som en sorgens dag, för det var den dagen min lilla mormor gick bort, endast 59 år gammal. Fast den gången var dagen inte en fredag utan en måndag.

Vad händer hos dig i helgen??? Blir du hänryckt, tittar du på Melodifestivalen eller hockeyn??? Eller njuter du mest utomhus??? Skriv en rad och berätta! Vad TGIF betyder? Gissa!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Hela kostcirkeln och jag gör vad jag lovar mig

Onsdagen den 23 maj 2012 ska jag inte minnas som en av de bättre dagarna i mitt liv. Men det var otroligt skönt att få ordning på jobbdatorn. Tyvärr hinner jag inte ikapp i morgon heller, eftersom det är introduktion, ledningsgrupp och som avrundning på dagen, bilbesiktning. Min fredag är också intecknad av möten. Det första med prefekten på nya institutionen. Jag måste först och främst förklara varför jag inte har åstadkommit så mycket och det tar emot trots att jag har giltigt skäl (dvs fallerande teknik). Det är ju så att jag känner att jag verkligen behöver visa framfötterna, göra så bra som möjligt ifrån mig, så kanske… Men hoppet har minskat rejält den sista tiden – av andra orsaker. Därför ska jag sätta mig och skriva jobbansökningar i helgen. Hela fyra intressanta tjänster har jag hittat som jag tänker söka.

Jag gör i alla fall vad jag lovar mig själv. Jag var ap-trött efter jobbet, men åkte direkt och tvättade Clark Kent* i borstfri tvätt med högtryck. Putsade och polerade på honom och kollade lite här och lite där. Nu hoppas jag bara att den lille raringen friskförklaras i morgon eftermiddag. Men med tanke på allt som rasar runt omkring mig är mina förhoppningar inte stora här heller.

På tal om friskförklaring har jag i kväll tagit den sista tabletten av en viss sort. Nu ska jag försöka få en tid för provtagning och läkarbesök om ungefär en månad. Men inte heller när det gäller hälsan är jag så hoppfull. Däremot är jag väldigt glad och tacksam att jag åtminstone har fått känna mig pigg i ett par månader. Jag har aldrig haft så bra värde som just nu. Tyvärr är det inte bestående, troligen.

Det stod ingen mat på bordet när jag kom hem och jag hittade heller inget i skåp, kyl eller frys som lockade till gastronomiska vidlyftigheter vid spisen. Därför gav jag mig själv två såna här till förrätt:

 + 

Min förrätt.

Men en förrätt ska ju följas av en huvudrätt och en dessert. Det fick bli detta, fast lite mer än vad som syns på bilden av båda sorterna:

Jordnötter och kanelbullar blev huvudrätt och dessert.

Ja jag fick väl med ganska mycket av kostcirkeln i detta. Knaprar som bäst på desserten i skrivande stund, jordnötter. Det fanns ju lite kvar sen Fästmön var här sist. Det finns faktiskt lite wasabinötter kvar också, men dem vågade jag mig inte på – då hade jag väl blivit som en duracell-Jedward. Jag tror baske mig tvillingarna drar i sig några wasabinötter och får en sån kick i näsgångarna av detta att de sen kan hjula och hålla på som de gör på scenen. Och hjula vill jag ju inte göra just nu, det börjar ju dra sig mot läggdags och det är dags att varva ner. För resten vill jag aldrig hjula.

Glodde på gårdagskvällens avsnitt av Desperate Housewives som jag hade spelat in på DVD:n. Tänk, nu är det bara två ynka avsnitt kvar och sen är det slut. Serien slutar och det blir inga fler besök på Wisteria Lane. Trist, för den här TV-serien har jag följt sen starten 2004 och den är fantastiskt rolig och elak och bra – samtidigt som den är amerikansk, förstås.

Anna ringde och jag gjorde en paus. Vi har inte telefonerat sen i söndags, tror jag. Det är rekord. Finns inte så mycket att säga och inte så mycket tid att säga det på heller. Anna behöver vara mer med sina barn och då får det bli så. Inget jag tänker skriva mer om här.

Nu har jag jordnötter mellan precis varenda tand, för till skillnad från Alfred E Neuman (MAD) har jag inga autostrador i käften alls. Dags att tandtråda och borsta och tänka på refrängen! Lajlajlajlajlaaaaa, typ. (Jaa, jag är skittrött, det blev alldeles för lite sömn i natt och för mycket frustration den sista tiden.)

*Clark Kent = min rene lille bilman

Read Full Post »

Fredag…

Det är fredag. Jag är sunt trött, men jag har lite ont i huvet – det har blivit lite för lite sömn den sista tiden, tror jag. Men som sagt, det är fredag. Jag ska strax åka hem och hämta min packning för vidare färd av den och mig till Himlen. Till Fästmön och barnen för att fira helg och Johans födelsedag.

Det är kallt. Jag har haft hett på rummet hela förmiddagen, nu är det skitkallt. Jag känner mig lika frusen som denna.

Kallt!

Jag har fått ordning på min kortbehörighet, jag har bokat in möten med nya människor, jag har haft givande möten på förmiddagen, jag har fått teknisk hjälp att fixa diverse, jag har fixat en del på egen hand, jag har fått bra feed back, jag och mina tjänster är efterfrågade. Och bäst av allt… Jag har skrivit ut ett första utkast på min kommunikationstplan/översyn.

Ehum… Jag är rätt nöjd med den här arbetsveckan…

Read Full Post »

En brungrå dag

Det snöade i morse. Mycket. Stora flingor. Som att köra bil i mjölk. Sen blev dagen ganska grå, trist, brunsmutsiga spår på kontorsgolvet.

En del vatten, en del is… Och så gråbrunt. 

                                                                                                                                                                 Jag var på morgonmöte, det var ett tag sen. Insåg inte hur snabbt tiden går och hur jag saknar folk! Det är väl därför jag drar mig undan, lite. Jag vill inte sakna för mycket. Sen. När det är färdigt här.

Resten av morgonen jobbade jag intensivt med åtta sidor till externwebben om ett av våra samverkansprojekt. Sidorna ska nu granskas före publicering och både projektledaren och jag väntar spänt på att få klicka tummen upp (= publicera). Ett tacksamt jobb, man ser resultat. Och en nöjd, glad och också tacksam projektledare på köpet! Inte illa pinkat av en gammal pisstoffla, eller?

Lunch blev kycklingspett med den ljuvliga jordnötssåsen  på thaistället. Jag tänker alltid på vännen Rippe när jag går dit och hoppas att det snart blir tillfälle för mig att få bjuda igen. På lunch, alltså.

I eftermiddag ska jag putsa på tre blanketter som är pilliga och som envisas med att inte bli bra. Och så blir det genomläsning av verksamhetsplan och preliminär anslagsfördelning för nästa år. Detta för att göra en faktaruta samt förbereda mig inför en intervju jag ska göra nästa vecka. En intervju som bara måste sitta – tiden räcker inte till för strul och när det är jul!

Jag mår så där idag. Illamåendet har bitit sig fast och huvudvärken sitter som ett hårt åtdraget pannband. Jag är trött efter alltför lite sömn, i natt igen. Jag grubblar om nätterna i min säng. Fästmön var hemma från jobbet idag på grund av magbesvär och sömnbrist hon också. Hoppas hon får vila. I morgon är hon ledig, så då har hon ytterligare en dag för tillfrisknande.

Read Full Post »

Inköpsrunda, vattenlek och det vanliga

Skjutsade in Anna till Stormarknaden på förmiddagen. Elias behövde både skor till gymnastiken i skolan och varma vinterstövlar. Och det verkade som om inköpsrundan var lyckad för Anna kom ut med två påsar. Nu återstår för den lille mannen att prova skodonen. Ifall de måste bytas får jag åka in och göra det i morgon, för Anna jobbar och är på planeringsdag ända till halv fem.

Under tiden Anna strosade runt på Gränby åkte jag hem till mig. Fortsatte en jobbig mejldiskussion med en VÄN och den avslutades nyss. Jag har bestämt mig för att jag måste sluta vara så känslig och dippa – allra helst när det gäller företeelser jag inte känner till. Allt kan rimligen inte vara mitt fel även om jag är superbenägen att ta på mig skulden för mycket. Det viktiga i kråksången är emellertid att man reder ut saker och ting och jag tycker att det är utrett nu. Det sparar både tårar och oro.

Det man inte känner till bör man ta reda på så att man inte blir orolig och ledsen. Och så ska man kolla att man uppfattat rätt, så det inte blir tokigt och man går och funderar en massa. Men jag vet fortfarande inte vem som bor här inne, i den hemliga trädgården…

                                                                                                                                                       Jag tog en välbehövlig dusch och tvättade mitt superskitiga hår hemma. Under tiden gjorde datorn en virusgenomsöknig – det är perfekt när man kan göra två flugor på smällen, så att säga!

En timma senare hämtade jag Anna och vi for vidare till X-shopen där vi hittade en liten och en JÄTTESTOR (jämfört med vanliga mått mätt) sak som ska föräras en 16-åring på fredag. Nu väntar vi bara med spänning på vad tjejen ifråga vill ha för födelsedagsmiddag… Vi hoppas också att pappsen kommer och dinerar och äter tårta med oss.

Jag har varit och hämtat Elias på skolan och Anna gav honom lite eftermiddagsfika med macka, saft och äpple. Anna vilar en stund, det blev alldeles för lite sömn i natt, och jag sitter i köket och hamrar på min lilla leksak, hostar och snorar. Tvättmaskinen gör sitt i badrummet.

Linn är en tur på höstmarknaden på Vaksala torg. Tyvärr blev det ingen sån för oss. Det känns ganska meningslöst när vi inte har nåt just att handla för. Visst kan man åka och titta, men sen blir man ju sugen på allt möjligt och då är det bäst att avstå.

I afton ska Anna göra egen gulaschsoppa. Det ska bli spännande – för alla parter eftersom hon aldrig gjort egen tidigare.

Read Full Post »