Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jimi Hendrix’

Ett inlägg om min helg.


Lördagseftermiddagen bjöds det på flamsfika
i Himlen. Jag garvade så till och med bilderna blev suddiga. Denna blev minst suddig:

Lördagsfika

Flamsigt och suddigt och Fritzlan utan huvud.


Herr Olsson kom på besök
och medförde hembakat fikabröd (eller hur?!). Han tog en bild som verkligen avslöjade Glupskheten med stort G. Titta och förfasas här!

Eftermiddagen och kvällen gick i spelandets tecken. Jag förlorade baske mig allting mot alla – utom en enda match:

Vunnen match

Den enda match jag vann.


Och att jag vann den matchen
var nog rena undret för här krånglade nätverket. Fick sitta med ena armen utsträckt och hoppades vid Gud att några grannar inte såg mig och trodde att jag satt och tränade på en viss fördömlig hälsning…

Men även på Morgonen krånglade visst nätverket och där är det en annan leverantör än här i Himlen. Men okejrå, jag erkänner: det enda sättet för mig att klå Jerry var att klippa av linan. Den trådlösa linan…

Fästmön lagade god mat och jag åt för mycket. Nedsjunken i TV-sofforna glodde vi på Brottsplats Edinburgh (halvtrist) och en dokumentär om Jimi Hendrix (helbra, ska kolla på Play!)

Natten var varm och irriterad. Nåns billarm gick av jag vet inte hur många gånger, men om vi hade stängt fönster och balledörr* hade vi kvävts. I alla fall jag.

Vaknade runt åtta och nån timme senare serverade Anna frukost med marmelad. En marmelad med stora bitar i. En gång hittade jag till och med en kärna i den. Det gjorde ont att tugga på den. Idag gick det emellertid bra. Men det är inget socker tillsatt i alla fall!

Marmelad

Marmelad utan tillsatt socker, men med bitar och kärnor i.


Helgfrukost innebär ofta kokt ägg.
Till det – randig kaviar. Vi har insett att Garants randiga, som Tokerian säljer, är helt OK och typ 15 spänn billigare än Kalles. Så tyvärr, Kalles, det blir Garant numera.

randig kaviar

Are you randy tonight?


Idag då?
Jorå, jag har bestämt träff i veckan som kommer med min Nästanbror angående nånting som kanske kan ge mig sysselsättning framöver. Och nu försöker Anna kicka igång nätverket så att hon kan fixa ett par saker på sin dator. Kanske blir det en tur ut till svampskogen sen. Om viljan finns.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*balledörr = balkongdörr


Livet är kort.

Read Full Post »

En ganska makaber lista , den som Forbes Magazine har sammanställt över vilka döda personer som tjänar mest pengar. Michael Jackson, Elvis Presley och Marilyn Monroe  toppar. Ende svensk på listan är författaren Stieg Larsson. Stieg Larsson delar för övrigt niondeplatsen med Jimi Hendrix, Steve McQueen och Richard Rodgers.

Jag undrar lite var Steve Jobs är. Men mest jag undrar över syftet med den här listan. Man får veta hur mycket personerna tjänar, deras yrke, när de dog och hur.

Stieg Larsson har tjänat sju miljoner dollar trots att han har varit död i sju år snart. Jag ligger långt efter i löneligan, men jag är ju faktiskt inte död än…


Jag är inte död än.

Read Full Post »

En bok som är en sorts kärlekshistoria från början till slut. Men den slutar förstås med döden, som alla vackra kärlekshistorier. Samtidigt är Patti Smiths bok Just kids en enda lång hyllning till konstnären och fotografen Robert Mapplethorpe. En underbar hyllning.


En kärlekshistoria och en hyllning.

                                                                                                                                                            Patti Smith och Robert Mapplethorpe var bara ungar, just kids, när deras stigar korsades. De inleder en kärlekshistoria, som trots att den inte alltid är fysisk genom resans gång, är livslång. Det här är Patti Smiths bok om resan och det liv de två delade nästan symbiotiskt.

För mig är Patti Smith främst artist och Robert Mapplethorpe fotograf. Men egentligen var de bredare konstnärer än så, båda två. Vi får i boken bland annat uppleva hur Robert tillverkar halsband i smått, men också gör stora installationer. De första fotograferingarna gör han med en polaroidkamera.

Så småningom övergår deras fysiska kärlekshistoria i en mer platonisk. Robert har upptäckt att han är bög. Denna upptäckt och denna del av deras liv känns lite för snabbt skildrad i boken. Snabbt tecknad är också Patti Smiths egen resa från jobbet i bokhandeln till framgångarna på musikscenen. Jag hade gärna läst mer om båda!

Snabbt flimrar också dåtidens, 1960- och 1970-talens, kändisar förbi såsom Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol, för att nämna några.

Hur som helst, det här är en vacker bok och Patti Smith kan utan tvekan verkligen sätta även författare på sitt visitkort! Jag älskade att läsa den här boken, älskade hennes raka språk. Nu har jag förstås blivit nyfiken på hennes lyrik, så det kanske blir nästa steg. För övrigt glädjer jag mig åt att hon nyligen blivit utsedd till årets Polarpristagare, ett svenskt pris.

Tack, Bokoholisten, för ”presentkortet” som gjorde det möjligt för mig att köpa och läsa den här underbara boken! Högt betyg!

                                                                                                                                            Avslutningsvis, Patti Smiths Memorial song:

Little emerald bird
Wants to fly away
If I cup my hand
Could I make him stay

Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald soul
Must you say good-bye

All the things
That we pursue
Allt that we dream
Are composed
As nature knew
In feather green

Little emerald bird
As you light afar
It is true I heard
God is where you are
Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald bird
We must say good-bye

Read Full Post »

I måndags var det exakt 40 år sen Janis Joplin dog, endast 27 år gammal. Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones och Jim Morrison är de fyra grundbultarna i 27 Club. Denna makabra klubb bestående av rockstjärnor som dött endast 27 år gamla.

Man kan undra om det vilar en förbannelse över dessa, om det är en myt, en slump eller om det finns en förklaring. Det man kan säga är att rockmusikens värld är en sorts låtsasvärld med många farliga lockelser, såsom droger…

Jonas Inde har skrivit en pjäs, som ges på Maxim i Stockholm, och som har titeln 27 Club. Föreställningen bygger på musik av de sex mest kända medlemmarna i klubben: Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones, Jim Morrison, Kurt Cobain och Robert Johnson.

Enligt Jonas Inde är män som starkast just i 27-årsåldern. Han tror inte att dödsfallen har skett på grund av otur. Men varför just 27 år? Om man tittar på en typisk medlem i 27 Club börjar det med genombrott och en karriär som pekar uppåt – för att sen ganska brant stupa neråt. Det är som om stjärnorna når ett tak vad gäller sina prestationer. De har liksom gjort sitt bästa väldigt fort och tidigt i livet.  Många har problem med droger och alkohol. Men trots att vi idag vet mer om drogers verkan har den här klubben nu ungeför 30 medlemmar…

”27 Club”spelas till och med den 18 december på Maximteatern i Stockholm.

 

Read Full Post »