Ett fyller-inlägg.
Idag fyller min lilla mamma 19 79 år. I vissa avseenden är hon mycket yngre än jag, för jag känner mig som 100 ibland. För tillfället gör axlarna ont (mammas nya rollator i och ur bilen), ryggen (neråt som vanligt) och ena foten (hälsporre). Men jag känner mig rätt frisk ändå. Och jag är inte direkt min sjukdom (för jag har ingen diagnos).
Vi har varit ute sen lunchtid. Först ett ärende här i stan, sen for vi till Vadstena där det är lättare att både parkera och promenera. Och så fick jag köra bil över Bron TVÅ gånger! Det är så häftigt, för den går ju över vattnet. Hela 600 meter lång är den. Där skulle jag kunna åka fram och tillbaka många gånger. Än så länge är det gratis, men nästa år ska det visst kosta en femma att passera. Dumt, tycker jag.
Mamma ville helst gå i affärer. Det ville inte jag. En kompromiss blev det. Mamma köpte sig ett par skor, men det blev inte några röda sandaler i år! (Vet inte hur många såna par hon har…)
Vi blev rekommenderade ett urmysigt fik på en liten tvärgata. På La Bocata tog vi en rejäl födelsedagsfika med bulle och kaka. Ingen av oss ville ha bakelse. Vi satt på baksidan i en trädgård. Mamma kom i samspråk med två trevliga damer. Jag passade på att fota lite blommor, himlen och ett häftigt, gult träd. Mamma ville köpa med kakor hem, men jag var rädd att de skulle krossas under våra promenader. Därför blev det bara en påse skorpor som hamnade i rollatorkorgen.
Vi gick runt i Vadstena och tittade på slottet från utsidan. Jag kom ihåg en gång när pappa och jag var på en visning där. En av dem som gick på visningen var så himla lik miss Piggy i Mupparna och pappa och jag flamsade och höll på att skämma ut oss totalt. Idag nöjde mamma och jag oss med att betrakta slottet från utsidan. Vi rundade det och belöningen blev var sin glass.
Sen gick vi tillbaka till bilen uppför gågatan. Vadstena är väldigt fint och där finns massor att titta på av kulturellt värde – såsom slott, kloster, Mårten Skinnares hus, psykiatrimuseum och annat. Rekommenderas!
Vi tog en tur i Varamon när vi hade kommit hem. Vägen dit är helt nygjord och en del av den är faktiskt den gamla skogsstig som vi cyklade på under yngre stenåldern när vi skulle åka och bada. Det var en väldigt märklig känsla.
En skön dag med mycket sol och massor av frisk luft gav oss säkert D-vitamin för flera månader. Det riktigt hettar i ansiktet… Middagen intogs på kvällen i blåsten på mammas balle*. Det var gott, men maten blev snabbt kall. Ett gratulationssamtal under middagen hjälpte också till att göra maten svalare.
Jag hoppas och tror att mamma var nöjd med sin födelsedag, sina paket, kort och telefonsamtal. Men jag vet inte…
Här är några bilder från vår dag:
*mammas balle = mammas balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 