Affärs-Tofflan undrar: Betala för det du läser?

Ett affärsfunderande inlägg.

---

 

Om det här med arbetslösheten blir en långvarig grunka… Om det blir så att mina ersättningsdagar från a-kassan tar slut… Har jag då nån plan B? Tja, den första coachen jag hade tjatade inte om nåt annat än att starta eget, liksom en del i min omgivning. Men att starta eget kräver ju dels en affärsidé och dels att man ska vara bra på nåt – att producera en viss sorts tjänst eller vara. Och så ska man sköta ekonomin bakom det hela, man ska marknadsföra sig och… Tja, allt det där…

Jag gillar inte att sälja mig. Det är jobbigt varje gång jag ska skriva en ansökan till en tjänst eftersom jag måste lyfta fram det jag är bra på. Men nånting fick mina tankar att börja rulla idag. Kanske var det efter mötet där vi bland annat pratade redan existerande lokal nättidning, kanske var det att jag råkade snubbla över Smelinks webbplats. Där hittade jag nämligen, på ren svenska, skitbra tips för såväl webbshop som webbplats.

Ska jag vässa pennan och börja ta betalt för det jag skriver?

Det jag själv funderar över är den här bloggen. Nu är det färre än 50 000 besök kvar till miljonen och då tänker jag stänga ner. Man ska sluta i tid. Samtidigt funderar jag då på om jag skulle starta en sajt, en typ av nättidning med prenumeranter. Jag skulle kunna tänka mig att man som prenumerant antingen kan betala en månadsavgift och få läsa ”allt” på sajten, alternativt att man betalar bara för de artiklar/inlägg man vill läsa i sin helhet.

Det gäller förstås att hitta bra och intressanta ämnen att skriva om. Ämnen som människor vill läsa om – och samtidigt ämnen som jag själv vill skriva om. Att locka människor att läsa med rätt sökord också, att dyka upp i cyberspace när nån söker på nåt särskilt. Sen vill jag kunna lägga upp bilder precis som i bloggen, liksom filmer. Betydligt fler filmer än jag gör idag på bloggen.

Så nu slänger jag ut några frågor till dig som har läst det här inlägget. Det vore kanon om du tog dig tid att skriva några rader i en kommentar!

1. Tror du att det skulle funka att ha en sajt där man får betala för det man läser?
2. Vad skulle du helst vilja läsa på en sån sajt? Personliga inlägg om mig och mitt liv och leverne, texter om litteratur – film – TV – musik eller nyhetsartiklar om sånt som är på tapeten just nu???
3. Ska möjligheten att kommentera finnas – och därmed möjligheten till dialog mellan skribent och läsare?

Självklart tackar jag på förhand om du tar dig tid att skriva vad du tycker!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”I natt jag drömde…”

Ett inlägg om en dröm.

I natt drömde jag för första gången på länge. Eller om jag ska foga mig in i leden och vara som alla andra ska jag väl säga att jag kom ihåg vad jag drömde i natt när jag vaknade i morse. Men det låter vackrare med

jag drömde…

Det var en lite rörig dröm. Jag var med min bil på nån sorts service till ett etablissemang bestående av kombon äldreboende – bilverkstad! Tänk, det kanske är en affärsidé för nån förslagen! Av nån anledning fastnade jag där. Jag är ju social och började prata med människor. Det skulle vara fest på kvällen och jag blev bjuden att stanna kvar. Det gjorde jag – tills jag såg en katt döda en skata. Katten hade ätit på skatan i halsen samt tagit dess vingar. Ändå kunde skatan flyga… När jag såg det gick jag därifrån. Jag glömde min bil! Jag joggade (!) hem. Väl hemkommen undrade Fästmön var jag hade gjort av bilen. Hur skulle jag nu få hem den? Jag orkade inte gå tillbaka till äldreboendet-bilverkstaden. Satte mig att söka på nätet efter telefonnumret till min gamla granne H som var ekonomidirektör på stället. Tänkte att H ju kunde plocka upp mig på vägen till jobbet under morgondagen och att jag sen fick åka med till äldreboendet – verkstaden.

Bakom en står äng låg äldreboendet-bilverkstan.

Men jag hittade inget telefonnummer. Jag sökte på H:s partner, på barnen, men inget. Anna Den Kloka sa då att jag ju kunde ta bussen till ändhållplatsen och sen gå över en stor äng. Det lät jättejobbigt, som ett oöverstigligt hinder. Betänk då att jag hade joggat hem på kvällen…

Sen vaknade jag av att det var sprakande störningar på klockradion (det väckte oss redan klockan fyra i morse) och dags att gå upp.

Nu ska jag inte ge mig på att tolka drömmen, men det där med skatan och katten kan vi sortera bort. Det var ett skådespel vi såg från ballen* igår kväll, jag och Anna. Fast katten fick inte tag i skatan då, så jag spann uppenbarligen vidare på ond bråd död. Och naturligtvis är jag ju skatan. Jag är ju en riktig skata.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Skört som tusan.

Read Full Post »

En sista egen hälsning ny affärsidé

Läste just nåt riktigt sjukt i Dagens Nyheter på nätet. Visste du att det finns företag som erbjuder dig att skicka en sista hälsning via Fejan eller till och med fortsätta twittra när du är död? Jo, du läste rätt!

När jag har hängt av mig dräkten vill jag nog… vara död, liksom…

Företagen har utgått från alla människor som lämnar efter sig brev till sina närstående. Brev, som får öppnas först efter ens frånfälle. Därför har det gjorts en app (!) som heter LivesOn som lanseras i mars. Appen ser till att du fortsätter leva vidare på Twitter trots att du är död. Appen har koll på dina surfvanor och den retweetar sånt som du skulle har retweetat själv om du vore i livet. Den postar också länkar som du skulle ha gillat. När man registrerar sig hos LivesOn får man samtidigt utse nån sorts exekutor. Denn* har kontroll över kontot och är också den som sätter bollen i rullning, så att säga, när du själv har rullat över på rygg.

DeadSocial är ett annat företag som gör att du kan posta meddelanden efter din död. Grundaren menar att man på så vis kan skapa nåt av värde för de efterlevande… Eh, ursäkta mig, men… vad hände med Goda Minnen, till exempel?

Nej, det här tycker jag är en rätt sjuk affärsidé. Vad tycker du???

Livet är kort. Men när jag är död, är jag död. Och tyst.

Read Full Post »

Det snurrar utanför…

Jepp, världen snurrar och vi med den. Då kan man inte sitta i sin lilla glasbur (jag har glasväggar och dito dörr i mina båda kontor på jobbet, så det är mig själv jag åsyftar är det bäst att tillägga så Nån inte tar åt sig) utan att följa med. Och härmed inbjuder jag dig att följa med mig ut på en sväng bland våra medier. Frivilligt, förstås.

• Fler personalminskningar till våren. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Nästan vart fjärde svenskt företag aviserar personalminskningar redan i vår. Förskräckligt både för dem som blir av med jobben och för dem som blir kvar – och som kanske tvingas jobba ännu mer…
• Tågkvinnans åtal kanske hävs. Såväl media som tågoperatör, SL och folk i allmänhet tycktes redan i förväg ha bestämt sig för att den kvinnliga städaren hade snott tåget på Saltsjöbanan och körde in i huset. Nu backar en del, bland annat på grund av viss teknisk bevisning. Och det är väl en jävla tur! Hur tänker folk som dömer nån i förväg? Är vi inte oskyldiga tills vi är dömda? Städaren har för övrigt inte ens kunnat höras, hon har varit för sjuk. Visst, hon kan vara skyldig, men… För övrigt tycker jag att tågoperatörer med flera borde fokusera på tåg som inte går igång – med eller utan städhjälp…
• Nästa bror Obama gör politisk karriär. Den här gången handlar det om Malik Obama, halvbror till Barack, som ska kandidera i ett guvernörsval i Kenya i vår. Malik säger sig vara inspirerad av Barack.
• Två av 100 kvinnor luktar inte. Detta visar en undersökning som har gjorts i Storbritannien. De luktfria kvinnorna har en speciell gen som gör att de inte luktar svett. Och syftet med denna undersökning var..?
• Anställd outsourcade arbetsuppgifter. Eh… ja… man tror inte att det är sant, men… En amerikansk mjukvaruutvecklare lät kinesiska konsulter utföra hans arbetsuppgifter. I stället surfade han på nätet. Mannen, som jobbade mycket hemifrån, tjänade hundratusentals dollar om året. Kineserna fick 50 000 dollar per år. Affärsidé..? 
• Miljöpartiet vill öppna möten där man pratar om vård. Ha ha ha, vem vill gå på dem? Inte ens de förtroendevalda, för till och med ersättarna skickar ju ersättare ibland. Och hur ska gemene man kunna gå på såna möten, när de flesta jobbar på vardagarna? Hur många vanliga dödliga besöker till exempel fullmäktige, vars sammanträden är öppna för allmänheten? Typ två – varav en vanligen är påverkad av nånting. (Har sett det själv.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljudpuckar och doftdesign – puckat eller spännande nytänk?

Vem har inte förförts av doften av hembakade kanelbullar? Att det ska dofta bak – och då menar jag den delen bak som vi hittar i ordet bakning  (inte svart bak som Tofflan delar ut till folk och fä som gjort dumt) – är ett knep som jag vet att mäklare uppmanar säljare att ta till när det är visningsdags. Men doft som är designad, kan det vara nåt för flera marknader? Och ljudpuckar, vad är det???

Aroslim är en maskin som sprider väldoft. 

Idag på förmiddagens möte gled samtalet en stund in på både doftdesign och ljudpuckar. Det finns ett svenskt företag som jobbar med detta och jag tycker att det låter spännande – fast samtidigt lite… UFO?

Doftdesign handlar i mångt och mycket om att förstärka företagets varumärke. Exempelvis skulle kanske kanelbulledoft kunna locka fler kunder att köpa bullar som säljs i en viss kioskkedja. Ljudpuckar är en sorts riktat ljud som på olika sätt låter välkomnande. Det kan handla om trevliga och lockande ljud i skyltfönster eller entréer.

Det här är ingen ljudpuck, utan en rosa aromax!

Jag brukar inte göra gratis reklam här på bloggen  för företag jag inte känner till. Och egentligen har jag väl inte med detta inlägg gjort så mycket reklam. MEN… jag ville lyfta fram doftdesign och ljudpuckar som spännande nytänk och allt annat än puckat! Jag tror nämligen att det här är två vinnande affärsidéer! Det finns helt klart en marknad för dessa produkter. Jag tänker på en arbetsplats nära mig där man har stora problem med ventilationen och där man kanske hellre skulle känna doften av grillad kyckling än lagård… 😉

Vill du veta mer kan du hoppa in till Lexter och förkovra dig! Från Lexters hemsida har jag också lånat bilderna i det här inlägget.

Read Full Post »

Lukrativ affärsidé: gummistövlar

Igår kväll fick jag äntligen hämta hit min älskade Fästmö. Hon var trött och slut efter en tuff vecka och en kväll på jobbet, så vi softade med öl och Pringles framför Tyst vittne. (Lite trist är det nu utan Sam Ryan, men i kväll gjorde den kvinnliga efterträdaren i serien entré som Nikki, som invaderar avdelningen med gamla ben…) Somliga låg under filten och lät som en gris. En gullegris, förstås!

 +
Fredagsgott. Ölen är större än chipsröret för att illustrera att jag drack två.

                                                                                                                                                                 Idag sov vi lite för länge, men det vi behövde vi båda två. Jag kastade mig in i duschen för idag hade jag Jedward-frisyr. Tyvärr fanns det inget varmvatten och eftersom min frilla var hemsk blev jag tvungen att tvätta håret i kallt vatten. Det gick det med, för till sluta vande jag mig vid det kalla, men frågan är om håret blev rent…

Jedward till vänster, Tofflan till höger? Närå, båda två ingår i Jedward, men min morgonfrisyr var som deras scenfrisyr… (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

 

                                                                                                                                                                Skjutsade Anna till jobbet där hon ska stanna ända till klockan 21. Nej, vi har inte mycket till familjeliv just nu, varken med eller utan barnen. 😦

Idag hade jag bestämt mig för att åka till Stormarknaden för att inhandla ett par gummistövlar. Du vet, ett par såna där vanliga gröna, höga. Storlek 42. Ja, jag lever på stor fot, jag.

Och nu kommer strax kopplingen till rubriken: Av Gränby centrums alla j***a affärer, alla de sjuhundrafyrtioelva de skryter om, finns det en (1) som sålde gummistövlar till vuxna – till hutlösa priser, förstås… Jag vägrar köpa ett par enkla gummistövlar för nästan 500 spänn…

Enligt planskisserna i affären ska där finnas åtminstone fyra skoaffärer och ett antal affärer som säljer fritidsprylar. Bara det att planskisserna inte stämmer med verkligheten utan visar affärer som har flyttat eller inte finns längre eller inte har öppnat än. Mycket tröttsamt! Så en lukrativ affärsidé för den som är lite på hugget är att sälja gummistövlar för vuxna. Det är svampsäsong ett tag till och vi är många som vill ut i skogen – eller kolla på kossor.

När man tittar på såna här är det bra med höga stövlar. Inte för att man tittar med stövlarna, men det kan vara ganska klafsigt runt omkring kossorna.

                                                                                                                                                                  Det enda jag handlade i detta oformliga köpcentrum som jag tycker sämre och sämre om var bröd, päron och skithuspapper – de två sistnämnda varorna hänger samman, naturligtvis.

Så det blev till att fara vidare och jag styrde kosan till Coop i Boländerna, det som en gång i tiden hette B&W och som hade Dennis på sina papperskassar – så länge har jag bott i Uppsala… (Ingen, eller i alla fall nästan ingen, som bor här är född här.)  Där hittade jag ett par exakt såna stövlar jag ville köpa, gröna och höga – till ett jättebra pris: jag betalade 99 kronor… Det var medlemspris. Den som inte är medlem får lägga till en hundring. (190 spänn är fortfarande ett bra pris.)

Ett par gröna och höga stövlar hittade jag på Coop i Boländerna.

                                                                                                                                                            Hemma igen och fortfarande inget varmvatten. Det är ju synd att grannarna inte pratar med mig, annars kunde jag ju fråga om det är samma för dem. Kan ju vara bra att veta om felet är allmänt eller bara hos mig… Nåja, jag tänker inte duscha en gång till idag utan nu väntar ballen* på att jag ska suga** den och packa in dess möblemang i en presenning. Det känns lite fel att göra det idag, denna underbart soliga höstdag, men ärligt talat sitter jag aldrig ute på ballen längre. Skälen till detta är att det antingen skriks och gapas runt omkring eller så är det nån äckelpotta som röker.

Så, dags att kavla upp ärmarna och göra lite nytta! När jag är klar ska jag förbereda dagens middag som blir lasagne. Passar bra att göra en ugnsform så kan Anna få med sig en matlåda i morgon när hon jobbar samma trista tider, 12 – 21.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen
**suga = dammsuga

Read Full Post »

Hur är läget i Postkodlotteriet?

I början av året sen skrev jag här på bloggen om mina åsikter kring Postkodlotteriet. Jag skrev bland annat ett inlägg om VD:ns lön (5,7 miljoner år 2008),  ett inlägg om att jag tänkte dissa Postkodlotteriet och dess direktreklam, ett inlägg i vilket jag skriver om Postkodlotteriets bemötande via en kommentar (som för övrigt spam-klassades av WordPress…) med mera. Läser nu på nätet att Svenska Dagbladet har granskat Postkodlotteriet.

Bland annat konstaterar Svenska Dagbladet att Postkodlotteriet har dragit på sig över hundra anmälningar för sitt sätt att marknadsföra sig. Postkodlotteriet fälldes också förra året i Marknadsdomstolen. Bakom målet låg ett trettiotal anmälningar. Efter domen har det inkommit ytterligare 37 anmälningar till Konsumentverket. I tolv av dessa handlar det om telefonförsäljning där man påstått att chansen att vinna inom ett visst område är extra stor.

Grannarna får yra bäst de vill.

                                                                                                                                                      Många läsare har reagerat på Svenska Dagbladets undersökning. När jag bloggade första gången om Postkodlotteriet reagerade jag bland annat på att endast 27 procent av vinsterna gick till välgörande ändamål. Svenska Dagbladets granskning har nu dessutom visat att det i Holland,varifrån lotteriet kommer, skänks HÄLFTEN av vinsterna. Vidare konstaterar Svenska Dagbladet att den svenske VD:n för lotteriet har blivit mångmiljonär på några år – och det var just dennes årslön på 5,7 miljoner år 2008 som jag reagerade på. Pengarna från vinsten i det svenska lotteriet har gått till driften av lotteriet. Notera att affärsidén uppges vara att ”generera så mycket pengar som möjligt till välgörenhet”. Nån mer än jag som tycker att det stämmer dåligt med verkligheten???

Höga löner för dem som jobbar inom lotteriet verkar det vara generellt, men Svenska Dagbladet får inte veta hur höga lönerna är. Postkodlotteriet har inga som helst tankar på att öka andelen av vinsten som går till välgörenhet, men målet är att kunna utöka till att ge en miljard till välgörenhet. Förra året gav totalt 2,1 miljarder i intäkter. Av dessa gick 844 miljoner kronor till spelarna och 780 miljoner till drift av lotteriet, det vill säga marknadsföring, tv-produktion och löner. Knappt 470 miljoner delades ut till välgörenhet.

För mig är det inte svårt att fortsätta kryssa över breven från Postkodlotteriet, skriva ”Ej beställt material. Åter avsändaren!” på kuvertet och lägga det i en brevlåda. Hur gör du?

Read Full Post »