Bara Spara har brutit mot god marknadsföringssed – Upsala Nya Tidning är på god väg

Ett inlägg om en anmälan och ett beslut.

Idag kom ett mejl från DM-nämnden. I somras fick jag ett antal oönskade säljarsamtal till min mobiltelefon. Detta föranledde att jag anmälde företaget som ringde, Baraspara, till DM-nämnden. Nästan ett halvår har gått och jag hade så gott som glömt bort min anmälan när mejlet med nämndens beslut trillade in i min mejlbox. Här kan du läsa ett skärmklipp av beslutet. Notera att överträdelserna anses allvarliga.

Detalj ur beslutet.

I mitt inlägg om min anmälan skrev jag (för dig som inte orkar eller vill klicka på länken ovan) följande:

[…] Jag har inte varit kund där, jag är inte kund där och jag tänker inte bli kund där. Jag har inte heller gett mitt medgivande till företaget nånstans att man får ringa mig. […] 

Företaget har hävdat till nämnden att vi som har blivit uppringda troligen har gett vårt medgivande – nånstans. Personligen är jag stensäker på att jag inte har gjort det. Jag vill nämligen verkligen inte att försäljare ringer mig på min mobiltelefon – eller på min fasta telefon heller, för den delen. Det går idag att spärra såväl sin fasta telefon som sin mobil via Nix. Men genom att göra det känns det som att man går med på att det kan ringa säljare. Hur man än vänder sig har man arslet bak, alltså. Jag har i alla fall registrerat såväl mobil som fast telefon hos Nix. Dessutom anmäler jag alla företag som ringer och försöker sälja på mig saker och ting. Företag där jag är kund är förstås undantagna – dessa hindras inte heller av Nix.

Nästa fråga som dyker upp är förstås om företag där man har varit kund får ringa. Eller om det är OK att dessa ringer. Så här står det hos Nix:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Igår ringde, för sjätte gången, en säljare som vill få mig att ta en ny prenumeration på Upsala Nya Tidning. Jag sa upp tidningen i mars i år. Varje gång en säljare har ringt med ärende att få mig att prenumerera på tidningen igen har jag sagt ifrån ordentligt. Varje gång har säljarna också lovat att ta bort mig från uppringningsregistret. Det gjorde även den säljaren som ringde igår. Jag är medveten om att det inte har gått ett år än sen kundförhållandet upphörde, men det har gått ungefär tio månader. Till denna tid finns också sex stycken nej att lägga. Så vad är det som är så svårt att fatta och respektera???

Jag vill inte prenumerera på Upsala Nya Tidning. För varje samtal från en säljare som representerar företaget blir jag mer och mer negativt inställd. Tjatet resulterar alltså inte i att jag blir prenumerant igen utan bara att jag ännu mindre vill det. Badwill, alltså. Om ringandet fortsätter anmäler jag även tidningen när ett år har passerat. För några särskilda skäl föreligger inte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vill du kunna NIX-spärra din mobiltelefon?

Det är väl sällan resultaten från en omröstning är samstämmiga. Men när Tofflan undrade om du vill kunna NIX-spärra din mobiltelefon svarade alla likadant, Jontas dock med ett visst förbehåll i sin kommentar.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

100 procent (24 personer) svarade: JAA! Tills det kommer nån vettig lag som förbjuder samtal från företag där man inte är kund. 

Ingen svarade: Nja, jag tror inte att det fungerar. eller Nej, jag ÄLSKAR telefonförsäljare!

Jontas kommenterade:

Där fanns inget svarsalternativ som riktigt stämde in på mitt ställningstagande. Problemet med att om NIX inkluderar mobilnummer, är att då öppnar man portarna till helvetet och det blir tillåtet för alla företag att ringa på mobilen. I dag när de bryter mot reglerna så kan man anmäla dem. Ska vi ha NIX till mobilerna så måste vi göra ett aktivt val samtidigt som de företag vi är kunder hos ändå får ringa på mobilen. Därför är mitt svar: Jag hatar telefonförsäljare och vägrar svara när de ringer. Behåll ändå nuvarande regelverk. Lagstifta istället/sedan att telefonförsäljning förbjuds till 100 % utan undantag. Jag vill dessutom gå längre än Konsumentverket och vill inte att det ska finnas möjlighet ens för de företag vi är kunder hos ska få ringa ens efter samtycke.

Stort TACK till dig som svarade och till Jontas som kommenterade! Men nog trodde jag att fler hade åsikter om detta som de ville vädra i kommentarer? Hur som helst, jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vill du kunna NIX-spärra din mobiltelefon?

En del av oss gillar det, andra avskyr det. Jag pratar om telefonförsäljning. Idag har NIX en spärrtjänst där man kan spärra sin fasta telefon mot samtal från försäljare där man inte är eller nyligen har varit kund. Enligt teleförsäljarnas egna riktlinjer ska de inte ringa våra mobiler. Men det vet vi ju att de gör! Därför undrar Tofflan den här veckan om du vill kunna NIX-spärra din mobiltelefon.

Som vanligt är det inte vid det här inlägget utan i själva omröstningen i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…, som du kan lämna kommentarer. Men gör det GÄRNA, jag vill veta vad du tänker i frågan!

Tack på förhand för såväl klick som kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

NIX! Jag köper inget per telefon eller vid dörren!

Telefonförsäljning. Dörrförsäljning. Jag har skrivit om det här på bloggen flera gånger. Och nu är det dags igen, inspirerad som jag blev av ett inlägg av Stattinskan. En vanligen ganska vänlig människa som blev liiite irriterad på försäljare, kan man lugnt påstå…

Igår var Fästmön och jag ute några timmar på efttermiddagen för diverse ärenden. Åter i hemmet noterade jag att jag blivit uppringd av två personer, enligt nummerpresentatören. Den ena var min mamma, den andra var ett nummer jag inte kände igen, men som började på 021. Och 021-nummer rings från Västerås. Där har jag sökt jobb. Bland annat. Jag hade datorn påslagen som vanligt och gjorde en sökning på numret. Ingenting. Nyfikenheten tog förstås överhanden och jag ringde. Och blev skitförbannad! En elektronisk röst informerade mig nämligen om att det var Telia som hade gett ett företag i uppdrag att ringa mig i nåt ärende, MYCKET troligt försöka lura på mig nån tjänst eller nåt abonnemangsbyte som jag INTE vill ha. (JA, jag har gått på det EN gång – men aldrig mer, Telia! Jag utnyttjade då mina två ångerveckor och bytte tillbaka.)

Ja, jag är kund hos Telia. Det ger företaget all rätt, tycker de själva, att ringa mig när som helst och ge mig erbjudanden om sånt jag varken vill ha eller behöver. Företag där man är kund kan man nämligen tyvär inte NIX:a bort. Men eftersom man efter ett tag listar ut vilka nummer som har Telia som avsändare och följaktligen struntar i att svara, använder sig nu Telia av till synes helt ”vanliga” telefonnummer. Telefonnummer som inte finns listade när man söker på nätet. Helt lagligt det också, men fyyy så irriterande och dumt.

Bredbandsbolagets säljare ringer ofta från Malmö, har jag lärt mig. Samma sak där. Man använder till synes ”vanliga” telefonnummer. Bredbandsbolagets support, däremot, kan man endast få tag i via e-post. Om nu bredbandet fungerar så att man kan skicka mejl…

En telefonförsäljares pratmanus?

                                                                                                                                                      Slutligen, ComHem. Jaa, de har väldigt rolig reklam med Judit & Judit, men det är det enda roliga med det företaget. Just i dagarna skenar de runt och ringer på hos folk i min bostadsrättsförening om kvällarna. Naturligtvis i syfte att vi ska köpa tjänster av dem. För tyvärr är jag kund även där, även om jag egentligen inte har valt det själv. Det är min bostadsrättsförening som har avtal med ComHem om kabel-TV. Så jag är tvångskund, kan man säga. Därför anser sig ComHem ha rätt att ringa på min dörr.

BARA DET ATT JAG ALDRIG KÖPER NÅT AV FÖRSÄLJARE, VARKEN PER TELEFON ELLER VID DÖRREN! ALDRIG!

Så. Nu har jag sagt det. Igen. För tyvärr kan jag inte mota bort dessa pellejönsar med NIX…

Read Full Post »

Hur är läget i Postkodlotteriet?

I början av året sen skrev jag här på bloggen om mina åsikter kring Postkodlotteriet. Jag skrev bland annat ett inlägg om VD:ns lön (5,7 miljoner år 2008),  ett inlägg om att jag tänkte dissa Postkodlotteriet och dess direktreklam, ett inlägg i vilket jag skriver om Postkodlotteriets bemötande via en kommentar (som för övrigt spam-klassades av WordPress…) med mera. Läser nu på nätet att Svenska Dagbladet har granskat Postkodlotteriet.

Bland annat konstaterar Svenska Dagbladet att Postkodlotteriet har dragit på sig över hundra anmälningar för sitt sätt att marknadsföra sig. Postkodlotteriet fälldes också förra året i Marknadsdomstolen. Bakom målet låg ett trettiotal anmälningar. Efter domen har det inkommit ytterligare 37 anmälningar till Konsumentverket. I tolv av dessa handlar det om telefonförsäljning där man påstått att chansen att vinna inom ett visst område är extra stor.

Grannarna får yra bäst de vill.

                                                                                                                                                      Många läsare har reagerat på Svenska Dagbladets undersökning. När jag bloggade första gången om Postkodlotteriet reagerade jag bland annat på att endast 27 procent av vinsterna gick till välgörande ändamål. Svenska Dagbladets granskning har nu dessutom visat att det i Holland,varifrån lotteriet kommer, skänks HÄLFTEN av vinsterna. Vidare konstaterar Svenska Dagbladet att den svenske VD:n för lotteriet har blivit mångmiljonär på några år – och det var just dennes årslön på 5,7 miljoner år 2008 som jag reagerade på. Pengarna från vinsten i det svenska lotteriet har gått till driften av lotteriet. Notera att affärsidén uppges vara att ”generera så mycket pengar som möjligt till välgörenhet”. Nån mer än jag som tycker att det stämmer dåligt med verkligheten???

Höga löner för dem som jobbar inom lotteriet verkar det vara generellt, men Svenska Dagbladet får inte veta hur höga lönerna är. Postkodlotteriet har inga som helst tankar på att öka andelen av vinsten som går till välgörenhet, men målet är att kunna utöka till att ge en miljard till välgörenhet. Förra året gav totalt 2,1 miljarder i intäkter. Av dessa gick 844 miljoner kronor till spelarna och 780 miljoner till drift av lotteriet, det vill säga marknadsföring, tv-produktion och löner. Knappt 470 miljoner delades ut till välgörenhet.

För mig är det inte svårt att fortsätta kryssa över breven från Postkodlotteriet, skriva ”Ej beställt material. Åter avsändaren!” på kuvertet och lägga det i en brevlåda. Hur gör du?

Read Full Post »