Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vingar’

Ett inlägg om lite stress, kanske.


 

Stressade portföljerDet sägs att man är stressad när man till och med drömmer om det. Ja, jag drömde inte direkt att jag var stressad i natt, men jag hade en typisk stressdröm. Denna, i kombination med att jag tappar hår och har haft eksem ett tag, gör att jag kan kategoriseras som stressad.

I natt var jag på besök i min farfars kyrka, oklart i vilken stad. Som pastor inom Metodistkyrkan var det bara att flytta dit där man fick uppdrag. När farfar och farmor hade kommit till Sverige efter kriget flyttade de till massor av olika städer. Ett tag bodde de i Uppsala där farfar var pastor i församlingen. Sist bodde de i Norrköping – som pensionärer. Men i natt var farfar verksam igen, i alla fall i min dröm. Jag kom in i kyrkan bakvägen och skulle delta i gudstjänsten som redan pågick. Jag var minst 20 minuter försenad och jag bar på kassar med material av okänd art. Det var många trappor och gångar innan jag nådde fram till en musikklass! Där stannade jag och pratade en stund med eleverna. Jag skulle just öppna dörren till själva gudstjänstlokalen i kyrkan när jag vaknade – svettig och uppjagad.

Inte vet jag vad den här drömmen står för, men idag känner jag en oro i bröstet. Det är som om en liten fågel har slagit sig ner där och fladdrar nervöst med vingarna.

bokfodral till dator

Kanske ett bokfodral till en ny laptop?

Förhoppningsvis släpper den obehagliga känslan snart. Jag har suttit i ett par, tre timmar och sökt jobb (fyra stycken blev det idag). Dagens stora evenemang är en shoppingtur med min livstids IT-konsult. Jag hoppas komma hem med nånting lättinstallerat, till ett hyfsat pris. Håll gärna en tumme! Jag har liksom ännu inte bestämt mig ens för om jag vill köpa laptop eller stationär dator…

Måndagen idag är härlig. Det är tyst i såväl huset som på gården, men somliga var livade här på baksidan mycket sent igår kväll. Jag förstår att det måste vara nästintill omöjligt att få sommarlovslediga barn att komma in och lägga sig när det är ljust och varmt ute.

Från och med idag är jag lägenhetsvakt. Lucille sa att jag är den hon litar till hundra procent på, vilket fick mig att känna mig både förtroendeingivande och viktig. Jag har dagen till ära tagit in deras papperstidning, men de har satt prenumerationen på uppehåll från och med i morgon. Det känns lite konstigt att ha en morgontidning till frukosten – om än bara för en dag…

Vad händer hos dig idag??? Om du inte har fått värmeslag, skriv gärna några rader och berätta! Min nyfikenhet är det som vanligt inget fel på.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ängel och te.


Det är så märkligt.
Jag har haft oväntat besök… En ängel kom förbi utanför mitt köksfönster. Tyvärr stannade ängeln bara en kort stund, men tillräckligt länge för att göra avtryck av sina vingar mot rutan. Se själv!

Änglavingar på fönstret

Änglavingar på fönstret.


Nästa gång
ska jag vara bättre förberedd och koka te. The best tea in the world. Såväl teet som burken är en gåva från älskade Fästmön.

The best tea in the world teburk

The best tea in the world – en gåva från Anna.


I kväll får jag dricka te ensam.
Ängeln kom, gjorde sitt avtryck, och vände om. Som många änglar gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ängel.


Hon sa:

Här hänger jag dem! Här hänger jag dem under natten, till ditt beskydd.

Och så gick ängeln ut i världen precis som vem som helst. Jag var kvar. Jag såg förundrad på vingarna. Det var enkelt, alltså, att vara människa…

änglavingar

Här hänger de.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dröm.


I natt drömde jag
för första gången på länge. Eller om jag ska foga mig in i leden och vara som alla andra ska jag väl säga att jag kom ihåg vad jag drömde i natt när jag vaknade i morse. Men det låter vackrare med

jag drömde…

Det var en lite rörig dröm. Jag var med min bil på nån sorts service till ett etablissemang bestående av kombon äldreboende – bilverkstad! Tänk, det kanske är en affärsidé för nån förslagen! Av nån anledning fastnade jag där. Jag är ju social och började prata med människor. Det skulle vara fest på kvällen och jag blev bjuden att stanna kvar. Det gjorde jag – tills jag såg en katt döda en skata. Katten hade ätit på skatan i halsen samt tagit dess vingar. Ändå kunde skatan flyga… När jag såg det gick jag därifrån. Jag glömde min bil! Jag joggade (!) hem. Väl hemkommen undrade Fästmön var jag hade gjort av bilen. Hur skulle jag nu få hem den? Jag orkade inte gå tillbaka till äldreboendet-bilverkstaden. Satte mig att söka på nätet efter telefonnumret till min gamla granne H som var ekonomidirektör på stället. Tänkte att H ju kunde plocka upp mig på vägen till jobbet under morgondagen och att jag sen fick åka med till äldreboendet – verkstaden.

Bland gräs o buskar
Bakom en står äng låg äldreboendet-bilverkstan.


Men jag hittade inget telefonnummer.
Jag sökte på H:s partner, på barnen, men inget. Anna Den Kloka sa då att jag ju kunde ta bussen till ändhållplatsen och sen gå över en stor äng. Det lät jättejobbigt, som ett oöverstigligt hinder. Betänk då att jag hade joggat hem på kvällen…

Sen vaknade jag av att det var sprakande störningar på klockradion (det väckte oss redan klockan fyra i morse) och dags att gå upp.

Nu ska jag inte ge mig på att tolka drömmen, men det där med skatan och katten kan vi sortera bort. Det var ett skådespel vi såg från ballen* igår kväll, jag och Anna. Fast katten fick inte tag i skatan då, så jag spann uppenbarligen vidare på ond bråd död. Och naturligtvis är jag ju skatan. Jag är ju en riktig skata.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Skört som tusan.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan fortsätter på den inslagna vägen, Filosofins väg. Men nu börjar det snart bli… urholkat.


Hett på lunchen.
För hett för att promenera utan skugga från träden – de är ju ännu bargrenta. Men jag noterade att det byggs här på området, även för flygfäna. Denna ”kupé” tycks vara avsedd för smala, långa fåglar:

Fågelholk svartvit
En ”kupé” för smala, långa fåglar?


Det finns till och med flerfamiljshus
för fåglarna.

Flerfamiljsholk
Flerfamiljshus för fåglarna?


Livet är kort. Jag hoppas att vingarna bär, ända till himlen.

Read Full Post »

Och när jag lagar maten blir det… som det så ofta blir: kyckling, ris och vin.

mat

Kyckling, ris och vin. Vinet heter Epico (2007) och är spanskt av druvan tempranillo.


Jaa, fågelns delar kommer
 från Stina…

Stinas kyckling

Bröst, lår och… vingar från Stina!


Fästmön var söt
(hon är ALLTID söt!) och sprang över till Tokerian på eftermiddagen. Vi var båda så otroligt sugna på kanelbullar. Det blev visst var sin hallongrotta också. Jag delade upp mitt fika för att inte vräka i mig för mycket på en och samma gång. Det var rätt gjort.

Eftermiddagsfika

Eftermiddagsfika i New Village.


Nu sköter ugnen om Stina.
Det är nog säkrast, det…

Vad ska du äta idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

… vill inte jag vara sämre utan lägger ut en bild på mig själv i kvällens något lättare utstyrsel. Varning för… lätt klädsel!


Jag tog en lite tur till Tokerian förut. Där smälte jag in fint.

                                                                                                                                                     Fästmön säger ju att jag har ärr efter vingar på ryggan, men den här bilden skickade jag till henne före första dejten och då hade jag fortfarande vingarna kvar.  Och ändå ville hon träffas… Det måste ha berott på att jag var nymålad i håret.

Read Full Post »

På kvällskvisten ringde en av mina allra käraste vänner. Inte en av de ”näraste” för vi har varken träffats eller haft en regelbunden och tät kontakt. Bara en av dessa som man känner att man är tvillingsjäl med. Eller som idag, lite olyckssyster med. Det blev ett underbart skönt och upplyftande samtal där jag kunde vara mig själv med de fel och brister jag har och samtidigt lyssna och oroas undra

Baske mig om inte hon har det jävligare än jag!

Snarare är det nog inte så att våra ”helveten” går att jämföra utan var och en har sitt, liksom. Och nånstans tar det stopp. Plan B är att göra slut på alltihop, men jag har åtminstone en familj som jag inte vill göra så illa. Min olyckssyster har inte riktigt det, men hon är så jäkla tuff och stark och har ännu större integritet än jag har så jag är fullkomligt övertygad om att Eländet faktiskt blir bättre. Eventually… Det gäller att stå ut till dess…

Ibland, när Anna letar skavanker på mig, brukar hon smeka mig över ryggen – ja, nu blir det riktigt intimt – blunda, den som inte pallar! Hon har flera gånger stannat med fingrarna på två gropar jag har högt upp på revbenen.

Det är som ärr där!

säger hon och jag har ingen aning om vad det skulle vara för ärr. Kanske har jag haft två pucklar? Eller så föddes jag med änglavingar. Och eftersom jag är en fallen ängel tog nån och kapade av mina vingar. Meningen med mitt liv är därför enkel: jag ska göra nåt så att jag förtjänar att få vingarna tillbaka. Jag ska åstadkomma, jag ska hjälpa, jag ska bli lite jävla ödmjuk. Snäll. Hjälpsam. Vänlig. Omtänksam. Och sluta svära så förbannat… Men magen har rasat ihop totalt några gånger idag och det gör mig inte orolig utan arg. För jag vill vara frisk nu. NU!


Se upp! Ett tu tre har jag fått tillbaka mina vingar och flyger utan tanke på högerregler och annat i lufttrafiken!

Read Full Post »

Allvarligt talat börjar det bli lite för allvarligt att bo där jag bor. Trist. Tråkigt. Ett kungarike styrt av en despot och hans HIMSKA hustru som inte kan säga en mening utan att svära. Har jag hört. Länge. Fast nu sist ryktesvägen. Och rykten, liksom det skrivna ordet, är ju sanningar, eller vad säger Ruggugglorna? Så ledsamt att vi är så dumma i våra huven här, men å vilken tur att det finns räddande änglar med vingar vita som snö.


DAMNATION! Jag sa RUGGUGGLOR, inte Bajsugglan. Hon är ju en klok skit!

                                                                                                                                                           Ja kära nån! Det roligaste som har hänt här i veckan är att Stepfordfruarna for sin kos. Inte till Kos, men sin kos. Hur ska Stepfordmannen klara sig nu? Tur att han har så raska hjälpredor (NOT…) Kanske han tar tillfället i akt och startar lite bus i hus, kanske med mus – för det händer väl inte alltför ofta. Jag menar, hans fru är ju en riktig katta, har jag hört. Ryktesvägen.

Alltså när jag begrundar ovanstående förstår jag så väl den fäbless för Uppsala och Petite Moi som La Magica de las Intrigas söder om söder uppvisar genom sina täta visiter och den senaste alliansen.

Alliansen, var ordet!

sa Bull. (Eller var det Bill? Jag har lite svårt att skilja dem åt.)

Å, det enda som emellertid skjuter i höjden vid besöken är mina siffror, allt annat… Tja du fattar, tyngdlagen tar ut sin rätt.

Nu ska jag sova. Och förhoppningsvis vakna lite go o gla´, kexchokla´ i morgon och kanske busa genom att sno sensorerna till trapphusens lampor eller möblera om bland Svenssönerna, ungefär som när man busade med magistern som tillfälligt var ute: man spegelvände klassrummet. Typ.

Tjolahopp!

Read Full Post »

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!


Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!


Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.


Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…


Jag läser snusk som vanligt på tåget.


En liten kjol.


Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…


Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.


Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!


Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…


När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.


En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.


Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…


Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.


Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…


Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…


En läskig rygga.


Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?


Ett kort att bli glad av och åt.


Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???


En hemlös i ett hörn?


Stadshuset – en klassisk silhuett.


Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!


Nallar till förbannelse i en affär…


Tittut!


Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.


Handarbete med tänkvärd text om rökning…


Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.


Filosofiskt på toa.


Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.


I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.


Anna är nog lite hungrig här.


Annas mat och dryck.


Min mat och dryck.


Fem stjärtar från min Maestro.


Torta och caffe.


En lång pip.


Anna letar efter nåt.


Anna letar lite till.


En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.


Vart tog Anna vägen???


Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »