Uppochnervända världen

Ett uppochnervänt inlägg.

---

 

Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.

Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.

På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…

Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?

Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.

Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.

När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.

Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknikens under: Spöken, hackare eller bara jag?

Ett tekniskt inlägg.

---

 

Igår var jag så stolt över att jag själv lyckades fixa problemet med min Twitterapp. Trots detta lär det kosta skjortan eftersom jag sökte hjälp hos min bredbandsleverantör, som gick bet, och dennes underleverantör, en så kallad expert som inte heller kunde hjälpa mig. Först kostar köandet i telefonen en hel del. Jag blev ju tvungen att ringa på min fasta telefon på dyrtid eftersom problemet gällde min mobil. Sen kostar ”experten” 19 spänn i minuten. Det irriterar mig en aaaning att jag inte fick hjälp. Men mest är jag stolt för att jag fixade det själv! Kanske nåt att sätt upp på mitt CV, Twitterappsstrulfixare?

Nu har det uppstått en ny märklighet och jag kliar mig i huvet igen. Denna gång handlar det om LinkedIn. Jag har skrivit till supporten där, men ännu inte fått nåt svar. Frågan är om jag får nåt… LinkedIn är ju ett yrkesnätverk. Där kan man hålla kontakt med gamla kollegor och man kan knyta nya kontakter som kanske leder till uppdrag eller jobb. Därför gör man en profilsida på vilken man presenterar sig själv, sina erfarenheter, utbildningar, sin kompetens etc. Vidare kan man be före detta kollegor, chefer och samarbetspartners att skriva rekommendationer om en. Och så har man har även möjlighet att lägga upp länkar till arbetsprover. Det har jag gjort. Och det är där märkligheterna har dykt upp…

Spöken, hackare eller bara jag? Bedöm själv: jag skrev en bokrecension på uppdrag av ett förlag förra året. Laddade upp länken till min text och den bild som illustrerade texten, det vill säga en bild på bokens framsida. MEN... och nu kommer det märkliga… På min profilsida på LinkedIn finns länken, men det är helt fel bild som illustrerar den: bilden till länken kommer från mitt Instagramkonto! Fast det sjuka i det hela är att när jag klickar på länken som finns på min profilsida på LinkedIn kommer jag till texten och där visas korrekt bild. HUR KAN DETTA KOMMA SIG??? Notera att Instagramkontot inte på något sätt är kopplat till mitt LinkedInkonto.

Dagens lilla nöt att knäcka… För ingen expert lär väl göra det åt mig??? Nån frivillig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tiggare – vad är problemet?

Ett inlägg om ett ämne som de flesta har åsikter om.

---

 

Tiggarna. Vi ser dem över-allt, vanligen utanför affärer. Där sitter de, ofta insvepta i sjalar och halsdukar. En pappersmugg med några mynt i som de sträcker fram mot oss när vi passerar. Ibland säger de ”please!”, ibland ”please money!” eller ”en krona, tack så mycket”. De har brunbrända ansikten – de sitter ju utomhus hela dagarna. Insjunkna kinder, lindrigt rena… Kanske en lukt runt omkring sig. Kvinnorna är i majoritet. Och detta är Ett Problem i Sverige 2014.

Många av oss har åsikter om tiggarna. Somliga tror att det är organiserade ligor som ligger bakom, andra anser att det är människor som inte vill jobba och som bara sitter och försöker sno åt sig pengar dagarna i ända. En del hävdar med bestämdhet att tiggarna minsann har senaste modellen mobiltelefoner och åker Merca.

Sen finns det människor som inte tänker så mycket utan agerar. De skänker några mynt eller kanske nåt ät- eller drickbart. Eller sätter sig ner bredvid tiggaren och pratar en stund.

Jag tycker att det är ett problem med tiggarna. Men exakt vad är problemet? Jag måste verkligen rannsaka mig själv. Och då kommer jag fram till att tiggarna… skaver. De skaver så in i helskotta i min värld där jag har mat bordet och bordet står under det tak jag har över mitt huvud. Grundtryggheten skaver tiggarna emot. Jag får så svårt att ta in. Kan inte möta deras blickar. Pallar inte att se… eländet. För även om jag personligen lever i en oviss tillvaro har jag än så länge nånstans att bo, jag har mat i kylskåpet och jag har lite pengar på mitt konto. Ganska ordnade förhållanden.

Så problemet – eller en del av det, i alla fall – ligger hos mig. Betraktaren. Eller den som inte orkar betrakta. Den som blundar, den som inte vill se.

Fast självklart är problemet större än så. Vem i hela friden, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tro att tiggarna sitter där frivilligt? Vem kan i sin vildaste fantasi få till det att de sitter och tigger för att tjäna pengar så att de kan köpa skitfina mobiler och bilar? Tänk efter lite, om du har såna funderingar. För finns det nån som vill förnedra sig så till det yttersta att den tigger för sitt uppehälle av andra människor?

Ja, tiggarna är ett problem. En del av problemet ligger hos mig och alla som ser på. Men problemet måste lösas av dem som har makten att förändra. Vi kan inte låta människor ha det på det här viset. Vi måste göra nånting. Vi måste förändra oss och samhället så att även den som tigger får ett drägligt liv. För detta liv tiggarna lever idag är förnedrande.

Jag tror inte att det hjälper att vi skänker några guldpengar i deras pappersmuggar. Det måste till andra insatser. Men vilka? Har du några tankar och idéer om detta? Skriv gärna några rader i en kommentar.

Rent rasistiska kommentarer publicerar jag emellertid inte. Sånt tar jag bestämt avstånd ifrån. Igår, till exempel, avföljde jag några stycken på Twitter som borde vara goda förebilder för de yngre generationerna, men som i mina ögon inte agerar eller uttalar sig på ett bra sätt. Alla har rätt till sin åsikt, men jag tänker varken följa eller understödja rasister och rasism.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska man glädja sig åt det lilla eller ska man..?

Ett inlägg om glädje och ilska, ungefär.

För ett tag sen köpte NTM-koncernen, som också äger Lokalblaskan och de båda byhålebladen Motala &Vadstena tidning och Corren med flera, upp lilla UppsalaTidningen. Det är en av de bättre gratistidningar jag har läst och den delas ut till alla hushåll här en gång i veckan. Fram till dess att UNT distribution AB tog över. Då tog det plötsligt fem (5) veckor innan tidningen hittade till min postbox.

NTM-koncernen köper upp tidningar och sajter som kan tänkas vara konkurrenter. Uppsala.com är ett annat exempel. Webbplatsen har blivit uenntefierad. Självklart är jag rädd att UppsalaTidningen ska gå samma öde till mötes. Men sen två veckor tillbaka dimper den åter ner igen i min postbox en gång i veckan, vilket jag är glad över. Så länge den får vara som den har varit – och utvecklas som den har utvecklats.

Idag kunde jag läsa att UppsalaTidningen sedan den 12 september delas ut samtidigt som morgontidningarna. En del hushåll får till och med tidningen redan vid midnatt. Det tycker platschefen Björn Löfqivist är en styrka. Jorå… fast… Jag har då inte sett tidningen på morgonen. Här. Ännu. Det kanske tar ytterligare fem veckor? Men det är möjligt att den ligger nere i postboxen. Dit lallar jag inte i morgonrock för att leta på torsdagsmorgnar. Om jag ska få den på morgonen vill jag ha den i min tidningshållare utanför min ytterdörr, tack. Där UNT hamnar om man prenumererar på den, vill säga.

Det här är en bra gratistidning!

På UNT Distribution AB säger regionchefen Jan Persson att reklamationerna bara är en promille.  Det vill säga… det är lite fler än tusen hushåll som har klagat på att man inte har fått tidningen, eller hur ska jag tolka ”reklamationer”? Problemen beror, enligt Björn Löfqvist, på att Postens postnummerområden inte stämmer överens rent geografiskt med UNT Distribution AB:s utdelningsdistrikt. Nehej… Men… när jag var UNT-prenumerant fick jag alltid min tidning. Varför strulade det med UppsalaTidningen under fem veckor? Ett tungt vägande skäl KAN ha varit att ingen läste mina mejl som jag sände till reklamationsadressen. Jag fick i alla fall inget svar förrän jag kontaktade en person på redaktionen (som ju inte har med distributionen att göra, men…) Då hände det nåt.

Fast… jag kanske ska vara glad med det lilla..? Glad att jag numera får tidningen, för den är som sagt både bra och läsvärd och dessutom är den gratis. Och inte är det så att jag måste ha den på morgonen, inte. Närå, bara jag får den är jag ganska nöjd och glad.

Men… jag undrar väldeliga hur det är med ägarförhållandena inom NTM-koncernen – och inom UNT, framför allt. Nån hugad journalist som vågar sig på att gräva lite i detta? För vad jag förstår är delar av UNT fortfarande ägt av en stiftelse? Nån frivillig grävare? Nä, skulle inte tro det… Vilken David vågar sätta sig upp mot Goliat?

Nån som vågar gräva i detta? Troligen inte.

Härom kvällen var det ytterligare en grej som nån liksom skröt om som skulle vara så bra och hej och hå. En person som jobbar fackligt twittrade om att nu skulle vi som tillhörde just den här a-kassan minsann slippa betala arbetslöshetsavgift. Mitt facks a-kassa var den första att ta bort den här avgiften.

Vet du vad det handlar om? Elva kronor. ELVA (11) SPÄNN! 

Hela avgiften till a-kassan som jag betalar är idag 119 kronor i månaden. Från och med november ska jag betala 108 kronor. A-kassan ger mig med ena handen ersättning, men den tar samtidigt en avgift för detta. Nog hade jag jublat om jag hade sluppit att betala a-kasseavgift helt och hållet så länge jag är arbetslös. För som arbetslös slipper jag nämligen redan sen tidigare att betala de där elva kronorna.

Ovanpå detta betalar jag min fackavgift på 288 kronor. Nu har jag en gång blivit uppläxad av nån på a-kassan att facket och a-kassan är två skilda saker. Ja så är det säkert, men för mig som medlem är det inte det! För mig är facket facket. Vad hände med målgruppstänket, facket????

Så frågan är om jag även i detta sammanhang ska glädjas åt det lilla, det vill säga elva kronor, eller om jag ska protestera ilsket på det enda sätt jag kan protestera, nämligen genom att blogga? För jag tycker inte att det är nåt att glädjas åt, en lättnad om elva kronor som jag ju redan har för att jag är arbetslös. Jag tycker att arbetslösa helt ska slippa att betala a-kasseavgift. Den som jobbar har råd att betala 108 spänn. För den som är arbetslös är 108 kronor pengar som räcker till ett par måltider. Till exempel.

Naturligtvis blir det en svart bak, för jag tänker inte glädjas åt det lilla!

Den svarta baken innebär att Tofflan inte gläds åt det lilla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kakor och shopping

Ett inlägg om ytlighet.

Det här med kakor och shopping, alltså… Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.

Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes. Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka med Toffelbett.

För övrigt surade jag rätt rejält över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.

Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »

Celebert besök på jobbet av pressen

Ett inlägg där Tofflan skriver om dagens besök på jobbet.

Fram och tillbaka har jag funderat på hur jag skulle inleda det här inlägget. Min första tanke var:

Idag på förmiddagen har jag legat bredvid en karl helt frivilligt.

Men med tanke på att Peter Pepp har en hustru och jag en fästmö blir den här inledningen nog bättre:

Idag på förmiddagen fick jag få besök av pressen. Peter Pepp gled inte precis obemärkt in på min miljömärkta arbetsplats parkering i sin svarta Camaro med limegröna detaljer…

Peter i Camaron. Detaljerna är limegröna, men junisolen i kombo med iPhonekameran ger dem en annan färg.

Peter brummade upp till MVM-huset. Tyvärr fanns där ingen ledig parkeringsplats. Jag såg mig därför nödd och tvungen att hoppa in i bilen och lotsa honom till nån ledig plats. Det var som att lägga sig på en utskårad brits, strax ovanför gatuhöjd… Den långa resan, typ en hel minut, var en upplevelse jag inte glömmer i första taget.

Det blev en guidad tur i huset, minus laboratorierna. Peter passade på att ta ett antal genrebilder till arkivet. Men när han inte kunde värja sig blev han själv fotograferad.

Fotografen blir fotograferad in action på institution 1:s balle*.

Vi pratade både jobb och nöje, dåtid och nutid, men sen gick vi för att äta Thailunch. Vi passerade Kunskapsträdgården som invigdes för ett par veckor sedan och jag berättade kort hur den är tänkt och upplagd. Under lunchen blev det en del jobbsnack – åter om såväl då som nu. Det lustiga i kråksången var att jag plötsligt insåg att en kollega från mitt förra arbetsliv satt och lunchade vid bordet bredvid. En kollega ur det snälla lägret. Vilken liten värld det är…

Vi åt kycklingspett, förstås.

En del prat om framtiden blev det dessutom. Det ska bli spännande att se Uppsalanyheter.se utveckla sig till att bli en av Uppsalas bästa lokala nyhetssajt (jag tycker ju att den redan är det, snudd på, men…). Jag hoppas att såväl läsare som annonsörer hittar dit. Peter har satt ett mätbart mål och i skrivande stund går det rakt fram, upp och på det målet.

Så skildes vi strax efter 12.30 för att ta oss till var sitt jobb – jag till kontoret på universitetet, Peter till ett reportage om ett barnevenemang. Skilda världar…

*balle = balkong

Livet är kort. Press och (oppositions)kommunalråd får alltid specialutformade, guidade turer på mitt jobb av mig!

Read Full Post »

Det snurrar utanför…

Jepp, världen snurrar och vi med den. Då kan man inte sitta i sin lilla glasbur (jag har glasväggar och dito dörr i mina båda kontor på jobbet, så det är mig själv jag åsyftar är det bäst att tillägga så Nån inte tar åt sig) utan att följa med. Och härmed inbjuder jag dig att följa med mig ut på en sväng bland våra medier. Frivilligt, förstås.

• Fler personalminskningar till våren. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Nästan vart fjärde svenskt företag aviserar personalminskningar redan i vår. Förskräckligt både för dem som blir av med jobben och för dem som blir kvar – och som kanske tvingas jobba ännu mer…
• Tågkvinnans åtal kanske hävs. Såväl media som tågoperatör, SL och folk i allmänhet tycktes redan i förväg ha bestämt sig för att den kvinnliga städaren hade snott tåget på Saltsjöbanan och körde in i huset. Nu backar en del, bland annat på grund av viss teknisk bevisning. Och det är väl en jävla tur! Hur tänker folk som dömer nån i förväg? Är vi inte oskyldiga tills vi är dömda? Städaren har för övrigt inte ens kunnat höras, hon har varit för sjuk. Visst, hon kan vara skyldig, men… För övrigt tycker jag att tågoperatörer med flera borde fokusera på tåg som inte går igång – med eller utan städhjälp…
• Nästa bror Obama gör politisk karriär. Den här gången handlar det om Malik Obama, halvbror till Barack, som ska kandidera i ett guvernörsval i Kenya i vår. Malik säger sig vara inspirerad av Barack.
• Två av 100 kvinnor luktar inte. Detta visar en undersökning som har gjorts i Storbritannien. De luktfria kvinnorna har en speciell gen som gör att de inte luktar svett. Och syftet med denna undersökning var..?
• Anställd outsourcade arbetsuppgifter. Eh… ja… man tror inte att det är sant, men… En amerikansk mjukvaruutvecklare lät kinesiska konsulter utföra hans arbetsuppgifter. I stället surfade han på nätet. Mannen, som jobbade mycket hemifrån, tjänade hundratusentals dollar om året. Kineserna fick 50 000 dollar per år. Affärsidé..? 
• Miljöpartiet vill öppna möten där man pratar om vård. Ha ha ha, vem vill gå på dem? Inte ens de förtroendevalda, för till och med ersättarna skickar ju ersättare ibland. Och hur ska gemene man kunna gå på såna möten, när de flesta jobbar på vardagarna? Hur många vanliga dödliga besöker till exempel fullmäktige, vars sammanträden är öppna för allmänheten? Typ två – varav en vanligen är påverkad av nånting. (Har sett det själv.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagslat..?

Vi fick tillbaka kylan här igår. När vi träffade tjejerna var det runt två minusgrader, senare på kvällen nästan sju. Tur att vi hade god mat och gott vin som värmde oss! Jag trodde inte att jag skulle orka laga mat efter den lilla shoppingturen, men se det gjorde jag visst! Det är bara att bita ihop och försöka. Fästmön är ju dessutom så snäll och tar disken i nio och ett halvt fall av tio. Hon vet att om det är nåt jag hatar mer än matlagning så är det diskning!

Det ser ut som gröt, men det är en snöhög med grus som ligger på garagets baksida.

Det blev, förutom Stjärnorna på Slottet igår, också en titt och lite sing-along till Mamma Mia. Både Anna och jag har sett filmen förut, men jag tycker att den är lite rolig. Och så är det kul att sjunga med – fasen, så texterna sitter! Hade sms-kontakt med FEM och hon kollade – och gol! – hon också. Faktum är att jag har filmen på DVD, jag köpte den till en jul när mamma skulle komma hit. Det är ju en sån där musikalfilm som passar alla, i alla åldrar, som känner till ABBA. Sen blir jag fruktansvärt irriterad på att folk som uppenbarligen avskyr filmen sitter och glor på den. Det är ju liksom bara att byta kanal i stället för att sitta och klaga och, ännu värre, skriva en massa löjliga tweets. Skriv en recension på din blogg i stället om du har nån. Då kan vem som helst SOM VILL läsa. Bloggläsning är, som bekant, frivilligt – även om vissa inte har förstått det utan beter sig tvångsmässigt.

I morse var Anna uppe med tuppen och jag var väl uppe med hönan, dårå, en halvtimme senare, för att skjutsa henne till jobbet. Rätt trötta var vi båda två, även om vi gick och la oss tidigare än vanligt igår kväll. Jaa, jag var så trött att jag somnade om. Och sov ända till halv tio… Irriterande, för jag hade tänkt göra lite här hemma medan Anna jobbar. Dessutom vill jag läsa ut min bok på gång som börjar gå mot sitt slut nu. Men det blir väl bara dusch och en tur till soprummet. För nu är det Nån som har fyllt på alla soppåsar igen.

Idag händer inget särskilt, vad jag vet. I kväll går den sista delen av den finlandssvenska Inget ljus i tunneln klockan 22.25 i kväll på SvT2. Den vill jag se om vi orkar hålla oss uppe – den går ganska sent.

Anna slutar jobba klockan 14 och jag måste komma på nån middagsmat som jag kan inhandla på vägen. Lottot ska också lämnas in och min Trissvinst ska bytas mot två nya lotter. Men att komma på mat, och dessutom klara av att laga till till den, är inte min starka sida. Kanske föreslår jag ett restaurangbesök? Vi har en riktigt fin restaurang ganska nära där jag bor. Nära, om man är frisk och pigg; ganska långt att gå om man är sjuk och klen. Men jag skulle gärna vilja försöka…

I skrivande stund känner jag mig rätt OK förutom magen, som värker. Jag tror att det är tarmarna som fortfarande är lite omtumlande av allt. Särskilt av att jag äter mer normalt nu. Men inte ett kilo av de tio jag gick ner har jag gått upp – än så länge! Jag vägde mig alldeles nyss. Fast jag skulle behöva gå ner lite till och om bara min dumma häl slutade göra ont skulle jag kunna försöka mig på lite fler promenader. En promenad till en restaurang i kväll, kanske..? Är jag söndagslat, eller..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Handläggares åsikter undersöks

Försäkringskassehandläggarnas åsikter ska kartläggas. Det vill kassans tillsynsmyndighet Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, göra i ett forskningsprojekt. Syftet är att se hur handläggarnas personliga åsikter färgar de beslut de fattar.

Färgar Försäkringskassans handläggares åsikter av sig på besluten de fattar?

                                                                                                                                                         Enkäten till handläggarna innehåller frågor om regelverket och om hur handläggarnas egna åsikter stämmer överens med Försäkringskassans värderingar. Det man vill studera är handläggarnas roll i själva sjukskrivningsprocessen. Enkäten är för övrigt frivillig och den som svara får vara anonym.

Men facket rasar förstås. Inom facket anser man att medlemmarna även före enkäten känner sig utsatta. Reglerna är inte särskilt enkla. Det är ofta handläggarna som får ta ovett från upprörda människor på grund av reglerna. Enkäten, menar facket, är att visa misstro mot handläggarna.

Men ISF har inga planer på att redovisa resultaten individuellt. Man vill granska effektiviteten och rättssäkerheten i socialförsäkringen. Facket tycker att det oroande och ser enkäten som

[…] ett utspel där man låter påskina att statstjänstemäns politiska hemvist eller grundläggande värderingar påverkar besluten […]

Jag tycker att det vore högst intressant att få veta hur handläggarnas personliga åsikter påverkar de beslut de faktiskt fattar. För ATT åsikterna påverkar anser jag är ganska självklart. Vad tycker du???

Read Full Post »