Det magiska huset

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som läser vad jag skriver om böcker här tror säkert att jag antingen ger alldeles för höga omdömen – eller faktiskt bara läser bra böcker. Därför skadar det ju inte om det kommer en… mindre bra bok emellanåt. Hur som helst tackar jag vännen Agneta, för James Herberts Det magiska huset följde med mig hem från henne i en papperskasse.

Mike och Midge bor i storstaden London, men drömmer om ett hus på landet. Och en dag träffar de rätt – huset Gramarye ligger dessutom nästan mitt i skogen. Det är ett märkligt hus med bland annat ett underligt, runt rum. Paret låter renovera huset och flyttar så småningom in. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker – allt ifrån fågeln med den brutna vingen och ekorren till fladdermössen på vinden och Midges tavla. Men vilka är egentligen synergisterna? En ”vanlig” religiös sekt, eller?

Jag ska erkänna det med en gång: jag valde den här boken efter omslaget. Jag tyckte att det såg lagom läskigt och skräckfyllt ut, med en märkligt gammalt hus och en skrikande kvinna. (Sen visade det sig att kvinnan i boken, Midge, var långt ifrån nån rädd liten tjej. Om det var nån som var harig så var det Mike, han som kallar Midge sin ”pussilurvunge”… Maj gadd!) Det lustiga var att författaren själv brukade designa sina omslag. Och författaren sägs, på ena skyddsomslagets flik, vara Englands svar på Stephen King. Nåja… där kan jag väl inte riktigt hålla med. Men James Herbert var bestsäljare och han gick bort så sent som förra året, inte ens 70 år fyllda.

Den här boken skulle ha kunnat vara en bra skräckroman. Potentialen finns. Men författaren klarar inte riktigt av att bygga upp den stämning som detta kräver. Slutet känns det mest som ett hafsverk.

Nja, Toffelomdömet blir väldigt lågt. Väldigt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Besök på Skansen. Eller Zoo..? Eller Djurgården, bara?

Ett djuriskt inlägg.

---

 

Under eftermiddagen skakades Uppsala av en offantlig katastrof – det åskade och regnade och blixten slog ner i ett hus! Det senare var ju faktiskt rätt ruggigt på riktigt. Det andra mest irriterande. Men framåt eftermiddagen kom vi i alla fall iväg mot Förorten. Vi gjorde bland annat ett besök på Morgonen, där vi undrade om vi hade hamnat på Skansen. Eller Zoo. Eller kanske.. Djurgården rent allmänt? I fönstret stod en levande prydnadskatt vid namn Felix. Ett riktigt rovdjur som knep en ekorre häromdan. Denna tiger (= Felix) räddade jag livet på härom sommaren…

Felix Prydnadskatt och Anna.

Felix pappa bjöd på gott kaffe och hembakade råttor. Eh… jag menar vaniljbullar. Råttorna höll sig på golvet medan vi fikade, tack och lov.

Nä, detta är ingen dammråtta utan en riktig rådis, ser du väl!

Som i alla lyckliga hem  hittade vi slutligen pricken över i:et: en spindel. Att ha en spindel i huset betyder nämligen tur. Och det var nog just tur att vi gav oss av sen för det blev dags för Felix pappa att ta en eftermiddagssiesta. Han såg lite medtagen ut. Tack för gott fika, Jerry!

En spindel i huset ger tur.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kakor och shopping

Ett inlägg om ytlighet.

Det här med kakor och shopping, alltså… Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.

Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes. Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka med Toffelbett.

För övrigt surade jag rätt rejält över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.

Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »

Grönt är skönt…

Fast dagens färg, denna illande, lite åt limehållet, gröna, är inte en av mina favoriter. Men den syns. Den syns VÄLDIGT MYCKET! (Och jag kanske söker uppmärksamhet just nu???) Färgen kommer av att jag både igår och idag råkade se djur som sprang över gatan – igår en hare, idag en ekorre. Jag körde naturligtvis INTE över nåt av djuren, men fick en tanke på naturen, det levande, det som SKA bli grönt. Snart, hoppas jag…

En vårbild från förra året att njuta av så länge.

                                                                                                                                                             Det har snöat i natt, men bara ett väldigt lätt täcke hade lagt sig över bilen. Temperaturen ligger på ett par minusgrader och det är skönt. Det räckte med att borsta i morse. Elias slapp sitta i bilen och frysa eftersom jag inte behövde ägna en kvart, 20 minuter åt att skrapa rutor – att borsta tog fem minuter. Grabben följde med mig ut eftersom han och jag skulle åka ensamma idag. Annars brukar han och eventuellt övriga passagerare komma ut lite senare så att bilen hunnit bli både uppvärmd och skrapad. Vi tänkte att lilla mamma/Fästmön skulle få sovmorgon idag eftersom hon är ledig från jobbet och jag måste ändå in till stan. 

Jag har hunnit betala en räkning och kolla posten – bland annat hade jag fått ett väldigt fint brev av Sysslingen! Det gjorde mig lugn och lite ledsen, men det var bra för jag blev himla irriterad när jag såg min nummerpresentatör. Igår kväll hade nämligen Synovate Sweden, ett företag som sysslar med marknadsföring, ringt  mig fem gånger. Bara det att man är så DUM att man ringer mig så många gånger med korta tidsintervall en och samma kväll får mig att bli obstinat och vägra svara om jag skulle råka vara hemma nästa gång de ringer. En sökning på numret ger bara företagets namn, ingen adress, hemsida eller nåt. Nej tack, för såna! (En annan sökning hittade en hemsida!)

Jag blir arg!

                                                                                                                                                               Nu ska jag slänga i mig nåt ätbart innan jag borstar tänderna och åker in till M för att låta henne ta hand om mitt huvud. Eller snarare kalufsen ovanpå det…

Read Full Post »