Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hare’

Återhämtning och dummisar

Ett dundrande inlägg.


 

Först, innan jag börjar dundra: TACK till alla som gav mig vägledning i det låsta inlägget nedan! Det hela lär gå enligt planen!


 

Återhämtningsdryck

Återhämtningsdryck för en tia? Nä, jag kör med kaffe och Ipren.

Det verkade som om alla i familjen hade ont i huvet med mera igår. Själv sparade jag min klumpvärk till idag. Ont, ont, ont i skallen och värk ner i nacke och axlar. Jag var trött i morse, men skuttade upp och skjutsade Fästmön till jobbet vid halv sju. De senaste morgnarna har jag varit pigg och vaken så dags, idag var det bara att krypa ner i sängen igen och dra täcket över sig. En tablett har jag tagit och nu är jag inne på min andra senapsmugg starkt kaffe – och det funkar! Jag känner tacksamt hur värken drar sig bort…

Igår kväll, när jag hämtade Anna efter jobbet, svängde vi in på ICA Heidan för ett par snabba inköp. Då såg jag på en skylt att man sålde Återhämtningsdryck för tio spänn. Ha, jag tror inte ett smack på såna drycker, jag återhämtade mig ju skitfint på egen hand, med tablett och starkt kaffe! Kanske jag ska tillverka en egen skylt samt ställa mig nånstans och sälja kaffe och Ipren? Fast nej. Då blir jag ju egenföretagare och såna gillar inte a-kassan. Däremot tycker alla på Arbetsförmedlingen att man ska starta eget. Då slipper de ju förmedla några jobb, vilket de ju inte gör där ändå. Snacka om att myndigheterna

  1. inte samarbetar
  2. drar åt olika håll
  3. förvirrar ”kunderna”

Ja, jag dundrar idag, jag skrev ju det i början! Och nu fortsätter jag:

PinneMannens cykel

Ägaren till den här cykeln skulle troligen bötfällas för fara för annan genom att saker kan ramla av.

För ett tag sen läste jag i Metro att polisen hade gjort en insats (tidningens ordval) mot cyklister i Stockholm. Bland annat kontrollerade polisen cyklister i Götgatsbacken. På en och en halv timme tog de 19 cyklister som körde mot rött. Men det var ungefär dubbelt så många som bröt mot denna trafikregel. Polisen hann inte med att stoppa resten. En cyklist som bryter mot trafikreglerna riskerar att bli bötfälld, precis som andra trafikanter. Tyvärr kan man ju inte bli av med sitt körkort för cykel. Det är beklämmande hur många som inte klarar av ens de basala reglerna. Stopplikt och rödlysekörning är de vanligaste brotten cyklister begår. Men smakar det så kostar det! Här kan du läsa hur mycket!

Några som definitivt inte kan trafikreglerna är harpaltar och fåglar. Anna räddade livet på två harar i morse när hon gjorde mig observant på paret som stod vid vägkanten, redo att kasta sig framför Clark Kent*. När jag hade släppt av Anna vid jobbet och Clark och jag styrde hemåt igen observerade jag ytterligare en hare som skuttade – kors och tvärs som en cyklist – på gatan. Även denna klarade livhanken. Men hur det gick med kråkan, som flaxade in i min bil med en duns några minuter senare, vet jag inte. Jag stannade inte för att kontrollera. Nånstans måste jag dra min barmhärtighetsgräns och kråkor tillhör inte mina favoritdjur.

Dummy tablettaskar

Har somliga ätit Dummy-piller, tro?

Andra levande varelser som inte kan trafikregler – eller i vart fall inte klarar av att parkera – är vissa bilister som stannar vid Tokerian. Man kan tro att de har ätit Dummy-piller. Utanför affären finns en vidsträckt parkeringsplats med infarten emellan. Det finns alltid lediga platser. Men framför allt ägare till BMW, Mercedes och Audi tycks ha problem att göra som man ska: ställa fordonet på avsedd plats. I stället stannar man helt enkelt utanför entréerna (det finns, förutom Tokerian, ytterligare tre affärer) – eller i närheten av, på gångbanan. Där sitter man sen, gärna med motorn på för det kan ju vara varmt eller kallt ute, och så måste man ju dundra musik, och fipplar med sin mobil medan ens sällskap är inne och handlar. För min del är det inga större problem. Även om jag har ont i fötterna orkar jag gå runt bilarna. Men jag tänker på dem som är rörelsehindrade och kanske kommer med rollatorer, rullstolar eller permobiler. De kommer inte fram utan tvingas ut på ett ställe där många bilar passerar. (Bilar, i vilka det sitter bilister som letar parkeringsplatser och kanske inte är helt fokuserade på annat.) Personerna i bilarna som står utanför entréerna är inte ett dugg handikappade. Jag har aldrig nånsin sett nåt handikapptillstånd i ett enda sånt bilfönster. Annars finns det ju ganska många handikapplatser på själva parkeringen, men nära ingångarna.  Jag tycker att det är dåligt, dåligt, dåligt – och framför allt, jävligt slött. Det är några meter till närmaste parkeringsplats, liksom! Orkar inte den fina bilen ta sig dit eller klarar föraren inte av att parkera i en ruta? Jag undrar – och dundrar!

Slutligen: Jag har så otroligt svårt för den där människan som varje morgon ser samma TV-program och bara Twittrar en massa negativ kritik om programmet, programledare, gäster, innehåll etc. Ett tips: stäng av TV:n!!!

Nu ska jag sluta innan taket flyger av. Det är dags att inta lite frukost och därefter ta tag i hushållsarbete. Jag har lakan att vika, sopor att gå ut med, sängar att bädda och inte 17 blev det städat här igår, heller… Dessutom… vad i hela friden ska jag laga för mat idag till mig och Anna??? Det är mycket att tänka på.

Ha en skön söndag! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett bokligt inlägg.


 

Stjärnklart Sally

Det finns inget som piggar upp bättre än en god bok! För ett tag sen skrev jag här om en rolig barnbok, Stjärnklart, Sally! Jag skrev om texten något och skickade in min recension till UppsalaNyheter. Den texten kan du läsa här. Att jag tjatar om den här boken beror på att jag tycker att den är så fantastisk rolig – även för oss som är lite äldre än sex till nio år…

Mellan sommarens längtan o vinterns köldI morse vaknade jag en kvart över åtta (riktig sovmorgon, med andra ord!). Jag fixade kaffe och sen låg jag och sippade medan jag läste min bok på gång. Det är en bok med en väldigt vacker titel, men rätt fruktansvärt innehåll, Mellan sommarens längtan och vinterns köld. En polisroman, som inleds med att en man hoppar från ett fönster i sin studentlägenhet och tar livet av sig. Nej, jag håller med. Det låter inte uppiggande alls. Men det jag tycker är stimulerande i polisromaner/deckare – liksom i dito filmer och TV-serier – är nystandet i det brottsliga. Leif GW Persson, författare till boken, sa häromdan i ett TV-program att han älskar mord. Med det menade han inte mord som sådana, förtydligade han, utan själva utredandet som leder fram till att den skyldige ringas in och och kan åtalas. Precis sån är jag, även om de mord jag upplever är fiktiva. I verkligheten är jag en sån hare att jag tuppar av när jag ser blod…

I nästa vecka trillar det in en ny bok för recension från ett förlag. Nu ska jag för första gången läsa och skriva om en deckare. Det ska bli riktigt spännande, allra helst som boken är nominerad för ett pris.

Vilken typ av böcker läser DU helst??? Och vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En rapport BASERAD på verkliga händelser…

Ja jag var ju som sagt tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla kyckling. Det hamnade en liter mjölk i påsen också. Nu skriver jag påse. För om jag skriver ett tvådelat ord som börjar med mat och slutar med kasse är det nån konstig sajt som länkar till mig. Och jag vill ju helst vara osynlig.

Att gå till Tokerian kan i sig vara en prövning. Men att gå dit UTAN ATT GÅ PÅ TOALETTEN FÖRST – det är en sann utmaning! Därav denna något… krystade..? rapport (som vanligt är kön, färger, mönster, släktskap etc utbytta och i själva verket helt andra – detta så att ingen Vanlig Människa ska råka känna sig utpekad):

Det hela började så bra med att jag möte en trevlig granne med en vit hund som hälsade. Ja, mannen hälsade, hunden sniffade. Jag dristade mig till att säga

Vilket härligt väder!

som den supersociala människa jag är. Mannen med hunden svarade jakande och log brett.


Här har inte varken mannen eller den vita hunden hoppat, utan en hare.

                                                                                                                                                     Men sen kom jag in på Tokerian…

  • I entrén vankade en osalig ande omkring så jag blev alldeles nervös och höll på att stoppa pantburkarna i sopnedkastet och påsen i pantmaskinen.
  • Vid ett bord i förbutiken utanför grindarna satt två tanter med fingrarna i näsan. De såg ut att vara tvillingar.
  • En tjej i ful mössa som såg ut att klia och rutig jacka stegade omkring bland grönsakerna.
  • En gaphals i röd jacka med idrottsklubbtryck på ryggen hördes över hela affären. Hela tiden. I sällskap hade han en söt pojke med en likadan röd jacka med idrottsklubbtryck samt en rosa mössa. Tack vare gaphalsens megafonröst vet jag nu precis vad de ska äta till både lunch och middag. Men när han förvägrade pojken semlor blev jag riktigt arg! Tänkte lägga mig i skeendet, slita av pojken det gräsliga reklamplagget och ge honom TVÅ (2) semlor.
  • En karl i grön mössa gick och pratade för sig själv. Det är så man får bäst svar.
  • I boklådorna fanns det bara tråkiga och trasiga pocketböcker omgivna av massor av hyllor med coca cola. Jag dricker inte coca cola och kände mig ännu mer irriterad.
  • En man talade i mobiltelefon i mittgången och var uppenbarligen arg på den han talade med.
  • En kvinna utan varuvagnskörkort hade parkerat sin vagn på snedden i en smal gång.
  • Vintervitchokladen var SLUT!!! Katastrof! Och ologiskt. Vintern är ju för f*n inte slut…


Mount Nyby idag. Mount Nyby är alltså en av stans snöavlämpningsplatser.

Read Full Post »

Fast dagens färg, denna illande, lite åt limehållet, gröna, är inte en av mina favoriter. Men den syns. Den syns VÄLDIGT MYCKET! (Och jag kanske söker uppmärksamhet just nu???) Färgen kommer av att jag både igår och idag råkade se djur som sprang över gatan – igår en hare, idag en ekorre. Jag körde naturligtvis INTE över nåt av djuren, men fick en tanke på naturen, det levande, det som SKA bli grönt. Snart, hoppas jag…


En vårbild från förra året att njuta av så länge.

                                                                                                                                                             Det har snöat i natt, men bara ett väldigt lätt täcke hade lagt sig över bilen. Temperaturen ligger på ett par minusgrader och det är skönt. Det räckte med att borsta i morse. Elias slapp sitta i bilen och frysa eftersom jag inte behövde ägna en kvart, 20 minuter åt att skrapa rutor – att borsta tog fem minuter. Grabben följde med mig ut eftersom han och jag skulle åka ensamma idag. Annars brukar han och eventuellt övriga passagerare komma ut lite senare så att bilen hunnit bli både uppvärmd och skrapad. Vi tänkte att lilla mamma/Fästmön skulle få sovmorgon idag eftersom hon är ledig från jobbet och jag måste ändå in till stan. 

Jag har hunnit betala en räkning och kolla posten – bland annat hade jag fått ett väldigt fint brev av Sysslingen! Det gjorde mig lugn och lite ledsen, men det var bra för jag blev himla irriterad när jag såg min nummerpresentatör. Igår kväll hade nämligen Synovate Sweden, ett företag som sysslar med marknadsföring, ringt  mig fem gånger. Bara det att man är så DUM att man ringer mig så många gånger med korta tidsintervall en och samma kväll får mig att bli obstinat och vägra svara om jag skulle råka vara hemma nästa gång de ringer. En sökning på numret ger bara företagets namn, ingen adress, hemsida eller nåt. Nej tack, för såna! (En annan sökning hittade en hemsida!)


Jag blir arg!

                                                                                                                                                               Nu ska jag slänga i mig nåt ätbart innan jag borstar tänderna och åker in till M för att låta henne ta hand om mitt huvud. Eller snarare kalufsen ovanpå det…

Read Full Post »

Det blev trots allt en söndagspromenad och solen lyste, om än inte riktigt lika starkt som igår. Idag fick vi med oss Elias också. Det var skönt för oss alla tre att komma ut och få frisk luft och röra på oss, särskilt för somliga som tycks ha överskottsenergi så det räcker till och blir över till hela familjen…

En smal gångstig tog oss ut i skogen bakom Annas hus. Där var massor av snö, men också en hel del hundbajs som mattar och hussar uppenbarligen struntar i att plocka upp efter sina kelgrisar… Trist och äckligt! 


En lustig torr kvist stack upp ur snötäcket.

                                                                                                                                                        Det är väl ingen som tvivlar på eller som inte har uppfattat att det har kommit mycket snö den här vintern? Den här snöhögen begravde nästan trafikmärket…


Här får man inte cykla – men det syns knappt. Fast vem vill försöka hoja i den här snöhögen?..

                                                                                                                                                       Vårt mål var att gå och titta på ett ganska nytt bostadsområde här i Förorten. Man gick först under en nybyggd gångbro för att komma dit. Sen gick man bron.


Anna under bron.

                                                                                                                                                          Solen höll sig hyfsat bra framme, men det var inte lika skönt som igår utan det blåste ganska kalla vindar.


Två figurer går mot solen på söndagspromenad.

                                                                                                                                                        Elias var duktig och pinnade på bra. Men sen blev han lite trött och satte sig i en hög snö för att vila lite.


Liten gosse ville springa ut i skogen, men vi hindrade honom och berättade om Kvast-Hildas nära-döden-upplevelse på väg till Stormarknaden häromdagen…

                                                                                                                                                     Elias nöjde sig med att spana efter Jösse Hare, för uppenbarligen hade denne varit i faggorna – det fanns tydliga spår…


Vart tog han vägen, Jösse?

                                                                                                                                                         På vägen hem såg vi spår efter ett större djur. Men det var nog bara ett låtsasdjur – vem har hört talas om blå elefanter? De är väl rosa..?


Blå elefant nersjunken i snön. Men är inte elefanter rosa???

Read Full Post »

En snabb tur till ICA, vidare hem till mig och så lite soppa till Clark Kent*. Efter en del strul fram och tillbaka kom vi så äntligen ut i den härliga marssolen. Det blev bara Fästmön och jag och våra kameror.


Försökte fånga några istappar, men de försvann bland gallren tilltrappräcket.

                                                                                                                                                         Vi tog en sväng ut i skogen. Där fanns mycket vackert att beskåda, men jag hittade ett fult monster.


Gigantisk kropp och litet huvud, kanske en fågel i handen. Detta monster är faktiskt skuggan av mig. Gräsligt!

                                                                                                                                                          Vi fortsatte på vintervägar mellan husen. Vårsolen var stark, så vi hade solbrillor båda två.


Solen som ett eldklot över trädtopparna.

                                                                                                                                                   Gångstigarna var väldigt bra plogade. Men mycket snö har det kommit…


Det har liksom inte kommit LITE snö den här vintern…

                                                                                                                                                           Snö, snö, snö så långt ögat kan se. Men skönt att komma ut och gå i det vackra vädret.


Vintrig väg.

                                                                                                                                                         En blick över fältet visade nästan orörd snö. Bara några spår efter nåt litet djur.


Solen var nästan som en måne över fältet. Landskapet är märkligt!

                                                                                                                                                        Man undrar hur alla djur har överlevt den här vintern. Inte bara hur de har klarat kylan utan också hur de har lyckats hitta nåt ätbart.


Här har Jösse Hare skuttat fram.

                                                                                                                                                     Snön visade upp de mest märkliga mönster på sina ställen. Här ser det nästan ut som vågor.


Vågor i snön och en liten buske. Kan nåt djur överleva här?

                                                                                                                                                         Trädens skuggor gjorde också fina mönster i snön.


Snö randig av trädstammarnas skuggor.

                                                                                                                                                          Skön och vintrig promenad i mars med Den Mest Älskade. Väl hemma igen blev det kaffe och smaskens.


Ett par bitar Geisha, en gammaldags chokladboll och java.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min bil

Read Full Post »