Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrapa rutor’

Ett oskyldigt inlägg.


 

 Innocent dryck

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Den umbärliga o kaffe på sängen

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas äplemos m mjölk o kanel

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.


Anna och jag fick lite extra tid idag
och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är ungefär tio grader kallt här. Det har kommit lite snö idag. Inte mycket, men tillräckligt. Jag fick skrapa rutorna på Clark Kent* innan jag kunde åka hem från jobbet.

Då är det roligt att vittja postboxen och hitta ett vykort från New Zealand. Där är det sommar. Det var sommar på kortets framsida.

Vykort fr New Zealand

Det är sommar i New Zealand.


Nu sitter mitt på mitt kylskåp.
Jag ska titta på det varje iskall morgon när jag har pinat mig upp ur sköna sängvärmen. Jag ska titta på det varje kväll jag har halkat in från garaget och klarat av att inte bryta nån lårbenshals.

Tack snälla Vita Damen! Du är inte bara omtänksam, du är rätt rolig också, din galning! 


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är snudd på helt fantastiskt hur trötta vi var igår kväll, Fästmön och jag. Min arbetsvecka tog slut och den var en dag kortare än vanligt eftersom jag ju gjorde annat i måndags. Men Annas fortsätter några dagar till. Egentligen skulle hon ha varit ledig igår, i stället blev det kursdag.

Så vi köpte ett kilo räkor som vi tinade, kokade ägg, ställde fram aioli och dill, rostade bröd och hällde upp vitt vin framåt kvällen. Det var med nöd och näppe jag orkade gå ut med räkskalen och lite andra skulor till soprummet, medan Anna vispade rent våra tallrikar… Och rätt som det var noterade jag en stund senare att nåns ögon var slutna och det kom konstiga ljud från soffan. Vid halv tio masade vi oss i säng. Jag läste ett kapitel och strax sov vi som två björnar i ide.

Jag hade en sån märklig dröm framåt morgonen! Det är ju över åtta år sen jag slutade röka nu i höst, men i drömmen var jag inte ärlig om rökningen. Jag SA till folk att jag hade varit rökfri i åtta år – samtidigt som jag rökte. Mer och mer… När jag vaknade till vid femtiden tyckte jag att drömmen hade varit så verklig att jag var osäker på om den var sann eller inte.

Frusna höstlöv.


I morse visade termometern på nollan
när Anna och jag traskade iväg till garaget. Det var liksom fruset överallt. När jag tittade på bilarna som stod på parkeringen såg det nästan ut som om det hade snöat på dem. Jag har både parkeringsplats och garage, men Clark Kent* står förstås för det mesta i garaget. Det är väldigt skönt att slippa skrapa rutor den här säsongen…

Hemma igen kände jag mig fortfarande lite trött, men gjorde en kompromiss med mig själv så att det blev ”en FEM”. Att göra ”en FEM” innebär att man går och lägger sig igen – och läser. Jag tog med mig lokalblaskan. Det blev väl en halvtimma och sen var det ingen idé att ligga kvar. Övriga i huset var redan vakna, det noterades på flera sätt redan tidigt, och då är det liksom bara omöjligt och irritationsväckande att ligga och försöka slumra lite. Dessutom började jag hosta.

Det här lövet låg ensamt på ett ställe på gräsmattan på framsidan och såg ut som om det gjorde ”en FEM”.


Det sista Anna sa
till mig innan hon skuttade(!) in på jobbet var att

Börja inte städa på en gång nu! Vila lite också!

Och jag lydde, alltså. Men det kliar i fingrarna så strax ska jag greppa dammvippan och gå ett varv med den innan jag promenerar med snabeldraken**.

Jag dricker min första senapsmugg kaffe och jag har satt min gamla mobil på laddning. Den ligger på bänken i köket med ljudlöst på och jag hånskrattar elakt varje gång jag noterar att det har ringt en säljare. (Jag behöver ju aldrig svara nu för tiden!)

Försök med det, du!

skrockar jag och tänker att det dröjer innan jag svarar. Jag tänker att när jag måste lämna tillbaka Ajfånen vid årsskiftet när min visstidsanställning tar slut, så införskaffar jag nog en sån i stället för den gamla Nokian. Nokia-mobilen blir det fortfarande bättre bilder med, men den har ju inte alla funktioner som en iPhone har. Alltför många instanser i samhället – till och med myndigheter – bygger jag upp system som har med appar att göra. Då går det inte att komma med en gammal Nokia, hur bra kamera den än har. Jag är inte emot ny teknik, men jag tycker att många, framför allt äldre och de som inte har råd, utestängs från saker eftersom de kanske inte har varken dator eller iPhone. Hoppas det finns nån som hjälper dem.

Nu är muggen kaffe snart slut och jag ska bädda innan jag börjar städa. Anna slutar klockan 14 idag och vi ska på shoppingtur efter det, har vi tänkt. Själv måste jag hinna duscha också, vill ju inte se ut som och lukta dammråtta när jag går och handlar. Hoppas hälen uppför sig hyfsat, den var synnerligen ond igår och i förrgår. I förrgår trampade jag förresten snett – med den andra foten. Hjärtat hamnade i halsgropen, men det blev inte ens en stukning, tack och lov!

Vad har du för dig idag, då???


*Clark Kent = min lille bilman

**snabeldraken = dammsugaren


Livet är kort.

Read Full Post »

En kylig morgon! Jag hade glömt hur TRÅÅÅKIGT det är att skrapa rutor, men i morse blev jag påmind ute i Himlen. Men trots allt – det är ljust, himlen är blå, solen skiner som ett gult klot, Hortellskan, aka The Monicer, köpte tack & lov ingen turkos hatt, våren börjar visa sina första, trevande blomsterknoppar utmed husväggen och JAG HAR SETT CHUCKY med en liter rödfärg i huvet. Ja, det sista är sant! Misstänker starkt att Chucky har rymt från jobbet som förrådsvakt hos Stattinskan… 


Man kan bli rädd för mindre, eller hur?!

                                                                                                                                       Gårdagskvällen var lugn, men ljudlig som den alltid blir när vi bor tillsammans alla sex. Och roligast av allt var förstås att Linn fick jobb! Idag var det första dagens introduktion och hon skulle infinna sig klockan sju. Detta innebar uppstigning mitt i natten, eller åtminstone klockan 5nånting, men det klarade hon galant! Jag håller verkligen tummarna hårt idag att det går bra och att personkemin fungerar.

Fästmön, Elias och jag slöglodde lite på nåt matprogram på TV4, ett program som faktiskt var ganska roligt och underhållande – om  man hade tagit bort Per Morberg. Alla andra, såväl deltagare som kockar, verkade supertrevliga – även om kockarna var rätt hårda och en del deltagare hade lite för höga tankar om sina talanger i köket… Men Per Morberg verkar bara vara otrevlig och sur.

Jag rundade av TV-kvällen med andra delen av Blue Bloods. Denna andra del kändes inte lika bra som premiäravsnittet och jag misstänker att jag inte pallar att se alla 22 delarna. Det är för amerikanskt för att passa min smak, helt enkelt.


Amerikanska poliser ur serien Blue Bloods. Bilden är lånad från TV4:s hemsida.

                                                                                                                                                              I afton är det förstås Antikrundan på SvT 1. Jag får se om det blir möjligt för mig att titta, blogga och kommentera tillsammans med mina expertkollegor fru Hatt och Inna. Jag var ju så otroligt blond när jag sms-konverserade fru Hatt igår att jag undrar om hon fortfarande vill vara kompis med mig…

Lite diverse saker att greja med på hemmafronten just nu, medan Anna jobbar och Elias är i skolan. Bland annat ska jag försöka hitta en bok om ledarskap till Linn som hon behöver för ett skolarbete. Jag får ta mig en titt i mitt bibliotek…


Mitt bibliotek, det är det som skymtar delvis bakom den här bleka figuren på bilden.

Read Full Post »

Nej, se vårgrönt är den mest frånvarande färg vi har här just nu. I morse var det visserligen inte 20 grader kallt utan bara åtta, men det snöar. Det snöar STORA flingor. Fördelen med att vi bor hos mig den här veckan är att Clark Kent* får stå  i garage och man slipper skrapa rutor. Visserligen är det bara kallgarage, men – ta i trä – jag är aldrig orolig för att han inte ska starta när han står inomhus. Det har jag varit i veckan som gick när han fick stå ute i tjugradig kyla, men den lille stålmannen hostade igång så snällt varje dag.


En idolbild på Clark Kent.

                                                                                                                                                        Idag är det en alldeles perfekt dag för det jag ska göra – städa. Nu finns inga ursäkter, till och med vädret säger:

STÄDA!!!

Igår kväll satt jag en liten stund vid pusslet jag lånade av Hortellskan härom veckan. Jag har ju liksom inte pusslat nästan nånting i veckan som gick, så pusslet skulle möjligen kunna vara det som håller mig borta från snabeldraken**… För grejen är att jag har upptäckt att jag ser väldigt illa på kvällstid. Därför måste pusslande ske på dagtid för min del. Men nej, här är så läskigt, det KRASMAR under tofflorna, vilket betyder att det VERKLIGEN BEHÖVS STÄDAS!..


Det krasmade nog under Caroline af Ugglas fot också här på bilden. Kanske var hon hemma hos mig?

                                                                                                                                                       Fästmön började jobba klockan sju idag, så vi var uppe med tuppen. Eftersom Annas mobil som vanligt är på lagning har hon nu lånat en av Linns gamla mobiler. Och detta innebär VISSA PROBLEM med larm och sånt. Att stänga av larmet, att hitta rätt ljudnivå, att hitta ett bra ljud att vakna till… Anna roade sig under frukosten, medan jag var i badrummet, med att testa olika varianter, så nu är nog alla i hela huset vakna. Själv började jag fundera om mobilen hade nån sorts inställning för att varna i samband med vissa… kroppsljud. Larm och kroppsljud (från mig, dårå) var förvånansvärt synkade i morse…


Naturligtvis är jag så här piffigt klädd när jag städar hemma. (Not…)

                                                                                                                                                        Nu ska invänta lite ljus innan jag börjar damma och skura våtutrymmena. Och om det är nån som fortfarande sover ska jag vara snäll och vänta med att starta såväl tvättmaskin som snabeldrake på en stund. Jag tror jag inleder min städdag med att bädda och läsa lokalblaskan

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil
**snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Fast dagens färg, denna illande, lite åt limehållet, gröna, är inte en av mina favoriter. Men den syns. Den syns VÄLDIGT MYCKET! (Och jag kanske söker uppmärksamhet just nu???) Färgen kommer av att jag både igår och idag råkade se djur som sprang över gatan – igår en hare, idag en ekorre. Jag körde naturligtvis INTE över nåt av djuren, men fick en tanke på naturen, det levande, det som SKA bli grönt. Snart, hoppas jag…


En vårbild från förra året att njuta av så länge.

                                                                                                                                                             Det har snöat i natt, men bara ett väldigt lätt täcke hade lagt sig över bilen. Temperaturen ligger på ett par minusgrader och det är skönt. Det räckte med att borsta i morse. Elias slapp sitta i bilen och frysa eftersom jag inte behövde ägna en kvart, 20 minuter åt att skrapa rutor – att borsta tog fem minuter. Grabben följde med mig ut eftersom han och jag skulle åka ensamma idag. Annars brukar han och eventuellt övriga passagerare komma ut lite senare så att bilen hunnit bli både uppvärmd och skrapad. Vi tänkte att lilla mamma/Fästmön skulle få sovmorgon idag eftersom hon är ledig från jobbet och jag måste ändå in till stan. 

Jag har hunnit betala en räkning och kolla posten – bland annat hade jag fått ett väldigt fint brev av Sysslingen! Det gjorde mig lugn och lite ledsen, men det var bra för jag blev himla irriterad när jag såg min nummerpresentatör. Igår kväll hade nämligen Synovate Sweden, ett företag som sysslar med marknadsföring, ringt  mig fem gånger. Bara det att man är så DUM att man ringer mig så många gånger med korta tidsintervall en och samma kväll får mig att bli obstinat och vägra svara om jag skulle råka vara hemma nästa gång de ringer. En sökning på numret ger bara företagets namn, ingen adress, hemsida eller nåt. Nej tack, för såna! (En annan sökning hittade en hemsida!)


Jag blir arg!

                                                                                                                                                               Nu ska jag slänga i mig nåt ätbart innan jag borstar tänderna och åker in till M för att låta henne ta hand om mitt huvud. Eller snarare kalufsen ovanpå det…

Read Full Post »

I morse låg jag som i halvdvala och ältade det trista som ligger framför mig (och bakom). Vaknade upp med ansiktet vått av tårar. För varje dag som går krymper jag, till slut blir jag bara en smula, ett skräp som nån vispar ner i sophinken. Jag känner mig otillräcklig, värdelös och enbart klängig i mina försök att vara till lags. Så himla till lags att jag snart bryter ryggen av mig. Allvarligt, jag funderar på att gå i kloster.

Anna är bra på att hitta kroppsliga skavanker på mig. Vi brukar skoja om det. Med kroppsliga skavanker avses knoppror, plitor, torra fläckar och annat smått och gott. I morse upptäckte hon att mina armbågar är fnasiga och torra, så är det nån som har ett bra recept mot det så tar jag tacksamt emot det!


Här vare torrt!

                                                                                                                                                             Nu har ”Klängväxten” åkt in till stan för att utföra några måsten, inte för att det är särskilt roligt. Jag inledde med en sväng till OnOff för att lämna in Annas nya mobil för andra gången. I natt hade den bara stängt av sig trots att den var laddad och den gick inte att starta. Vill det sig illa är den inte klar förrän den 5 november, men killen i affären sa att de brukar prioritera ”back-jobb”. Själv misstänker jag att det så småningom blir en tredje vända och sen får hon en ny mobil. Detta verkar helt enkelt vara ett så kallat måndagsexemplar.

Ska strax hoppa in i duschen, för det ser ut som om håret är inkletat med brylcrème, det vill säga väldigt flottigt. Medan det torkar ska jag försöka ringa mamma – om det nu passar hennes telefontider. Jag brukar ju ha en förmåga att ringa vid fel tidpunkt. Inte ens det klarar jag av!

I kväll ska vi inviga Annas nya taco-set, men jag fick aldrig nåt svar på om jag skulle medföra nån alkohol till invigningen. Tar nog med mig nån öl, det kan vara gott till lite het mat.

Det är en vacker och kall dag, flera minusgrader när jag stack iväg och rutor som behövde skrapas på bilen. Näsan är fortfarande full av snor. Hur mycket snor kan en snok producera, egentligen? Huvudet dunkar på bra som om jag var på kalas igår. Det var jag ju i och för sig, men utan alkohol och utan att kalaset slutade alltför sent.

Nu ska jag hoppa in i duschen för där kan man förväxla tårarna mot duschstrålar. Att få vara sig själv för en liten stund…


Duschstrålar.

Read Full Post »

Older Posts »