Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Djurgården’

Ett musikaliskt inlägg.


 

Agnetha Fältskogs CD A

Agnetha fick följa med mig hem från ABBA-museet.

För ett par veckor sen gästade jag och Fästmön vår Kungliga Hufvudstad i några dagar. Flera timmar ägnade vi en av dagarna åt att besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var en rejäl upplevelse att spara till hösten! Nånting ville jag köpa med mig från museet som minne av besöket. Det föll sig helt naturligt att det blev Agnetha Fältskogs CD A.

Ett par av låtarna hade jag hört tidigare. Nu har skivan gått varm i bilen. Jag lyssnar inte på musik så ofta hemma. Men just när jag kör bil…

Det här albumet innehåller inga egentliga överraskningar. Fast en stor överraskning är ju förstås att Agnetha Fältskog fortfarande har en sån fantastisk röst och utstrålning! Alla låtar är mer eller mindre lugna. Och de passar Agnetha Fältskogs stämma. Det vemodiga soundet, den myckna kärleken i texterna, framsjungna av Agnetha Fältskogs ljuva röst… Vem smälter inte då..?

Några låtar gillar jag mer än andra, till exempel When You Really Loved Someone. Köp, lyssna och njut! Det här är musik för alla Agnetha-fans som såg/ser mer än den där häcken det alltid pratades om!!! Toffelomdömet kan inte bli nåt annat än det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite musikaliskt inlägg.


 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

  • Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
  • Bästa resan: Djurgårdsfärjan
  • Dagens bästa: ABBA-museet
  • Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
  • Dagens megafon: Nytillskottet Bill
  • Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett djuriskt inlägg.


 

Under eftermiddagen skakades Uppsala av en offantlig katastrof – det åskade och regnade och blixten slog ner i ett hus! Det senare var ju faktiskt rätt ruggigt på riktigt. Det andra mest irriterande. Men framåt eftermiddagen kom vi i alla fall iväg mot Förorten. Vi gjorde bland annat ett besök på Morgonen, där vi undrade om vi hade hamnat på Skansen. Eller Zoo. Eller kanske.. Djurgården rent allmänt? I fönstret stod en levande prydnadskatt vid namn Felix. Ett riktigt rovdjur som knep en ekorre häromdan. Denna tiger (= Felix) räddade jag livet på härom sommaren…

Felix Katt och Anna

Felix Prydnadskatt och Anna.


Felix pappa
 bjöd på gott kaffe och hembakade råttor. Eh… jag menar vaniljbullar. Råttorna höll sig på golvet medan vi fikade, tack och lov.

Råtta

Nä, detta är ingen dammråtta utan en riktig rådis, ser du väl!


Som i alla lyckliga hem 
hittade vi slutligen pricken över i:et: en spindel. Att ha en spindel i huset betyder nämligen tur. Och det var nog just tur att vi gav oss av sen för det blev dags för Felix pappa att ta en eftermiddagssiesta. Han såg lite medtagen ut. Tack för gott fika, Jerry!

Spindel

En spindel i huset ger tur.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om ABBA-museet som snart öppnar på Djurgården.


Om ett par veckor, knappt,
öppnar ABBA-museet på Djurgården. En som är jättenyfikis på det är förstås jag. Jag hoppas att det kan bli ett besök där i sommar.

ABBA
ABBA i en show nånstans nån gång.


När jag var tonåring
var jag inte nån stor ABBA-fan. Men kompisen FEM köpte albumet Arrival och det lyssnade vi nog sönder! Sen köpte jag det också. Jag kan fortfarande alla låttexterna.

Den 7 maj slår ABBA-museet på Djurgårdsvägen 68 i Stockholm upp sina portar. Biljetter kan bokas i förväg, men kostar förstås en hel del. Typ 195 kronor för en vuxen, barn något billigare. Billigast under maj månad, då kostar det bara 5o kronor för barn under åtta år. Från juni kostar entrén för barn upp till 15 år 145 kronor. Medföljande barn får då betala 50 kronor. Ja, det är lite rörigt med priserna, minst sagt. Varför? Irriterande!  Så mycket enklare att ha ett pris för barn under 18 år. För det är då man räknas som barn. Sen är man myndig och vuxen.

På museet ska man i alla fall kunna se det mesta kring ABBA. Här ska man kunna se guldalbum, scenkläder och lite allt möjligt. Roligast av allt är Ring, ring-rummet där det ska finnas en telefon dit nån av Abborna ringer då och då.

Jag tycker att det låter jättespännande och ska försöka ta mig till museet i sommar. Eftersom jag inte har barn behöver jag ju inte irritera mig så mycket egentligen på barnpriserna. Entrépriset på 195 kronor för vuxna tycker jag emellertid är i högsta laget, så jag hoppas att ett besök är väl värt pengarna. Jag kan nog inte låta bli att gå dit i alla fall!


Livet är kort.

Read Full Post »

ABBAs scenkläder har i princip varit lika omtalade som deras musik. I kväll visades den tredje och sista delen av ABBA-dokumentären, ABBA: Absolut image. Vilken bild ville ABBA egentligen ge av bandet? Fästmön och jag kollade en timma senare, på DVD:n, eftersom hon jobbade till klockan 20.

Frida och Agnetha

Frida och Agnetha i sina isbergsscenkläder som användes på turnén i USA.


Image handlar förstås inte bara om scenkläder.
I programmet diskuterades även skivomslag, fotograferingar, filmer, logotyper. En del gillar man, annat inte. Men glitter och glamour var det för det mesta. ABBAs kläddesigner berättade lite om tankarna bakom kläderna, skivomslagsdesignern berättade om sina tankar.

Och så äntligen, mot slutet, fick vi se 50 procent av ABBA i form av Frida och BjörnABBA-museet. Museet på Djurgården i Stockholm som invigs den 7 maj i år.

Den tredje och sista delen i ABBA-dokumentären var nog mest intressant. Men även om jag fattar varför alla svenska samarbetspartners pratade engelska önskade jag att de inte hade gjort det. Det lät för jävligt.

Toffelbetyget för den här delen blir högt, men inte högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Bloggvännen Christina har efterlyst en omvärldsspaningsrunda. Egentligen har jag inte alls tid med det, men vad gör man inte sina bloggvänner? Här kommer ett gäng nyheter, lika färgglada – eller trista – som dessa kablar jag hittade i ett rum nånstans idag…

Nyheter som färgglada – eller trista – kablar…

  • Skeppet Vasa bryts ner snabbare än väntat. Uj uj! Ett av de häftigaste, förlista skeppen som sparats till eftervärlden på ett fantastiskt museum på Djurgården, håller på att brytas ner. Det är cellulosan i eket som har förstörts av syror. En del träplankor har bara kvar en femtedel av sin ursprungliga hållfasthet. Låter synnerligen oroväckande, det här skeppet är nånting urhäftigt, ju!
  • Upphetsning minskar äckelkänslor. Urrrrk! Ja jag måtte ha varit allt annat än upphetsad igår kväll när jag glodde på TV! Holländska forskare har nämligen kommit fram till att vi är mer toleranta mot dofter från svett och andra kroppsodörer när vi är upphetsade. Fast… vad är det för nytta med att veta detta..?
  • Arbetslösheten stiger och vissa drabbas hårdare än andra. Fruktansvärt! Arbetslösheten stiger igen.  I augusti i år var 366 000 personer, eller 7,2 procent av alla i yrkesverksam ålder, arbetslösa. Hårdast drabbas de långtidsarbetslösa. På fyra år har de som varit arbetslösa i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. När ska regeringen göra nåt konkret???
  • Nya mynt 2016. I veckan presenterades de nya mynt vi får i Sverige 2016. Det är Ted Gärdestads låt Sol, vind och vatten som har inspirerat myntformgivaren Ernst Nordin: Solen är symbol på enkronan, vinden på tvåkronan och vattnet på femkronan. Fast kungen är förstås på alla mynts framsidor.
  • Nya iPhone är här! Och det som är nytt med den jämfört med tidigare modeller är att den har större skärm och 4g. Nyfiken är jag, det kan jag inte komma ifrån!..
  • Gratis sex efter den nionde biltvätten. Men hallå! Bilar och sex… Jaa, om man bor i Sunway Mentari i Malaysia, kanske. Det var en massagesalong och en biltvätt som fick en briljant idé, trodde de. Tills polisen avbröt verksamheten. Nej, jag nöjer med med en gratis tionde tvätt, jag.
  • Knäppa lagar. Knäppa lagar finns det gott om! Eller vad sägs om att man inte får ta med sig Kinderegg in i USA, att man inte får glömma sin frus födelsedag på Samoa, att gravida kvinnor får kissa var som helst i Storbritannien och att du måste ha regeringens tillstånd ifall du vill reinkarneras efter din död i Kina?
  • Ribbstolsförbud när TV4 filmar. Och nu nåt riktigt tramsigt: I tre år till ska TV4 sända matcher från innebandyns superliga. Fast kanalen vägrar filma hos lag som har hallar med ribbstolar. Det här drabbar minst fem herrlag och säkert ännu fler damlag. TV4 har till och med en innebandyredaktör. Enligt honom är skälet att kanalen

[…] höjer nivån på sändningarna, vi vill inte visa en vägg […] 

Sen finns det klart extra färgglada nyheter som att två svenska journalister har frigetts från fängelse i land söder om ekvatorn. Eller nattsvarta som den om mannen som både rånades och överkördes av tåget…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här inlägget handlar förstås inte bara om själva Pride-evenemanget. För alltid när Fästmön och jag är här brukar vi ägna dagarna åt att få oss till livs lite kulturella godbitar.

Igår traskade vi ner till Gamla stan och tog färjan till Djurgården. Målet var Spritmuseum som ganska nyligen flyttat dit från en tämligen osynlig tillvaro i Vasastan.

Spritmuseet från utsidan.


Spritmuseets hus är häftigt.
Men frågan är om det var lika häftigt inuti… Det kostade 100 kronor i entré och jag fick behålla ryggan på – om jag bar den på magen eller i handen så att jag inte skulle ha ner saker med den. Trams! Det var gott om tomma utrymmen och inte trångt nånstans. Efter ett tag bar jag ryggan på axeln igen. Det hade varit bättre om tjejen i kassan hade talat om var ingången till utställningarna var, för den var nämligen inte på nåt sätt skyltad eller utmärkt.

Inledningsvis var det en massa konst kring Absolut Vodka. Urläcker reklam! 

Absolut Vodka inom ram.


All Absolut Vodka
var inte inom glas och ram.

Absolut Vodka i neon.


En del verk var…
konstig konst…

Konstig konst, men läcker.


På museet fick man lära sig
en massa om sprit, även hur alkohol påverkar sinnena. En tänkvärd sektion handlade om sprit och sex.

Sprit och sex.


Anna tog tillfället i akt
att lära sig koka sprit.

Anna kokar sprit.


Det fanns massor av intressanta och tänkvärda sektioner,
bland annat från en husvagn där man kunde spela upp hur olika människor i ett sällskap reagerade på alkohol, vuxna såväl som barn som drack saft. Synnerligen obehagligt. I en annan sektion kunde man klicka på en person varpå denne eller denna berättade vilken sorts alkohol h*n föredrar. Också intressant – och i vissa fall oväntat.

Vem dricker vad?


Tro det eller ej, vi var INTE sugna på sprit
efter detta museibesök. Däremot törstiga. Därför traskade vi iväg till O’Leary’s och tog var sin härligt kall Staropramen med lite salta nötter till.

Härligt kall.


Efter ett tag blev vi ombedda att byta bord
eftersom vi hade satt oss vid det enda, när vi anlände, tomma bordet som hade så många som sex sittplatser. Så klart vi flyttade på oss, men det hade ju varit trevligt om personalen åtminstone hade torkat av den kletiga vaxduken på bordet vi hänvisades till…

Jag tittade djupt ner i ölglaset och fattade ett par beslut som har inneburit ett avsked. Och jag känner mig förunderligt fri!


Vi tänkte att vi nog skulle palla med ett museum till,
så när vi anlänt med färjan till Gamla stan gick vi runt vattnet och stapplade in på Fotografiska, vårt favoritmuseum i Stockholm, tror jag. Vi går i alla fall jämt dit när vi är här.

Regnbågsflaggorna vajade på Patricia.


Min häl gjorde vid det här laget ganska ont,
så vi gick i sakta mak längs vattnet.

Medan vi köade för att betala den ganska höga entréavgiften, 110 spänn, dök plötsligt ett knollrigt huvud upp från ingenstans. Det var konstnärliga Kitty som hade sett oss gå in. Trevligt med såna överraskningar! Och ja, jag ska inhandla nånting av Kitty när vi kommer till Uppsala. För övrigt, för den som ofta går på Fotografiska kan det löna sig att köpa ett medlemskort för 495 kronor/år. Då går man in fritt.

På Fotografiska fanns en utställning om sport. Den sprang vi väl mest förbi, för ingen av oss är så intresserad. Men jag kunde ju inte låta bli att stanna vid denna donna, för övrigt med ett fantastiskt fint förnamn.

Ulrika Knape i medaljhopp.


Sally Manns bilder sprang vi också nästan förbi.
Jag tyckte att de var hemska. En sektion bestod av bilder som jag uppfattade som snudd på barnpornografiska, en annan sektion bestod av döda kroppar och kroppsdelar i olika stadier av förruttnelse. Nej tack, sånt vill jag inte se!

Den del av utställningen jag gillade bäst var August Strindbergbilderna. August is my man och soulmate i mångt och mycket. Men jag har ju lyckligtvis inte gift eller skilt mig tre gånger, en ex-fru räcker.

August Strindberg med blicken långt borta i fjärran.


Efter all denna andliga spis
behövde Anna få i sig nåt ätbart. Det blev en tjockkorv som jag tvingade i henne medan vi njöt av solen, vinden och vattnet.

Anna korvar sig.


Så styrde vi stegen hem till hotellet
för att fräscha upp oss och byta kläder. Vi slappade en stund och jag vilade min häl som nu gjorde mer än väldigt ont. Vi kom till Tanto runt 19-tiden – och vi var inte ensamma… Där var packat med folk, gamla goa vänner liksom en del puckon som for runt som jehun med en rullstol och ett ben rakt ut. Funderade på att sno rullstolen och placera mig själv i den, men just dessa ville vi undvika. Mycket! Däremot träffade vi på goa Gunilla som för kvällen höll sig till H2O.

Goa Gunilla med H2O.


Anna var söt i sin svarta La Coste,
den vi internt benämner öltröjan eftersom folk brukar hälla öl över den. Denna kväll var inget undantag, men den som hällde var Anna själv.

Söt i öltröjan.


Framåt kvällen blev det middag
på papperstallrik och med plastbestick. Vi åt vegetariska haloumiburgare. Det var gott ända tills jag hittade ett hårstrå på tallriken.

Halloumiburgaren var god tills jag hittade ett hårstrå.


Och vad ska jag nu tycka om schlagerkvällen,
för det är ju den som har gett det här inlägget sin rubrik..? Tja, nu låter jag gammal och trist, men min åsikt är att det var bättre förr. För ett par, tre år sen stod till och med jag upp på bänkarna – tillsammans med de flesta andra – och dansade loss. Igår kväll var det ingenting på mig som stod upp. Däremot rusade barnen till när artister som Amy Diamond och Sean Banan framträdde. Nä, mitt slutomdöme är trist, trist, trist!! Jag vill inte lyssna på en ny version av årets Melodifestival, jag hade velat höra en blandning av det bästa från då och nu. Som det brukade vara på Prides schlagerkvällar.

Till sist gav vi upp och tog en taxi hem. Min häl gjorde då så ont att jag inte visste hur jag skulle palla att ens gå till taxin. Men det gick.

Idag är det fredag, den tredje semesterfredagen för min del. Vi ska strax ut och kolla lite i söders affärer innan vi möter en god bloggvän här på hotellet. DET ska bli spännande!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »