Måndag, måndag

Ett måndagligt inlägg.

---

 

Kycklingpizza med béarnaisesås och sweet and sour sauce.

Det är måndag och dan efter bästa födelsedagen på mycket, mycket länge. Det blev en sån fin dag med nära och kära runt fikabordet i mitt kök och många, många telefonsamtal. Jag kände mig så uppskattad och uppvaktad att det är nåt jag kommer att leva länge på. Det sparas i mitt hjärta och tas fram de där dagarna när den andra sortens människor vill ta över och förpesta tillvaron.

Sista samtalet igår kom strax före hemkörningspizzorna levererades. Vår ursprungliga tanke var att göra ett restaurangbesök på kvällen, men det var inte att tänka på. Fästmön blev sämre igår kväll och febern kom tillbaka. Men jag blev så mätt och glad och nöjd på pizza som kördes hit från Shima och som Anna bjöd på. Jag orkade faktiskt inte äta upp, så det finns en bit kvar till lunch idag.

Samtalet jag fick strax innan maten var från Den Hjärtegoda. Det har nu gått alldeles för lång tid sen vi hördes och sågs, men livet är ju så där ibland. Det som nu blev bestämt är att vi ska ses om några veckor. Jag har fått en inbjudan att rota bland Den Hjärtegodas och hennes mans böcker. Just nu renoverar de och vad jag förstår pågår samtidigt en bokgallring. Och sånt är jag förstås inte sen att nappa på!

Mitt digra presentbord.

Min måndag har startat som en vanlig vardag för mig med administration. Utanför är himlen blå och alldeles molnfri. Det börjar bli dags att göra iordning på ballen*. Men gissningsvis kan jag sitta där lika lite som förra säsongen. Det har nämligen redan börjat rökas vattenpipa och grillas runt omkring. Nu tycker du att jag låter som en gnällkärring och det har du rätt i. Jag blir gnällig när det liksom röks och grillas inte en timme eller två utan hela kvällar och varje fin sommarkväll. För rök stiger, som bekant, och placerar man vattenpipa och grill precis nedanför min balle blir ballen rökfylld. Det går inte att sitta där. Jag har försökt, men jag bara hostar och får svårt att andas. Får gå in och stänga alla fönster och dörrar åt baksidan till. Häcka inne i en het lägenhet varenda fin sommarkväll är inte särskilt roligt. Därav gnället. Och nej. Jag tänker inte säga till vänligt ytterligare en gång, för vissa människor kan inte ta att andra ber dem visa hänsyn utan att straffas och vara oförskämda.

Anna har hostat och sträckt en muskel. Dagens läkarbesök är inställt eftersom hon är sjuk. Just nu tror jag att hon telefoner med sin chef. Jag ska ta en tur till Stormarknaden och inhandla Ipren och en laddare till min mobil. Nu har jag nämligen haft sönder den andra laddaren till min inte ens två år gamla iPhone 5. Dålig kvalitet, måste jag säga! Och dålig batteritid, framför allt. Jag kan inte fatta att Apple inte gör nåt åt batteritiden när de utvecklar teknologin i övrigt och kommer med nya modeller hela tiden.

Ytterligare på min agenda idag står att tvätta och bädda rent efter sjuklingarnas febernätter. Och så ska jag förstås ta reda på sakerna på mitt presentbord. 😛

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta så blir jag glad! (Jag har tyvärr inte möjlighet att svara på enskilda mejl längre.)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi ses snart igen, Linn!

Ett hej-då-vi-ses-snart-igen-inlägg.

---

 

Min belöning för utförd städning och lite annat blev en klippning. Det var så skönt att få nacken rakad. Jag tror håret hade växt nästan två centimeter sen förra klippningen.

Jag blev upplockad av Fästmön, Frida och Elias och vid Lucullus, Uppsalas första pizzeria, mötte Jerry och Linn upp. Bara Johan saknades, tyvärr, men annars blev det en riktig familjemiddag. Som vanligt skulle två av oss fota hela tiden, även om en del försökte lägga band på sig. Men det kändes lite sorgligt för det är antagligen sista gången jag ser äldsta bonusdottern Linn på ett tag. Jag vet att vi ses snart igen, fast det kniper ändå en hel del i ett Toffelhjärta, det medges.

Vi åt tillsammans i kväll och mamma Anna hade ordnat en fin present. Jag hade Elias till bordet och han är väl sisådär road av restaurangbesök.

Efteråt strosade Förortsgänget till sin buss vid Centralen och jag korsade torget och gick ner för en trappa till min. Jag hade nästan nått porten när regnet kom.

Nu börjar livet på riktigt för Linn. Jag önskar förstås lycka till med såväl just livet som studierna. Och så ses vi snart igen.

Tack Anna ❤ för att du bjöd mig!

Här är några bilder ur familjealbumet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det lilla

Ett inlägg med inte så många ord, men några bilder.

Orden börjar bli för många nu. Mamma pratar HELA TIDEN och jag blir trött. Jag ser när jag skriver detta att det låter elakt, men jag menar bara att jag blir trött. Verkligen!

Nåt annat jag är trött på redan är Almedalen. Ja, inte lilla Almedalen i sig utan Det Ståhejiga Almedalen. Om jag hade varit permanentboende där skulle jag ha blivit fullkomligt galen på alla nollåttor och deras polare! Jag funderar allvarligt på att tillfälligt avfölja vissa som hyperaktivt twittrar därifrån. Orka! Emanuel Karlsten har skrivit en alldeles lysande krönika om Almedalen. Och om det lilla livet, det nära. Det som egentligen är det viktiga. Läs den krönikan så förstår du på ett ungefär hur jag känner mig.

Shopping, restaurangbesök, promenad och framåt kvällen litet samtal med Fästmön. Orden och tankarna tryter, så jag lämnar dig några bilder i stället från vår dag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagslat..?

Vi fick tillbaka kylan här igår. När vi träffade tjejerna var det runt två minusgrader, senare på kvällen nästan sju. Tur att vi hade god mat och gott vin som värmde oss! Jag trodde inte att jag skulle orka laga mat efter den lilla shoppingturen, men se det gjorde jag visst! Det är bara att bita ihop och försöka. Fästmön är ju dessutom så snäll och tar disken i nio och ett halvt fall av tio. Hon vet att om det är nåt jag hatar mer än matlagning så är det diskning!

Det ser ut som gröt, men det är en snöhög med grus som ligger på garagets baksida.

Det blev, förutom Stjärnorna på Slottet igår, också en titt och lite sing-along till Mamma Mia. Både Anna och jag har sett filmen förut, men jag tycker att den är lite rolig. Och så är det kul att sjunga med – fasen, så texterna sitter! Hade sms-kontakt med FEM och hon kollade – och gol! – hon också. Faktum är att jag har filmen på DVD, jag köpte den till en jul när mamma skulle komma hit. Det är ju en sån där musikalfilm som passar alla, i alla åldrar, som känner till ABBA. Sen blir jag fruktansvärt irriterad på att folk som uppenbarligen avskyr filmen sitter och glor på den. Det är ju liksom bara att byta kanal i stället för att sitta och klaga och, ännu värre, skriva en massa löjliga tweets. Skriv en recension på din blogg i stället om du har nån. Då kan vem som helst SOM VILL läsa. Bloggläsning är, som bekant, frivilligt – även om vissa inte har förstått det utan beter sig tvångsmässigt.

I morse var Anna uppe med tuppen och jag var väl uppe med hönan, dårå, en halvtimme senare, för att skjutsa henne till jobbet. Rätt trötta var vi båda två, även om vi gick och la oss tidigare än vanligt igår kväll. Jaa, jag var så trött att jag somnade om. Och sov ända till halv tio… Irriterande, för jag hade tänkt göra lite här hemma medan Anna jobbar. Dessutom vill jag läsa ut min bok på gång som börjar gå mot sitt slut nu. Men det blir väl bara dusch och en tur till soprummet. För nu är det Nån som har fyllt på alla soppåsar igen.

Idag händer inget särskilt, vad jag vet. I kväll går den sista delen av den finlandssvenska Inget ljus i tunneln klockan 22.25 i kväll på SvT2. Den vill jag se om vi orkar hålla oss uppe – den går ganska sent.

Anna slutar jobba klockan 14 och jag måste komma på nån middagsmat som jag kan inhandla på vägen. Lottot ska också lämnas in och min Trissvinst ska bytas mot två nya lotter. Men att komma på mat, och dessutom klara av att laga till till den, är inte min starka sida. Kanske föreslår jag ett restaurangbesök? Vi har en riktigt fin restaurang ganska nära där jag bor. Nära, om man är frisk och pigg; ganska långt att gå om man är sjuk och klen. Men jag skulle gärna vilja försöka…

I skrivande stund känner jag mig rätt OK förutom magen, som värker. Jag tror att det är tarmarna som fortfarande är lite omtumlande av allt. Särskilt av att jag äter mer normalt nu. Men inte ett kilo av de tio jag gick ner har jag gått upp – än så länge! Jag vägde mig alldeles nyss. Fast jag skulle behöva gå ner lite till och om bara min dumma häl slutade göra ont skulle jag kunna försöka mig på lite fler promenader. En promenad till en restaurang i kväll, kanske..? Är jag söndagslat, eller..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilodag? Bah!..

Nej, nån vilodag blev inte denna söndag, den som försvann! Jag har varit igång sen jag vaknade, känns det som.

Jag har varit igång hela dan och då blir jag sån här!

                                                                                                                                                            Har fått en del ”administration” gjord efter ett av mötena i förra veckan. Slängde iväg en jobbansökan också. Och i morgon ska jag förbereda mina presentationer. Jag har inga som helst problem med att prata inför 500 personer, men när jag ska prata om mig själv räcker det med att det är inför EN person och jag blir totalskakis!!!

Jag blir totalskakis när jag ska prata om mig själv!

                                                                                                                                                     Kära vännen fru Hatt är en vän jag estimerar mycket! Lite grann för att hon förstår hur viktigt det är med den sortens vänskap där man bara kan lyfta en telefonlur, ringa och prata av sig. Det är så lätt att prata med henne och jag hoppas att hon känner det samma gentemot mig. Och med denna vänskap har jag lärt mig att man nog ska ha många vänliga bekanta men ett fåtal vänner som är riktigt nära. Man kan inte bära alla andras lidanden och bördor i det oändliga eller ens en sekund. Men man kan lyssna, humma och krama per telefon. För jag kan ju konstatera att sina problem måste man lösa själv, vid behov med hjälp av experter, dock inte självutnämnda sådana.

Det blev ett kort samtal med Fästmön framåt kvällningen. Köket i Himlen serverade frys-pizza idag, köket i Nyby åkte till MacJack och tryckte i sig kycklingburgare, tjocka pommes och Loka citron. Till dessert blev det lördagsgodischoklad som inte åts upp igår.

Lite lördagsgodischoklad fanns kvar.

                                                                                                                                                       Anna har påmint mig om vår sång och dess budskap och det klart att jag inte har glömt!!!

Jag har besvarat några mejl, bland annat ett mejl från en av mammas otaliga kusiner. Denna kusin är emellertid en klar favorit hos oss båda och då är det ingen belastning att skriva, utan bara roligt. Jag är för övrigt rädd att jag skrev alldeles för långt och för öppenhjärtligt… Hur som helst, mejlet är avsänt!

Efter en del skrivande fixade jag lite pressokaffe och slängde mig i fåtöljen för att glo på Brottet och straffet på SvT1. I kväll var avsnittet mer spännande än vanligt tycker jag. Det utspelade sig på ett tivoli, bland resandefolk och ”klarsynta” kvinnor. Jag ska ärligt säga att håren på armarna ställde sig rakt ut vid ett par tillfällen.

Nu är det dags att runda av såväl blogginlägget som kvällen. Jag är mycket, mycket trött, men Anna är tröttare och jag hoppas att hon får vila lite mer fram över. Vi fick en extra peng av min mamma att göra nåt för, så det blir nog ett restaurangbesök i veckan. Det behöver vi! Komma ut bland folk, göra vuxensaker och bara slippa laga mat…

Read Full Post »