Uppochnervända världen

Ett uppochnervänt inlägg.

---

 

Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.

Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.

På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…

Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?

Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.

Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.

När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.

Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nakenfisen Barry ut före Knut?

Ett inlägg om Nakenfisen Barry, före detta Världens Vackraste Julgran.

Alltså, jag tror att den har gjort sitt. Världens Vackraste Julgran har blivit Nakenfisen Barry. Så snart man andas i vardagsrummet hör man hur tusen ”nålar” (barr) ramlar på parketten. Ja, för det är ju inte så att de fina barren hamnar på julgransmattan…

Nakenfisen Barry.

Nä, granen åker nog ut i morgon, flera dar före Tjugondedag Knut. Jag står inte ut med att ha stickiga barr överallt – i vardagsrummet, i håret, i tofflan, i vattenkannan, för att nämna några ställen.

När åker din gröngöling ut???

Livet är kort. I alla fall den här granens.

Read Full Post »

Gröngöling mötte sitt öde i Barry

I år Förra året fick jag tag i Världens Finaste Gröngöling, det vill säga julgran, om du inte har fattat det. Det var nån sorts mellanting mellan rödgran och kungsgran och även priset låg dem emellan. But alas, idag är det Tjugondag Knut och då kastas granen ut…

Världens Finaste Gröngöling nyklädd, två dar före julafton förra året.

Granen har nästan inte barrat alls sen jag köpte och klädde den två dar före julafton. Men de senaste dagarna har jag hört några enstaka plink och plonk från barr som touchat julgranskulor på väg ner mot julgransmattan på parketten. Och i kväll var det så dags att ta farväl.

Några dar före jul fick jag en intressant julklapp, Barry, av min arbetsgivare. Nu var stunden inne när Gröngölingen skulle få möta sitt öde. Och ödet, det var Barry. Fast först tog det en hiskelig tid att slita ta bort alla jädra vackra kulor, tomtar, hjärtan med mera, glitter och ljus och stjärnan från toppen. Och ja, jag sa en del icke rumsrena ord under tiden.

Tydliga instruktioner på Barry!

Enligt instruktionerna på Barry skulle man lyfta upp granen, dra Barry, som alltså är en gigantisk säck i nedbrytningsbar plast, in under granen och sen sno ihop säcken i toppen över alla kvistar, grenar och barr. Jag hade just för det där momentet Dra-Barry-in-under-granen behövt fyra armar, men för övrigt gick detta alldeles strålande! Klart jag fick både sopa och dammsuga efteråt, men det var betydligt färre barr än vid mina tidigare julgransplundringar! Dessutom slapp jag bli stucken av alla barr som faktiskt satt kvar på granen när jag bar ut den till uppsamlingsstället utanför vaktis. Framför allt tror jag min fan club, Grannarna, uppskattar att inte få barr i hela trappuppgången. (Själv skulle jag uppskatta om ungarna kunde lära sig öppna och stänga ytterdörrar normalt och inte slänga upp eller igen, men det är nog för mycket begärt önskat.)

Gröngölingen har mött sitt öde i Barry. Här vilar de i min hall en stund medan jag dammsuger.

Julgransplundring innebär förstås att smaska på nåt gott och det gjorde jag inte först. Jag provsmakade nämligen en av pepparkakorna med glasyr som Fästmön hade bakat åt mamma och mig. Den smakade… inte helt färskt…

Denna smakade inte helt färskt idag.

Ja, jag kan verkligen rekommendera Barry! Jag hoppas att företaget till dess har uppdaterat sin hemsida så att man får veta var man kan inhandla Barry! Högsta betyg till Barry!

Read Full Post »

Några ord om… omtanke

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*

Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »