Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged apfelstrudel, äldsta bonusdottern, åka hem, barnbarn, barr, Barry Gröngöling, billig härkomst, bli av med, dålig humor, dokument, dotter, duns, entré, envis, författa, förhatligt T, förnamn, felanmälningar, Finudslåda, fiskgryta, frivillig, fungerar inte, glass, gransäck, grädde, hallon, hjärncell, hus, hushållssysslor, jobb, jobba, juklapp, julavmöblng, julgranskula, julgransplundring, kaffe, karamell, klippa, kola, kompetenta händer, konstruera, korta stunder, krypa ner i sängen, kycklinggryta, läsa, långhårig, ledighet, lekamlig och andlig spis, lunch, mamma, middag, nätshopping, onsdag, packa, parkett, passerkort, sömn, sötsug, shoppingtur, skrämmas, slappa, Slottsträdgård, smällkaramell, snäll, sockerbit, soffa, somna, spika, stordåd, tacka, tänka på, toalett, tomtar, totalpris, Troll, tvätta, tyst, tystnad, uppochnervända världen, vägra, växa som ogräs, växt, yngsta bonusdottern on 04 januari 2016|
5 Comments »
Ett uppochnervänt inlägg.
Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.
Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.
På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…
Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?
Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.
Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.
När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.
Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, tagged Antik & Auktion, arbetande, bekant, blankett, bullshit, Camilla Kvartoft, december, Den umbärliga, dom, dotter, föräldraledig, författare, fullt ös medvetslös, göra mitt bästa, helg, hinna, i verkliga livet, jobb, jobbsnack, juklapp, jul, kolsvart, kontor, kropp och själ, lämna byggnaden, Leif GW Persson, litteratur, mamma, min första tid, mycket att göra, nätshopping, riksfärdtjänst, ruschig, sällskap, söndag, shopping, skylt, smidigt, somna, storhelg, ta stryk, tanke, tänka ut, tänkvärda ord, telefoni, textgranskning, topp, trött, vakna tidigt, vägg i vägg, Veckans brott on 17 november 2015|
4 Comments »
Ett ruschigt inlägg.
Kolsvart!
Nja, riktigt så illa som i rubriken är det inte. Men det handlar förstås om jobbet och där är det full rulle. Samtidigt har jag hellre mycket att göra än för lite, så det passar mig bra. Fast… lite mycket är det just nu, det går inte att komma ifrån. Nu gör jag mitt bästa och det får räcka. Jag har börjat vakna tidigt om morgnarna och ligger och tänker ut hur jag ska göra vissa saker. Så kan en inte göra i längden utan att kropp och själ tar stryk. Jag är medveten om att det är en riktig topp på jobbet just nu. Som grädde på moset ska jag och NK* få ”nya” rum. Det ska kommer folk från en utbyggnad som ska flytta in i huset i korridoren där vi sitter. Till NK har de hittat ett tomt kontor och jag får flytta in hos en föräldraledig. Det blir nog bra det här också, även om NK och jag inte får sitta vägg i vägg längre. Det är mycket jobbsnack oss emellan nu, faktiskt inte bara bullshit – även om det händer. Och i kväll när jag lämnade byggnaden och det var kolsvart ute var jag riktigt trött. Tur att jag hade sällskap på väg ut så jag inte somnade.
Den här dan blev jag ständigt avbruten, så jag har bara hunnit klart en textgranskning och jag har inte fått iväg korrekturet till författaren. Men jag har träffat dottern till en kär bekant från ett min allra första tid som arbetande. Så märkligt livet är…
Jag har börjat…
Decembers stundande storhelg har fått mig att planera och utföra vissa saker inför den. Ett och annat fynd har gjorts i såväl verkliga livet som på nätet. Jag är så glad för nätshopping, för hur skulle jag annars hinna med vissa saker? Till lilla mamma har jag nu, förutom böckerna vi beställde i söndags, hittat ytterligare ett par klappar. Och idag blev det en klapp till Fästmön, minsann. Det känns skönt att jag har börjat handla redan, för jag har ju ganska många i min närhet som ska ”klappas om”.
Ska försöka läsa ut min bok på gång i kväll.
I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Antiktidningen kom idag, men den sparar jag till helgen. Klockan 21 slår jag på TV:n för att höra vad Leffe och Camilla har att säga om en viss dom som kom idag med mera – det är Veckans brott, alltså.
Kvällen i övrigt ägnar jag åt att fundera på ett och annat. Nej, livet har inte stannat upp för att jag har börjat jobba, tvärtom är det massor som händer. Ovanpå det finns lilla mamma som nyss ringde mitt i en tanke för att meddela att hon fortfarande inte har fått nån blankett för ansökan om riksfärdtjänst till jul. Tänk om nåt bara kunde… gå smidigt… nån gång…
Jag lämnar dig med en skylt från jobbet, stället där jag hittar så många tänkvärda ord. Ibland hör jag faktiskt ganska mycket bullshit från olika håll i min tillvaro och jag fattar ingenting…
Ha en bra tisdagskväll, vad du än gör!
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 