Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hushåll’

Ett inlägg om en bok.


 

Slut hennes ögonDet var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK!  Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.

Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.

Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)

Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ledigt inlägg.


 

Gör din egen äggkopp

Uppsala kommun informerar via Uppsala vatten om hur en kan göra sin egen äggkopp. Sanslöst!!!

Ja jisses! Blodtrycket steg igår när jag kom hem från jobbet och vittjade postboxen. Inte på grund av att jag fick räkningen för min månadsavgift – den var lägre än sist – utan för den information från Uppsala kommun som trillat ner i boxen. Alltså jag betalar skatt. Jag vill att mina skattepengar ska gå till vettiga saker, som till exempel omsorg om barn och gamla, skolor, infrastruktur (googla om du inte begriper ordet!) med mera. JAG VILL FAN INTE LÄRA MIG ATT GÖRA MIN EGEN ÄGGKOPP!!! Uppsala vatten har verkligen överträffat sig själva. De klarar inte av att ge korrekt krisinformation och använda sociala medier vid sånt som stora vattenläckor. Uppenbarligen är det ett par lekskolefröknar som sitter och knåpar ihop informationen till hushållen i kommunen. Asså, sånt här vill jag inte betala nån skatt till, så jag överväger att skattefiffla. (<== skulle jag aldrig kunna göra, men jag har god lust).

Nä, det blev till att lugna ner sig med lite middag (la dolce cheeze), måltidsdryck (starköl) och läsning under kvällen. Häromdan kom Antiktidningen och jag hade ännu inte hunnit läsa den ordentligt. Det blev äntligen en stunds läsning av vettig lektyr därför på fredagskvällen. Skit på TV som det alltid är på fredagar gjorde att jag också läste ut De underkända och började på en ny bokreabok. Bokbyte i New Village, med andra ord. Och så rundade jag av kvällen med lite dessert i form av Belgiska sjöfrukter. Den som spar hon har – julklappar från sin mamma kvar!

Här är några bilder från min fantastiska fredagshappening:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 
I morse vaknade jag av att nån i huset startade en maskin av nåt slag. Klockan var en kvart över sju. Tjolahopp, liksom… NOT! Om du visste så jag längtar till det där huset i skogen. Vissa morgnar lite extra mycket… Jag låg en stund och surade och filosoferade över det allmänna förfallet i mitt hem. Tog en selfie och la ut på Instagram som motvikt till alla snygga människor som visar upp sina lika snygga – och framför allt perfekta! – hem och liv…

Jag med knopp i näsan o dammigt bord

Jag är skitful och mitt hem är i förfall. Notera till exempel mitt dammiga sängbord.


När kaffet var färdigt intog jag det på sängen 
och min nya bok på gång. Efter 20 sidor kunde jag konstatera att David Lagercrantz inte ens är en blek kopia av Stieg Larsson. Efter att ha läst en tiondel av boken (typ 50 sidor av cirka 500) kan jag konstatera att det är skamligt att utge den här boken som en fjärde Millenniumdel. Författaren kan inte ens skriva bra rent språkligt och av Stieg Larssons rafflande spänning finns ännu inte ett spår. MEN… jag ska försöka palla att läsa ut boken. Den ingår för övrigt i mars månads bokmål om att läsa mest svenska författare. Fast… jag vet ärligt talat inte om jag skulle vilja kalla David Lagercrantz författare. Boken är lika pratig som den som har skrivit den, om jag säger så.

Jag har sen en tid tillbaka nu klivit upp ur sängen och tagit itu med dagens göromål. Dammningen är avklarad och ljusslingan på balkongräcket är borttagen, nerplockad och parkerad i lägenhetsförrådet. Datorn sparkade jag igång för att kolla mejlen och home.se krånglar fortfarande. Efter femte försöket lyckades jag komma in i en av mina inboxar. Så här kan jag verkligen inte ha det och därför ska jag fixa en ny mejladress under helgen, troligen i morgon. För nu ska jag dansa ett varv med snabeldraken* före frukost och sen måste jag åka och handla. Idag ska jag försöka ordna nån vettigare middag än igår. Förhoppningsvis får jag in bilen i biltvätten också, men denna soliga lördag misstänker jag att jag inte är ensam om den planen. Tänk att termometern i köket visade på över 18 grader i solen utanför!.. Och här inne sitter jag och häckar…

Här är några lördagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ha en go lördag!!! 


*dansa ett varv med snabeldraken = dammsuga lägenheten

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagligt inlägg om appar och mappar… och muppar.


 

Målgrupp människor

Jag är med i en konsumentpanel med människor som målgrupp. (Orden på fotot är dock M. Ripas.)

Det är tisdag (ifall du hade missat det) och jag har varit och handlat. Två gånger har jag scannat mina varor – en gång på Tokerian och en gång här hemma. Jag är med i en konsumentpanel och det innebär detta dubbelarbete. Som tack ska jag så småningom kunna välja nån gåva för det antal poäng jag har skramlat ihop. Jag tror inte så mycket på det, jag deltar mest av andra skäl. Ett skäl är att ha lite bättre koll på vad jag handlar och vad det kostar. Eftersom jag nu har deltagit ett bra tag kan jag till exempel berätta att den turkiska yoghurten kostar lika mycket som toalettpappret jag brukar köpa. Intresseklubben antecknar, förmodar jag?

I lokalblaskan på nätet läste jag idag om några appar som kan förenkla i vardagen. Bland annat rekommenderade artikelskribenten appar som Wunderlist, OneNote och Fairshare. Apparna används för att göra kom-ihåg-listor som kan delas med andra i hushållet. Nu har jag inte så många att dela listor med eftersom jag är barnlös och särbo, men… Har DU provat nån av apparna och vad tyckte DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget! Artikeln nämner också ett par appar kring resande och trafik – Waze, TomTom och Pendelprognos – som verkar intressanta. Känner DU till dem??? Och så bonusfrågan: vet DU om det finns nån app som hjälper journalister så att de lär sig att det inte heter

minutrarna 

utan

minuterna..?

(Den sista frågan var retorisk.)

Mappar

Jag samlar mappar på högar på jobbet. Det här är lite av vad jag har åstadkommit.

Jag kan inte gå och handla utan nån lista, men jag kan hålla ordning på mina mappar på jobbet utan hjälp. Idag har jag försökt samla ihop, göra snyggt, överskådligt och lättbegripligt i högarna. De flesta av mina mappar är nu blå, vilket betyder att jag har gjort allt jag ska med innehållet.

Det har varit en lång och rätt tuff dag idag på jobbet. Därför var det en otrolig tur att jag på lunchen blev rejält underhållen av en kollega. Denne berättade en utförlig kisshistoria – som slutade med gratisbiljetter till en konsert. Vilken story! Jag bad kollegan att skriva ner den, naturligtvis varken kan eller vill jag återge den här – den var alltför fantastisk.

Förändringens tider nalkas och jag tror inte att dessa förändringar är till min fördel. Så jag gör som alla andra boktoksstrutsar – begraver huvet i en bok. Idag kom ett mejl om att mina reaböcker är på väg från Bokus. Böckerna ska jag få hämta om två dar på ICA Heidan – fan tro’t förrns jag ser’t! Jag kan ge mig tusan på att jag får ett sms om att böckerna hamnar på Årsta jävla Travcafé. Igen. Som vanligt.

Och medan tvättmaskinen jobbar ska jag nu äta middag i form av två rostade mackor. Hjärncellen måste få energi så att jag kan klå mina kontrahenter i Wordfeud…

Buro is an invalid Word

Buro är klassat som Invalid Word i Wordfeud. På uppländska betyder det ungefär tokstolle eller mupp.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mönstrande inlägg.


 

Mönster

Vad är det här för mönster???

Sorg kan se så olika ut och upplevas så olika beroende på vem som upplever vad. Sorgen som nu åter står och knackar på min dörr är en välbekant gäst. Jag säger inte att den är helt ovälkommen. Jag menar, om vi alltid upplever livets glada dagar och aldrig en sorglig… blir vi inte lite… blasé då till slut..?

Den här gången känner jag mig mer redo att möta sorgen. Aningen  mer… beredd… Jag borde visserligen ha gjort så mycket mer och i god tid, men mellan saker och ting vill en ju bara leva lite också. Denna söndagseftermiddag har jag tagit mig lite i kragen trots allt, mellan samtalet till mamma och en gigantisk strykhög med nästan bara tjockis-svart (ett uttryck som härstammar från fru Hatt, ska sägas). Strykjärnet och jag brukar vara kompisar, men idag brände jag mig på högerarmen och skrek ett fult ord.

Dusch

Jag duschade utan att använda övervåld.

Jag har gjort iordning min jobbväska till i morgon och plockat fram kläder. Sen tog jag en söndagsdusch. Det var ganska fantastiskt att bara behöva peta på kranarna i stället för att använda övervåld. Jag är så tacksam att rörmokaren fixade detta. Nu hoppas jag bara att räkningen för utfört arbete inte gör att jag svimmar. Medan vattnet strilade över mig funderade jag på det här med söndagsdusch och i hur många hushåll detta sker. Det skedde i mitt hem när jag var barn. Fast då badade jag i badkar – varje söndagskväll. Som vuxen duschar jag förstås lite oftare än en gång i veckan, men jag gör det nästan alltid på kvällstid. Det finns inget bättre än att ren glida ner mellan svala lakan vid läggdags…

 

Nu ska jag laga söndagsmiddag. Det blir min söndax-lax, tillagad i grillpannan, förstås, och med kokt potatis, kall sås på crème fraiche, rödlök och röd orange rom samt ett glas vitt vin. Sen ska jag läsa en stund innan London Spy börjar.


Jag lämnar dig med en liten bildgåta! Ser du vad den översta bilden föreställer??? Gissa på!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett orent inlägg.


 

Den här vilodagen går mot sitt slut. Jag har behövt den. Verkligen. Ändå får jag dåligt samvete för att jag inte har gjort nåt vettigt i hushållet – som att städa, till exempel. Det enda jag har åstadkommit är att vika rentvättade lakan och lägga in dem på rätt ställe.

Men jag tar städningen nån dag nästa vecka. Jag gillar nämligen att städa – av flera skäl, till exempel…

  • jag gör nåt fysiskt
  • det blir rent
  • jag gör nåt vettigt
  • det dämpar oro och motar bort tankefällor

med mera. Så länge jag letar jobb har jag också gott om tid att städa. Jag behöver inte städa på helgerna utan kan göra det en måndag eller en onsdag, om jag vill.

städat städskåp

Städskåpet städade jag i alla fall – i mars 2010…

Däremot har jag tänkt att jag eventuellt ska köpa veckostädning sen när jag börjar arbeta. Dels för att jag då får mindre tid och behöver helgen till att vila och ladda. Men också för att det faktiskt ger andra människor jobb. Jag hoppas verkligen att RUT-avdraget blir kvar!

Sen pappa gick bort sommaren 2006 har min mamma köpt städhjälp. Hon är nämligen sjuklig och handikappad och orkar inte med de tunga delarna av städningen. Det vill säga många såna delar som hemtjänsten inte får utföra. Hur fel kan det vara..?

Tyvärr har mamma haft ett antal städfirmor som har varit mer eller mindre bra. En ägare visade sig vara kriminell (tack och lov drabbades inte mamma!), en annan var oförskämd och en tredje var ensamföretagare, slet ut sig och blev långtidssjukskriven. Eftersom vi inte bor på samma ort har det varit svårt för mig rent fysiskt både att hjälpa mamma att städa och att hitta ny städhjälp. (Tur att internet finns!) Det var en ren tillfällighet att bekanta till mamma kunde hjälpa till med flyttstädningen av huset våren 2010, för jag fick ju ombesörja stora delar av själva flytten – i alla fall packa upp, dirigera flyttkarlar och se till att mamma kom på plats i sitt nya hem.

Idag köper mamma hjälp av den städtjej som hon gillade allra bäst – ensamföretagaren. Det är inte dyrt. Mamma får hjälp med det hon behöver. Viss lättare städning gör hon själv. Genom sin sjukskrivning lärde tjejen sig att säga nej. Dessutom går firman så bra att hon funderar på att anställa ytterligare personal. Det är tryggt för mig som ensamt barn till min mamma på 30 mils avstånd. Och så tänker jag, som sagt, på min egen veckostädning… Den jag ska göra… på onsdag, kanske. Eller på torsdag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oomkullrunkeligt inlägg.


 

Ost o kex o vin

Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest.

Mitt liv tycks bestå av omkastade planer. Flexibilitet har blivit mitt mellannamn. Men det är bra. Det är sånt jag behöver träna på, det vill säga snabba byten av planer. Tidigare kunde omkastade planer ha kastat omkull mig. Nu ska det mycket till. Den största delen av tiden är jag oomkullrunkelig! (Det är ett ord som är helt underbart att få lägga i Ordjakten!)

Igår jobbade Fästmön både eftermiddag och kväll. Därför intog jag några spinkiga räkcrèpes till middag fram på eftermiddagen. Goda, men inte särskilt mättande. När jag sen hämtade Anna hade hon fått i sig några plättar till lunch – klockan kvart över fyra – så hon var inte direkt proppmätt. Då passade det hur bra som helst att duka fram de goda ostar vi inte orkade äta i helgen, kexen samt var sitt glas hemtrampat rött. En liten Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest, helt enkelt! Varför ska man bara äta gott på helgen? Nej, här kastar vi om alla planer.

Största omkastningen blir idag. Jag har plötsligt fått flera ärenden inne i stan, både roliga och mindre roliga, så jag ska inte bli sittande vid datorn alltför länge. Jag ska träffa flera myndigheter – vilket får till följd att jag måste skippa en, nämligen Pensionsmyndigheten. Fast det är bra, för då vet jag att jag kommer ut nån annan dag också. Ut i verkligheten med mig, bara!

Trasig tischa

Dags att köpa nytt i klädväg?!

Kanske borde jag också försöka hitta lite tid och pengar till klädinköp. Favorit-tischan har haft ett par pyttesmå hål och blev en hemma-tischa för ett tag sen. Men i morse när jag hade bråttom att få på mig kläderna för att skjutsa Anna till jobbet gick den definitivt sönder och duger inte ens som hemma-tischa. Om det inte är väldigt varmt och magen behöver kylas av… Jag bjuckar på en bild för att visa eländet.

Dagens roligaste möte blir med en journalist och författare som jag inte har träffat sen… 2010. Av olika skäl som jag hoppas få höra lite om idag över en skål soppa. Vi har annars haft annan kontakt – idag är vi ju alla så tillgängliga – på gott och ont.

På hemvägen måste jag handla kaffe och mjölk. Dessa två varor och toapapper är det som går åt mest här i hushållet när jag går hemma och drar. Anna slutar jobba klockan 16. Då blir det en tur ut till Förorten där det ligger paket med läkemedelstillbehör, tror vi, och väntar på henne i den där affären där jag helst inte handlar eftersom de var oförskämda mot mig och yngsta bonusdottern en gång för tre år sen. Vadå långsint..? Jag? Ha ha ha, det finns folk som är ännu mer långsinta, kan jag tala om. Såna som… äh, det är ett ämne för ett alldeles eget inlägg! Förresten har affären ifråga visst bytt ägare och kanske kan det göra sitt till vad gäller kundbemötande. Den ligger hur som helst lite off för oss, så där blir ändå inte mycket handlat. Många paket – inte alla! – kommer emellertid dit av nån anledning.

Nu ska sängen bäddas, magen få lite fil, kroppen tvagas och hela kläder letas fram. Vad händer på ditt håll idag??? Skriv gärna några rader så har jag nåt intressant att läsa när jag kollar bloggen nästa gång!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självutlämnande inlägg.


 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

Ost

En öppnad ost, redo att skivas.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »