Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rannsaka mig själv’

Ett inlägg om en bok.


 

Det du inte sågNä, sport och idrott är inte min grej. Därför blir du kanske förvånad när du ser att jag har läst boken Det du inte såg som Patrik Sjöberg har skrivit tillsammas med Markus Lutteman (den senare skriver också läskigheter ihop med Mons Kallentoft). Den här boken är ingen läskig bok på så sätt att den inte är nån deckare eller spänningsroman utan en biografi. Men vi som har varit med ett tag vet att Livet kan vara nog så läskigt. Patrik Sjöberg har inte varit förskonad. Jag lånade boken av Fästmön.

Patrik Sjöberg var alltså en duktig och firad höjdhoppare. Han ansågs nog ganska kaxig, särskilt för att han rökte, festade och inte betedde sig som andra idrottsmän. Här berättar han om sin karriär som höjdhoppare, men också om sitt liv vid sidan om. Ett liv kantat av skandaler, alkohol och pengar, till exempel. Och så var det där med sexövergreppen hans tränare utsatte honom för… Övergrepp som kom i dagen först efter att tränaren hade dött och Patrik Sjöberg satte sig med Markus Lutteman och gjorde den här boken.

De sidor som handlar om resultat och tävlingar läste jag… rätt fort. Boken är inte särskilt välskriven generellt sätt, vilket förvånar mig något – Markus Lutteman är trots allt både författare journalist. Vidare hänger jag upp mig på att så mycket är alla andras fel – eller beror på Omständigheter. Skatteaffärer och stora pengar, men Patrik Sjöberg ger kängor åt folk som verkligen tjänar pengar. Eh… hans egna miljoner, då? Alkoholen och kokainet viftar han liksom bort, men i mina ögon är han en klar missbrukarnatur. Allt går inte att skylla på övergreppen, samtidigt är det fruktansvärt att han har blivit utsatt för detta. Jag hoppas verkligen att det är bättre koll på ungdomstränare idag.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

När jag läser Patrik Sjöbergs bok kan jag inte låta bli att dra paralleller till min egen bok, den som än så länge är ett manus. Nu handlar den inte om varken sport eller övergrepp eller alkohol, men dess titel, Det som hände, påminner om Patrik Sjöbergs. Och rannsakar jag mig själv noterar jag att både alla andra och Omständigheter finns i mitt manus lite väl ofta… Det kanske är tur att den inte är utgiven än.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett ämne som de flesta har åsikter om.


 

Barnhand håller vuxenhandTiggarna. Vi ser dem över-allt, vanligen utanför affärer. Där sitter de, ofta insvepta i sjalar och halsdukar. En pappersmugg med några mynt i som de sträcker fram mot oss när vi passerar. Ibland säger de ”please!”, ibland ”please money!” eller ”en krona, tack så mycket”. De har brunbrända ansikten – de sitter ju utomhus hela dagarna. Insjunkna kinder, lindrigt rena… Kanske en lukt runt omkring sig. Kvinnorna är i majoritet. Och detta är Ett Problem i Sverige 2014.

Många av oss har åsikter om tiggarna. Somliga tror att det är organiserade ligor som ligger bakom, andra anser att det är människor som inte vill jobba och som bara sitter och försöker sno åt sig pengar dagarna i ända. En del hävdar med bestämdhet att tiggarna minsann har senaste modellen mobiltelefoner och åker Merca.

Sen finns det människor som inte tänker så mycket utan agerar. De skänker några mynt eller kanske nåt ät- eller drickbart. Eller sätter sig ner bredvid tiggaren och pratar en stund.

Jag tycker att det är ett problem med tiggarna. Men exakt vad är problemet? Jag måste verkligen rannsaka mig själv. Och då kommer jag fram till att tiggarna… skaver. De skaver så in i helskotta i min värld där jag har mat bordet och bordet står under det tak jag har över mitt huvud. Grundtryggheten skaver tiggarna emot. Jag får så svårt att ta in. Kan inte möta deras blickar. Pallar inte att se… eländet. För även om jag personligen lever i en oviss tillvaro har jag än så länge nånstans att bo, jag har mat i kylskåpet och jag har lite pengar på mitt konto. Ganska ordnade förhållanden.

Så problemet – eller en del av det, i alla fall – ligger hos mig. Betraktaren. Eller den som inte orkar betrakta. Den som blundar, den som inte vill se.

Fast självklart är problemet större än så. Vem i hela friden, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tro att tiggarna sitter där frivilligt? Vem kan i sin vildaste fantasi få till det att de sitter och tigger för att tjäna pengar så att de kan köpa skitfina mobiler och bilar? Tänk efter lite, om du har såna funderingar. För finns det nån som vill förnedra sig så till det yttersta att den tigger för sitt uppehälle av andra människor?

Händer ovanpå varandraJa, tiggarna är ett problem. En del av problemet ligger hos mig och alla som ser på. Men problemet måste lösas av dem som har makten att förändra. Vi kan inte låta människor ha det på det här viset. Vi måste göra nånting. Vi måste förändra oss och samhället så att även den som tigger får ett drägligt liv. För detta liv tiggarna lever idag är förnedrande.

Jag tror inte att det hjälper att vi skänker några guldpengar i deras pappersmuggar. Det måste till andra insatser. Men vilka? Har du några tankar och idéer om detta? Skriv gärna några rader i en kommentar.

Rent rasistiska kommentarer publicerar jag emellertid inte. Sånt tar jag bestämt avstånd ifrån. Igår, till exempel, avföljde jag några stycken på Twitter som borde vara goda förebilder för de yngre generationerna, men som i mina ögon inte agerar eller uttalar sig på ett bra sätt. Alla har rätt till sin åsikt, men jag tänker varken följa eller understödja rasister och rasism.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det gick bra för Fästmön att jobba igår kväll, men hon var ovan och ganska trött när jag hämtade henne. Vi tog en tur till Max där vi åt kvällsmål innan vi for hem och softade vid datorerna. Jag hade fått Antiktidningen så jag bläddrade lite i den. Hade också en del mejlkontakt med WordPress angående detta med länkarna. Det visade sig nämligen att det nya funkade hur bra som helst – på Annas dator. Från WordPress kom svaret att det kan krångla för den som använder Explorer 7.0 respektive 8.0 som webbläsare, men att de skulle titta på problemet. Bara det att vi BÅDA använder Explorer 8.0 som webbläsare, så… Enda skillnaden är att vi har olika system i datorerna. Suck… I vart fall är problemet fortfarande inte löst och jag sitter och HTML-kodar länkar. Mycket irriterande och tämligen tidskrävande när man har några såna i ett inlägg…


Ja, jag blir rätt irriterad på nya prylar som gör saker och ting sämre, inte bättre.

                                                                                                                                                           Den nya funktionen på WordPress har som främsta syfte att det ska bli lättare att länka till egna, gamla inlägg. Men hur ofta gör man det? Jag gör det kanske en eller två gånger i veckan. (Fast i det här inlägget har jag gjort det ett par gånger – mest för att testa. Den funktionen fungerade inte heller på det nya sättet… )Vanliga länkar, däremot, har jag massor!

I morse började Anna jobba klockan sju, så hon var uppe före tuppen, jag ungefär med. Det har snöat lite och kommer lite fint från luften, men plogat var det ju inte. Tur att det bara hade kommit lite snö så att det gick att komma in i garaget.

Natten har varit ganska OK, men jag har inte sovit så bra sen jag fick Den Uppseendeväckande Nyheten. Jag tror att min kropp gör sig beredd till både anfall och försvar. För även om nån på nuvarande stället får upprättelse, lär det inte bli nån skillnad för varken mig eller de andra som drabbades på föregående ställe. Jag är i samma situation som tidigare, ingen har kontaktat mig mer än en före detta kollega som var jublande glad. Och glad kan man ju vara för att synden straffar sig själv. Personligen blir jag gladast om jag skulle få nån sorts upprättelse i form av orden

Det är inget fel på dig. Du har inte gjort nåt fel.

Men det får jag aldrig. Däremot vill jag glädja mig och hoppas och tror att utredningen ska visa att jag är en av de drabbade. Detta skulle ge mig en tyst upprättelse i vart fall. För du ska veta att jag inte själv kan tala om HUR MÅNGA gånger jag har rannsakat mig själv och frågat vad jag gjorde för fel. Till slut höll jag på att bli galen, men så insåg jag en dag och jag faktiskt inte lär få några svar. Och det får jag leva med. Men att ändå få veta indirekt att det inte var jag som har felat skänker lisa åt själen.

Det var ungefär som när jag i oktober såg två spöken från det förgångna. Ibland ser jag ju såna – och de har för länge sen lämnat den här jorden. Dessa två var emellertid fullt levande. Och så fick jag bekräftat för över en vecka sen att en av dem hade

återvänt till brottsplatsen

så att säga. Jag trodde igen att jag hade blivit smått galen, men personens agerande får stå för galenskapen. Vem gör så här, egentligen, om man inte har nån form av galenskap i sig..?


Ja, Chucky är en galen och framför allt OND docka.

                                                                                                                                                             I morse låg jag och drömde den konstigaste dröm.  Jag tror att den uppstod i mitt inre när jag häromdan nämnde att jag rymde med mjölkmannen. I drömmen var jag tillbaka i England. Jag var också tillbaka på en av mina gamla arbetsplatser där för där hade jag fått jobb. Men det var märkligt… Stället var totalt ombyggt, mycket läcker inredning. Mina två närmaste kollegor var på plats och det var en otrolig upplevelse att prata med Amerikanskan och Tracy! Jag kände glädje, jag kände saknad. Men när jag vaknade var det ganska OK att se Anna… 😀

Idag jobbar Anna heldag och jag är hemma fram till lunchtid. Ska ner på stan sen och möta Frida för lite shopping inför… MOAHAHAHAHAHAAAAA, säger jag inte!

Nu ska hälla i mig ännu lite mer java och läsa lokalblaskan. LUSLÄSA lokalblaskan i hopp att den inte skonar nån!..

Read Full Post »