Ett Litet Under af Effektivitet

Ett tröttkört inlägg.

---

 

Ett Litet Under af Effektivitet i sin fina Leffemössa!

Vilken dag!!! Jag har suttit djupt koncentrerad – nä, ingen överdrift, hjärncellen har fått jobba – med en och samma rapport hela dan. Det var ett akutjobb som hamnade i mitt knä och jag la alla andra jobb åt sidan. Jag är mycket nöjd att jag hann korrekturläsa och lägga över korrekturet till författaren i eftermiddag. Då har h*n i sin tur lite extra tid på sig att läsa igenom mina förslag till ändringar. Senast på söndag ska materialet vara inlämnat och ingen av oss jobbar ju lördagar och söndagar. Innan jag gick hem fixade jag lite lay out på en beskrivning. Jag känner mig kort sagt som ett litet under av effektivitet. Men nu är jag såå trött, framför allt i nacke och ögon.

I morse var det mörkt i bilen när jag öppnade dörren. Ett tag var jag rädd att batteriet hade dött, men det var bara kupébelysningen som avlidit. Jag får väl åka till Bil 3:an vid tillfälle och få den lampan bytt. Annars var det ljusare idag, i vart fall när jag åkte hem. Det var första dan jag märkte stor skillnad, faktiskt. Sen snöade det förstås mitt på dan och temperaturen hade krupit neråt på eftermiddagen så jag fick skrapa framrutan. Men ändå. Ljusare…

I kväll ska jag mest ta det lugnt och läsa. Jag börjar med UppsalaTidningen, som kom i morse. Den levereras inte som nåt under av effektivitet, dock. Visst är det märkligt att trots att det är lokalblaskan som äger denna gratistidning, har UppsalaTidningen, som ges ut en gång i veckan, egna tidningsbud? Dessa tidningsbud kommer senare än de bud som levererar morgontidningar trots att det är samma distributör. Förutom detta lägger UppsalaTidningens bud tidningarna i postboxarna nere i entrén och inte i tidningshållarna utanför ytterdörrarna. Därför blir det inte av att en läser tidningen förrän på kvällen. Eller inte alls. En går liksom inte nerför trappan i morgonrock… Nog borde distributionen kunna rationaliseras..?

Jodå. Jag blev citerad en gång i UppsalaTidningen och jag var arg då också, men det hjälper inte. Rationalisera distributionen!

När jag ändå är igång finns det annat som borde rationaliseras. Jag undrar om BRF-ordföranden tänker skita i mig. Vid 22.30-tiden igår kväll startade tvätteriverksamheten i huset för andra kvällen i rad. Det var liiite sent att ringa ordföranden och klaga då, så jag skrev ett sms. Ingen respons överhuvudtaget varken igår kväll eller idag. Nä, en ska uppenbarligen bara finna sig att det finns grannar som inte fixar det här med hänsyn. Nå, alla som kommer med goda och oombedda råd om att jag måste klaga… Vad ska jag göra nu när jag har klagat förgäves tre gånger totalt???

Antikrundan ska jag inte klaga på utan helt klart se klockan 20, det behöver jag inga goda råd om. Denna vecka är programmet från Västerås. Där känner jag ingen, längre, så jag lär nog inte se nån bekant. Men hur var det med DIG..? Lyckades DU sen nån bekant i Antikrundan från Uppsala? Vänta lite… jag ska hjälpa dig på traven…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tittut!

som jag brukar säga till folk i gångarna på ICA Solen ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mindre tid åt papperstidningar, mer åt nätnyheter

Ett inlägg om nyheter. Och om årets sommarpratare!

---

 

Häromdan läste jag i DN – på nätet, förstås, nån papperstidning har jag inte råd med som arbetssökande! – att vi ägnar allt mindre tid åt just att läsa papperstidningar. Enligt artikeln är den genomsnittliga läsningen av papperstidningar 16,3 minuter om dan. Och då är hela världen med i beräkningen. Siffran kommer från brittiska The Guardian, som har publicerat resultaten av en undersökning gjord av Zenith Optimedia.

Nä, den här tidningen finns ju inte, varken i pappersform eller på nätet.

 

Läsningen av papperstidningar har alltså minskat med över 25 procent på fyra år. Inte helt oväntat läser vi nyheter på nätet. Så gör jag. Och jag är inte ensam! Bara 56 procent av svenskarna läser nån morgontidning och bara nio procent läser en kvällstidning i pappersform. Men å andra sidan, de som läser en papperstidning gör det så länge som en hel halvtimme.

Som jag skrev ovan tycker jag att det är alldeles för dyrt att prenumerera på en papperstidning. Dessutom händer det ju saker dygnet runt och jag kan när som helst surfa ut på nätet och kolla senaste nytt. Ofta är papperstidningens nyheter gamla när tidningen anländer på morgonen. Vem vill betala mycket pengar för gamla nyheter?

Samtidigt är jag så gammal (!) att jag ändå tycker att det är nåt visst med att läsa en papperstidning. Kanske inte nyhetsmässigt, men det finns ju mycket annat att läsa i ett blad. Annat, som inte är lika tidsviktigt. Som kulturnyheter, till exempel, recensioner av böcker, filmer, TV, intervjuer med intressanta personer, tidlösa reportage etc.

När det gäller nyheter på webben är det också dessvärre ofta så att det

fort, men fel

som gäller. Jag ser inte bara stavfel och grammatiska fel utan jag ser texter som är så dåliga att jag inte begriper vad där står. Och vissa saker förvirrar mig. Ta bara en av nyheterna idag, den om SCB:s senaste mätning av väljarnas sympatier. Det här skärmklippet är från DN…

Skärmklipp från DN den 3 juni 2015.

… och det här är från lokalblaskan (Upsala Nya Tidning):

Skärmklipp från UNT den 3 juni 2015.

 

Här kan man ju undra vad det är som gäller och om SCB:s siffror ser olika ut hos Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. För enligt DN är de rödgröna större än alliansen, medan UNT hävdar att alliansen är större än S och MP… Vad är det som är rätt, egentligen???

Jag får känslan att webbnyheter inte alltid är korrekta. Gör webbjournalister verkligen kontroller av källor? Gräver de? Eller trycker de bara ut texter i en rasande fart utan att reflektera över innehållet?

Idag klockan 13 släpper Sveriges radio namnen på årets sommarpratare. För mig är det en rätt kul grej, med hemlighetsmakeriet, presskonferensen och livesändningen på nätet. Därför var det tur att jag inte tittade på Filip och Fredriks program Breaking news igår, för där läckte de nämligen fem namn. Fredrik Wikingsson säger:

Vi tycker att det är breaking news att vara först med att avslöja sommarpratarna […]

Men han säger också…

[…] det är ju inga statshemligheter […]

Nej, några statshemligheter är det ju inte, men ändå tycker Fredrik Wikingsson att det är breaking news. Och Expressen och Aftonbladet, som refererar. Varför förstöra nöjet för en del bara för att få glänsa en stund och vara först?..

Här kan du som har väntat se och lyssna till Sommars presskonferens klockan om årets sommavärdar! Det tänker jag göra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stressig natt, härlig måndag

Ett inlägg om lite stress, kanske.

---

 

Det sägs att man är stressad när man till och med drömmer om det. Ja, jag drömde inte direkt att jag var stressad i natt, men jag hade en typisk stressdröm. Denna, i kombination med att jag tappar hår och har haft eksem ett tag, gör att jag kan kategoriseras som stressad.

I natt var jag på besök i min farfars kyrka, oklart i vilken stad. Som pastor inom Metodistkyrkan var det bara att flytta dit där man fick uppdrag. När farfar och farmor hade kommit till Sverige efter kriget flyttade de till massor av olika städer. Ett tag bodde de i Uppsala där farfar var pastor i församlingen. Sist bodde de i Norrköping – som pensionärer. Men i natt var farfar verksam igen, i alla fall i min dröm. Jag kom in i kyrkan bakvägen och skulle delta i gudstjänsten som redan pågick. Jag var minst 20 minuter försenad och jag bar på kassar med material av okänd art. Det var många trappor och gångar innan jag nådde fram till en musikklass! Där stannade jag och pratade en stund med eleverna. Jag skulle just öppna dörren till själva gudstjänstlokalen i kyrkan när jag vaknade – svettig och uppjagad.

Inte vet jag vad den här drömmen står för, men idag känner jag en oro i bröstet. Det är som om en liten fågel har slagit sig ner där och fladdrar nervöst med vingarna.

Kanske ett bokfodral till en ny laptop?

Förhoppningsvis släpper den obehagliga känslan snart. Jag har suttit i ett par, tre timmar och sökt jobb (fyra stycken blev det idag). Dagens stora evenemang är en shoppingtur med min livstids IT-konsult. Jag hoppas komma hem med nånting lättinstallerat, till ett hyfsat pris. Håll gärna en tumme! Jag har liksom ännu inte bestämt mig ens för om jag vill köpa laptop eller stationär dator…

Måndagen idag är härlig. Det är tyst i såväl huset som på gården, men somliga var livade här på baksidan mycket sent igår kväll. Jag förstår att det måste vara nästintill omöjligt att få sommarlovslediga barn att komma in och lägga sig när det är ljust och varmt ute.

Från och med idag är jag lägenhetsvakt. Lucille sa att jag är den hon litar till hundra procent på, vilket fick mig att känna mig både förtroendeingivande och viktig. Jag har dagen till ära tagit in deras papperstidning, men de har satt prenumerationen på uppehåll från och med i morgon. Det känns lite konstigt att ha en morgontidning till frukosten – om än bara för en dag…

Vad händer hos dig idag??? Om du inte har fått värmeslag, skriv gärna några rader och berätta! Min nyfikenhet är det som vanligt inget fel på.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska man glädja sig åt det lilla eller ska man..?

Ett inlägg om glädje och ilska, ungefär.

För ett tag sen köpte NTM-koncernen, som också äger Lokalblaskan och de båda byhålebladen Motala &Vadstena tidning och Corren med flera, upp lilla UppsalaTidningen. Det är en av de bättre gratistidningar jag har läst och den delas ut till alla hushåll här en gång i veckan. Fram till dess att UNT distribution AB tog över. Då tog det plötsligt fem (5) veckor innan tidningen hittade till min postbox.

NTM-koncernen köper upp tidningar och sajter som kan tänkas vara konkurrenter. Uppsala.com är ett annat exempel. Webbplatsen har blivit uenntefierad. Självklart är jag rädd att UppsalaTidningen ska gå samma öde till mötes. Men sen två veckor tillbaka dimper den åter ner igen i min postbox en gång i veckan, vilket jag är glad över. Så länge den får vara som den har varit – och utvecklas som den har utvecklats.

Idag kunde jag läsa att UppsalaTidningen sedan den 12 september delas ut samtidigt som morgontidningarna. En del hushåll får till och med tidningen redan vid midnatt. Det tycker platschefen Björn Löfqivist är en styrka. Jorå… fast… Jag har då inte sett tidningen på morgonen. Här. Ännu. Det kanske tar ytterligare fem veckor? Men det är möjligt att den ligger nere i postboxen. Dit lallar jag inte i morgonrock för att leta på torsdagsmorgnar. Om jag ska få den på morgonen vill jag ha den i min tidningshållare utanför min ytterdörr, tack. Där UNT hamnar om man prenumererar på den, vill säga.

Det här är en bra gratistidning!

På UNT Distribution AB säger regionchefen Jan Persson att reklamationerna bara är en promille.  Det vill säga… det är lite fler än tusen hushåll som har klagat på att man inte har fått tidningen, eller hur ska jag tolka ”reklamationer”? Problemen beror, enligt Björn Löfqvist, på att Postens postnummerområden inte stämmer överens rent geografiskt med UNT Distribution AB:s utdelningsdistrikt. Nehej… Men… när jag var UNT-prenumerant fick jag alltid min tidning. Varför strulade det med UppsalaTidningen under fem veckor? Ett tungt vägande skäl KAN ha varit att ingen läste mina mejl som jag sände till reklamationsadressen. Jag fick i alla fall inget svar förrän jag kontaktade en person på redaktionen (som ju inte har med distributionen att göra, men…) Då hände det nåt.

Fast… jag kanske ska vara glad med det lilla..? Glad att jag numera får tidningen, för den är som sagt både bra och läsvärd och dessutom är den gratis. Och inte är det så att jag måste ha den på morgonen, inte. Närå, bara jag får den är jag ganska nöjd och glad.

Men… jag undrar väldeliga hur det är med ägarförhållandena inom NTM-koncernen – och inom UNT, framför allt. Nån hugad journalist som vågar sig på att gräva lite i detta? För vad jag förstår är delar av UNT fortfarande ägt av en stiftelse? Nån frivillig grävare? Nä, skulle inte tro det… Vilken David vågar sätta sig upp mot Goliat?

Nån som vågar gräva i detta? Troligen inte.

Härom kvällen var det ytterligare en grej som nån liksom skröt om som skulle vara så bra och hej och hå. En person som jobbar fackligt twittrade om att nu skulle vi som tillhörde just den här a-kassan minsann slippa betala arbetslöshetsavgift. Mitt facks a-kassa var den första att ta bort den här avgiften.

Vet du vad det handlar om? Elva kronor. ELVA (11) SPÄNN! 

Hela avgiften till a-kassan som jag betalar är idag 119 kronor i månaden. Från och med november ska jag betala 108 kronor. A-kassan ger mig med ena handen ersättning, men den tar samtidigt en avgift för detta. Nog hade jag jublat om jag hade sluppit att betala a-kasseavgift helt och hållet så länge jag är arbetslös. För som arbetslös slipper jag nämligen redan sen tidigare att betala de där elva kronorna.

Ovanpå detta betalar jag min fackavgift på 288 kronor. Nu har jag en gång blivit uppläxad av nån på a-kassan att facket och a-kassan är två skilda saker. Ja så är det säkert, men för mig som medlem är det inte det! För mig är facket facket. Vad hände med målgruppstänket, facket????

Så frågan är om jag även i detta sammanhang ska glädjas åt det lilla, det vill säga elva kronor, eller om jag ska protestera ilsket på det enda sätt jag kan protestera, nämligen genom att blogga? För jag tycker inte att det är nåt att glädjas åt, en lättnad om elva kronor som jag ju redan har för att jag är arbetslös. Jag tycker att arbetslösa helt ska slippa att betala a-kasseavgift. Den som jobbar har råd att betala 108 spänn. För den som är arbetslös är 108 kronor pengar som räcker till ett par måltider. Till exempel.

Naturligtvis blir det en svart bak, för jag tänker inte glädjas åt det lilla!

Den svarta baken innebär att Tofflan inte gläds åt det lilla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Förmiddagstur bland bladen

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i media – det nya sättet att läsa morgontidning.

Nej, nån morgontidning har jag ju inte längre. Det blir en surfrunda i media i stället, vilket är nog så gott. Det finns nämligen fortfarande många nättidningar som är bra och visar gratisnyheter. Uppsalanyheter.se är till exempel en gratis sån. Rekommenderas!

Nytt lopp på nationaldagen. (Vad är Stockholm Marathon, liksom..?) Springeling!  Ja det är vad som försiggår här i Uppsala. Nyligen var det Blodomloppet. På nationaldagen är det dags för nästa spring, nämligen Ekebyloppet, som det är premiär för. Både barn och vuxna deltar och de skenar tio eller fem kilometer eller en barnbana. Starten är vid Ekeby bruk och där omkring pågår en mängd andra aktiviteter, som trollkarl, livemusik, DJ-musik, matservering etc. Arrangörer är Friskis & Svettis, OK Linné och vårdcentralen Ekeby Hälsocenter.

Frös ihjäl med fyra miljoner på banken. Läser åter om en man som dog ensam. Mannen la sig i en sandlåda under påsken – och frös ihjäl. Troligen hade han missat sista tåget hem. Mannen hade ett arbete, visserligen, men ensam var han ändå. Och pengar hade han på banken. De fyra miljonerna tillfaller nu Allmänna arvsfonden. Det är väl i och för sig bra, men denna fruktansvärda ensamhet i Sverige gör mig oerhört ledsen.

Därför är Hitler en tekanna. En annons har väckt uppmärksamhet: en tekanna såg ut som Hitler. Människor har i alla tider sett ansikten eller föremål på saker. Egentligen har det varit mönster, som när man ser på med viss blick ser ut som nånting annat. Det kallas pareidoli och det kan handla om andra sinnen än synen, även om just synen är det vanligaste.

Motionsvåg lockar oetiska bolag. Ja du som känner mig vet ju min inställning till det här med motion, sport och idrott: inget för mig. Andra får gärna ägna sig åt det, men jag avstår. Idag läser jag dessutom ett debattinlägg om att oetiska bolag rider på motionsvågen. Bland annat ordnar man kurser i löpning, ”lär-dig-springa-i-skogen-kurser” och liknande. Trött man blir bara av att läsa om det! Kritiken kommer från Oslo maratons chef Tony Isaksen som menar att joggingturer ska vara gratis. Att maratonlopp kostar pengar i form av anmälningsavgifter är förstås nåt helt annat. Såna saker är ju inte gratis att anordna!

HBT – en jättemarknad som branschen har glömt. Det går att tjäna pengar på såna som mig. Företagen har bara inte insett det. Homosexuellas köpkraft i Sverige är hela 100 miljarder, enligt Företagarna. Och snart kommer en handbok (!) så att företagen tänker om när det gäller sin marknadsföring. Lagom till Pride kan man man tänka..?

Ole fick vara pappa ett dygn. Den här historien griper en verkligen. Tänk att kämpa så för att hålla sig vid liv!.. Ole hade en ilsken form av hjärncancer. Hans mål: att få uppleva sin sons födelse.

Är gåtan Amelia Earhart löst? Stiftelsen The International Group for Historical Aircraft Recovery hävdar att man kan ha hittat vraket av Amelia Earharts plan på havsbotten, nära en öde ö i Stilla havet. Amelia Earhart försvann den 2 juli 1937 när hon gett sig av för att flyga jorden runt. En fascinerande historia, tycker jag! Men än är gåtan inte med säkerhet löst, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Kultur bara för eliten? eller Är alla sjukskrivna okunniga om kultur?

Som bekant har jag ingen morgontidning i pappersform längre. I stället läser jag tidningar på nätet. Och tro det eller ej, jag fastnade för en artikel i lokalblaskan idag. Artikeln handlar om ett trädkollsprojekt inom projektet Kulturbärarna, projekt där man involverar personer som har varit arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid. Projektet Kulturbärarna ingår i det nationella projektet Kulturarvslyftet.

Projektet startade i november förra året och drivs av Skogsstyrelsen (nej, lokalblaskan kan inte stava rätt till Skogsstyrelsen…) och Länsstyrelsen, i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det hela går ut på att inventera träd i Uppsala, Enköping och Österbybruk. De natur- och kulturvärden projektdeltagarna får in läggs sedan ut på Trädportalen.se. Där har sen såväl myndigheter som privatpersoner möjlighet att se ”sina” träd. Myndigheterna får dessutom en viss ledning i beslut som gäller trädfällning eller trädbevaring, nåt man kan ha nytta av när man till exempel ska bygga hus nånstans.

Värt att inventera.

Man kan tycka vad man vill om såna här arbetsmarknadsåtgärder. Min åsikt är att de för det mesta inte är särskilt lyckade. För ett par år sen skrev jag till exempel om högutbildade arbetssökande som inom ett projekt satt och virkade i en butik. Om jag minns rätt var det en kemist.

Totalt sett har projektet inte gett så många nya arbetstillfällen som det var tänkt. I Kulturarvslyftet har 4 400 personer ingått. Av dessa har 188 fått nya jobb. Och en fjärdedel av dem, det vill säga 47 personer, har fått jobb i Uppsala län.

I artikeln i lokalblaskan berättar en anonym ung man om hur han kom att delta i trädkollsprojektet och hur viktigt han tycker att det är. Den unge mannen, som blev arbetslös efter att hans tidigare arbetsgivare gått i konkurs, andas en positivism som jag tycker är underbar! För hur många unga arbetslösa – gamla också, för den delen! – kan känna sig positiva när tillvaron utan jobb ger dem bevis för att de är värdelösa, mer eller mindre?

Jag är fullkomligt övertygad om att det finns fler liknande projekt som kan drivas inom Kulturarvslyftet. Projekt som är meningsfulla och som ger deltagarna en del självkänsla tillbaka, men där de också får utföra ett användbart arbete.

Därför blir jag minst sagt rasande (det är en underdrift här) när Upsala Nya Tidning tillåter att en sån här nedsättande kommentar till artikeln får stå kvar, när man från tidningens sida annars är så kvick med att rensa i kommentarsfälten:

MagnusJ kommenterade kl. 20.54 igår [16 mars 2013] kväll:

”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen.” – Mark Levengood

Ännu mer rasande blir jag när jag noterar att den som citeras kommer från den så kallade kultureliten i vårt land. Vad är det för syn på sjukskrivna människor, Mark Levengood??? Hur vet du att sjukskrivna inte kan nånting om kultur?  Skämmes!

Livet är kort.

Read Full Post »

I vårsolens glans…

Vårsolen är obarmhärtig. Det märkte jag när jag klev ur sängen idag. Nog dammade jag igår kväll, men det syns inte. Solen är förresten inte bara ombarmhärtig, den är förrädisk också. Trots sin styrka visade min termometer en utetemperatur på minus nio grader – i solen, just.

Obarmhärtig och värrädisk.

I morse blev jag väckt kvart över sex av att jag hade fått ett tweet. Dumma mig som hade glömt stänga av signalen på Ajfånen! Lyckades somna om ett tag – efter att ha stängt av signalen – bara för att vakna nån timma senare igen. Ajfånens signal var av, men den vibrerarde. Nytt tweet. Det måste finnas ett sätt att stänga av alla jävla signaler under den tid jag vill sova! Men om man ska använda Ajfånen som väckarklocka sen, hur blir det då? Inte vet jag om det är nåt jag ska lära mig, för det finns ju en viss risk att jag måste returnera Ajfånen den sista maj – det är ju en tjänstemobil. Kanske köper jag en privat sen, men det är det här med kameran… Den är faktiskt värdelös i Ajfånen jämfört med min Nokia! Och tyvärr måste man ha sim-kort istoppat i Nokian för att man överhuvudtaget ska kunna starta den. Det funkar ju inte om jag stoppar mitt privata simkort i en nyinköpt Ajfån. Som sagt, tål att tänkas på…

Jag var lite rastlös när jag kom upp i morse. Kaffet perkolerades fort och fint, men det var ju det här med morgontidning. Idag känns det tomt, det ska jag erkänna. Men att efter +30 år som prenumerant på lokalblaskan och ett antal besvarade läsarenkäter få två trisslotter som tack, det är snudd på lika vänligt som att inte få nån avtackning  efter nästan 23 års jobb (jorå, den har jag varit med om). Så jag vet att jag har fattat rätt beslut och att jag hellre lägger de 2 750 kronorna på till exempel mitt trådlösa internet. Det kostar en del, särskilt som jag har valt att ha kvar linan till stordatorn. Hur som helst, jag skrapade ju mina Trisslotter och vann 30 kronor för ett tag sen. Hämtade en ny lott och den skrapade jag igår kväll med detta resultat:

Vad ska jag göra för denna vinst på 30 pix?

Jag kan alltså fortfarande bli miljonär! Och DÅ, om jag blir miljonär, alltså,  ska jag tänka en och annan snäll tanke om lokalblaskan, men inte förr. Min nästanbror blev i alla fall erbjuden två månaders gratis abonnemang på tidningen, för min del var det bara tack och hej. Trisslotterna var ju ersättning för läsarundersökningarna, dessutom, och inga hej då-presenter.

I köket står lilla datorn och på den läser jag morgontidningarna på nätet. Det går ju inte att läsa

allt

för

allt

läggs ju inte ut, men man får ändå ett hum om vad som är på gång.

På gång här är att gå ett varv med Snabeldraken. Jag har åtminstone tagit fram den, ställt den i hallen och stoppat in sladden i vägguttaget. Den ser onekligen ut som ett utropstecken här ifrån, där jag sitter på kökssoffan.

Det året jag avslutade mitt förra arbetsliv brukade jag städa till Agnetha Fältskogs dubbel-CD My very best. Häromdan läste jag om att hon släpper en CD med nyskrivna låtar i maj. Den ska jag förstås köpa! Sarah Dawn Finer och jag sjunger visserligen fortfarande duett varje morgon och kväll i bilen, men man måste variera sig lite med damerna.

Igår tittade jag för en gångs skull på Skavlan på SvT1. Jag förstår inte riktigt varför

alla

tycker att han är så bra, men igår ville jag titta därför att Agnetha Fältskog skulle vara med. Och vilken stjärna hon fortfarande är! Hon satt där och riktigt lyste bland övriga gäster, svarade lugnt och avspänt, även på lite jobbiga frågor. Och som avslutning på programmet fick vi höra och se ett framträdande av… Loreen. MEN HALLÅ! Det var väl ändå Agnetha Fältskog som alla som såg programmet ville vila ögonen på och lyssna till???

Världen är full av tjafslisor och ibland blir jag lite trött. Nu ska jag själv inte tjafsa för mycket utan hälla i mig mitt kaffe medan jag typograferar och taggar detta inlägg samt lägger in bilder. Därefter blir det ett stadigt grepp om Utropstecknet i hallen innan jag duschar och far ut till snorig och hostig liten pojke i Himlen. Lilla gubben, inte lätt att vara lite och ämlig. I övrigt blir det intressant att se om hans mamma klarar av att arbeta idag med sitt ryggskott. Ingen bra kombo det där, ryggskott och vårdjobb.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad i en kommentar här, INTE på Twitter, Mie!

Livet är kort.

Read Full Post »

Har jag överlevt? eller När gamla hyndor lär sig själva att sitta

Jorå, det har jag – till somligas förtret, till andras lycka. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag är en gammal hund. Eller hynda, om vi ska vara korrekta. Det är bara vissa sura som tycker att jag är en hen. För snart 33 år sen blev jag myndig. För 31 år sen flyttade jag till Uppsala. Sen dess har jag varit prenumerant på Upsala Nya Tidning. Det har jag varit utan uppehåll, nästan, fram till igår. Den enda gången jag hade uppehåll var när man från mitt förra arbetsliv TOG mitt abonnemang, med guldkort och allt, och flyttade över till chefen. För ett tag hade jag tjänsteexemplar. När jag slutade ville jag givetvis fortsätta ha min tidning, men naturligtvis betala själv. Jag trodde att man, efter 23 års tjänst, kunde visa mig lite vanlig hyfs och respekt och åtminstone informera mig om att man tagit över mitt abonnemang. Men inte då! Jag ringde själv tidningen och fick ta ett nytt abonnemang. Jag hoppas chefen körde upp guldkortet – som var MITT – på nåt mörkare ställe.

Allt det där i inledningen är historia nu. Men vissa saker gör fortfarande ont och är svåra att komma över. Inte heller är det lätt att bryta fleråriga vanor. Jag kommer från en tidningsfamilj. Båda mina föräldrar var anställda vid Corren, min pappa som redaktör. Jag är uppvuxen med en morgontidning. Men idag såg mitt frukostbord ut så här: (nånting saknas definitivt)

Nånting saknas på mitt frukostbord! Vän av ordning skulle säga servett och det stämmer också. Men här finns inte heller nån morgontidning.

I stället för att läsa tidningen surfade jag på nätet och läste nätupplagor av flera andra tidningar. Alla artiklar finns naturligtvis inte tillgängliga och många tidningar tar betalt för att man ska få läsa deras artiklar. Jag håller mig än så länge till gratistexterna.

Vad stod det då i tidningarna? Ja det som lyfts fram som förstanyhet idag är så gott som överallt prinsessan Lilians frånfälle. En 97-årig dam, med ett spännande och brokigt förflutet, har lämnat detta jordeliv. Nån tidning skrev att hon lidit av Alzheimers sjukdom sen 2010. Kanske inte är så konstigt om man är 97 år. Jag menar, att man är dement. Personligen tyckte jag att det var en ganska onödig upplysning. Nåt som roade mig mera var de bilder och den historia man grävt fram om kvinnan, som föddes i en fattig gruvarbetarfamilj i Swansea och som blev prinsessa. Nästan lite som Anni-Frid Lyngstad, som föddes som tyskbarn av en ensamstående norsk mamma och som i sitt senaste äktenskap fick titeln prinsessa…

Nån som inte är ett dugg dement och endast ett år yngre än prinsessan Lilian just idag är mammas faster E! Stort GRATTIS på den 96:e födelsedagen! Jag ringer i kväll! Mamma har två och en halv fastrar i livet. Två av dem, faster E är en av dessa två, är ingifta, medan en är en halvfaster som mammakusinen B hittat genom sin fantastiska släktforskning. Men tänk att ha levt i nästan 100 år… Och tänk den dan faster E fyller 100 – för jag är övertygad om att hon överlever oss alla – vad sjunger man då?

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva i 150 år…

eller? Tja, det kan man ju fundera över, så här under veckans första dag.

Jag hann knappt in på jobbet förrän min rumsgranne ropade förtvivlat på mig och slet sitt hår. Datorproblem, förstås! Varför tror folk att jag är nån datatekniker? Nåja, jag såg vad problemet är, men kunde inte lösa det, så h*n fick försöka jobba så gott det gick tills den lilla IT-mänskan anlände.

I övrigt fortsätter mitt Husbygge idag. Jag filar lite på de sidor jag skapade i fredags. Har fått återkoppling från Lille M och gjort ett tillägg enligt önskemål. I eftermiddag ska jag ner på vaktmästeriet och plåta och intervjua. Det ska förstås bli en sida om detta. På tur efter det står sidor om konsten och sist, men inte minst, utomhusmiljön. Sen ska allting gås igenom – ja, jag är jävligt petig! – och stötas och blötas. Nånstans här, innan allt är färdigt, lanserar jag webbplatsen. Den är ju än så länge bara lite smyglanserad (har ändå fått respons, vilket förstås är kul!).

Vad händer hos dig idag, dårå??? Har du läst nån morgontidning och tänker du lansera nån webbplats under dagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Solrolig lördag på G!

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.

I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!

Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vår, vår, vår! Eller?

Jag vill ha vår. Eller rättare sagt: jag vill inte ha vinter mer. Jag hatar att packa in mig i dunjackan och bli trippelt så stor som jag egentligen är (ja, den är stor i storleken och jag har gått ner i vikt lite), jag hatar att halka på isfläckar och jag hatar att frysa och snö. Just nu. Det var fint och härligt väder igår. Jag gick ut en stund, men det är ju inte så roligt att promenera på egen hand. Dessutom är det halt, som sagt. Isgator på sina håll. Det blåste en isande, nordlig vind. Men solen värmde min bleka nos och jag tror att jag fick lite D-vitamin från ovan.

Så idag ville jag att det skulle fortsätta vara vår. Jag tog på mig mitt enda par ljusa jeans och tillsammans med gympadojorna jag har inomhus på jobbet (får plats med inläggen i dessa) känner jag mig riktigt vårlig.

Ljusa jeans och gympadojor är vår för mig.

Till råga på allt har jag tillskansat mig en ”ny” luvatröja som inte – hör och häpna! – är tjockis-svart utan… grå– och vitrandig! Det är en av Johans ratade och det ska bli intressant att se om han känner igen den idag och om han säger nåt. Hur som helst, han har vuxit ur den och jag la beslag på den. Den är urskön! Och lite roligt är det att ikläda sig nånting annat än svart.

Grårandig, inte svart.

Måndagsmorgonen innebär åter ett inställt möte med prefekten, som fortfarande är sjuk. Det verkar som om han och mamma åkte på samma virus, för även prefekten är i princip röstlös. Och då kan man ju inte hålla i ett möte för hela institution 2, eller hur?!

Så jag fortsätter bygga mina hussidor på förmiddagen. Efter lunch ska jag sparka igång M som vill lägga upp sidor med ekonomisk information. En liten kortkurs one-to-one i vårt webbverktyg, alltså.

Fästmön var uppe och studsade i morse, trots att hon är ledig. Men hon hade ett ärende i Förorten under dan, så hon ska ut och röra på sig.

Nu har vi gått in i mars – jag insåg just att mitt armbandsur visade den 1 mars och inte den 4! Detta är den sista veckan jag prenumerar på lokalblaskan. Det känns lite konstigt och jag undrar om jag klarar av att inte ha nån morgontidning efter 30 år. Men så dålig som den är just nu lägger jag heller 2 750 kronor på nåt annat än en helårsprenumeration. Och skulle det vara så att jag ångrar mig är det väl bara att ta en prenumeration igen. Värre än så är det inte. Det handlar inte om att jag är snål, det handlar om att jag inte vill lägga mina pengar på illa stavade och formulerade artiklar, varav hälften inte intresserar mig eftersom de handlar om sport. En annan vinst är att kassen till pappersåtervinningen inte behöver tömmas lika ofta!

Jag har fått i uppdrag att göra utgrävningar i mitt förråd i kväll. En av forskarna letar efter en fotboll – och jag kan i alla fall – tror jag! – erbjuda en volleyboll. Bollen ska användas för ett rollspel där den ska agera sol. Eller planet. Blir verkligen spännande att se om jag hittar bollen!

Vad har du för dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »