Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘halsduk’

Ett milsvitt inlägg.



Varning för toalettskämt!

 

Upptagetlampan är tänd

Toaletten är upptagen!

Ha ha ha! Du trodde väl inte att jag löper eller så? Nä, det var länge sen jag var en löpsk hynda sprang. Fästmön har, under våra åtta år tillsammans, sett mig skena en enda gång. Springa är liksom inte nåt jag gör. Men på mitt nya, snart mycket gamla jobb (sju veckor på torsdag) sitter jag faktiskt inte stilla, trots att det är ett kontorsjobb där jag är tämligen bunden vid min dator. Skälet till att jag rör på mig är… toalettbesök…


Jag ska berätta hur det är
utan att för den skull dyka djupt ner i nån toalett. Sånt blir somliga så irriterade på när jag skriver om, medan andra tycker att det är sköj. Själv har jag en livlig kiss- och bajshumor. (Dessutom tvingar jag ingen att läsa min blogg.) Fast nu ska det inte handla om vad jag – eller nån annan – gör på toaletten utan om vägen dit.

En kan säga att min arbetsplats är Korridorernas Paradis. Korridorerna är många och långa. Och det är en bit till närmaste toalett. Den närmaste ligger inte en mil bort, men väl ett kvarter från mitt kontor. Men för att vi i De Arbetandes Skara inte ska springa benen av oss i onödan finns det fiffiga saker på jobbet: toalettlampor i korridoren. (Egentligen är lamporna rena saftblandare.) När jag svänger runt hörnet och ser att lampan lyser som här ovan får jag styra stegen åt annat håll, in i en annan korridor.

Upptagetlampan är släckt

Upptagetlampan är släckt och där finns en ledig toalett.

I stället för att svänga höger rundar jag en trappnedgång och svänger vänster. Det brukar vara ett säkert kort, för där finns nämligen två (2) toaletter bredvid varandra. I korridoren ner mot dem finns en toalettlampa och om den är släckt är nån av eller båda toaletterna lediga. Det räcker med en för min del.

När en fikar på Café Java kan det ibland roa en Toffla att observera folks toalettspring. Jag har svårt att låta bli att skratta när jag ser nån stega mot den förstnämnda toaletten bara för att upptäcka att lampan är tänd. Vederbörande gör då helt om och tar korridoren mot de två toaletterna. Men jisses vilken tvärnit det blir i korridoren om toalettlampan där plötsligt tänds!

Ja, det är förstås roligast när det händer andra. När det händer mig själv går jag muttrande med korsade ben (försök själv, det är inte så jävla lätt att gå fort då!) flera mil och söker upp en tredje toalettkorridor åt helt annat håll. Vissa dar är det en evig jakt på ledig toalett och faktum är att det känns som om jag går många mil…

Skåp med lampa tomte och parfym

Oreda i kollegans skåp som innehåller till exempel en lampa, en sax, en tomte och en flaska parfym.

Idag har det varit en betydligt bättre dag på jobbet än igår. Jag kom igång med flera jobb samtidigt som jag kompletterade andra, tog emot besök på rummet och lite annat. Närmaste kollegan är en pärla och jag är så tacksam att h*n finns, för h*n har en förmåga att både lyfta mitt humör och hitta nya lösningar. Vi jobbar för det mesta var för sig, men ibland händer det att vi jobbar med samma produkt. Då har vi intensiva jobbmöten vid nåns skrivbord och fasen så mycket lättare det går när en har nån som kollegan som flåsar en i nacken. Är det andra som flåsar mig i nacken blir jag bara stressad.

Det blir en del flams också, men jag kan ju inte hjälpa att jag är nyfiken. I ett hörn inne hos kollegan står ett gammalt högt arkivskåp med jalusidörr. Det tyckte jag såg spännande ut idag och slet upp dörren. Jag måste ju säga att det var en väldig röra i skåpet… Kollegan skyllde förstås ifrån sig och sa att det var nån annans oreda och grejor. Men jag undrar, jag… Samtidigt… inne hos mig har jag hittat en tröja, en halsduk och ett par glasögon, till exempel, som ingen vill kännas vid.

Det var tur att jag fick flamsa lite på jobbet innan jag åkte hem, för när jag var nästan hemma hamnade jag i en milslång bilkö. Och där blev jag sittande en go stund. Slutligen nådde jag näst sista rondellen och upptäckte då en bil som fått sig en kyss och var uppbaxad på själva rondellen. Den som körde den kunde nog hålla sig för skratt, så jag ska inte klaga även om jag gärna hade gjort nåt annat än att sitta i en bilkö efter en intensiv arbetsdag. Men till sist kunde jag svänga in på Tokerians parkering och köpa lite smör och luncher och min TV-tidning. Och nu tänker jag bläddra i den senare medan jag äter min rostade mackor-middag.

Bilköer

Lååånga köer på vägen hem…


Ha en trevlig kväll! Jag hoppas du slipper både toalopp och bilköer…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett segt inlägg.


 

Varuvagn

Anna hasar runt med en sån här just nu.

Det som passar bäst att göra idag är att ägna sig åt planering. Planering av kommande aktiviteter, helt enkelt. Och så ska jag ut på vift med Clark Kent* till både Förorten och Förortens förort. Fästmön hasar runt på Tokerian. Jag är nyss utsprungen (?!) ur duschen och sitter nedhasad vid datorn. Två tröjor och halsduk på. Tänker att jag är min fars dotter. Pappa hade nämligen sin lilla barnhalsduk virad runt sin gubbhals när han var förkyld. Jag skrattade lite åt det. Nu är jag nästan likadan själv. Pappor och döttrar, du vet… Jag har förstås fått en riktig mans-förkylning.

Orange vantar

Jag hade ingen bild på min halsduk, så du får titta på de fina vantarna jag fick av vännen Irene.

Det blir ingen helg i Himlen för min del. Jag ska, som sagt, ägna mig åt planering. Och tugga lite piller, försöka kurera mig över lördag och söndag. Nästa vecka innebär en del… fart och fläkt. Fart och fläkt ska det visst bli om man får tro väderprognoserna. Bäst att ställa undan lösa prylar som ballemöbler** så de inte blåser omkring när vi har Alexander över oss… (Hur jag nu ska orka det, jag som är så sjuk… <== ironi)

I övrigt har jag uppfunnit en träningspenna. Knappen man trycker av och på med är trasig och varje gång jag använder knappen sprätter jag iväg den. Det innebär att jag måste böja mig ner och kräla runt på köksgolvet för att leta efter eländet. Motion på låg nivå, alltså, men bra övningar mellan mina planeringsstunder.

Vem vet, jag kanske återkommer senare. Eller också inte. Oavsett vilket önskar jag DIG en go helg!


*Clark Kent = min lille bilman

**ballemöbler = balkongmöbler

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett ämne som de flesta har åsikter om.


 

Barnhand håller vuxenhandTiggarna. Vi ser dem över-allt, vanligen utanför affärer. Där sitter de, ofta insvepta i sjalar och halsdukar. En pappersmugg med några mynt i som de sträcker fram mot oss när vi passerar. Ibland säger de ”please!”, ibland ”please money!” eller ”en krona, tack så mycket”. De har brunbrända ansikten – de sitter ju utomhus hela dagarna. Insjunkna kinder, lindrigt rena… Kanske en lukt runt omkring sig. Kvinnorna är i majoritet. Och detta är Ett Problem i Sverige 2014.

Många av oss har åsikter om tiggarna. Somliga tror att det är organiserade ligor som ligger bakom, andra anser att det är människor som inte vill jobba och som bara sitter och försöker sno åt sig pengar dagarna i ända. En del hävdar med bestämdhet att tiggarna minsann har senaste modellen mobiltelefoner och åker Merca.

Sen finns det människor som inte tänker så mycket utan agerar. De skänker några mynt eller kanske nåt ät- eller drickbart. Eller sätter sig ner bredvid tiggaren och pratar en stund.

Jag tycker att det är ett problem med tiggarna. Men exakt vad är problemet? Jag måste verkligen rannsaka mig själv. Och då kommer jag fram till att tiggarna… skaver. De skaver så in i helskotta i min värld där jag har mat bordet och bordet står under det tak jag har över mitt huvud. Grundtryggheten skaver tiggarna emot. Jag får så svårt att ta in. Kan inte möta deras blickar. Pallar inte att se… eländet. För även om jag personligen lever i en oviss tillvaro har jag än så länge nånstans att bo, jag har mat i kylskåpet och jag har lite pengar på mitt konto. Ganska ordnade förhållanden.

Så problemet – eller en del av det, i alla fall – ligger hos mig. Betraktaren. Eller den som inte orkar betrakta. Den som blundar, den som inte vill se.

Fast självklart är problemet större än så. Vem i hela friden, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tro att tiggarna sitter där frivilligt? Vem kan i sin vildaste fantasi få till det att de sitter och tigger för att tjäna pengar så att de kan köpa skitfina mobiler och bilar? Tänk efter lite, om du har såna funderingar. För finns det nån som vill förnedra sig så till det yttersta att den tigger för sitt uppehälle av andra människor?

Händer ovanpå varandraJa, tiggarna är ett problem. En del av problemet ligger hos mig och alla som ser på. Men problemet måste lösas av dem som har makten att förändra. Vi kan inte låta människor ha det på det här viset. Vi måste göra nånting. Vi måste förändra oss och samhället så att även den som tigger får ett drägligt liv. För detta liv tiggarna lever idag är förnedrande.

Jag tror inte att det hjälper att vi skänker några guldpengar i deras pappersmuggar. Det måste till andra insatser. Men vilka? Har du några tankar och idéer om detta? Skriv gärna några rader i en kommentar.

Rent rasistiska kommentarer publicerar jag emellertid inte. Sånt tar jag bestämt avstånd ifrån. Igår, till exempel, avföljde jag några stycken på Twitter som borde vara goda förebilder för de yngre generationerna, men som i mina ögon inte agerar eller uttalar sig på ett bra sätt. Alla har rätt till sin åsikt, men jag tänker varken följa eller understödja rasister och rasism.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön och jag for iväg till Stormarknaden för att glo lite. Sondera en viss studentklädselterräng – både för den blivande studentskan och oss själva. De senare känns som att

tänkte inte på de’…

Jag som är så totalt ointresserad av kläder har inte haft en tanke på att jag själv kanske måste ska skapligt klädd ut den 1 juni. Anna hade tänkt LITE GRANN. Fet och ful och fattig gör att alternativen krymper, så att säga…

MEN… inte gör det saken bättre att alla kläder nu för tiden är… ursäkta mig, men… SÅ J***A FULA! Jag vill inte gå i tantblommig klänning eller nån sorts byxdress i orange visserligen, men med tigerränder på. Eller illgula shorts (gult är ju, som bekant, fult) eller en jacka med tygflärpar på som ser ut som en soffkudde. Nej, nej, nej! Alla kläder jag såg var så gräsligt fula att jag inte ens orkade fota dem och lägga ut skiten dem här till allmän beskådan!

Gissningsvis blir det ”tränkabralla” och t-shirt. Håll till godo med gammal bild!


Titta så sniggt! NOT!

                                                                                                                                                     Besöket slutade nästan med en urladdning fnitter på Åhléns. Att prova solbrillor kan verkligen vara underhållande! Jag är tämligen utmattad efter besöket som rundades av med en shoppingtur – ja, dagens enda shopping! – på ICA Kvantum . HU och FY för den lede! Där inne blir man aldrig på bra humör när man hasar runt.

En annan sak som slog mig idag, förutom att alla kläder är fula, är hur personalen i olika klädaffärer beter sig. En del hejar lågmält, andra SKRIKER sin hälsning och en tredje sort pratar bara sinsemellan, typ

vadå kunder? Kom inte här och stör oss när vi ventilerar viktiga saker som schemafrågor.

Varför kan klädaffärspersonal inte vara LAGOM??? Jag vill inte ha nån som SLÄNGER sig på mig, men jag vill veta att man har observerat att jag befinner mig i butiken och att jag kan tänkas vilja handla nåt samt att man står till tjänst så snart jag andas ett önskemål om det. Typ. Ja just det! Jag glömde ytterligare en sort: de självfixerade. Som till exempel han med halsduk runt halsen i en affär. Han gick och åmade sig och kråmade sig framför varje spegel. Allt medan jag undrade om han dolde sugmärken på halsen eller var förkyld. (Min pappa brukade knyta sin lilla barnhalsduk runt halsen när han var förkyld…)

Och nu till nånting helt annat!..

Verkligheten kan, som bekant, vara ganska ful, inte bara kläder. Nu pratar jag allvarsord. Maria Engelwinge har skrivit en bok med aktuella och tuffa ämnen, såsom övergrepp. Den ser jag fram emot att läsa! Maria har nämligen varit vänlig nog att lova skicka den till mig. Så snart jag har läst den kommer en recension! Under tiden föreslår jag att du läser hennes blogg – länk vid namnet – eller Nillans blogg där hon gästbloggar idag den 2 maj. Och förhoppningsvis gästbloggar hon även här hos mig om ett par veckor.

Read Full Post »

Senila damen aka Tofflan glömde som vanligt diverse saker när det handlades i eftermiddags. Därför blev det en tur på kvällskvisten med Fästmön över till Tokerian i rondellen. Och det blev ett händelserikt besök!!! Det gick absolut INTE att låta bli att anteckna följande kufiskt:

  • redan på väg till affären i fråga observerades en person som gjorde allt för att slippa mötas och hälsa (ja, jag kan ju BITAS!)
  • vid korvarna (lämpligt, notera färgen strax…) siktades första gången en kvinnovarelse i högt uppdragna bruna mjukisbrax. Anna gissade att hon kom från Alunda – fråga mig inte varför…
  • en kvartett som alla såg mystiska ut toppades emellertid av den medlem som bar en skrikig blå mössa med tillhörande halsduk
  • på tal om mössor… En grå sak med ful, upprättstående och röd liten boll vippade omkring bland konserverna


Typisk interiörbild från Willys! I en pappersbehållare saluförs fruktdryck, men behållaren innehåller även påskfjädrar i olika kulörer samt tandpetare. Man undrar vad de tre har gemensamt…

                                                                                                                                                         

  • en kvick liten man rusade runt bland frysdiskarna iförd en diskret grå jacka men kepsskärmen onsyggt uppvikt. Dessutom hade han plutläpp!
  • en blondin med jättenäsa gick omkring bland disksakerna och påminde om Beiga Mannen
  • en mörkhårig kvinnovarelse med mopsansikte noterades vid kassorna


En rolig bok om en krabba hittades i fyndlådan.

                                                                                                                                                           

  • i kassan blängde en näsapa på mig under mörk lugg
  • en pappa med urjobbig röst hördes under hela vår vistelse i affären (JOBBIGT!)


Med anledning av en mini-diskussion i söndags med Jerry om det heter ostbågar eller ostkrokar fotades dessa. Påsarna innehåller gigantiska majskrokar, utan salt. Kan det smaka nåt???

                                                                                                                                                              

  • vid panten observerades en karl med svart mössa och grymt underbett
  • Anna såg en tonårsjänta med turkosa mjukisbrax! Tur att jag INTE såg henne, turkos är ju ingen färg!
  • en Söt Pojke hälsade på Tant Tofflan utanför affären. Äntligen nån som har lite hyfs! 😛

Read Full Post »