Inte sex år till

Ett sorgset inlägg.

---

 

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagslat..?

Vi fick tillbaka kylan här igår. När vi träffade tjejerna var det runt två minusgrader, senare på kvällen nästan sju. Tur att vi hade god mat och gott vin som värmde oss! Jag trodde inte att jag skulle orka laga mat efter den lilla shoppingturen, men se det gjorde jag visst! Det är bara att bita ihop och försöka. Fästmön är ju dessutom så snäll och tar disken i nio och ett halvt fall av tio. Hon vet att om det är nåt jag hatar mer än matlagning så är det diskning!

Det ser ut som gröt, men det är en snöhög med grus som ligger på garagets baksida.

Det blev, förutom Stjärnorna på Slottet igår, också en titt och lite sing-along till Mamma Mia. Både Anna och jag har sett filmen förut, men jag tycker att den är lite rolig. Och så är det kul att sjunga med – fasen, så texterna sitter! Hade sms-kontakt med FEM och hon kollade – och gol! – hon också. Faktum är att jag har filmen på DVD, jag köpte den till en jul när mamma skulle komma hit. Det är ju en sån där musikalfilm som passar alla, i alla åldrar, som känner till ABBA. Sen blir jag fruktansvärt irriterad på att folk som uppenbarligen avskyr filmen sitter och glor på den. Det är ju liksom bara att byta kanal i stället för att sitta och klaga och, ännu värre, skriva en massa löjliga tweets. Skriv en recension på din blogg i stället om du har nån. Då kan vem som helst SOM VILL läsa. Bloggläsning är, som bekant, frivilligt – även om vissa inte har förstått det utan beter sig tvångsmässigt.

I morse var Anna uppe med tuppen och jag var väl uppe med hönan, dårå, en halvtimme senare, för att skjutsa henne till jobbet. Rätt trötta var vi båda två, även om vi gick och la oss tidigare än vanligt igår kväll. Jaa, jag var så trött att jag somnade om. Och sov ända till halv tio… Irriterande, för jag hade tänkt göra lite här hemma medan Anna jobbar. Dessutom vill jag läsa ut min bok på gång som börjar gå mot sitt slut nu. Men det blir väl bara dusch och en tur till soprummet. För nu är det Nån som har fyllt på alla soppåsar igen.

Idag händer inget särskilt, vad jag vet. I kväll går den sista delen av den finlandssvenska Inget ljus i tunneln klockan 22.25 i kväll på SvT2. Den vill jag se om vi orkar hålla oss uppe – den går ganska sent.

Anna slutar jobba klockan 14 och jag måste komma på nån middagsmat som jag kan inhandla på vägen. Lottot ska också lämnas in och min Trissvinst ska bytas mot två nya lotter. Men att komma på mat, och dessutom klara av att laga till till den, är inte min starka sida. Kanske föreslår jag ett restaurangbesök? Vi har en riktigt fin restaurang ganska nära där jag bor. Nära, om man är frisk och pigg; ganska långt att gå om man är sjuk och klen. Men jag skulle gärna vilja försöka…

I skrivande stund känner jag mig rätt OK förutom magen, som värker. Jag tror att det är tarmarna som fortfarande är lite omtumlande av allt. Särskilt av att jag äter mer normalt nu. Men inte ett kilo av de tio jag gick ner har jag gått upp – än så länge! Jag vägde mig alldeles nyss. Fast jag skulle behöva gå ner lite till och om bara min dumma häl slutade göra ont skulle jag kunna försöka mig på lite fler promenader. En promenad till en restaurang i kväll, kanske..? Är jag söndagslat, eller..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget ljus i tunneln

Finska deckare hör inte till vanligheterna på svensk TV. Men i kväll visades i alla fall en finlandssvensk dito. Miljön: Åbo. Titeln: Inget ljus i tunneln. Fästmön och jag släppte Wordfeud- och Quizkampenmatcherna för ett ögonblick för att titta på denna första del av två.

Inget ljus i tunneln, bara ett lik. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

En ung flicka hittas mördad i en tunnel i Åbo. Hon är strypt med ett hundkoppel och det finns spår av våldtäkt. Flickan bodde ihop med sin äldre syster, på hemlig adress. Skälet är inte svårt att förstå när vi tittare får se föräldrarna. Polisen Vera Gröhn och hennes kollegor hittar flera misstänkta. Men vem är egentligen den skyldige?

Det här är spännande och det handlar om brott som alltid sker – mord, våldtäkt, våld i hemmet etc. Jag tycker att den här serien, i två delar, baserad på Marianne Peltomaas första kriminalroman om Vera Gröhn, är riktigt bra. Synd bara att den inte är textad, för när framför allt ungdomarna pratar är det väldigt svårt för rikssvenska öron att höra vad som sägs.

Högt betyg, men grötig finlandssvenska utan text drar det en toffla.

Livet är kort.

Read Full Post »