Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged apfelstrudel, äldsta bonusdottern, åka hem, barnbarn, barr, Barry Gröngöling, billig härkomst, bli av med, dålig humor, dokument, dotter, duns, entré, envis, författa, förhatligt T, förnamn, felanmälningar, Finudslåda, fiskgryta, frivillig, fungerar inte, glass, gransäck, grädde, hallon, hjärncell, hus, hushållssysslor, jobb, jobba, juklapp, julavmöblng, julgranskula, julgransplundring, kaffe, karamell, klippa, kola, kompetenta händer, konstruera, korta stunder, krypa ner i sängen, kycklinggryta, läsa, långhårig, ledighet, lekamlig och andlig spis, lunch, mamma, middag, nätshopping, onsdag, packa, parkett, passerkort, sömn, sötsug, shoppingtur, skrämmas, slappa, Slottsträdgård, smällkaramell, snäll, sockerbit, soffa, somna, spika, stordåd, tacka, tänka på, toalett, tomtar, totalpris, Troll, tvätta, tyst, tystnad, uppochnervända världen, vägra, växa som ogräs, växt, yngsta bonusdottern on 04 januari 2016|
5 Comments »
Ett uppochnervänt inlägg.
Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.
Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.
På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…
Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?
Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.
Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.
När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.
Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Personligt, tagged asfalt, avslutning, åkt en sväng, bakruta, barn, bil, bilkörning, bindmedel, bli av med, bra däck, dam i solhatt, en decimeter bakom, extrem kyla, fel fil, halka, håll avstånd, hårsmån, instruktion för rondellkörning, kör försiktigt, Kör försiktigt! Barn ombord., köra försiktigt, körkort, klistermärke, lastbil, liten röd bil, mönsterdjup, med livet i behåll, Nackapolisen, nya vägar, omkörning, på ren svenska, pricken över illa, rätt lufttryck, råtta, regn, rondell, snorhalt, sprickor, torr, trafik, trafikgalning, trafikvärsting, Trafikverket, varning för halka, vägarbete, värme on 02 juli 2015|
2 Comments »
Ett trafikinlägg.
Jag har varit ute och åkt en sväng. Konstigt nog sitter jag här med livet i behåll. Dagens trafikvärsting var en dam i solhatt (!) som rattade en röd liten bil med klistermärke med denna text i bakrutan:
Kör försiktigt! Barn ombord.
Damen i fråga körde nämligen allt annat än försiktigt, trots att hon försökte lura i andra att hon gjorde det via klistermärket. Men om märket ifråga var riktat mot hennes medtrafikanter måste det ha varit ironiskt menat. Först körde hon in mitt framför Clark Kents nos* i en rondell som han och jag redan var inne i. Sen la hon sig en decimeter bakom lastbilen framför. Till sist blev jag av med henne – fast avslutningen var som pricken över i:et i
illa
vad gäller hennes bilkörning: hon la sig i fel fil men lyckades köra om framförvarande lastbil med en hårsmån till godo. Ja jisses… Stackars barnen ombord, säger jag bara…
Men det finns annat på vägarna än trafikgalningar. Idag går Trafikverket ut och varnar för halka – mitt i heta sommaren! Skälet är förstås asfalten som våra vägar är belagda med. I den finns nämligen ett bindmedel som ska klara extrem kyla, men också värme. Problemet är att bindmedlet kan komma upp till ytan väldigt snabbt när det plötsligt blir varmt och då blir det på ren svenska snorhalt. Nya vägar och vägar där det pågår vägarbeten är särskilt utsatta. Kommer det sen regn på vägar som har varit torra länge kan det bli halt igen.
Därför är det viktigt att…
- hålla avstånd
- ha bra däck (kolla mönsterdjup och att du inte har sprickor!)
- ha rätt lufttryck i däcken
- köra försiktigt
Hur svårt kan det vara om man har körkort???
Jag repeterar även Nackapolisens instruktion om rondellkörning:
Ja, hur svårt kan det va..?
*Clark Kents nos = min lille bilmans front
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged amerikansk, arbeta, arbetsgivare, arbetskamrater, arbetsuppgifter, Auschwitz, överleva, översätta, blandad publik, bli av med, blogga, Bodyparts, brittisk, elda upp, engelska, Facebook, färre, för lat, Förintelsens minnesdag, förstå, gå bort, hög ålder, homosexuell, i verkliga livet, In Real Life, inget jobb, Instagram, internet, IRL, judar, kommunister, krasch, lågt stående människosorter, nassar, Röda armén, rekommendera, romer, rubriker, sällskap, söka jobb, skriva, sociala medier, svart, svenska, svenska språket, Sverige, terminologi, Twitter, umgås, uppmärksamma, utvecklingsstörd, värna om, vittne, yrkessfär, yrkestitel on 27 januari 2015|
6 Comments »
Ett förundrat inlägg.
Ett budskap?
Maj gadd! Rubrikerna skrek mot mig när jag läste tidningar på nätet i morse. Plötsligt är Twitter poppis igen. Folk är upprörda, ilskna. Man kan tro att det har utbrutit krig eller nåt, minst sagt. Men det handlar om att Fejan och Instagram låg nere från klockan 7.10 i morse. Och vad ska folk göra då??? Arbeta, kanske? Eller som jag, blogga. Det senare rekommenderas om man inte har nåt jobb eller nåt sällskap av arbetskamrater. Har man ingen blogg kan man ju alltid UMGÅS med nån människa I VERKLIGA LIVET. Det rekommenderar jag också varmt.
Notera för övrigt att jag skrev
I VERKLIGA LIVET.
Inte
IRL
eller
IN REAL LIFE.
Jag försöker värna om svenska språket, men det är svårt. (Inläggsserien Bodyparts finns på flera ställen, vänder sig till en språkligt sett blandad publik och har bilden i fokus, inte texten, därav den engelska titeln.) En rejäl svårighet är till exempel att förstå alla nya yrkestitlar i yrkessfären där jag söker jobb. Till och med vissa arbetsuppgifter är på engelska. Det gör mig lite trött. Är arbetsgivarna för lata för att översätta brittisk/amerikansk terminologi på svenska, eller vad? Det kanske är det så enkelt som att begreppen inte finns på svenska ens?
Människor behandlades som döda löv.
Idag är det, förutom den stora Facebook- och Instagram-kraschdagen, även Förintelsens minnesdag. Det tycker jag att vi hellre borde skriva om och uppmärksamma. Bara i Auschwitz dödades en miljon människor. De flesta var judar som fick sätta livet till, men även kommunister, utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra, enligt nassarna, lågt stående människosorter, utrotades. Människor behandlades inte som människor – utan som döda löv man eldar upp för att bli av med.
Det är 70 år sen idag Röda armén nådde fram till Auschwitz. De människor som överlevde lägren börjar nu bli allt färre på grund av hög ålder. Men vi får aldrig glömma, trots att vittnena går bort! För det får inte hända igen.
Facebook och Instagram började fungera igen här i Sverige runt klockan 8.20, alltså efter ungefär en timme. De människor som förintades kommer aldrig tillbaka.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged acceptera, Annika Östberg, år, bli av med, frågetecken, gå vidare utan att se tillbaka, göra illa, göra ont, hämnd, katharsis, känna sig säker, kärlek, kropp, litteratur, ord, rening, Se ljuset i det svarta, själ, skriva, skuld, smärta, uppgörelse on 25 mars 2014|
Ett inlägg om skuld.
Det gör ont att skriva bok. Inte bara i kroppen utan också i själen. Det finns så många ord och frågetecken fortfarande. Och så är det här med skuld… Det går inte att komma ifrån den skuld jag känner i det hela, gentemot alla dem jag har gjort illa. Men också den skuld som jag än idag tycker ligger hos andra än mig själv.
Ja, det gör ont att skriva bok. Trots att åren har gått. Ingen bör känna sig säker, inte ens jag själv, för smärtan jag åsamkar. Men det är inte av hämnd. Det handlar om katharsis, på sätt och vis. En rening. En uppgörelse. Det är först när detta är gjort som jag kan gå vidare utan att se tillbaka. Bara vara den jag har blivit och acceptera det. Bli av med skulden gentemot dem jag älskar.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged allvar, barn, bli av med, drabbad, fiktiv, fläck, häxor, hjälpa, humor, inbunden, karlar, litteratur, Marianne Cederwall, nobelpris, rädda ur klorna, roligt, skog, spännande, Spinnsidan, underhållande, vård on 30 augusti 2013|
4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Det finns två mycket speciella, fiktiva damer som jag gillar skarpt: Hervor och Mirjam. Den tredje boken om dem, Spinnsidan, har enbart förstärkt mina känslor för dessa häxor. Marianne Cederwall skriver både spännande och roligt. Och 20 kronor i inbundet, ganska bra skick förutom en fläck var den helt klart värd!
Den tredje om Hervor och Mirjam, två riktiga häxor.
Som alltid blandar författaren allvar och humor. Den här gången handlar det bland annat om en liten pojke som häx… Hervor och Mirjam försöker hjälpa och rädda ur klorna på Tant Mamma. Dessutom hjälper de ett par karlar. För männen i den här boken är sannerligen i behov av hjälp! Värst drabbad av alla är Sylve som blir av med en hel skog!
Rolig, underhållande och spännande! Inget Nobelpris, men högt Toffelbetyg!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Puckon, Trams, tagged applådera, bädda rent, bil, bli av med, dammsuga, gamla ex, hänga tvätt, hiva, humor, julklapp, kökslampa, köksslampa, ljus, snäll mamma, tack, varde ljus!, vila öronen on 29 mars 2013|
6 Comments »
Inga köksslampor här, bara kökslampor! Tofflan sa
Varde ljus!
Köksslampa? Nä, kökslampa!
Och det vart det! Ljus, alltså.
Titta, ho lyser, lampa, döh!
Så skönt att bli av med sånt som tillhört gamla ex. Jag applåderar för varje grej som jag hivar. Och tackar min snälla mamma för förra årets julklapp!
Nu ska jag hänga tvätt! Och dammsuga bilen. Och bädda rent. Och vila öronen – när jag kan.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged arbete, åska, bandage, bli av med, bufférestaurang, coach, ensam, få, före detta arbetskamrat, gråta, inte knäckt, konstatera, livet är inte rättvist, lunch, möte, mitt emot, regn, ridå, rum, sakna, städa, stirra tomt, ta, ta för givet on 18 augusti 2011|
8 Comments »
I morse var jag på ett långt och bra avslutande möte med min bandagerade coach. Våra möten har gett mig mycket och jag kan bara konstatera att vi borde ha träffats redan för två år och åtta månader sen.
En tidig lunch på en bufférestaurang mitt i smeten i stan med en vän. Jag kan bara konstatera att en del bara tar, somliga bara får och några blir av med. Livet är inte rättvist, inte så ofta i alla fall. Men den före detta arbetskamrat som lunchade på samma restaurang och som stirrade tomt på oss när vi passerade, han har bara fått, han. Vi har suttit i rummen mitt emot varandra.
Det regnar och åskar. En bra eftermiddag för att städa, konstaterar jag.
Jag saknar. Jag saknar det jag en gång tog för givet och det jag aldrig mer tar för givet. Men jag är inte knäckt. Jag ska bara gråta en stund i min ensamhet.
Ridå!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 