Julafton 2014

Ett julaftnigt inlägg.

---

 

Det har varit en fin julafton, men jag är rätt slut i rutan nu. Vi är bara två här, fast det är ju ändå så att det ska kokas kaffe, fixas mat, grejas, pratas etc. Min röst är definitivt slut nu och jag hade hoppats få telefonera en stund med Fästmön, Tyvärr inte, dårå. Jag får inte ens fram krax. Extra trött blev jag mot slutet av kvällen när vi ägnade en timme åt att leta efter mammas mobil – varför hon nu plötsligt skulle ha den (hon använder den aldrig). Mamma pratar hela tiden och jag måste ju svara, så rösten tar slut ganska snart.

Vi brukar alltid se julfredens utlysande i Åbo på TV:n på julaftons förmiddag, men det var knappt att mamma hann med. Hon vimsade runt här och sen var det prat och sång genom den kvart programmet varade. Likaså under Kalle Anka skulle det pratas och sjungas. Så det är inte bara min röst som är slut utan även mina öron.

Nu vill jag ha till protokollet att jag älskar min mamma. Men det är jobbigt när jag inte mår så bra att orka med. Sen blir mamma lite sur också när jag får sms och så från vänner och familj. Det är liksom mamma som ska ha allt fokus under de veckor hon är här. Jag vägrar emellertid att stänga av mitt vanliga sociala liv och mitt andra familjeliv, fast mamma blir sur, det går inte att komma ifrån.

Julmaten blev god och lyckad och vi åt i lugn takt så att vi skulle kunna smaka allt. Jag drack mumma och Jämtländskt julöl till maten och en och annan östgötsk snaps slank ner också.

Julklapparna var alldeles för många och för dyrbara! Högst på min önskelista stod en batteridriven fotfil och tänk att mina bonusbarn hade köpt mig en sån! Av Anna fick jag en massa bra böcker liksom av Jerry och vännen FEM. Annas snälla mamma och L gav mig duschcreme, handkräm och lotion och så fick jag tvålar av både Anna och mamma. Ren lär jag bli! Vännen Sister of Pain hade sänt mig ett par underbart snigga orange tossor. De kommer väl till pass när det är så här kallt i lägenheten. Ja, vi har fått värme i elementen åt baksidan till, men elementen åt framsidan, det vill säga i köket och sovrummet, är fortfarande kalla. Vi har för övrigt fått snö och det är minusgrader ute.

Julhälsningarna har varit många under dan och ett julkort från Hortellskan och hennes K hade också hittat till postboxen. Jag visste inte att det var postutdelning idag. Roligt att få höra från min eritreanska hafti i Stockholm också.

Nu har jag krupit till sängs med min dator för att skriva dessa ord. Jag njuter också av att titta på den finaste julklappen som nu hänger i gardinstången i sovrummet – en underbart vacker Uppsalakula som måste ha kostat Anna en smärre förmögenhet. Det är så vacker!

I morgon förmiddag tänker jag göra en FEM (stanna i sängen och njuta av litteratur) och läsa riktigt länge. Hoppas kunna slå en pling till min älskling också. Det är inte klokt så jag längtar efter Anna!

Ett stort TACK till alla som har varit med och förgyllt min jul 2015 hittills. Särskilt tack till familjen för alla fina julklappar!

Här kommer några bilder från min julafton:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du också har haft en fin julafton och att du har fått en klapp, kyss, famntag eller ett handtag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjeliv och aktivitetsrapportering

Ett inlägg om barn och byråkrati.

---

 

Jag var ju faktiskt inte bara och goffade buffé igår. Det gjorde jag i ett par timmar. Sen for jag ut till Himlen för att hänga med familjens minsting, mest. Och sova över medan Fästmön var på galej i Stockholm. Det var väldigt märkligt, för jag sov över hos Anna och hon sov över hos mig. Ibland är det praktiskt att vara särbo, ibland inte.

Minstingen är tolv år och då kan man mycket. Men inte riktigt allt. Och så behöver man lite pushning och lite peppning med vissa saker – precis som vi alla gör. Elias hade värmt och ätit sin middag själv, så när jag hade svidat om till hemmaklädsel (mjukisbrax och t-shirt med hål i) gjorde vi engelskaläxan. Eller vi och och vi… Elias. Jag fick höra när han läste på engelska och det var nästan perfekt. Det vore bra om skolan tog dit nån engelsktalande så att barnen fick lära sig lite studsigare J:n och G:n, bara. Men det sa jag inget om för det gick så bra ändå. Ordförståelsen var det inget fel på. Det var nåt ord han inte hade hört förut. Men jag kan väl inte påstå att jag hade hört ordet

rush hour 

när jag gick i femman heller… Sen gjorde vi lite annat än läxor, både tillsammans och var för sig innan det var läggdags. Inget krångel då heller, inte ens i morse strax efter klockan sju när jag fick väcka en supertrött kille. Han klev upp så duktigt, käkade sin frulle, klädde sig, borstade tanden – hur lätt som helst. Nu när tonåren börjar närma sig hade jag förväntat mig tjurighet och gnäll. Det fanns inte antydan till sånt. Vilken fin kille!

Frostiga rutor i morse! Förresten, vill du ge mig skrivuppdrag kan du gå genom Blogvertiser – klicka på bilden! 

Det var minusgrader i Himlen i morse, så jag fick se till att Elias förutom tröja också tog jacka och vantar. Det hade han glömt igår och då hade han frusit. Innan jag stack ut till bilen hällde jag i mig lite kaffe, skvätte vatten på Annas törstande krukväxter och sparkade igång diskmaskinen. Yngsta bonusdottern fick en lapp där jag bad henne stänga av och plocka ur maskinen. Det hoppas och tror jag att hon gör.

Sen blev det säsongspremiär för skrapning av bilrutorna. Jag slipper det ganska ofta när det är kallt. Hemma har jag ju bilen i garage och behöver inte skrapa frost. Solen värmer nu och temperaturen har stigit till cirka tio grader i skuggan.

Resten av min förmiddag har jag ägnat åt att skriva och skicka in september månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det är sånt man måste göra, för annars straffas man genom att inte få nån ersättning. Men hur många jobb man måste söka för att få ersättning finns inte angett nånstans. Som arbetssökande kan man behandlas lite hur som helst, det är inte så noga. Godtycklighet tycks gälla. Inte för att jag tror att nån enda läser mina rapporter, men jag hade i alla fall sökt närmare 50 jobb i september. Och utfört ett antal andra jobbsökar-aktiviteter dessutom.

Medan min andra maskin med tvätt nu valsar runt ska jag sätta mig och söka oktober månads första jobb. Det är liksom bara att bita ihop och komma igen, ta nya tag i grottekvarnen. Belöningen blir en timme DVD-inspelning av gårdagens Djävulsdansen. Och så ska jag skjutsa hem en Anna som säkert är aptrött efter sen kväll igår och full fart idag på jobbet runt 16-tiden. Vidare har jag bestämt att en omtänksam vän ska få en blomma i veckan. Såna vänner ska man vårda.

Har DU ägnat dig åt familjeliv och byråkrati idag eller vad har DU gjort? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Visstidsanställning kan bryta mot EU-lag

Ett inlägg med fokus på arbete.

---

 

TCO:s chefsjurist Samuel Engblom skriver om visstidsanställningar i en debattartikel hos Dagens Nyheter. Idag har väldigt många svenskar visstidsanställningar, det vill säga jobb som är tidsbegränsade. Enligt debattartikeln har så många som en kvarts miljon människor i det här landet mycket korta anställningskontrakt. Dessutom har fler än 40 procent av de visstidsanställda anställningar som är kortare än en vecka. Ovanpå det finns det 65 000 människor som har varit anställda hos samma arbetsgivare i över fem år – på visstidskontrakt. TCO har anmält till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete eftersom förbundet anser att vi har lagar i det här landet som gör det lätt att missbruka upprepade visstidsanställningar.

Möjligheten för arbetsgivare att anställa människor på viss tid är en bra grej. Det handlar ju om att den som har en tillsvidareanställning (”fast” anställning) kanske behöver vara föräldralediga, för att ta ett konkret exempel. En visstidsanställning kan också vara ett sätt att testa om en person passar för en mer permanent anställning. Och för den enskilde kan ju en visstidsanställning vara en väg in till ett en mer varaktig tjänst.

Men… det finns också just ett antal men… eller som Samuel Engblom skriver i sin debattartikel…

[…] Samtidigt vet vi att tidsbegränsade anställningar kan skapa problem för individen. Ekonomisk osäkerhet gör det svårt att planera sitt liv och svårare att få lån eller bostad. Forskningen visar att visstidsanställda i högre utsträckning än tillsvidareanställda upplever koncentrationssvårigheter, oro och nervositet samt har lägre självskattad hälsa. […]

Idag finns det många arbetsgivare som utnyttjar den här möjligheten att anställa personer på viss tid på fel sätt. På ett fult sätt, skulle jag vilja säga. För varför tillsvidareanställer man till exempel inte de 65 000 personer som varit visstidsanställda hos en och samma arbetsgivare under så lång tid som fem år???

År 2007 ändrades lagen om anställningsskydd sina regler för tidsbegränsade anställningar. Reglerna blev enklare, vilket naturligtvis var bra. Men det som var mindre bra var ju förstås det faktum att arbetsgivare sen dess kan stapla visstidsanställningar på varandra – så att en person kan vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare år ut och år in. Detta som ju, enligt forskningen som hänvisas till i citatet ovan, skapar koncentrationssvårigheter, oro, nervositet och sämre hälsa… Förutom svårigheter att planera livet, få lån och få nånstans att bo.

TCO anmälde då alltså Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete (1999/70/EG). Kommission gav TCO rätt. År 2010 kom en formell underrättelse och förra året och i år kom yttranden. Regeringens argument håller inte, men inget händer, menar Samuel Engblom. Det spelar ingen roll vem som är arbetsmarknadsminister. Nu har regeringen på sig till den 22 juni att vidta åtgärder. Är det nån som tror att det sker? Vad blir påföljden om så inte sker?

Jag har haft olika visstidsanställningar sen 2011. Värst av alla arbetsgivare när det gäller korta, tidsbegränsade anställningar är staten och offentlig sektor. Det är rätt sjukt, egentligen…

Och tro mig, det är ingen dans på rosor att få sin redan osäkra anställning kanske förlängd en eller två månader, i bästa fall tre månader. Det går inte att planera särskilt långsiktigt det som vi alla kallar… livet. I längden är det att leva lite grann i helvetet, faktiskt. Om du inte tror mig, så prova får du se. Snart tre år sätter sina spår som aldrig går att ta bort i till exempel familjelivet.

Här kan du läsa Samuel Engbloms debattartikel i sin helhet!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Underbara dagar framför oss

Redan i det första kapitlet av Henrik Berggrens tegelsten Underbara dagar framför oss lär jag mig massor. Bland annat att släkten Palme nog var den som införde olycksfallsförsäkringar. Och dessutom var inblandad i införandet av 1900-talets första pensionssystem. Tack, Jerry, för en tung och fin julklapp!

En lärorik tegelsten.

Som jag så ofta skriver här är detta ingen politisk blogg. Men de allra flesta av oss som är födda på 1900-talet har ett förhållande till socialdemokratin. Några gillar den, andra avskyr den, en del ser vad den har åstadkommit, andra önskar att de där gråsossarna kunde förnya sig lite. Och så vidare.

Olof Palme var partiledare för Socialdemokraterna och även statsminister när han blev mördad för snart ganska precis 26 år sen. Samma år som Tjernobylolyckan inträffade – fast den olyckan skedde på min tjugofjärde födelsedag. De flesta av oss minns detta år som ett katastrofernas år. En svensk statsminister mördad på öppen gata i Stockholm… Den som var ung eller ung vuxen eller vuxen minns säkert än idag vad h*n gjorde i den stunden h*n fick veta att Sveriges statsminister hade blivit skjuten till döds.

Mycket på grund av Olof Palmes för tidiga död önskade jag mig den här boken. För jag ville lära mig och jag ville förstå varför den här mannen var både så hyllad såväl nationellt som internationellt och så hatad att han togs av daga. Jag hade en kort period i min ungdom som socialdemokrat. Att jag övergav den politiska övertygelsen handlade i mångt och mycket om Metropolen Byhålan och dess strikta indelning av befolkningen i sossar och icke-sossar. Den som var icke-sosse kunde gå och gömma sig. H*n kom ingen vart i samhället. Bara att dra. Men frågan var om denna rigiditet var Olof Palmes? Detta var ytterligare ett skäl till att jag ville läsa denna biografi över honom. För att förstå. För att få en ny(?) bild av Olof Palme och Socialdemokraterna. Detta parti, som har kantats av skandalaffärer och representerats av toknissar och lurendrejare de senaste åren.

Det är en fantastisk resa Henrik Berggren tar med läsaren på! Och det är ett fantastiskt yrkesliv han skildrar. Vi får också glimtar från familjelivet, men det är yrkespersonen Olof Palme som står i centrum. Henrik Berggren undviker inte att tala om skandalaffärer även i Olof Palmes karriär, men ibland känns det som om han endast snuddar lite vid dem. Var Olof Palme riktigt så oskyldig i vissa affärer? Samtidigt beskrivs också det ökande Palmehatet, det är rent förskräckligt att läsa om!

Jag hade tänkt dra av något på omdömet på grund av att jag tycker att Henrik Berggren på vissa ställen i boken är lite för snäll. Men det är ett otroligt gediget arbete som ligger bakom boken, med många timmars källstudier och intervjuer. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Lukrativ affärsidé: gummistövlar

Igår kväll fick jag äntligen hämta hit min älskade Fästmö. Hon var trött och slut efter en tuff vecka och en kväll på jobbet, så vi softade med öl och Pringles framför Tyst vittne. (Lite trist är det nu utan Sam Ryan, men i kväll gjorde den kvinnliga efterträdaren i serien entré som Nikki, som invaderar avdelningen med gamla ben…) Somliga låg under filten och lät som en gris. En gullegris, förstås!

 +
Fredagsgott. Ölen är större än chipsröret för att illustrera att jag drack två.

                                                                                                                                                                 Idag sov vi lite för länge, men det vi behövde vi båda två. Jag kastade mig in i duschen för idag hade jag Jedward-frisyr. Tyvärr fanns det inget varmvatten och eftersom min frilla var hemsk blev jag tvungen att tvätta håret i kallt vatten. Det gick det med, för till sluta vande jag mig vid det kalla, men frågan är om håret blev rent…

Jedward till vänster, Tofflan till höger? Närå, båda två ingår i Jedward, men min morgonfrisyr var som deras scenfrisyr… (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

 

                                                                                                                                                                Skjutsade Anna till jobbet där hon ska stanna ända till klockan 21. Nej, vi har inte mycket till familjeliv just nu, varken med eller utan barnen. 😦

Idag hade jag bestämt mig för att åka till Stormarknaden för att inhandla ett par gummistövlar. Du vet, ett par såna där vanliga gröna, höga. Storlek 42. Ja, jag lever på stor fot, jag.

Och nu kommer strax kopplingen till rubriken: Av Gränby centrums alla j***a affärer, alla de sjuhundrafyrtioelva de skryter om, finns det en (1) som sålde gummistövlar till vuxna – till hutlösa priser, förstås… Jag vägrar köpa ett par enkla gummistövlar för nästan 500 spänn…

Enligt planskisserna i affären ska där finnas åtminstone fyra skoaffärer och ett antal affärer som säljer fritidsprylar. Bara det att planskisserna inte stämmer med verkligheten utan visar affärer som har flyttat eller inte finns längre eller inte har öppnat än. Mycket tröttsamt! Så en lukrativ affärsidé för den som är lite på hugget är att sälja gummistövlar för vuxna. Det är svampsäsong ett tag till och vi är många som vill ut i skogen – eller kolla på kossor.

När man tittar på såna här är det bra med höga stövlar. Inte för att man tittar med stövlarna, men det kan vara ganska klafsigt runt omkring kossorna.

                                                                                                                                                                  Det enda jag handlade i detta oformliga köpcentrum som jag tycker sämre och sämre om var bröd, päron och skithuspapper – de två sistnämnda varorna hänger samman, naturligtvis.

Så det blev till att fara vidare och jag styrde kosan till Coop i Boländerna, det som en gång i tiden hette B&W och som hade Dennis på sina papperskassar – så länge har jag bott i Uppsala… (Ingen, eller i alla fall nästan ingen, som bor här är född här.)  Där hittade jag ett par exakt såna stövlar jag ville köpa, gröna och höga – till ett jättebra pris: jag betalade 99 kronor… Det var medlemspris. Den som inte är medlem får lägga till en hundring. (190 spänn är fortfarande ett bra pris.)

Ett par gröna och höga stövlar hittade jag på Coop i Boländerna.

                                                                                                                                                            Hemma igen och fortfarande inget varmvatten. Det är ju synd att grannarna inte pratar med mig, annars kunde jag ju fråga om det är samma för dem. Kan ju vara bra att veta om felet är allmänt eller bara hos mig… Nåja, jag tänker inte duscha en gång till idag utan nu väntar ballen* på att jag ska suga** den och packa in dess möblemang i en presenning. Det känns lite fel att göra det idag, denna underbart soliga höstdag, men ärligt talat sitter jag aldrig ute på ballen längre. Skälen till detta är att det antingen skriks och gapas runt omkring eller så är det nån äckelpotta som röker.

Så, dags att kavla upp ärmarna och göra lite nytta! När jag är klar ska jag förbereda dagens middag som blir lasagne. Passar bra att göra en ugnsform så kan Anna få med sig en matlåda i morgon när hon jobbar samma trista tider, 12 – 21.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen
**suga = dammsuga

Read Full Post »