Gränby köpstad: City Gross

Ett affärsprovande inlägg.

---

 

Hur många köpcentrum får det plats i Uppsala? Uppenbarligen många. Frågan är om de alla bär sig… När jag flyttade till Uppsala som 20-åring på stenåldern fanns OBS!, som senare blev Gränby centrum, och B&W, som senare blev… Coop Forum Uppsala Boländerna, tror jag, i alla fall när Coop i Gränby centrum las ner. Nu växer en ny stadsdel fram, Gränbystaden. Den ligger nära New Village, där jag bor. Och den har redan fått en egen köpstad…

Några av snabbmatställena i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

 

City Gross i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

Det började med en bensinmack och ett hamburgerställe, fortsatte med fler snabbmatställen (till exempel Chop chop) och en blomsteraffär och nu senast apotek, en leksaksaffär och en mataffär med fik. Tyvärr är en tvungen att åka bil dit. Annars hade det blivit en skön promenad för min del när alla måsten var avklarade här hemma och jag var nyduschad. Varken gångbana eller cykelbana finns emellertid, så jag körde ut Clark Kent* ur garaget och åkte några hundra meter. Med mig hade jag ett viktigt brev som jag skulle posta, men huvudsyftet med min lilla utflykt var att kolla in City Gross (ja, affären särskriver sitt namn, vilket ju är fasansfullt!).

City Gross var förvånansvärt välbesökt denna lördag. Vanligaste shopparna var helt klart barnfamiljer. En del barn fick springa omkring fritt. Tur att affären är ganska luftig. Jag hade lite svårt att hitta, men skälet till det är säkert att det ju var mitt premiärbesök. En del fynd gjorde jag på min väg genom affären. Det mesta kostade nånting och 95 öre, vilket irriterade mig ganska snart. Och som sagt, särskrivningar är fasansfulla. Inte ens butikens goda ostar slapp undan…

Dessert ost… Och alla kostar de nånting och 95 öre.

 

City Gross hade i alla fall bokrea.

City Gross är känt för sitt fina kött. Det har ju inte jag så mycket glädje av eftersom jag inte äter annat kött än kyckling och kalkon. Men när Lucille och jag besökte City Gross i en annan stadsdel i Uppsala noterade jag att där fanns en väldigt fin fiskdisk också. Tyvärr imponerade varken kött- eller fiskdisken i City Gross i Gränby köpstad på mig. Där var ett tämligen… magert utbud. Samma rätt magra utbud gäller som du ser även de särskrivna dessertostarna ovan.

Ska jag säga nåt bra om City Gross i Gränby köpstad är det kanske att de hade bokrea. Nu har väl årets bokrea egentligen inte börjat än, men det hade den på City Gross. Samtidigt var det inte många titlar som tilltalade mig och dessutom var det övervägande oriktiga böcker (böcker en lyssnar på) som såldes. Därför kunde jag behärska mig och avstå från att handla.

En kasse med varor följde med hem.

Men handlade jag nåt dårå? Jorå, en kasse med varor för 258 spänn följde med mig hem. Jag köpte en bit vardera av alla de fyra dessert ostarna (<== ironi) som fanns i butiken, ett trepack makrill till extrapris samt ett par saker som stod på handlingslappen. Fotcrèmen ställde jag däremot tillbaka, för en sån tub är mer än sju spänn billigare på Tokerian.

Det kan nog bli så att jag handlar på City Gross i Gränby köpstad igen. Fast det är enklare, billigare och närmare hos/till Tokerian och där tänker jag inte sluta handla. City Gross kan bli nån längre utflykt igen nån gång. Kanske när jag kan gå dit. För jag behöver definitivt inte ta bilen, eftersom jag inte lär storhandla där.

Och brevet, då? Tja, det finns faktiskt en gul brevlåda utanför City Gross. Men Snigel-Posten tömmer den bara på vardagar, så jag åkte till Tokerian och postade mitt brev.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På tur bland Mumin, prickiga blusar, randiga tischor, second hand och… vispar

Ett inlägg om en måndagsutflykt.

---

 

Idag var det perfekt väder för en tur ut på landet igen. Denna gång styrde vi kosan söderut, mot Örsundsbro. Huvudmålet var Iittalaoutleten där. Och med mig i bilen hade jag Fästmön. Hon Anna, du vet. Fast frågan är vem av dem…

Stora Anna och Lilla Anna. Eller tvärtom… En av dem följde med på dagens utflykt.

Vi färdades cirka två mil och det är en alldeles lagom tur, tycker jag. Örsundsbro är litet och det är lätt att hitta till outleten. Den ligger i ett industriområde tillsammans med en inredningsaffär, en färghandel, folktandvården, en urhäftig second hand-affär med mera. Där var inte så många andra kunder när vi anlände, men antalet utökades snabbt. En nyanställd personal var übertrevlig, annars var där inget att klaga på. Fina grejor att se på, mest porslin och glas och väldigt mycket Mumintroll. Kastruller och pannor, köksredskap och dito till trädgården fanns också. Vissa prylar såldes som sekunda varor för väldigt bra priser, andra var reade och några var definitivt inte rea. Som den där supervackra, röda skålen som kostade 745 kronor… Den fick naturligtvis stå kvar i affären! Den enda som fick följa med mig hem var Lilla My, på en liten rosa ask som jag inte kunde motstå. Lilla My är ju min favorit för hon är alltid arg.

Intill outleten finns en kläd- och inredningsaffär som heter Var Dags Rum. Ja, den namnet avstavas så fruktansvärt. Kvinnan som arbetade där pratade högt i telefonen hela tiden, men medan Anna var och pudrade näsan passade jag på att prata lite med kvinnan. Hon var väldigt trevlig! Till sist messade Anna och undrade var jag höll hus…

Här är några bilder på lite prylar vi såg på Iittala outlet och Var Dags Rum:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en glasspaus och efter att ha observerat ett litet drama där en pojke bestämt hävdade att han var svettig i rumpan och INTE hade kissat på sig traskade vi in på områdets second hand-affär, My Corner Second Hand. Där fanns väldigt många fina prylar. Bland annat noterade vi en hel del Upsala-Ekeby, massor av fina gamla plåtburkar och två underbara, gröna fåtöljer (1 200 kronor för båda). Allt fick tyvärr vara kvar i affären, men hit åker jag gärna igen när jag har pengar!!! Annars var jag nog rätt pinsam, för jag började tipsa ägarinnan om hur hon skulle sköta sin marknadsföring… Fast hon blev inte arg utan lät faktiskt lite tacksam.

Här är några bilder på en del prylar hos My Corner Second Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så blev vi förstås fikasugna. Inte hade vi nån lust att åka hem, för vädret var hyfsat och det var trevligt att vara på tur. Därför stannade vi vid… ICA Maxi i Stenhagen. Där finns nämligen ett bra fik. Fast först beundrade vi en gammal fin Volvo duett på parkeringen. Efter kaffe och Vasaloppsbulle för min del hoppade vi in på ICA för att köpa nåt till middag. Och så blev det en present till mamma och en pocketbok till mig. Vem kan stå emot när en sprajtans ny pocket bara kostar 49 kronor på sommarrea? Vidare tittade vi på trosor med rosor, upptäckte ett fruktansvärt stavfel och såg en visp som skulle passa en viss man på Morgonen. Men inget sånt köptes. Vi for hem till New Village, jag med värkande fötter och en höft. Det är hög tid för mig att banta, vilket jag inte vill.

Här är några bilder från vår tur på ICA Maxi Stenhagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det tisdag och Anna är ledig även då. Vår eftermiddag ska ägnas åt storhandling, eftersom Anna blir mamma på heltid igen på fredag. Vi tänker testa stans andra ICA Maxi i morgon, det i Gnistarondellen. Ingen av oss har varit där, så antingen går det bra eller så blir jag lika galen som jag blir på Kvantum. Den som överlever får se…

Vad har DU haft för dig idag och vad händer hos DIG i morgon??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är en djungel…

Ett snårigt inlägg.

---

 

En djungel i mina köksfönster.

Å, vad jag är spänd inför måndagens övning! Det ser väldigt lovande ut alltihop och uppdraget är både spännande och välbetalt. Jag skulle verkligen behöva det efter dessa månader med nålpengar. Och jag behöver göra nåt vettigt om dagarna medan jag väntar på vad som händer med ett visst manus (det kan ta upp till tre månader…). Dessutom behöver jag ut ur hemmets djungel och träffa folk – varje dag. Höra till, socialprata, du vet. Det enda som känns jobbigt är resorna, eftersom de kommer att ta mycket av min fritid i anspråk. Samtidigt får jag försöka ägna restiden åt att läsa, skriva eller sova – för jag tänker inte köra bil.

Men jag är inte där än. Efter en första telefonintervju blir det en personlig intervju på måndag. Jag hade sån tur att I är ledig den dan och vi ska träffas efteråt på ett fik i närheten. Ett riktigt kanonbra fik, enligt I. Och eftersom jag slapp betala tåg- och t-banebiljetterna kan jag ju lägga en slant på en kopp kaffe med nåt till.

I morgon eftermiddag ska jag också träffa en kompis och fika, men det blir här hemma. A och jag ska stråla samman på Tokerian och sen går vi över till mig och dricker Lindvalls kaffe. INTE Arvid Nordquists magvärksframkallande! Jag känner hur jag redan i förväg mår gott av alla dessa möten. Hur jag liksom forcerar djungeln av ovilja och rädsla och tittar ut. Nyfiket.

Morgonens tidiga timmar idag har jag ägnat åt jobbsökeri och inläsning inför intervjun. Och så har jag kollat lite vad det kostar att pendla. Billigt är det inte och det är allt annat än pålitligt att åka tåg, men jag har inget val. Jag lär i vart fall ha råd att pendla om jag får en lön, trots att pendelkostnaden ligger på runt 3 000 kronor i månaden. En å andra sidan rätt skrämmande hög summa bara för att få åka och jobba… Meeeen… återigen: jag är inte där än.

Idag ska jag fortsätta min städning. Det blev lite si och så med den igår, eftersom större delen av dan gick åt till att ordna biljetter. Hade jag vetat att det skulle ta så lång tid hade jag nog skippat det. Tvättar gör jag också. Det är nån som har fyllt tvättkorgen IGEN. För att inte tala om soppåsarna… Jag måste gå till soprummet, men en tur ut i regnet lockar inte just nu. Men jag måste vidare till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen idag – bröd till soppan eller potatisklyftor till kycklingburgaren??? Jag har inte bestämt mig än.

Hum hum, bilden är inte helt sann. Jag har kläder på mig, en högre stol och bruna sandaler på fötterna.

När jag ändå har suttit här vid datorn har jag också passat på att kolla lite bredbandsleverantörer och -priser. Det verkar som om de flesta som har svarat på veckans fråga i Tofflan undrar…. – se högerspalten! – har bredband från Telia eller Bredbandsbolaget. Det senare har ju jag också. Men Telia har bättre priser! Och att Bredbandsbolaget är dyrare, har längre URL:er och inte funkar med min webbläsare gör mig ju inte precis mer positivt inställd…………..

Men även det där med bredband är en djungel och jag ska kika vidare medan tvättmaskinen gör sitt. Sen blir det tvätthängning och rengöring av badrum och duschrum/toa.

Vad händer hos DIG idag??? Har du också en djungel hemma? Skriv några rader i en kommentar om du har lust att berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mer spänning!

Ytterligare ett spännande inlägg.

---

 

En sommarsöndag när det regnar är det livat och glatt i Metropolen Byhålan – NOT! Det mesta är stängt, inte ett fik öppet. Tur att det kanske finns en och annan pub som serverar kaffe eftersom jag ska träffa FEM senare!

Mamma och jag shoppade lite och så blev det en åktur runt stan. Det tar ungefär fem minuter. Men inte idag! Idag hände nåt spännande som tog tid: det var broöppning!

Broöppning över kanalen i centrala stan.

Tjolahopp, bäjb!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En födelsedag i Östergyllen

Ett fyller-inlägg.

---

 

Idag fyller min lilla mamma 19 79 år. I vissa avseenden är hon mycket yngre än jag, för jag känner mig som 100 ibland. För tillfället gör axlarna ont (mammas nya rollator i och ur bilen), ryggen (neråt som vanligt) och ena foten (hälsporre). Men jag känner mig rätt frisk ändå. Och jag är inte direkt min sjukdom (för jag har ingen diagnos).

Vi har varit ute sen lunchtid. Först ett ärende här i stan, sen for vi till Vadstena där det är lättare att både parkera och promenera. Och så fick jag köra bil över Bron TVÅ gånger! Det är så häftigt, för den går ju över vattnet. Hela 600 meter lång är den. Där skulle jag kunna åka fram och tillbaka många gånger. Än så länge är det gratis, men nästa år ska det visst kosta en femma att passera. Dumt, tycker jag.

Mamma ville helst gå i affärer. Det ville inte jag. En kompromiss blev det. Mamma köpte sig ett par skor, men det blev inte några röda sandaler i år! (Vet inte hur många såna par hon har…)

Vi blev rekommenderade ett urmysigt fik på en liten tvärgata. På La Bocata tog vi en rejäl födelsedagsfika med bulle och kaka. Ingen av oss ville ha bakelse. Vi satt på baksidan i en trädgård. Mamma kom i samspråk med två trevliga damer. Jag passade på att fota lite blommor, himlen och ett häftigt, gult träd. Mamma ville köpa med kakor hem, men jag var rädd att de skulle krossas under våra promenader. Därför blev det bara en påse skorpor som hamnade i rollatorkorgen.

Vi gick runt i Vadstena och tittade på slottet från utsidan. Jag kom ihåg en gång när pappa och jag var på en visning där. En av dem som gick på visningen var så himla lik miss Piggy i Mupparna och pappa och jag flamsade och höll på att skämma ut oss totalt. Idag nöjde mamma och jag oss med att betrakta slottet från utsidan. Vi rundade det och belöningen blev var sin glass.

Sen gick vi tillbaka till bilen uppför gågatan. Vadstena är väldigt fint och där finns massor att titta på av kulturellt värde – såsom slott, kloster, Mårten Skinnares hus, psykiatrimuseum och annat. Rekommenderas!

Vi tog en tur i Varamon när vi hade kommit hem. Vägen dit är helt nygjord och en del av den är faktiskt den gamla skogsstig som vi cyklade på under yngre stenåldern när vi skulle åka och bada. Det var en väldigt märklig känsla.

En skön dag med mycket sol och massor av frisk luft gav oss säkert D-vitamin för flera månader. Det riktigt hettar i ansiktet… Middagen intogs på kvällen i blåsten på mammas balle*. Det var gott, men maten blev snabbt kall. Ett gratulationssamtal under middagen hjälpte också till att göra maten svalare.

Jag hoppas och tror att mamma var nöjd med sin födelsedag, sina paket, kort och telefonsamtal. Men jag vet inte…

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klämdagens dag?

Ett klämdags-inlägg.

---

 

Läste på Twitter på förmiddagen att någon undrade vilken dag vi firar idag. Skälet till att personen undrade var att det verkar vara så tomt på våra arbetsplatser. Så nån lustigkurre svarade:

Klämdagens dag?

Min arbetsplats. Här är väldigt lugnt idag…

I Kexfabriken (eller Besticklådan), där jag jobbar ett tag till, har vi begränsade öppettider idag. Men vi ska jobba som vanligt – annars får vi ansöka om semester eller komp. Jag var lite orolig att jag skulle få larma av och på i morse när jag anlände. Hade tur och slank in med postkillen. Och ett par själar förutom jag själv har sen dess dykt upp för att arbeta idag. Fast det är väääldigt lugnt.

Jag har städat lite på webbplatsens startsida, läst, besvarat och skrivit några mejl, tagit ett och annat telefonsamtal, planerat inför nästa vecka. Nu har jag en stund över och ägnar därför min RAST åt att skriva några rader samtidigt som jag tar en cappuccino vid datorn.

Solen lyser från en härligt blå himmel. Men det är betydligt kyligare, bara några grader varmt. Senare idag ska det bli sämre väder igen, hörde jag på bilradion i morse, och det ska komma nederbörd.

Innan jag lämnar orten jag arbetar på ska jag ha lunchat med en ny bekantskap. Inte vet jag hur det kom sig, men jag lyckades bjuda hem mig själv till personen ifråga på te och nybakade scones. Inte alls likt mig att vara så framfusig. Och jag brukar inte gå hem till människor den första gången jag träffar dem. Idag är det lite av praktiska skäl. Ett är att så många fik verkar fira Klämdagens dag, ett annat är att sconesbagaren bor på fem minuters gångavstånd från jobbet. Det blir perfa att få smaska i sig nåt gott och näringsrikt innan jag åker hem och fortsätter städa och stryka. Hade en tanke att jag skulle försöka ge mig på ballen* – det vill säga städa av där ute, rulla ut mattan, ställa upp möblerna etc. Men om vädret blir sämre skrinlägger jag den planen.

I afton blir det sen lugna puckar för min del. Även om jag inte gnäller så mycket här på bloggen har jag fortfarande ganska ont i ryggen. Jag försöker ta det försiktigt och när jag jobbar går jag ibland små inspektionsrundor på våningsplanet. Att stå och jobba funkar inte. Då gör det ont inte bara i ryggen utan i högerfoten, där en hälsporre gör idoga försök att påminna sig. Men i kväll fäller jag ner mig i min fåtölj och glor och lyssnar på lite schlager först, deckare sen. Jag har visst missat en del av båda under tiden jag var sjuk. Och förra fredagen var jag ju så extra dålig med inte bara ryggont utan magvärk och feber. Jag trodde inte att jag skulle kunna åka och jobba i måndags. Men det gick.

Fästmön är i skrivande stund på väg till ett viktigt möte. Jag hoppas förstås att det går bra för alla inblandade. Ut till Himlen i Förorten tänker jag mig under morgondagen för att stanna till söndag. På söndag kväll ska jag ladda för introduktionen av personen som ska ta över det jag har jobbat med från och med måndag. Själv stannar jag kvar på samma arbetsplats ett par månader till, men gör lite andra saker. Ungefär.

Vad gör du idag??? Firar du Klämdagens dag eller jobbar du??? Skriv gärna några rader och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Loppis-lördag och Mina sidor

Ett inlägg om min lördag.

Det har nog inte varit nån jätterolig lördag för Fästmön. Dels fick hon ta hand om ett nervknippe i morse, dels har jag suttit mycket i såväl telefonkö som vid datorn. Men tack vare vänliga Ingmari ringde jag AF Kundtjänst och fick reda ut saker och ting lite grann. Inte helt, men jag fattar inte allt. Det var väldigt lång telefonkö när jag först ringde, typ trekvarts väntetid, så vi gjorde en lite loppis-utflykt på ett par timmar denna lördag för att skingra mina tankar. Dessutom behövde vi handla.

Hemma igen ringde jag på nytt AF kundtjänst. Väntetiden var nu bara cirka 25 minuter. Till sist kom jag fram och presenterade min fråga. Personen som svarade kunde inte svara på direkten utan blev tvungen att fråga nån kollega. Men till sist kom det fram att det inte fanns några sidor som var mina. Därför har jag nu ägnat ett par timmar sen vi kom hem med att, förutom sitta i telefonkön, också skapa ett Mina sidor-konto och lägga in uppgifter. Sen står det längst ner:

Skriva in dig vid AF.

Men… jag är väl redan inskriven, eller? Jag fattar ingenting, så den biten tog jag inte tag i. Tänk om man kunde få sån här information när man besöker Arbetsförnedringen i stället för irrelevant information?! TACK än en gång Ingmari, för att du gav mig ett konkret råd som i princip funkade! Fast nu är jag ju lite förvirrad när det gäller det där skriva in. Vadå skriva in..?

Vår loppis-lördag började hos Stadsmissionen. Där fanns det en hel del böcker att titta på. Kläderna var smart hängda i färger. Men lustiga saker fanns det förstås gott om också! Jag fyndade en inbunden bok för 20 kronor. Lustigt folk fanns det också. Lustigast av alla var nog Bill & Bull, som Anna fotade. (Det vill säga vi själva.)

Vi åkte förbi American Car Show och tänkte nästan glida in med Clark Kent* och musikspelaren på högsta volym. Den senare lirade nämligen en CD med hits från 1962. Men vi gjorde inte det utan fortsatte till Röda Korsets second hand-affär. Där fanns det också en del böcker, men inte lika mycket som hos Stadsmissionen. Lustigt folk fanns det gott om, liksom en och annan möbel som gärna hade fått följa med hem.

Vi letade upp ett fik på Coop Boländerna och slafsa i oss ett par kakor så att vi skull orka köpa sill. Inne på Coop irrade vi runt som två yra hönor. Som vanligt var alla varor omflyttade sen sist vi var där. Men ut kom vi med både sill och bananer. En och annan godsak till godisskålarna slank ner i varukorgen också. Det är ju lördag.

Innan vi lämnade byggnaden såg vi två personer som var tjockare än vi, så jag fick känna mig lite smal en halv minut eller så.

Här kan du se lite bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hade glömt…

Det är nog så att jag hade glömt att mamma bor väldigt nära sjön. Och där bor också måsar. Det ska vara kallt när jag sover och jag har sovit med öppen balledörr*. Måsarnas konserterande har helt enkelt hindrat sömnen. Jag vet att man vänjer sig efter ett tag, men jag hinner ju aldrig det numera förrän jag ska vidare igen.

Herren på täppan här. 

Idag är det lördag. Jag har sovit kanske fyra timmar i natt och det är för lite. Men så blir det ibland när man har ont. När jag vaknade kände jag av hälen också. Det var en missräkning eftersom den trots långkörning och en del promenerande kändes riktigt bra igår, som om den var på väg att läka.

Mamma sa igår att det ska bli regn och åska idag. Tråkigt väder att plantera i, men jag måste liksom göra fint på graven idag – i morgon åker vi. När jag har mamma i bilen kan vi inte åka i ett streck, utan måste stanna en eller två gånger. Därför tar resan längre tid och jag får nog räkna med att större delen av dan går åt till att åka. Då hinns ingen plantering.

Det är märkligt, mammas lägenhet är jättefin och jag trivs här, men pappa har aldrig varit här. Ändå känner jag hans närvaro den här gången. Han finns överallt – i fåtöljen, i vardagsrummet, vid köksbordet, på ballen**… Det är märkligt, men jag gissar att det är för att det är årsdagen på tisdag. Jag minns en sån dag för tre år sen när jag körde ensam härifrån och hem. Jag grinade hela vägen, i mer än tre timmar. Och hemma väntade nästa katastrof på Den Onda och Elaka, den som aldrig gör nåt gott för andra människor utan bara är avskyvärd, alternativt tråkig. Nej, viss uppmärksamhet kan man klara sig utan. Jag klarade mig igenom den gången, men jag lärde mig att bara lita på mig själv. Människor står i grunden nämligen alltid närmast sig själva. Det gör många av dem till vad vi uppfattar som svikare. I själva verket är dessa människor nog bara ärligare människor.

Förutom plantering ska jag följa med mamma till Ur & Penn. Där köpte hon en klocka för några veckor sen. En dag, när hon satt och pratade i telefonen, gick klockan bara sönder, den ramlade av handleden. Hon gick tillbaka med klockan och i affären sa de att mamma hade varit ovarsam med klockan. Det har jag mycket svårt att tro. Mamma är en gammal tant och ytterst försiktig med sina saker. Hur som helst, klockan hade gått sönder på så sätt att den inte gick att laga – vilket får mig att undra vad de säljer för skit, ärligt talat, i den affären. Och nu ska mamma få köpa en ny klocka till ett rabatterat pris. Det tycker affären är rimligt. Jag tycker att mamma ska få pengarna tillbaka om de inte kan laga klockan. Eller en ny, likadan klocka. Så nu ska jag följa med och se vad jag kan göra. Jag tycker inte att det är OK att behandla kunder hur som helst.

På Bokia ska jag sen sätta sprätt på ett presentkort jag fick till födelsedagen. Det räcker till en eller möjligen en och en halv bok, så kanske blir det två nya böcker som följer med mig hem. Jag har inte bestämt vilka än, men jag har ju en boklista. Möjligen blir det en tur ner till Bok-Anna i hamnen (jag kan inte förstå varför människan inte har nån hemsida!!!). Det beror lite på väder och vind och hur mycket mamma orkar gå. Vi måste förstås ta bilen upp till stan, trots att det bara tar två minuter att gå dit.

Gissar att vi rundar av dan med en fika nånstans, efter planteringen. Här finns ju några fina fik att välja bland… Och i afton ska jag bjuda mamma på födelsedagsmiddag. Det blir nog på vanliga restaurangen (varför har ställena i Metropolen Byhålan inga hemsidor?).

Vad ska du göra denna lördag i juli???

Livet är kort.

*balledörr = balkongdörr
** ballen = balkongen

Read Full Post »

Gravar och glass i Gamlis

Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.

Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.

                                                                                                                                                        Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.

Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.

                                                                                                                                                      Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!

Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!

                                                                                                                                                        Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.

Ett svart och snett gammalt träd.

                                                                                                                                                        Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.

Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.

                                                                                                                                                          Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉

Nej, Uppsala är inte platt…

                                                                                                                                                     Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..

En magisk plats.

                                                                                                                                                         En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…

Plötsligt var hälften borta!..

                                                                                                                                                       För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.

Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…

                                                                                                                                                              Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.

En stig för turister och joggare – och såna som vi.

                                                                                                                                                       Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.

Ett maffigt träd.

                                                                                                                                                       Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…

Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…

                                                                                                                                                          Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…

Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.

                                                                                                                                                              Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛

På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.

Read Full Post »