Veckans kontraster: Mataffär för fattiga i Stockholm och guldgrävning i Uppsala

Ett kontrasterande inlägg.

---

 

Till och med den som är fattig kanske kan fylla en varuvagn i Stockholm i höst.

I höst öppnar Nordens första mataffär för fattiga i Stockholm. Det är Stadsmissionen som tillsammans med en affärskedja startar en affär där matvaror som har passerat eller är nära utgångsdatum ska att säljas till reducerade priser.

Stadsmissionen har länge fått förfrågningar om de kan ta emot matvaror, men har hittills fått säga nej eftersom de inte har några kylar. Men i höst öppnar den sociala supermarketen där människor, som har rätt till eller lever på eller under gränsen för ekonomiskt bistånd, kan handla för 30 procent av ordinarie pris. Övriga får köpa varor som frukt och grönt, bröd, mejerivaror, fryst kött med mera till fullt pris. Var nånstans butiken öppnar är inte klart än, men det kan bli i Rågsved. Butiken drivs som ett pilotprojekt med Stockholms stadsmission vid spakarna.

Det här är ett lovvärt projekt ur flera aspekter, tycker jag. Dels kommer mat, som fortfarande är tjänlig, till användning i stället för att kastas, dels får fattiga människor en större chans att kunna köpa mat. Även fattiga måste äta, nämligen. Kritiker hävdar att detta är att bjuda med armbågen. Må dä. Jag har inga problem med att köpa kalkonfilé till mellan 30 och 50 procents rabatt från Tokerian tack vare kort datum på förpackningen. Nä, bättre att maten kommer till nytta, tycker jag.

Det som göms i snö…

Som kontrast till detta gräver vi i Uppsala guld. Det vill säga arkeologer har grävt fram ett guldsmycke från 600-talet i Gamla Uppsala. Fyndet är ovanligt och det har hållits hemligt sen det hittades för ungefär en månad sen. Nu är utgräv-ningarna i Gamlis avslutade och utgrävningsplatsen täcks över.

Det är ett litet kvinnosmycke arkeologerna har hittat. Smycket är i guld och slipat glas eller granater. Ljuset bryts vackert genom glaset eller granaten. Det är ett smycke av hög kvalitet och tros därför ha tillhört en kvinna av hög aristokratisk börd. Dessutom är det i bättre skick än det som hittats tidigare i Kungshögarna. Nu ska smycket rengöras och konserveras, men i höst hoppas i alla fall jag på att få se smycket på Gamla Uppsala museum.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Gamla Uppsala

Nej, vädret var konstigt idag och framåt mitten av dan regnade det. Därför struntade vi i bad och åkte till Gamla Uppsala för att titta lite. Först gick vi till kyrkan, men där skulle det vara begravning så vi fick bara se kyrkan från utsidan. Kyrkan är väldigt gammal och byggd ovanpå ett gammalt hedniskt tempel. En gång i tiden var den faktiskt domkyrka också.

Vi fick bara se kyrkan från utsidan.

Vi skulle i stället ta en promenad runt högarna och läsa lite på informationsskyltarna.

En jättestor hög och en liten pojke som det regnade på.

Naturligtvis började det regna, men vi hann läsa en (1) skylt innan vi i rask takt gick mot Odinsborg för att luncha.

Vilka är begravda i högarna egentligen? Jaa, därom tvista de lärde, faktiskt.

På väg till lunchen såg vi en sten med ett tänkvärt citat av Dag Hammarskjöld.

En sten med tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.

I Gamlis kan man ta med sig mat och sitta utomhus – om vädret tillåter. Det finns bord med fasta bänkar, men man kan ju också slänga ner sig på en filt nånstans – utom på högarna, för dessa får man inte gå på längre.

På Odinsborg fanns inte direkt några barnrätter att välja på. Där serveras dagens rätt för 86 kronor och det tyckte jag var lite dyrt när vi var två. Så Elias fick lite vatten, bara.

Elias fick vatten och brö till lunch, fast utan brö…

Närå, vi hittade nåt på menyn som passade lille herrn. Det blev belgisk våffla med sylt och grädde. Inte det nyttigaste, förstås, men men… Själv tog jag en grillad macka med ost och ruccola. Den var lite seg. Lunchen kostade allt som allt ungefär en hundring för oss två tillsammans.

Vi visste inte riktigt vad en belgisk våffla var, men som synes var den god.

När vi kom ut igen regnade det fortfarande lite, så vi bestämde oss för att gå in på Gamla Uppsala Museum. Jag var där senast när det nyss hade öppnat, så det var ett tag sen… Cirka tio, elva år sen…

Museibyggnaden ser vid första anblicken ganska tråkig ut, men faktum är att den är allt annat än trist!

Utanför entrén fanns en vattenskål för fyrbenta besökare.

Vi blev vänligt bemötta av en trevlig tjej i museets reception. Elias gick in gratis eftersom han är under 18 år och jag gick in gratis eftersom jag viftade med presskortet. Elias hittade en dator där man kunde kolla in en virtuell vikingavärld. Jag kikade lite på bottenvåningen och utställningen där om området. Det var samma utställning som när museet öppnades. Lite trist, kan man tycka, men den är informativ. På bottenvåningen fanns också toaletter, en shop och en barnhörna.

Barnhörnan var inredd som en vikingabostad, men Elias var lite för stor för att leka där.

Så gick vi upp i museet. Vid det häftiga fönstret stannade Elias för att lyssna på lite information i några gigantiska lurar.

Giganiska lurar.

Jag passade på att fota fönstret i museet, ett öga ut mot högarna.

Ett öga ut mot gravhögarna.

I museet finns en massa saker att titta på – allt från montrar med spännande prylar som grävts fram till modeller och diverse tillfälliga utställningar. Man kan läsa om de gudar som dyrkades i Gamla Uppsala innan det blev kristet.

Min favorit blev Fjolner på grund av namnet och för att han drunknade i ett mjödkar…

Gudarna var också illustrerade. Kolla in min favorit Fjolner, nummer två.

Stackars Fjolner, nummer två!

När museet öppnade fanns inte så många saker från utgrävningarna av området och gravhögarna. Detta hade ändrats rejält och det var riktigt kul och intressant att se. Och mer lär det bli eftersom de senaste utgrävningarna tydligen bara har sommaruppehåll!

Här ser man några av de utgrävda föremålen, bland annat en hjälm, ett svär och hästgrejor samt ett krossat glas.

En av de modernare utställningarna i museisalen var Möt de döda levande av Uppsalakonstnären Michel Östlund. Den utställningen var främst audiell, så den funkar ju inte så bra för döva och hörselskadade.

Möt de döda levande.

Här kunde man via hörlurar lyssna på kända personer med Uppsalaanknytning.

FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och poeten Karin Boye pratade.

Fler kändisar satt på väggen… En komiker och en stark kvinna, tyvärr ett offer för hedersmissbruk.

Tage Danielsson och Fadime Sahindal.

En radioman och författare och en gammal åskgud.

Gösta Knutssonoch Tor.

En annan ny grej i museet var bildspelet Tidsresan, tio minuter långt. Det fångade både Elias och mig, vilket borde vara ett gott betyg!

Tidsresan började redan 2000 år före Kristus.

Innan vi lämnade museet skrev vi våra namn i gästboken samt svarade på var sin enkät om museibesöket. Elias läser och skriver så bra och det var riktigt roligt att höra hans synpunkter! Vi var nog snälla i våra omdömen om museet, för övrigt. Vi tog en titt i museishopen, men handlade inget.

När vi kom ut i friska luften igen hade plötsligt solen tittat fram och det var bortåt 30 grader varmt. Vi bestämde oss för att varva högarna och göra ett nytt försök att besöka kyrkan.

Vi passerade ett gammalt träd.

Högarna är verkligen häftiga!

Högarna är häftiga! Det är faktiskt ”knöligt” i marken en bra bit bort.

Med mina nya och starkare linser kunde jag se ända in till stan och den berömda Uppsalasilhuetten.

Uppsala-silhuetten, något datormanipulerad.

Och så lite hög igen…

Mer hög!

På väg mot kyrkan passerade vi ett stenaltare som påven hade använt för en andakt när han besökte Gamla Uppsala 1989.

Stenaltare.

Men tro det eller ej, när vi kom fram till kyrkan var begravningen slut. Bara det att kyrkan var stängd för städning. Så vi fick titta på den från andra hållet, fast fortfarande på utsidan, dårå.

En fin gammal stenkyrka som vi gärna sett insidan av också. Men det gick inte idag.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka ner till Odinsborg och köpa var sin glass, för nu var vi plötsligt väldigt varma. Disagården skippade vi helt idag. Passerade en hög med tre stenar. Nu hade vi lärt oss att stenarna markerade en ingång i gravhögen, där man hade grävt ut nån gång vid mitten av 1800-talet.

Tre stenar markerade ingången.

På Odinsborg var det lite kö till kaféet. Jag fnissade inombords åt en man med proggrunda brillor samt en hjärtformad stjärt som var inhyst i ett par grå byxor av nån sorts tweedkaraktär. I bakfickan stack en kam upp. Den var ROOOSA. Hade Fästmön varit med hade vi garanterat kollapsat – av hysteriskt flabb. Nu hade jag ju Elias med mig och fick skärpa mig. Den som såg Rosa kammen försiktigt plinga i klockan som skulle påkalla kassörskans uppmärksamhet hade garanterat kissat på sig. Om han eller hon var kissnödig. I sitt kölvatten hade Rosa kammen en kvinna hälften hans ålder, med en obeskrivlig bussarong med korsstygn, tror jag, och lika vit hy som Rosa kammen. Snacka om äktenskapstycke!

Innan vi lämnade Gamla Uppsala tittade vi in i en antikaffär. På vägen dit såg vi ägarens söta hynda ligga och dåsa i solen på en kudde.

En slö och söt hynda.

Men vi klappade INTE hunden eftersom ägaren vid min förfrågan om vi fick göra det sa att hon kunde vara lite bestämd av sig. Elias är lite hundrädd så jag ville inte utsätta honom för en ilsken hynda. Däremot höll jag på att klampa in i antikägarens hem, pinsamt nog…

Trötta och varma åkte vi så hem till mig där vi slängde oss en stund i soffan och softade. Sen satt vi nån halvtimma och la pussel – av de cirka 1 500 bitarna är kanske 650 – 700 lagda. Elias fick dit två stycken, vilket är superbra!

Vi softade i min soffa. Jag, till höger, har gigantiska näsborrar, som synes.

I morgon hade Elias tänkt hänga med mamma till jobbet, men det går tyvärr inte så bra. Så han får hänga med mig igen. Fast jag har inga planer för dagen mer än att vi måste åka hem till mig så att jag får duscha och tvätta håret. Det gör jag helst i min egen dusch.

Äventyret fortsätter…

Read Full Post »

Flexibilitet i dagsplanerna

När man är sommarlovsansvarig vikarierande vuxen/förälder/barnvakt får man verkligen träna sig i att vara flexibel. Dagens plan var att åka till Storvad och bada, men himlen är mulen och det blåser. Solen gör små tappra försök att titta fram och lyckas inte riktigt. Det är möjligt att det ändrar sig under dagen, så jag hämtade badkläder och lite annat hemma hos mig i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Ifall att.

Tillbaka ute i Himlen fann jag att den enda som var vaken var Storebror som stod i duschen. Lillebror snusade och sov fortfarande trots att jag var lite sen tillbaka eftersom jag hade vattnat och gjort ett par andra saker hemma hos mig. Från Storasysters rum hördes ingenting. Mycket mystiskt… Men det visade sig att Johan har ett möte inne i stan, Linn skulle börja en timma senare idag och Elias var faktiskt lite trött! Jag knackade på lite försiktigt hos Linn och det var ju synd att hon hade sovmorgon… Men nu är både hon och Elias uppe!

Jag har förklarat Plan B för Elias och han köpte den rakt av. I stället för att åka och bada – om nu vädret inte ändrar sig drastiskt – åker vi till Gamla Uppsala och är kulturella! Där finns massor att se på.

Gravhögarna kan man promenera runt och titta på och läsa om på informationsskyltar. Det är gratis!

                                                                                                                                                                  I Gamla Uppsala, eller Gamlis som vi säger, är det mesta gratis också. Att promenera runt högarna och läsa på informationsskyltar kostar ingenting, inte heller att gå in i den vackra kyrkan och titta.

Gama Uppsala kyrka är riktigt gammal!

                                                                                                                                                                Det som kostar är att gå in på Gamla Uppsala Museum. Museet är öppet varje dag mellan klockan 10 och 16 under tiden maj – augusti. September och oktober är det öppet vissa eftermiddagar. Det kostar hela 60 spänn att gå in och det tycker jag ärligt talat är rätt hutlöst! Men för barn uppt ill 18 år  i ”målsmans sällskap” (hmmm…) är det gratis. Pensionärer betalar 50 pix och studerande 40. Njaaa, det tycker jag är lite i dyraste laget!

Vi tänkte också inta nån sorts lunch på Odinsborg. Det kostar inte heller gratis, men kafépriserna är ändå rätt humana. Om vi hinner blir det också ett besök på Disagården strax intill där det är ett friluftsmuseum. På Disagården kan man bland annat titta på gamla hus och se hur folk levde på landet i slutet av 1800-talet. Juni till augusti är Disagården öppen alla dagar mellan klockan 10 och 17. Det är fri entré till området, men om man ska gå på visning kostar det 30 kronor för vuxna, 15 kronor för pensionärer och studerande och gratis för barn och under 18 år.

Till Gamla Uppsala går det stadsbussar, men vi tar ju bilen, dårå. Tursamt nog finns det gott om gratis parkeringsplatser.

Nej, nu mulnar det på rejält, så jag gissar att det verkligen blir Plan B som gäller idag. Men först sitter vi en stund vid våra datorer och så ska vi äta lite frukost strax. Det är ju ändå sommarlov fortfarande…

Read Full Post »

Gravar och glass i Gamlis

Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.

Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.

                                                                                                                                                        Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.

Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.

                                                                                                                                                      Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!

Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!

                                                                                                                                                        Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.

Ett svart och snett gammalt träd.

                                                                                                                                                        Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.

Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.

                                                                                                                                                          Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉

Nej, Uppsala är inte platt…

                                                                                                                                                     Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..

En magisk plats.

                                                                                                                                                         En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…

Plötsligt var hälften borta!..

                                                                                                                                                       För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.

Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…

                                                                                                                                                              Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.

En stig för turister och joggare – och såna som vi.

                                                                                                                                                       Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.

Ett maffigt träd.

                                                                                                                                                       Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…

Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…

                                                                                                                                                          Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…

Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.

                                                                                                                                                              Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛

På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.

Read Full Post »