Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hamburgerställe’

Ett affärsprovande inlägg.


 

Hur många köpcentrum får det plats i Uppsala? Uppenbarligen många. Frågan är om de alla bär sig… När jag flyttade till Uppsala som 20-åring på stenåldern fanns OBS!, som senare blev Gränby centrum, och B&W, som senare blev… Coop Forum Uppsala Boländerna, tror jag, i alla fall när Coop i Gränby centrum las ner. Nu växer en ny stadsdel fram, Gränbystaden. Den ligger nära New Village, där jag bor. Och den har redan fått en egen köpstad…

Gränbystaden

Några av snabbmatställena i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

 

City Gross

City Gross i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

Det började med en bensinmack och ett hamburgerställe, fortsatte med fler snabbmatställen (till exempel Chop chop) och en blomsteraffär och nu senast apotek, en leksaksaffär och en mataffär med fik. Tyvärr är en tvungen att åka bil dit. Annars hade det blivit en skön promenad för min del när alla måsten var avklarade här hemma och jag var nyduschad. Varken gångbana eller cykelbana finns emellertid, så jag körde ut Clark Kent* ur garaget och åkte några hundra meter. Med mig hade jag ett viktigt brev som jag skulle posta, men huvudsyftet med min lilla utflykt var att kolla in City Gross (ja, affären särskriver sitt namn, vilket ju är fasansfullt!).

City Gross var förvånansvärt välbesökt denna lördag. Vanligaste shopparna var helt klart barnfamiljer. En del barn fick springa omkring fritt. Tur att affären är ganska luftig. Jag hade lite svårt att hitta, men skälet till det är säkert att det ju var mitt premiärbesök. En del fynd gjorde jag på min väg genom affären. Det mesta kostade nånting och 95 öre, vilket irriterade mig ganska snart. Och som sagt, särskrivningar är fasansfulla. Inte ens butikens goda ostar slapp undan…

Dessert ost

Dessert ost… Och alla kostar de nånting och 95 öre.

 

Bokrea skylt

City Gross hade i alla fall bokrea.

City Gross är känt för sitt fina kött. Det har ju inte jag så mycket glädje av eftersom jag inte äter annat kött än kyckling och kalkon. Men när Lucille och jag besökte City Gross i en annan stadsdel i Uppsala noterade jag att där fanns en väldigt fin fiskdisk också. Tyvärr imponerade varken kött- eller fiskdisken i City Gross i Gränby köpstad på mig. Där var ett tämligen… magert utbud. Samma rätt magra utbud gäller som du ser även de särskrivna dessertostarna ovan.

Ska jag säga nåt bra om City Gross i Gränby köpstad är det kanske att de hade bokrea. Nu har väl årets bokrea egentligen inte börjat än, men det hade den på City Gross. Samtidigt var det inte många titlar som tilltalade mig och dessutom var det övervägande oriktiga böcker (böcker en lyssnar på) som såldes. Därför kunde jag behärska mig och avstå från att handla.

City Gross kasse

En kasse med varor följde med hem.

Men handlade jag nåt dårå? Jorå, en kasse med varor för 258 spänn följde med mig hem. Jag köpte en bit vardera av alla de fyra dessert ostarna (<== ironi) som fanns i butiken, ett trepack makrill till extrapris samt ett par saker som stod på handlingslappen. Fotcrèmen ställde jag däremot tillbaka, för en sån tub är mer än sju spänn billigare på Tokerian.

Det kan nog bli så att jag handlar på City Gross i Gränby köpstad igen. Fast det är enklare, billigare och närmare hos/till Tokerian och där tänker jag inte sluta handla. City Gross kan bli nån längre utflykt igen nån gång. Kanske när jag kan dit. För jag behöver definitivt inte ta bilen, eftersom jag inte lär storhandla där.

Och brevet, då? Tja, det finns faktiskt en gul brevlåda utanför City Gross. Men Snigel-Posten tömmer den bara på vardagar, så jag åkte till Tokerian och postade mitt brev.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.


Det blev en tur ut till Förorten idag också.
 För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Glashjärta
Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.


En halvtimme efter Sommar
svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Äggmacka m ansjovis kaffe o chokladboll m socker
Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…


Jag fikade ganska länge,
men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken
Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.


Mamma och jag slafsade i oss
i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Bron
Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.


Det jävla jippot i morgon
är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Stråhatt
Jag känner mig som hemma.


Jag känner mig ovanligt hemma här.
Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Min mugg
Mugg med antikvärde?


Klockan är mycket
och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.


*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

En kall och blöt fredagsmorgon blev det. Dalkarlarna har ledigt idag, så den som ville ha sovmorgon hemma på min gård kunde ta det – om h*n inte skulle upp och jobba, förstås. Det skulle jag, dårå, och Fästmön. Jag hämtade hem henne till mig när hon hade slutat jobba. Svängde förbi ett hamburgerställe och tryckte i mig en kycklingburgare medan Anna tog lite glass. Den stackarn känner sig trött och slut och även där är det en förkylning som står och väger. Jag kände mig helt OK igår. Nu på morgonen är det lite sisådär igen.

En näsa röd som en clownnäsa, kan man väl säga gäller.


Idag blir det fullt ös igen på jobbet,
ska ut med ett pressmeddelande på morgonen och har första jobbmötet på mitt kontor klockan nio. För första gången sen jag kom hit ska det göras en trycksak och jag blev tyvärr inkopplad sent i själva handlingen. Val av kanaler för kommunikation är en viktig sak jag ska prata om på onsdag. Det är liksom inte val av kommunikationskanal som är den ände man börjar i… Igår hade jag tur och fick tag i en person som jobbar med formgivning internt. Dessa kan vara ganska svåra att få tag i, trots mejl, telefoner och mobiler, men när man väl får tag i dem är de så professionella och duktiga! Jag fick också ett löfte om att de kan ta över ifall, ifall jag får stanna på Sjukstugan i Backen eller blir ditkommenderad inom en snar framtid. Känns tryggt att veta!

Det är så många saker som händer runt omkring och så mycket jag skulle vilja blogga om, men jag har inte haft tid till det. I kväll kanske det blir nånting, för nu kan jag inte göra mer förarbete inför fönstren hemma. Anna kommer in i morgon och hjälper mig med sängarna, matsalsbordet och lite annat. Det sista, typ köksbordet, får jag väl plasta in måndag morgon. De kanske inte måste börja precis där..?

Om du vill läsa ett blogginlägg som tar upp ett svårt, men aktuellt ämne tycker jag att du ska läsa hos Fatou. Jag blev så beklämd när jag läste om detta i lokalblaskan häromdan, för jag vet ju att det alltid, alltid är barnen som drabbas – hur det än är…


Livet är kort.

Read Full Post »

Sedan jag började arbeta igen har jag tagit upp vanan att äta lunch igen. För mig som arbetssökande kändes det nämligen inte OK att äta just lunch. Jag tyckte inte att jag hade gjort mig förtjänt av det. Men framför allt hade jag inte råd. Som heltidsarbetande sen september förra året inser jag att jag måste äta lunch. Annars orkar jag inte med en arbetsdag. Jag blir seg i roten och trött.

Idag skriver Mats-Eric Nilsson på Svenska Dagbladet om arbetsluncher. Han har svårt att se dem som några kulinariska höjdpunkter.Han menar att själva matupplevelsen ju är mer än det som ligger på tallriken. Och jag håller med! Allra sämst är det när vi bara tuggar och knappt vet vad vi äter på – därför att vi jobbar samtidigt. Det kan handla om en jobblunch ute, men också om den där mackan framför datorn. Mackan framför datorn, skrivbordslunch, äter jag minst en gång i veckan, ofta två. Ja, jag VET, det är inte bra, men… Ibland behöver jag jobba över lunchen och då passar det bra att äta ostfralla vid datorn – även om det blir jädrigt smuligt…

Ibland vill jag bara äta och läsa en kvart på lunchen.


På engelska finns de
t ett uttryck för detta tuggande utan att vi egentligen vet vad vi äter på, mindless eating. Det är en sorts själlöst ätande som man ägnar sig åt under jobbluncher – med eller utan sällskap. Samtidigt har det visat sig att vi faktiskt känner oss mindre mätta genom mindless eating – och att vi därmed småäter oftare under dan.

Idag ska jag som sagt ha lunchsällskap och vi ska gå till ett ställe där jag gillar att äta. Maten är god och vällagad och jag går dit minst en gång i veckan – för matens skull. Jag har ofta med mig en bok, men faktum är att jag bläddrar väldigt sällan. Jag äter. Med sällskap blir det förstås prat till maten idag. Men det är trevligt sällskap så för mig känns dagens kommande lunch inte som nåt mindless eating.

Hur gör du med lunchen? Äter du lunch? Vilken sorts lunch äter du – matlåda eller restauranglunch, kanske snabblunch på nåt hamburgerställe? Eller skrivbordslunch??? Eller lunchen i farten..?

Read Full Post »

Jorå, jag har gått haltat runt ett varv med vippan och dammsugaren – OCH mobilkameran! När jag gick där och dammvippade slog det mig hur mycket jag faktiskt gillar den prylen i mitt hem! Dammvippan, alltså.


Se så färggrann den är, min dammvippa! Man blir så glad när man ser den.

                                                                                                                                               Dammvippan ligger för övrigt på en jättefavorit i mitt hem – brudkistan som min morfar gjorde till min mamma det året hon fyllde 21 (1956), det vill säga samma år som hon träffade min pappa. Men när jag flyttade hemifrån la jag beslag på den. Idag har jag bland annat lakan i den.


Mammas brudkista innehåller inga brudar, men väl lakan.

                                                                                                                                                                I vardagsrummet finns däremot en söt liten brud, Påskliljan. Hon står i mitt fönster och kommer från mormors och morfars hem.


Påskliljan är väldigt vit.

                                                                                                                                                       Jag har ingen aning om varifrån Påskliljan kommer eller vem som har gjort henne, möjligen en Nobelius. Men hon är väldigt söt. Och vit.

Belöningen för turen med vippa och dammsugare är också en favorit i hemmet: kaffe och havreflarn med pepparkakssmak!


Havreflarn med pepparkakssmak och java.

                                                                                                                                                        Tog ett av Annas mammas äpplen och gnagde på också. De är suveränt goda! Dagens middag blir nämligen först efter klockan 20 och då på nåt hamburgerställe nära dig.

Read Full Post »