Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ovilja’

Ett snårigt inlägg.


 

Krukväxter

En djungel i mina köksfönster.

Å, vad jag är spänd inför måndagens övning! Det ser väldigt lovande ut alltihop och uppdraget är både spännande och välbetalt. Jag skulle verkligen behöva det efter dessa månader med nålpengar. Och jag behöver göra nåt vettigt om dagarna medan jag väntar på vad som händer med ett visst manus (det kan ta upp till tre månader…). Dessutom behöver jag ut ur hemmets djungel och träffa folk – varje dag. Höra till, socialprata, du vet. Det enda som känns jobbigt är resorna, eftersom de kommer att ta mycket av min fritid i anspråk. Samtidigt får jag försöka ägna restiden åt att läsa, skriva eller sova – för jag tänker inte köra bil.

Men jag är inte där än. Efter en första telefonintervju blir det en personlig intervju på måndag. Jag hade sån tur att I är ledig den dan och vi ska träffas efteråt på ett fik i närheten. Ett riktigt kanonbra fik, enligt I. Och eftersom jag slapp betala tåg- och t-banebiljetterna kan jag ju lägga en slant på en kopp kaffe med nåt till.

I morgon eftermiddag ska jag också träffa en kompis och fika, men det blir här hemma. A och jag ska stråla samman på Tokerian och sen går vi över till mig och dricker Lindvalls kaffe. INTE Arvid Nordquists magvärksframkallande! Jag känner hur jag redan i förväg mår gott av alla dessa möten. Hur jag liksom forcerar djungeln av ovilja och rädsla och tittar ut. Nyfiket.

Morgonens tidiga timmar idag har jag ägnat åt jobbsökeri och inläsning inför intervjun. Och så har jag kollat lite vad det kostar att pendla. Billigt är det inte och det är allt annat än pålitligt att åka tåg, men jag har inget val. Jag lär i vart fall ha råd att pendla om jag får en lön, trots att pendelkostnaden ligger på runt 3 000 kronor i månaden. En å andra sidan rätt skrämmande hög summa bara för att få åka och jobba… Meeeen… återigen: jag är inte där än.

Idag ska jag fortsätta min städning. Det blev lite si och så med den igår, eftersom större delen av dan gick åt till att ordna biljetter. Hade jag vetat att det skulle ta så lång tid hade jag nog skippat det. Tvättar gör jag också. Det är nån som har fyllt tvättkorgen IGEN. För att inte tala om soppåsarna… Jag måste gå till soprummet, men en tur ut i regnet lockar inte just nu. Men jag måste vidare till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen idag – bröd till soppan eller potatisklyftor till kycklingburgaren??? Jag har inte bestämt mig än.

naken vid datorn

Hum hum, bilden är inte helt sann. Jag har kläder på mig, en högre stol och bruna sandaler på fötterna.

När jag ändå har suttit här vid datorn har jag också passat på att kolla lite bredbandsleverantörer och -priser. Det verkar som om de flesta som har svarat på veckans fråga i Tofflan undrar…. – se högerspalten! – har bredband från Telia eller Bredbandsbolaget. Det senare har ju jag också. Men Telia har bättre priser! Och att Bredbandsbolaget är dyrare, har längre URL:er och inte funkar med min webbläsare gör mig ju inte precis mer positivt inställd…………..

Men även det där med bredband är en djungel och jag ska kika vidare medan tvättmaskinen gör sitt. Sen blir det tvätthängning och rengöring av badrum och duschrum/toa.

Vad händer hos DIG idag??? Har du också en djungel hemma? Skriv några rader i en kommentar om du har lust att berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förbannat inlägg.


 

För sju år sen filmades en cancersjuk man i samband med en dokusåpa på Sjukstugan i Backen. Ett dygn efter inspelningen avled mannen och ungefär en månad senare visades avsnittet på TV. Susanna och hennes mamma fick en chock när de såg sin pappa/make. Situationen som hade filmats var när pappan drabbats av akut andnöd. Ansiktet var osynliggjort, men dottern och hennes mamma – och även grannar! – kände igen röst och kläder. De anhöriga stämde då den ansvariga organisationen, men förlorade i tingsrätten och tvingades betala rättegångs-kostnader. Därefter överklagade de och nu i oktober ska fallet tas upp i Svea Hovrätt. Det är första gången de anhöriga berättar i media om detta och det gör de i lokalblaskan idag.

Hela historien är märklig. I hovrätten sägs organisationen ifråga, för övrigt den organisation som har ansvar för vård och hälsa om och för vårt läns invånare, vara motpart. Men det märkliga är att mediekoncernen bakom dokusåpan mer och mer har kommit till tals och också sagt sig vara villig att betala eventuellt skadestånd till de anhöriga om hovrätten dömer så.

klubba och lagbok

Tingsrättens friande är underligt, tycker jag.

Tingsrättens resonemang kring sitt friande av organisationen är underligt. Rätten anser nämligen att avsnittet, som för övrigt visades på TV3, har brutit mot sekretessen. Men eftersom materialet också lämnades till media omfattas det av meddelarfriheten. Personalen som pratade om patienterna anses inte ha haft nåt brottsligt uppsåt. Och därför frias organisationen. Jag trodde att syftet med meddelarfriheten var att skydda den enskilde, inte en organisation…

De anhöriga känner sig väl bemötta av personalen och det är inte personalen som sådan som de vill ska ta sitt ansvar – det är organisationen, personalens arbetsgivare, som måste ta sitt ansvar. Även om mannen gett sitt samtycke, enligt organisationen, tycker de anhöriga att det är moraliskt fel att filma en döende person. De vill nu se en fällande dom så att andra människor som är anhöriga till svårt sjuka inte ska hamna i samma situation.

På sätt och vis har det blivit ett delvis önskat resultat: organisationen har inte fortsatt med dokusåperiet. Men man har ändå inte medgett att man har gjort fel.

Eftersom jag vid den här tiden jobbade inom organisationen var detta en dokusåpa jag följde. Jag sa vid flera tillfällen till min chef att h*n nog borde titta och ha lite koll på serien i sin roll som dåvarande informationschef för organisationen ifråga (inte vid Sjukstugan i Backen – som h*n var tidigare och som h*n nu är igen). H*n visade noll och intet intresse. Personligen kan jag känna att om h*n hade tittat och hade reagerat, så skulle det inträffade inte ha behövt ske. Men, som sagt, trots en lön som   (2007) var högre än nuvarande riksdagsledamöters nya lön (61 000 kronor i månaden, enligt TT), var intresset att ägna 20 minuter varje måndags- till torsdagskväll noll.

Jag tycker att det här är förskräckligt. Detta skulle ha kunnat undvikas om inte organisationen ifråga och Sjukstugan framför allt varit så mediekåta, för att tala klarspråk. Visst gav dokusåpan en hel del postivt, men eftersmaken är minst sagt fadd. Organisationen ifråga bör ta sitt ansvar och erkänna att man har gjort fel och inte bara skylla på den föregående politiska majoriteten!!!

Det blir en rejäl och fet svart bak för denna ovilja att visa intresse och att vägra ta sitt ansvar! Skäms!

Svart bak

Ta ansvar, erkänn fel! Men det gör inte organisationen som sägs ansvara för länsinvånarnas hälsa och vård. Skäms!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!
Brit Stakston skriver också intressant om Twitter!


Tobias Brandel skriver ofta
intressanta krönikor i Svenska Dagbladet, under vinjetten Perspektiv. Den senaste handlar om sociala medier och den stora roll framför allt Twitter får i den kommande valrörelsen. Kanske blir Twitter till och med större än de traditionella opinionsmätningarna.

Skälet till att Tobias Brandel tror detta är de senaste sex veckornas Melodifestivalande. För även om han klassar Melodifestivalen som ytlig ger den oss kunskaper om hur sociala medier, främst Twitter, används. Han skriver bland annat:

[…] Flera unga it-företag har ägnat sig åt att med stor framgång förutspå vinnarna i SVT:s musiktävling genom att analysera data från Twitter, Facebook, Instagram, bloggar och andra sociala medier, som en sorts generalrepetition inför nästa års riksdags- och EU-val. […]

Sveriges Television köpte ett verktyg för att kolla av vad som skrevs om Melodifestivalen i sociala medier. Företaget som sålde verktyget hävdar att man prickade in åtta av tio vinnare i delfinalerna. Men naturligtvis räcker det inte att räkna hur många gånger en artist nämns. Man måste givetvis studera hur artisten nämns av folk som twittrar, facebookar och bloggar. Tobias Brandel skriver:

[…] Sean Banan exempelvis hade visserligen många (unga) supportrar på nätet, men också många motståndare. Medan vadslagningsfirmorna satte lägst odds på Amanda Fondell och Eddie Razaz i Melodifestivalens tredje delfinal, så kunde Notified efter fredagens genrep snabbt konstatera att de inte skulle gå vidare eftersom deras framträdande sågades på sociala medier. […]

De analysföretag som kollar in sociala medier är nu övertygade om att de också kan pricka in valresultaten, inte bara resultaten i Melodifestivalen. Opinionsföretagen, som är konkurrenter, hävdar motsatsen. Och man kan ju inte veta egentligen förrän det är dags. Det jag däremot är säker på är att man inte ska förakta sociala medier i sammanhanget. Jag tror att man visst kan spela en stor roll, inte minst därför att kanalerna i sig är så snabba. En viktig roll tror jag framför allt att Twitter får eftersom det, till skillnad från Facebook, är en helt öppen kanal. På Twitter kan man endast blockera vissa läsare, men de kan ändå läsa vad man skriver. På Facebook kan man låsa mer, om jag har förstått det hela rätt.

Intressant i sammanhanget är också, som Tobias Brandel skriver, att partiledarna för våra två största partier, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, inte twittrar. Vad det beror på kan man undra – är det ren ovilja eller okunskap? Tobias Brandel sneglar åt Det Stora Landet i Väst där partierna har hela staber som ägnar sig åt att analysera vad som sägs på sociala medier. Och jag är benägen att hålla med honom när han avslutar sin krönika med detta:

Men den som förstår sociala medier-data, lyssnar av vad som sägs och vem som driver frågorna – och agerar utifrån det – kommer att ha en fördel i nästa års val.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag känner jag mig ful. Därför tänkte jag blogga om det. Jag är ju, enligt somliga, ingen Vanlig Människa, så jag tänkte berätta om hur det är att vara ful. Idag.

Igår kväll upptäckte jag två äckliga finnar på höger näsvinge. De var röda och gula. Att ha äckliga finner, två, dessutom, är inte roligt när man är tant. Då ska man bara ha rynkor och grått hår. Jag har också rynkor i ansiktet.

Det gråa i håret döljer jag med slingor – min frissa M gör underverk med mitt huvud, som bekant. Ibland är mitt hår nämligen väldigt fint. Det är när jag kommer hem från M.

Idag är mitt hår inte väldigt fint. Jag tvättade det igår, men det känns redan smutsigt och livlöst. Dessutom har mitt hår alltid en egen vilja. Idag stämmer den inte överens med MIN vilja. Det kan kallas OVILJA det mitt hår ägnar sig åt idag. Dessutom har jag en ”antenn” i håret. Snart kan jag ropa:

Tofflan anropar jorden! Tofflan anropar jorden!

Lite användbart när jag vill roa mig själv. Och vem vet. Jag kanske får ett svar.

Här är en bild hur jag såg ut för några minuter sen. Jag fotade med webbkameran. Och inte kan man säga annat än att jag är rätt ful.


Rätt ful.

                                                                                                                                                       Vidare kan man säga att jag är överviktig, har båtar till fötter, en gigantisk nässa och Dumbo-öron.

MEN… Och nu kommer det… Jag är GLAD! Jag är GLAD som f*n idag, trots att jag är skitful och trots att jag har så ont i huvet att jag mår illa.

Nu har jag sugit Fästmöns hem och därpå tagit en liten paus. Kanske ska gå och kolla om jag ska göra nåt nyttigt. För även om jag är ful så är jag ju glad och ganska bra på att städa.

För övrigt, den som vill titta på Vanliga Människor kan glo på SvT 1 klockan 20 i kväll. Där förevisas Vanliga Människor med Antika objekt. Och det är helt safe idag, för jag har inte tid att titta!

Read Full Post »