Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte billigt’

Ett inlägg om bilägandets lustar och olustar.


 

Nu är jag och min älskade Clark Kent* till doktorn. Översatt till svenska betyder det att jag ska åka och få min bil reparerad. Det där stenskottet, du vet. Jag har inte varit ute i garaget och tittat på bilen sen jag kom hem från Stockholm. Om vindrutan har spruckit lovar jag dig att jag grinar. Högt och ljudligt. Det sved så jäkligt för ett par år sen att behöva hala upp tusenlappar för att jag var seg med att ta mig till Ryds.

Clark Kent

My Toyota is fantastic! Men börjar bli till åren kommen…


Jag älskar min bil,
men den börjar bli till åren kommen. Och med åren kommer krämporna, precis som hos oss människor. När vi kom hem från Nora hade ena fönsterhissen pajat, till exempel. (Troligen ett kretskort och ett nytt sånt kostade hela 7 000 kronor. För tre år sen…) Sen är det lite annat smått och gott som skulle behöva fixas till. Om jag bara finge en lön…

Du tycker säkert att jag är larvig som talar om min bil som Stålmannen, mannen i mitt liv. Men faktum är att Clark Kent är det hjälpmedel jag ofta behöver för att ta mig ut. Av olika skäl åker jag helst inte kommunalt och nån fungerande cykel äger jag inte, bara en rostig sak som har hängt obrukbar i kallförrådet sen 1999, ungefär. Kort sagt och utan att förklara närmare än vad jag redan gjort behöver jag min bil. Därför älskar jag den.

Häromdan läste jag i Byhålenytt om en stackare som fått sin bil stulen i slutet av 1980-talet  i Metropolen Byhålan. Ja det var en lång sorgeperiod, tänker du, men historien är inte slut än. Mannen fick nämligen helt nyligen parkeringsböter och trängselavgifter på sin stulna bil. Av nåt skäl tycks anmälan ha försvunnit från polisens system. Den stulna bilen är en röd Golf och nu är den efterlyst igen. Kanske dags att koppla in Hasse Aro eller varför inte självaste Brynolf Wendt?..

fågelbajs

Fågelbajs på bilen är inte heller kul.


Men du ska inte tro
att jag tycker mest synd om mannen med den stulna, röda Golfen som fick böter. Jag tycker nog att det är snäppet värre med bilägaren som fick sina säten nersmetade med kattbajs. Hur polisen vet att det är just kattbajs förtäljer inte historien, men gissningsvis har det tagits prover och analyserats. Även detta skedde i Metropolen Byhålan.

Med dessa två hemska historier tänker jag att… om så är fallet… vad är en sprucken vindruta? Min bil är ju inte stulen och inte nersmetad med bajs, i alla fall. Fast du får gärna hålla en tumme att dagens reparation av stenskott inte blir nåt dyrbart! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

ULkort

Alldeles nyss läste jag i lokalblaskan på nätet att UL:s ägare äntligen tagit sitt förnuft till fånga: priset på månadskort hos UL ska sänkas. Det blev ju politiskt maktskifte inom den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa – samt viss kollektivtrafik. Nu vill man förändra saker och ting.

Den nya majoriteten tänker sig en prissänkning i två steg:

  1. Nästa år sänks priset från 790 kronor till 750 kronor i månaden.
  2. Året därpå sänks priset till 500 kronor.

Det som lever 2016 får se. Jag tycker att detta är helt rätt beslut att fatta. Det fanns ingen logik bakom att höja avgifterna för kollektivtrafikresor och samtidigt säga sig vilja öka kollektivresandet!

Sen kostar det, förstås. Men det har man räknat på. Billigt blir det inte, utan det lär kosta runt 70 miljoner. Det första steget ska, enligt Upsala Nya Tidning, finansieras via

[…] höjda priser på kontantbiljetter i UL-trafiken, från dagens 25 kronor till 27 kronor för en normal enkelbiljett […]

Men… jag trodde inte att UL hade kontantbiljetter..? Märkligt…

Hur resten av finansieringen ska gå till ska förstås utredas. Det ska även hela Uppsala läns kollektivtrafik, framkomligheten för stadsbussarna i Uppsala, spårvagnar och trådbussar. Vidare ska det skapas fler stationer för Upptåget, enligt Radio Uppland, så att det kan stanna i ödebyar som Järlåsa, Vänge och Vittinge och kanske till och med i Librobäck i Uppsala. Jajamens, det blir till att rekrytera lite utredare och stationsbyggare/-renoverare, det ser jag, det!..

Sen kan man också rekrytera nån som kan ta tag i de tekniska problem som UL har på sin webbplats. Sen i somras har jag sett nedanstående bild och text i högerspalten hos UL. När ska det hända nåt i Grönköping? Dessutom har man, vad jag förstår, lanserat en app med vilken man bland annat kan köpa biljett. Kanske vore bra att informera tydligt och korrekt om detta även på webbplatsen…

Tekniska problem på UL

Den här texten har jag sett på UL:s webbplats sen i somras. Skärmdumpen tog jag alldeles nyss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snårigt inlägg.


 

Krukväxter

En djungel i mina köksfönster.

Å, vad jag är spänd inför måndagens övning! Det ser väldigt lovande ut alltihop och uppdraget är både spännande och välbetalt. Jag skulle verkligen behöva det efter dessa månader med nålpengar. Och jag behöver göra nåt vettigt om dagarna medan jag väntar på vad som händer med ett visst manus (det kan ta upp till tre månader…). Dessutom behöver jag ut ur hemmets djungel och träffa folk – varje dag. Höra till, socialprata, du vet. Det enda som känns jobbigt är resorna, eftersom de kommer att ta mycket av min fritid i anspråk. Samtidigt får jag försöka ägna restiden åt att läsa, skriva eller sova – för jag tänker inte köra bil.

Men jag är inte där än. Efter en första telefonintervju blir det en personlig intervju på måndag. Jag hade sån tur att I är ledig den dan och vi ska träffas efteråt på ett fik i närheten. Ett riktigt kanonbra fik, enligt I. Och eftersom jag slapp betala tåg- och t-banebiljetterna kan jag ju lägga en slant på en kopp kaffe med nåt till.

I morgon eftermiddag ska jag också träffa en kompis och fika, men det blir här hemma. A och jag ska stråla samman på Tokerian och sen går vi över till mig och dricker Lindvalls kaffe. INTE Arvid Nordquists magvärksframkallande! Jag känner hur jag redan i förväg mår gott av alla dessa möten. Hur jag liksom forcerar djungeln av ovilja och rädsla och tittar ut. Nyfiket.

Morgonens tidiga timmar idag har jag ägnat åt jobbsökeri och inläsning inför intervjun. Och så har jag kollat lite vad det kostar att pendla. Billigt är det inte och det är allt annat än pålitligt att åka tåg, men jag har inget val. Jag lär i vart fall ha råd att pendla om jag får en lön, trots att pendelkostnaden ligger på runt 3 000 kronor i månaden. En å andra sidan rätt skrämmande hög summa bara för att få åka och jobba… Meeeen… återigen: jag är inte där än.

Idag ska jag fortsätta min städning. Det blev lite si och så med den igår, eftersom större delen av dan gick åt till att ordna biljetter. Hade jag vetat att det skulle ta så lång tid hade jag nog skippat det. Tvättar gör jag också. Det är nån som har fyllt tvättkorgen IGEN. För att inte tala om soppåsarna… Jag måste gå till soprummet, men en tur ut i regnet lockar inte just nu. Men jag måste vidare till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen idag – bröd till soppan eller potatisklyftor till kycklingburgaren??? Jag har inte bestämt mig än.

naken vid datorn

Hum hum, bilden är inte helt sann. Jag har kläder på mig, en högre stol och bruna sandaler på fötterna.

När jag ändå har suttit här vid datorn har jag också passat på att kolla lite bredbandsleverantörer och -priser. Det verkar som om de flesta som har svarat på veckans fråga i Tofflan undrar…. – se högerspalten! – har bredband från Telia eller Bredbandsbolaget. Det senare har ju jag också. Men Telia har bättre priser! Och att Bredbandsbolaget är dyrare, har längre URL:er och inte funkar med min webbläsare gör mig ju inte precis mer positivt inställd…………..

Men även det där med bredband är en djungel och jag ska kika vidare medan tvättmaskinen gör sitt. Sen blir det tvätthängning och rengöring av badrum och duschrum/toa.

Vad händer hos DIG idag??? Har du också en djungel hemma? Skriv några rader i en kommentar om du har lust att berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kom-igen-inlägg.


 

Tofflans ben skugga

Vi får finna nytt och gå vidare, mina ben och jag.

Det är inte lätt att ladda om när man har förberett sig mentalt för en anställningsintervju. Jag blev otroligt snopen när jag fick sms i morse att intervjun var inställd. Igen. För tredje gången. Det börjar kännas som om att jag inte ska ha det där jobbet… Men vi får se vad som händer. Jag ska visst få en signal i kväll angående ny tid. Bemanningsföretaget har jag mejlat, men jag har inte fått nåt svar. Kanske de är lika snopna som jag. Alla inblandade blir liksom… drabbade. Verksamheten i sig måste ju halta när sjukdomar duggar tätt, kollegor får jobba dubbelt så mycket, min kartläsare, som hade piffat upp sig extra inför dagens äventyr, hade köpt sms-biljett (vilket inte är billigt och drabbade nån som inte är stenrik), jag kan inte planera in vissa saker som min simning och tandläkarbesök (båda ska ske på dagtid och det funkar inte om jag måste jobbpendla), bemanningsföretaget får försöka hålla liv i ärendet som kanske borde ha varit avslutat för länge sen. Fast allra mest drabbad är ju den som är sjuk. Sjukdom kan man inte rå för (om den inte är orsakad av till exempel rökning, som jag tycker bara är dumt att utsätta sig själv och andra för).

I mitt poängsystem låg jag på tre minus eftersom fredagen ur jobbsökarsynpunkt var dödläge. Idag har jag gett mig fem poäng, två för jobbsökaraktiviteter och tre för lika många sökta jobb. Jag letar och letar och letar, men har ännu inte hittat nåt mer. Men det gäller att finna nytt och gå vidare när det blir såna här motgångar. Inte deppa ihop och tappa sugen.

En glädjande nyhet är i alla fall att jag hittade mina lösenord till Spotify igår kväll. Därför återinstallerade jag det på datorn och laddade ner appen till mobilen, för nu har jag surat färdigt över deras införande av avgift. Jag kör gratisversionen, så får jag se höra hur långt den räcker. Jag hämtade lite Sabaton i alla fall igår – jag var ju inte på deras konsert, tyvärr, härom kvällen i stan.

Lite mer förmiddagskaffe på det här, lite läsning av bra bok, telefoni till en i familjen som bryr sig. Sen åker jag ut till Himlen för att skjutsa Anna till jobbet. Ja det var hon som skulle vara kartläsare idag.

Vad händer hos dig idag??? Hoppas ditt liv inte är lika mycket på stand by som mitt just nu… Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nästa år beslutas troligen att riktnumren försvinner.  De geografiska riktnummerområdena försvinner på grund av mobiltelefonins snabba utveckling. Post- och telestyrelsen, PTS, ser nu över den fasta telefonin.

De geografiska riktnummerområdena har inte längre nån roll, menar PTS. Och jämfört med de 13 miljoner mobilabonnemang som finns i Sverige har de 2,5 privata fasta telefonabonnemangen inte så mycket att säga till om. Utvecklingen går mycket snabbt och PTS har nu tvingats börja se över hur telefonin ska se ut i framtiden.


Riktnumren kanske försvinner eftersom de fasta telefonerna blir allt färre.

                                                                                                                                                                I den rapport som ligger finns sex förslag till förändring av telefonnummerplan. Efter att ha inhämtat synpunkter från operatörer och andra berörda återstår två alternativ. Båda förslagen innebär att riktnumren försvinner. I det ena förslaget ska man kunna skilja mobilnummer från fasta telefonnummer.

Trots att det handlar om att ta bort nånting är det inte billigt. Det handlar om många miljoner. Eller miljarder, snarare. Och fem år skulle det ta att genomföra det hela.

Frågan är bara varför… Till vilken nytta? Om det nu kostar så mycket.

Read Full Post »

Med glädje sliter jag genast upp Uppsala Stadsteaters programtidning, som var dagens reklambilaga i lokalblaskan. För en gångs skull en uppskattad reklambilaga! Annars är jag hjärtligt trött på alla inbladade trycksaker som gör tidningen falskeligen tjock och som bara glider ur och lämnar… ett tomt skal. Ja, för jag tycker att lokalblaskan blir mer och mer ett skal. Förutom när det gäller sport, dårå. Antalet sportsidor och anställda vid sportredkationen tycks öka och frågan är om det sker på bekostnad av duktiga kulturmedarbetare vid blaskan? Snälla Lisa Irenius, kom snart tillbaka till kulturredaktionen och se till att det blir ordning på torpet!

Lite glad blev jag emellertid i veckan när min gamla journalistbekanting ringde mig i tjänsten. Jag anser att h*n är en av stans bästa grävande journalister. H*n kom mycket väl ihåg mig från min förra arbetsplats. Jag var så nära att ge The Story, men har bestämt mig för att avvakta ett tag. Kontakt är emellertid knuten och somliga månde darra rätt rejält framöver.

Fast nu var det teater jag skulle skriva om! Jag rafsade naturligtvis snabbt fram till Sysslingens pjäs som har urpremiär den 18 februari nästa år, på min farfars 112 års dag. Sen läser jag att pjäsen, Fyra dagar i april, handlar om det så kallade påskupproret i Uppsala – som skedde på min födelsedag fast 1943 (nej, tro det eller ej, jag var inte ens en glimt i min mammas öga då – hon var åtta år…). Buggers! Nu är det inte bara Tjernobylkatastrofen som förknippas med datumet jag föddes, nu är det också ett nazistmanifestation… Förlåt om jag raljerar lite, självklart ska jag gå och se den här pjäsen!!!

När jag vänder blad blir jag irriterad! Där finns ett oigenkänneligt foto av författaren samt en intervju som inte går att läsa – för under texten ligger en bild på ett gammalt hus. En bild som inte tillför nånting, bara sabbar texten! Om Petite Moi hade fått tjänsten som informationschef vid teaaatern hade jag inte godkänt den sidan. Men nu fick inte Petite Moi den tjänsten och ärligt talat sörjer jag inte. Jag tycker bara att det är trist med artikeln, för jag hade velat läsa intervjun. Nu får jag avstå. Dumt!


Här är en finare bild på författaren, till höger, och hans alienkatt Bibbi, till vänster.

Jag bläddrar, trots min irritation, vidare i programtidningen. Snabbt, snabbt bläddrar jag förbi John Fiskes Morden på Bäverns gränd och Göran Engmans julshow, ty sådant roar mig icke.

Men den 28 januari är det urpremiär för Den flygande handläggaren med Cecilia Nilsson i huvudrollen. Cecilia Nilsson spelar handläggaren Marianne som får nog

[…]  av politiker med dålig verklighetsförankring. Chefer utan omdöme.Och av kollegor utan stake. […]

Marianne blir Hämnaren, de utfärsäkrades egen Modesty Blaise! Den här pjäsen kan jag inte missa!!!

En annan urpremiär är det den 10 mars med pjäsen Fursten. Pjäsen som handlar om Jan Stenbeck, mediemogulen och hur Sverige förändades. I huvudrollen, hör och häpna, Allan Svensson! (Måtte han snart bli avskrubbad rollen som Svensson, Svenssson-pappan!). Det här blir nog riktigt bra teater!

Vidare har dramatiseringen av Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva premiär den 22 februari. Den är säkert mycket sevärd. Maria Sundbom spelar.

Ja, mycket intressant blir det på scenen i Uppsala framöver. Fast det är inte billigt att gå på teater… Ordinarie pris för den som varken är ung, gammal eller arbetslös är 220 kronor. Men bra att unga och arbetslösa endast betalar 120 kronor. Pensionärer, däremot, anses visst lite rikare, de får betala 180 pix. Varför denna skillnad??? Vidare finns olika abonnemang som kan vara smart att köpa om man tänker sig gå på fler pjäser.

En eloge till Linus Tunström för en mycket spännande teatervår! (Linus, vars pappa Göran var en av de bästa svenska moderna författarna, tyvärr avliden alltför tidigt!)

Read Full Post »