Gränby köpstad: City Gross

Ett affärsprovande inlägg.

---

 

Hur många köpcentrum får det plats i Uppsala? Uppenbarligen många. Frågan är om de alla bär sig… När jag flyttade till Uppsala som 20-åring på stenåldern fanns OBS!, som senare blev Gränby centrum, och B&W, som senare blev… Coop Forum Uppsala Boländerna, tror jag, i alla fall när Coop i Gränby centrum las ner. Nu växer en ny stadsdel fram, Gränbystaden. Den ligger nära New Village, där jag bor. Och den har redan fått en egen köpstad…

Några av snabbmatställena i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

 

City Gross i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

Det började med en bensinmack och ett hamburgerställe, fortsatte med fler snabbmatställen (till exempel Chop chop) och en blomsteraffär och nu senast apotek, en leksaksaffär och en mataffär med fik. Tyvärr är en tvungen att åka bil dit. Annars hade det blivit en skön promenad för min del när alla måsten var avklarade här hemma och jag var nyduschad. Varken gångbana eller cykelbana finns emellertid, så jag körde ut Clark Kent* ur garaget och åkte några hundra meter. Med mig hade jag ett viktigt brev som jag skulle posta, men huvudsyftet med min lilla utflykt var att kolla in City Gross (ja, affären särskriver sitt namn, vilket ju är fasansfullt!).

City Gross var förvånansvärt välbesökt denna lördag. Vanligaste shopparna var helt klart barnfamiljer. En del barn fick springa omkring fritt. Tur att affären är ganska luftig. Jag hade lite svårt att hitta, men skälet till det är säkert att det ju var mitt premiärbesök. En del fynd gjorde jag på min väg genom affären. Det mesta kostade nånting och 95 öre, vilket irriterade mig ganska snart. Och som sagt, särskrivningar är fasansfulla. Inte ens butikens goda ostar slapp undan…

Dessert ost… Och alla kostar de nånting och 95 öre.

 

City Gross hade i alla fall bokrea.

City Gross är känt för sitt fina kött. Det har ju inte jag så mycket glädje av eftersom jag inte äter annat kött än kyckling och kalkon. Men när Lucille och jag besökte City Gross i en annan stadsdel i Uppsala noterade jag att där fanns en väldigt fin fiskdisk också. Tyvärr imponerade varken kött- eller fiskdisken i City Gross i Gränby köpstad på mig. Där var ett tämligen… magert utbud. Samma rätt magra utbud gäller som du ser även de särskrivna dessertostarna ovan.

Ska jag säga nåt bra om City Gross i Gränby köpstad är det kanske att de hade bokrea. Nu har väl årets bokrea egentligen inte börjat än, men det hade den på City Gross. Samtidigt var det inte många titlar som tilltalade mig och dessutom var det övervägande oriktiga böcker (böcker en lyssnar på) som såldes. Därför kunde jag behärska mig och avstå från att handla.

En kasse med varor följde med hem.

Men handlade jag nåt dårå? Jorå, en kasse med varor för 258 spänn följde med mig hem. Jag köpte en bit vardera av alla de fyra dessert ostarna (<== ironi) som fanns i butiken, ett trepack makrill till extrapris samt ett par saker som stod på handlingslappen. Fotcrèmen ställde jag däremot tillbaka, för en sån tub är mer än sju spänn billigare på Tokerian.

Det kan nog bli så att jag handlar på City Gross i Gränby köpstad igen. Fast det är enklare, billigare och närmare hos/till Tokerian och där tänker jag inte sluta handla. City Gross kan bli nån längre utflykt igen nån gång. Kanske när jag kan gå dit. För jag behöver definitivt inte ta bilen, eftersom jag inte lär storhandla där.

Och brevet, då? Tja, det finns faktiskt en gul brevlåda utanför City Gross. Men Snigel-Posten tömmer den bara på vardagar, så jag åkte till Tokerian och postade mitt brev.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Decemberböcker från Månpocket… och önskelistan

Ett litterärt inlägg.

---

 

Ja fan, det är ju december och jul nästa månad. Idag trillade det in ett meddelande från Månpocket via My Newsdesk i inboxen. Självklart passade jag på att kolla efter julklappar! Här kommer ett axplock färska pocketböcker:

Lejontämjaren av Camilla Läckberg
Den nionde delen i Fjällbackaserien handlar om en hästflicka som försvinner spårlöst. När hon återfinns visar det sig att hon utsatts för ofattbara grymheter. Patrik Hedström och hans kollegor fruktar att hon inte är ensam om sitt öde. Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i en gammal familjetragedi. En kvinna dömdes för mordet på sin man, men det är något som inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.
Jag har självklart läst Lejontämjaren och vad jag tyckte om boken kan du läsa här.

 

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarity
Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…
Det här är en bok som jag inte har läst, men som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att önska mig i julklapp…

 

 

Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis
Millie Bird är sju år gammal och har hunnit lista tjugosju föremål i sin Bok om döda saker när hennes pappa plötsligt blir nummer tjugoåtta. Vem ska nu svara på alla hennes frågor om världen? Kvarlämnad ensam i köpcentret blir Millie upphittad av åttiosexårige Karl. Tillsammans med Millies vresiga granne Agatha ger de sig av på en halsbrytande resa genom Australien, på jakt efter Millies mamma.
Den här boken har jag inte heller läst, men den verkar också vara intressant!

 

 

Helveteselden av Karin Fossum
Det här är en ny psykologisk spänningsroman med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. Berättelsen handlar om att inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Karin Fossums böcker är alltid bra och den här står redan på min önskelista!

 

 

 

Livet går vidare av Karin Wahlberg
I Livet går vidare återser vi människorna kring lasarettet i 1950-talets Ekstad.
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset, men maken Egon verkar mer än lovligt distraherad. Arbetet som överläkare är krävande och på lasarettet oroar man sig för Evelina Winnerstrand som kommit in med livshotande knivhugg i buken efter det otäcka överfallet hemma på farstutrappan. Man vet inte vem gärningsmannen är och den lugna småstaden är skakad.
Den här boken har jag läst och det tycker jag att du också ska göra! Här kan du läsa vad jag tycker om Livet går vidare. Den är mer än kärlek på lasarett.

 

När det gäller julklappsböcker har mamma och jag kommit överens om att vi ska handla dem på nätet i år. Det vill säga jag ska handla och vi båda ska önska. Tre inbundna böcker tänker jag önska mig av mamma och det blir nog Falleri, fallera, falleralla av Carin Gerhardsen, Alla kan se dig av Anna Jansson och Eldjägarna av Mons Kallentoft. Sen skulle jag inte ha nåt emot att hitta I sanningens namn av Viveca Sten, Färjan av Mats Strandberg och och och… inslagna i julklappspapper… Men nu får en behärska sig!!!

Vad önskar DU dig för böcker just nu??? Skriv några rader i en kommentar nedan och berätta!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppsala by Saturday night – and my Sunday day

Ett svengelskt inlägg om Uppsala, min helg och min pappa.

---

 

Typisk Uppsalabild. Skylten säger ”No bikes” – alltså har våra universitetsstuderande framför allt parkerat sina cyklar här. Vadå tvåspråkigt universitet..?

Det är lite mer än 34 år sen jag flyttade hit till Uppsala. Många säger skämtsamt att det inte finns några äkta Uppsalabor. De menar att alla är inflyttade. Men nog finns det äkta vara samtidigt som det också finns ett rätt stort korn av sanning i påståendet.

Uppsala centrum är väldigt litet med tanke på att det är Sveriges till invånarstorleken fjärde stad. Till stor del handlar det om att där finns så många historiska byggnader att det inte byggs så mycket nytt. Det handlar enligt min mening också om att lokalpolitikerna inte vill ha nån biltrafik i centrum. Förutom att det är svårt att ta sig fram med bil är det dyrt att parkera i och strax utanför centrum. Vem har lust att betala 30 kronor i timmen?

Buss åker jag bara när jag måste. Jag är åksjuk och jag tycker att det är dyrt att åka buss också – en enkel resa kostar visst 27 kronor nu – om en köper i förväg. Den som köper bussbiljett ombord betalar 35 kronor. UL har alltid haft bland landets högsta priser. Det är också känt för sina sura busschaufförer… Det lockar inte heller precis till resor in till stan.

Ett annat skäl till att Uppsala centrum är litet är att affärerna flyttar därifrån – det är ju så dyrt att som kund att ta sig dit samtidigt som lokalhyrorna är höga. De många köpcentrumen utanför stan har stora och gratis parkeringar. Perfekt när en ska storhandla!

Jag är sällan i centrum, men jag snuddar vid dess utkanter när jag åker (bil) till jobbet. Ofta snuddar jag nästan vid cyklister också. Det är många som cyklar här i stan, inte bara studenterna. Det är lätt att ta sig fram och det är billigt. Samtidigt stjäls det mycket cyklar. Jag har visserligen min treväxlade Monark som jag fick när jag fyllde tio år kvar. Den hänger, rostig och jävlig, i mitt kallförråd. Tror inte att det är mycket på den som fungerar. Jag cyklar aldrig.

Men Uppsala centrum är vackert. Igår kväll, när vi faktiskt åkte några hållplatser buss, for vi ju in för att äta. Maten var god, annat var urdåligt, vilket jag skrev om tidigare idag. Det regnade igår, men vi fotade en del ändå. Här finns många byggnader och annat att fascineras av och jag ger dig ett smakprov på några av gårdagens bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vår lördagskväll avslutade vi med att titta på TV. Först såg vi Downton Abbey, sen asgarvade vi till Miranda. Det var två uppspelta kickor som gick och la sig igår kväll.

Lika uppspelta var vi inte i morse, men Fästmön skulle ju upp och jobba på vår sjunde förlovningsdag. Jag skuttade ur sängen vid halv sju för att skjutsa henne. Det var en regnig morgon och när jag kom tillbaka hem kröp jag ner igen och tog en lång sovmorgon. Den avslutade jag med nyperkolerat kaffe och en thriller i bokform.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men oroa dig inte. Den här söndagen har jag inte slösat bort. Jag har vikt tvätt, sorterat tvätt i högar eller lagt in i skåp och lådor, gått igenom förrådet av sängkläder och rensat det samt sökt tre för mig högintressanta jobb. Jag har hämtat Anna från jobbet och skjutsat hem henne till Himlen, med stopp för proviantering på ICA Solen. Nu ska jag laga mat, ringa mamma, se på Bron och tända ett ljus vid bilden på min pappa. Jag saknar honom så mycket fortfarande, trots att det var länge sen vi sågs. I mitt minne finns han kvar som den evigt busige pappan med slängluggen, han som bar mig när jag var för trött för att gå.

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.

PS Nu är det bara sju procents utrymme kvar på bloggen. Passa på och använd det genom att berätta om DIN helg i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nätshopping är inte helt fel!

Ett inlägg om… nätshopping. 

Jag har börjat handla allt fler prylar på nätet. Skälet till det är inte att jag inte har tid att gå i affärer – det skulle jag ha om sånt roade mig. Nej, det är främst två skäl:

1. det är smidigt och ofta får jag min vara ända hem till postboxen
2. det är oftast billigare än ute i handeln

Därmed inte sagt att jag inte älskar att till exempel tillbringa flera timmar i en vanlig bokhandel – för det gör jag verkligen! Men… böcker är dyra och de är definitivt dyrare i en bokhandel inne i stan eller i ett köpcentrum där bokhandlarna måste betala hyra. En internethandel kan ju liksom hålla till i nån förrådslokal var som helst, typ.

Sånt jag har handlat på nätet ganska länge.

Tidigare har jag främst köpt böcker, filmer, musik och parfym på nätet. Ja, parfym som present eller julklapp. Shoppingsajterna blir allt bättre ur användarsynpunkt. Nackdelen dock med att handla från till exempel Bokus är att man blir nerlusad av reklam från dem. Så snart jag handlar där får jag minst ett reklammejl med erbjudanden varje dag. Det är för mycket! Jag slänger de flesta olästa och blir mest irriterad och förbannad. Samma sak är det med Discshop – man dränks i reklam. Och så surar jag ett tag. Tills jag är sugen på att köpa böcker och filmer igen. Då är det Bokus och Discshop som gäller! Skälen: såväl utbud som priser är bra.

Jag har också handlat från Let’s Deal. I och för sig en bra pryl, men själva köpet skapade stor irritation eftersom varan inte levererades när den skulle. Där har Let’s Deals kundtjänst ett och annat att lära… Och faktum är att jag inte har handlat nånting sen dess… Däremot fattade företaget som inte levererade prylen i tid galoppen och skickade mig lite plåster på såren samt en ursäkt.

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala = bra kundvård.

Ett ställe på nätet som jag enbart har bra saker att säga om är Apotea. Först och främst har de apoteksprylar som är svåra att få tag i ute i vanliga handeln, som de där tandtrådsborstarna jag använder. Men deras priser ligger dessutom alltid under – ibland bara lite, ibland ganska mycket – priserna i handeln. Och det är faktiskt avgörande för mig just nu med tanke på att jag inte har nån inkomst. Senast idag beställde jag tandborsthuvuden till ett pris jag näppeligen får på ICA eller nåt apotek i stan/på stormarknaden… När jag dessutom får mina varor levererade ända hem till postboxen och vanligen dan efter min beställning – utan nån fraktavgift!!! – kan jag ju inte vara annat än väldigt nöjd.

Tandtrådsborstar köpta från Apotea.

Hur gör du??? Handlar du prylar via nätet??? Och VAD handlar du i såna fall???

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som spar hon har 2: Klappar och presenter

Den som spar hon har, har jag ju redan konstaterat här. Igår hittade jag en påskpuss från förra året. Idag fick jag en julklapp. OCH en födelsedagspresent.

Mamma och jag for ut för att storhandla. Men igår hade vi pratat väldigt mycket om våfflor, så vi bestämde att vi skulle åka och köpa ett järn. Först åkte vi till Elgiganten och där  fanns det järn som antingen var fula (turkosa), svindyra eller skräpbilliga – alltså inget jag ville köpa. I närheten av Elgiganten finns Bauhaus, så vi rollade in där för att se om de möjligen hade nåt. Men det hade de inte. Däremot hittade jag en taklampa till köket. Den jag har gick ju sönder i samband med fönsterbytet. Så det blev en sån här lampa, fast svart, och den fick jag av mamma i julklapp 2012:

Berga heter lampan och det borgar (!) ju för att det ska vara en hållbar pryl. Bergarna är ju ett segt och envist tufft släkte…

Men en lampa kan man  ju inte göra våfflor i. När vi skulle köra ut från parkeringen såg jag att Elon låg vid nästa köpcentrum, så vi åkte dit. På Elon kostade alla våffeljärn minst en hundring mindre än på Elgiganten. Dessutom var alla järn snygga. Jag hittade ett finfint dubbeljärn som passar utmärkt ihop med Fästmöns brödrost. Man måste tänka lite framåt även om somliga har svårt för det ibland.

Ett rött dubbelvåffeljärn.

Våffeljärnet fick jag i förskott till min födelsedag eftersom vi ju inte ses då. Visst har jag väl en snäll mamma?!

På Tokerian köpte vi mat och våffelmix och svindyr hjortronsylt. Och ett påskris, för det ville jag hellre ha än små fjåsiga, gula påskliljor. Gult är ju dessutom som bekant alltid fult. När vi kom hem med riset och alla påsar (ibland är det väldigt praktiskt med en rollator att hänga påsar på…) gjorde jag en ny, fantastisk upptäckt! Jag äger FLER rosa saker än märket och påskharen! Se här på riset:

Svarta fjädrar och… rosa! 

Några våfflor blev det inte idag, emellertid, utan det sparar vi till i morgon när det är lååångfredag och vi måste roas.

Hjärtesnäll mamma jag har!

Livet är kort.

Read Full Post »