Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Den ljusnande framtid..?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Lördagscirkel i Uppsala

Ett lördagligt inlägg.

---

 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fröken Frimans krig

Ett inlägg om en TV-serie.

En lista med några av Sveriges mest lysande skådespelare samt riktigt roliga trailers med bitska kvinnor avgjorde det: jag ville se Fröken Frimans krig. Igår gick första avsnittet av tre på SvT1.

Fröken Friman i mitten och hennes gäng. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I det inledande avsnittet kommer fröken Friman hem från England där hon vistats i suffragettkretsar. Hon besöker sin halvbror för en bouppteckning, men finner att brodern inte har något till henne. Tillsammans med sin svägerska och en av damerna på pensionatet där hon tar in börjar fröken Friman smida planer om att starta ett livsmedelskooperativ. Det är bara kvinnor som kan bli medlemmar och var och en får köpa andelar. Fröken Friman har en väldig övertalningsförmåga och plötsligt är såväl herrskap fruskap som tjänstefolk med och köper andelar.

Det är är riktigt roligt, fullt av snuskig humor, men också av allvar. Serien sägs vara inspirerad av verkliga händelser under början av 1900-talet och det är den säkert.

Del två går på måndag kväll, tredje och sista delen visas på nyårsdagen. Men del ett fick högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 47: Dam och damm

Ett inlägg om topparna och dalarna under de senaste sju dagarna.

Nej då! Jag har inte städat bort veckans toppar (dam) eller dalar (damm). Här kommer de:

Dam 

• Projekt Storstädning (Det är verkligen ursmart att fokusera på ett rum/utrymme i taget och verkligen städa ordentligt – nån gång om året. Däremellan kan man veckostäda.)
• Kvinnan i rummet (Tack, Inger P! Jag har upptäckt en ny, bra deckarförfattare – Jussi Adler-Olsen! Och tack, FEM, för att du hittade del ett!
• Lördagseftermiddag hos en som fyller år idag!!! (Mycket flams och glam, men Fästmön fick ihop hojen! Gå in till Jerrys blogg och gratta honom på födelsedagen!)
• När fan blir gammal blir han religiös (Om Claes de Faires syn på Metropolen Byhålan. Intressant läsning!)
• Alla som bryr sig om (Ni är mycket mer värda än ”motståndarlaget”!)

Damm

• Läckande perkolatorer och is på nya fönster (Varför håller inte eller funkar inte nya saker som jag tycker att de ska göra???)
• Kommunskandal i Uppsala (Förvånar mig inte! Nepotism och vänskapskorruption är nog mer utbrett inom det offentliga än vad man kan tro. I alla fall här.)
• Felaktiga länkar (Ideellt arbete känns inte OK som skäl. Då ska man inte ha med några länkar alls i såna fall.)
• En del journalisters skribenters syn på sociala medier (Varför måste det alltid sättas upp ett motståndsförhållande mellan journalistik och sociala medier? Vad hände med ”båda har en roll/behövs”? Samarbete?)
• Högskoleutbildade skribenter journalister som inte kan stava (Detta var nog bland det värsta jag har sett…)
• Förnedringen i att besöka Arbetsförmedlingen (Fruktansvärt, hemskt, bland det värsta jag har varit med om!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: När är du född?

OK, jag vet! Man ska inte fråga en dam om hennes ålder men jag frågar DIG! Den här veckan undrar Tofflan helt enkelt när du är född.

Och faktiskt var det inte jag som kom på frågan utan Elias!

Kommentera det här inlägget kan du inte, men lämna gärna en kommentar inne i omröstningen.

Tack på förhand!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hej vad det går mellan… jaa, hem och förråd, typ…

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…

Gissningsvis skrämde jag slag på några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.

Jag hann ta ut fyra öl och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.

Ballen såg lika ödslig ut som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.

Till och med de två tvättlinorna tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.

Ballebordet kånkade jag bort tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.

Ovanpå kökssoffan fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!

Slutligen grep jag mig an arbetsrummet. Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.

Nu sitter jag med ryggen mot fönstret och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???

*ballen = balkongen
** DAM = You see, I’m a laaady…

Livet är kort.

Read Full Post »

Runt runt runt…

Och som vanligt är det fritt upp till var och en som vill att följa med på min runda genom media där jag spanar i omvärlden efter tokigt och slugt. Detta trots att magsura Tuttan Kamon i Träsket gav tummen ner sist. HA! Det krävs mer än en tumjävel för att jag ska sluta blogga!!!

• Fler struntar i kvitto på sommaren. Hur är det med kvittodisciplinen? Alltså, för det mesta är jag inte ett dugg intresserad av den där papperslappen om jag inte ska redovisa inköpet för nån annan eller kan tänkas vilja byta en vara. Men kvitton är faktiskt ett vapen mot fusk. Fuskande handlare, det vill säga. Inte fuskande köpare.
• Stavkungen har ribbskräck. Det var det jag visste! Idrott är inte bara farligt (idrottsskador) och tråkigt (ändlösa TV-program). Det är snuskigt också. I alla fall när Dagens Nyheter sätter rubriker på sin startsida… Då skrev man nämligen just Stavkungen har ribbskräck och DET tycker jag låter snuskigt! Stavkungen i det här fallet hette dessutom Steven Hooker…
• Stressade män dras till stora kvinnor. Eh stora? Har jag inte märkt. Jag går här och är tjock utan att ha en massa män efter mig. Men jag klagar förstås inte, jag är inte så intresserad av att ha stressade män i bakhasorna. Brittiska forskare har kommit fram till detta i alla fall, så det kanske bara gäller män från The British Isles..?
• Busstiderna ändras på måndag. Här i Uppsala blir det i alla fall vintertid på bussarna. Bryr mig inte så mycket, men det finns väl alltid några stackare som måste trängas och må illa på de gröna monstren.
• Vad skriker kungen? Hos Aftonbladet kan du vara med och tävla om detta. Fast med anledning av damen nedanförs ansiktsuttryck kanske kungens ord inte lämpar sig för tryck…

Livet är kort. Särskilt åsiktsmaskiners.

Read Full Post »

Pride lördag: Det mesta av dan

Vi grundade med en rejäl frukost. Det gör man när man bor på hotell. Man äter. Frukost. Man äter mycket till frukost. Onaturligt mycket. Dagen var jättevarm, så trots mina principer valde jag klädsel tjockis-svart linne till överkroppen. Detta fick till följd att axlar och nacke nu är synnerligen osniggt rosa. Och svider som fan.

Fästmön var smart och hade med sig sin boa som skyddade axlarna. Värmde lite också. Söt var hon i alla fall.

Söt!

I Humlegården strålade vi samman med Gunilla. Det är alltså hon som gillar att ventilera sina brallor, ta män i skrevet och dricka ur blomvaser.

Vi fick vänta länge innan paraden kom igång. Jag passade på att fota lite, förstås.

Den här damen hade först promenerat till Humlegården från Söder. Och nu skulle hon gå paraden… Tufft och modigt!

Till och med trista elskåp var Pridesmyckat dagen till ära.

Pride!

Många var väldigt uppklädda.

Rött är sött.

En del ekipage var väldigt enkla…

World of chocolate!

Vårt favoritmuseum var med i paraden!

Fotografiska i paraden.

De glada gossarna i Gaykören sjöng inte, men dansade fram.

Glada Gaykören dansade fram.

Tyckte du att det såg glest ut? Tja, jag kan meddela att det tjocknade till ordentligt. Faktum är att vi var 50 000 som gick…

Vi noterade en enda läskig incident med en kille som hade lite för bråttom och som snavade och slog sig på käften. Såg jävligt ont ut…

Tjockt i paraden…

Vi hoppade ur nära slutet och stack iväg in på en tvärgata på Söder för att äta och dricka. Det var då Somliga hinkade ur en blomvas.

Den berömda blomvasen.

Själv skötte jag mig och åt lite mat, lax och pommes, samt drack en ljuvligt kall starköl.

Jag var så hungrig att jag till och med åt upp morötterna.

Därpå skildes våra vägar. Den törstiga bloggerskan från Dalarna hade nåt ärende inne i stan igen och vi linkade till Tanto för att vara med om avslutningsgalan.

Men avslutningsgalan på Tanto skilde sig inte mycket från resten av kvällarna. Den var så trist. SÅ trist! Det kändes som om den hade mina Iorstrumpor över hela sig.

Artisteriet på Pride tycktes hela tiden ha mina Iorstrumpor på sig. Varje kväll. Mina Iorstrumpor fick jag för övrigt från en före detta vän som tycks ha vänt mig ryggen numera efter att jag avslöjade hur lite jag hade att leva på tidigare. Ibland förstår jag mig inte på människor.

Den enda gången det glimmade till rejält var när proffsiga Lena Ph kom på scenen. Då gungade varenda Tanto-besökare, jag lovar!!! TACK, Lena!!!

Nä, man fick sannerligen roa sig med annat. Men först blev det lite allvarligt när vi mindes alla dem som inte längre finns med oss och kören sjöng Ovan regnbågen (Over the rainbow). Så kom en kort regnskur och sen… kom regnbågen fram… Det var magiskt…

Regnbågen kom fram.

Jag kände inte igen särskilt många av artisterna och låtarna. Och de som jag kände igen var bara gapiga och tråkiga. Nej, då hade jag roligare åt vår egna kommentatorer, de två herrarna på bilden. De hängde vid vårt bord och om jag inte har fel var det Gunilla som lockade dit dem. Hon är ju, som bekant, svag för herrar. Gunilla hade nämligen anslutit sig till oss igen.

Anna, Gunilla och våra egna personliga kommentatorer.

Min fot gjorde vid det här laget så ont att jag bävade för att gå på toa eller köpa öl. Samtidigt var jag rädd att sitta alltför stilla och bli stel, så jag VILLE röra på mig.

Tog några nattbilder och lekte med mobilkameran, som nu alltså inte längre är tejpad eftersom jag har hittat reservdelar till den (på förekommen anledning berättar jag detta, för nån ny mobil har jag inte köpt).

Nattexistens på Pride.

Känner du igen denna här???

En älskad silhuett.

När det är mörkt behövs strålkastare. Den var gul.

Gul strålkastare.

Vi slängde en sista bläng på scenen och gick sen och köpte remmar. Och jag köpte vistelsens enda bok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Den var 40 spänn dyrare i Hallongrottans tält än hos Bokus på nätet, men nån gång måste man ju gynna andra bokhandlare. Till min sorg hade de inte Sara Lövestams senaste bok, Tillbaka till henne. Enligt författaren själv hade de fåtal exemplar som Hallongrottan tagit med till försäljning efter Sara Lövestams framträdande tagit slut direkt.

Pridenatt. Tillbaka nästa år? Den som lever får se.

Hur det blir nästa år med Pride är det bara den som lever som får se. En del av oss kanske från ovan regnbågen. Who knows what tomorrow brings…

Idag kom vi hem till Uppsala och New Village vid 13.30-tiden. Jag packade upp, vattnade mina krukväxter (alla hade överlevt utan blomvakt!) och ringde mor. Sen tog vi en tur till Gamlis där min älskling bjöd på kaffe, macka och kaka.

Mackorna var så tjocka i omkrets att Anna nästan inte fick in sin i käften.

Suveränt goda Briemackor med gott om grönt i. Salamin gav jag till Anna.

Suveränt god Brie-macka.

Vi tog en tur ut till Himlen och även där hade krukväxterna överlevt. Anna packade om lite grejor i en mindre väska och innan vi återvände till NewVillage stannade vi på ICA Solen för att köpa middag till i morgon – ingredienser till Västerbottenpaj och ett kilo kräftor… För vi går nämligen in i vår fjärde och sista semestervecka i morgon och det vill vi fira på detta sätt!

I kväll orkar ingen av oss laga mat, så det blir utgång till Restaurang Maestro som ska ha grillkvällar nu på sommaren. Underbart att bara få sätta sig till bords igen och bli serverad! Men jag tar kryckan med i kväll, för nu börjar min häl ta alldeles slut. Vad gäller övriga krämpor är jag förvånad och överraskad – på ett positivt sätt. Kroppen är en märklig sak…

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har unnat mig själv!..

Jepp! Jag har slagit på stort idag och

unnat mig själv.

Vad jag har unnat mig själv? En ny vattenflaska till jobbet! Det jag betalade för var förstås inte vattnet inuti utan den otroligt praktiska flaskan med bra dryckespip eller vad man nu ska kalla det!

Skål, jobbhuset!

Lunchstället blir allt tommare på folk. Ljudnivån är nästan uthärdlig. Men naturligtvis var jag tvungen att sätta mig intill ett bord där en dam höll låda med en förskräcklig pipa. Jag kastade därför i mig mina fyllda avocador – med magont som följd – och sprang så gott det nu gick när man är skittjock och har en ond häl – tillbaka till jobbet.

Filar på ”min” startsida på externwebben och den börjar ta form nu, utseendemässigt sett. Huvudtexten måste skrivas om, men det behöver jag underlag till för att kunna göra. Det känns lite segt att jobba idag. Trots det får jag, till min egen stora förvåning, mycket gjort. Dessutom har jag lyckats beställa tid åt mamma hos min frissa den veckan mamma är här och hälsar på.

Måste rusa nu. Vatten i flaska ger viss… output…

Read Full Post »

Blommigt, korv med vårtor och lite annat (o)lustigt

Ja fy te rackarns sån stor lust jag hade att åka hem och ta itu med den väntande strykhögen! För när Fästmön och jag hade varit och söndagshandlat på ICA Solen – efter att jag fått veta om Den Stora Lottovinsten på 21 kronor – ja, då tittade grejen som Annas ICA-affär är uppkallad efter fram: solen. Hela helgen har vi endast varit utanför dörren för att gå till och från bilen hemma i Himlen och vid ICA Solen för att det har regnat så. Är det inte typiskt?!

Men jag är ju lyckligt lottad som få – inte bara när det gäller Lotto! Jag har min egen lilla solstråle att glädjas åt! Att Anna gillar blommigt – och inte jag!!! – är det väl ingen som kan missa? Här är Anna nämligen iförd… dubbelblommigt.

Dubbelblommig tjej med snigga spiror!

Som den riktiga dam hon är, Anna, har hon också koll på det här med huvudbonader. Här är hon som synes på fransk visit* i sitt eget hem. Hur hon får till dessa turbaner är mig en gåta! Båda tjejerna kan det också. Jag tror det sitter i generna…

Anna på fransk visit med turban huvudet.

Men jorå, jag åkte hem och ringde mamma, som hade ringt igår eftermiddag. Det blev en halvtimma där jag fick veta att hon mådde väldigt dåligt, men sen tyckte jag att hon lät piggare än jag själv mot slutet.

Strykningen har jag nu också klarat av och jag har kokat tre spinkiga kycklingkorvar, varav den ena med vårta. Så nu är det dags för söndagsmiddag!

Kycklingkorv med vårta.

Som vanligt har en unge vrålat halsen av sig här i New Village, men jag kan nog i alla fall räkna med att jag slipper höra några fler vrålande män i afton. Det tog liksom slut, det där med fotbolls-EM, för Sveriges del.

Flaggan med ”Heja Sverige!” på hängde ledset kvar på en balle** i Himlen.

*fransk visit = anses vara en kort visit, så kort att damerna inte tar av sig sina hattar
**balle = balkong 

Read Full Post »