Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dam’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


En lista
med några av Sveriges mest lysande skådespelare samt riktigt roliga trailers med bitska kvinnor avgjorde det: jag ville se Fröken Frimans krig. Igår gick första avsnittet av tre på SvT1.

Fröken Friman

Fröken Friman i mitten och hennes gäng. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I det inledande avsnittet
kommer fröken Friman hem från England där hon vistats i suffragettkretsar. Hon besöker sin halvbror för en bouppteckning, men finner att brodern inte har något till henne. Tillsammans med sin svägerska och en av damerna på pensionatet där hon tar in börjar fröken Friman smida planer om att starta ett livsmedelskooperativ. Det är bara kvinnor som kan bli medlemmar och var och en får köpa andelar. Fröken Friman har en väldig övertalningsförmåga och plötsligt är såväl herrskap fruskap som tjänstefolk med och köper andelar.

Det är är riktigt roligt, fullt av snuskig humor, men också av allvar. Serien sägs vara inspirerad av verkliga händelser under början av 1900-talet och det är den säkert.

Del två går på måndag kväll, tredje och sista delen visas på nyårsdagen. Men del ett fick högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om topparna och dalarna under de senaste sju dagarna.


Nej då!
Jag har inte städat bort veckans toppar (dam) eller dalar (damm). Här kommer de:

Dam 


Damm


Livet är kort.

Read Full Post »

OK, jag vet! Man ska inte fråga en dam om hennes ålder men jag frågar DIG! Den här veckan undrar Tofflan helt enkelt när du är född.

Och faktiskt var det inte jag som kom på frågan utan Elias!

Kommentera det här inlägget kan du inte, men lämna gärna en kommentar inne i omröstningen.

Tack på förhand!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…


Gissningsvis skrämde jag slag på
några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.


Jag hann ta ut fyra öl
och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.


Ballen såg lika ödslig ut
som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.


Till och med de två tvättlinorna
tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.


Ballebordet kånkade jag bort
tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.


Ovanpå kökssoffan
fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!


Slutligen grep jag mig an arbetsrummet.
Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.


Nu sitter jag med ryggen mot fönstret
och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???


*ballen = balkongen

** DAM = You see, I’m a laaady…


Livet är kort.

Read Full Post »

Och som vanligt är det fritt upp till var och en som vill att följa med på min runda genom media där jag spanar i omvärlden efter tokigt och slugt. Detta trots att magsura Tuttan Kamon i Träsket gav tummen ner sist. HA! Det krävs mer än en tumjävel för att jag ska sluta blogga!!!

  • Fler struntar i kvitto på sommaren. Hur är det med kvittodisciplinen? Alltså, för det mesta är jag inte ett dugg intresserad av den där papperslappen om jag inte ska redovisa inköpet för nån annan eller kan tänkas vilja byta en vara. Men kvitton är faktiskt ett vapen mot fusk. Fuskande handlare, det vill säga. Inte fuskande köpare.
  • Stavkungen har ribbskräck. Det var det jag visste! Idrott är inte bara farligt (idrottsskador) och tråkigt (ändlösa TV-program). Det är snuskigt också. I alla fall när Dagens Nyheter sätter rubriker på sin startsida… Då skrev man nämligen just Stavkungen har ribbskräck och DET tycker jag låter snuskigt! Stavkungen i det här fallet hette dessutom Steven Hooker…
  • Stressade män dras till stora kvinnor. Eh stora? Har jag inte märkt. Jag går här och är tjock utan att ha en massa män efter mig. Men jag klagar förstås inte, jag är inte så intresserad av att ha stressade män i bakhasorna. Brittiska forskare har kommit fram till detta i alla fall, så det kanske bara gäller män från The British Isles..?
  • Busstiderna ändras på måndag. Här i Uppsala blir det i alla fall vintertid på bussarna. Bryr mig inte så mycket, men det finns väl alltid några stackare som måste trängas och må illa på de gröna monstren.
  • Vad skriker kungen? Hos Aftonbladet kan du vara med och tävla om detta. Fast med anledning av damen nedanförs ansiktsuttryck kanske kungens ord inte lämpar sig för tryck…


Livet är kort. Särskilt åsiktsmaskiners.

Read Full Post »

Older Posts »