Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kanin’

Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.


 

Pärm Ulrikas prylar

En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.

Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.

Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.

Tappad skruv glasögon

Jag hade tappat en skruv.

Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.

Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.

I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optikerStormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan
(sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Du behöver inte klicka på gilla-knappen
till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den enögda kaninenEn dag i april hittade två böcker av Christoffer Carlsson ner i min postbox. Det var vännen Inger som tyckte att jag behövde lite uppmuntran. Och tänk, det var just rätt dag för jag minns att jag var ledsen. Nu har jag läst den andra av böckerna, Den enögda kaninen. Precis som Fallet Vincent Franke var det en märklig och obehaglig historia. TACK, Inger, för böckerna!

Händelserna i boken utspelar sig i byhålan Dalen. Där finns ett övergivet hus där David och hans kompisar håller till. David bor i Stockholm, men tillbringar sommaren i sin barndomsstad Dalen. Tillsammans med kompisarna drogar han, dricker, har sex, gör inbrott och ännu värre saker. Det dröjer inte länge förrän polisen börjar bli intresserad av David och hans kompisar. Naturligtvis inträffar en katastrof…

Jag tyckte att författarens debutroman, Fallet Vincent Franke, var en riktigt mardrömslik berättelse. Liksom den handlar uppföljaren, Den enögda kaninen, om det goda och det onda, vänskaper och hemligheter. Och lögner. Den enögda kaninen, som ägs av pojken Kasper, har en rollen som bokens argusöga. Riktigt kusligt!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min lördag.


Det har nog inte varit nån jätterolig lördag för Fästmön.
Dels fick hon ta hand om ett nervknippe i morse, dels har jag suttit mycket i såväl telefonkö som vid datorn. Men tack vare vänliga Ingmari ringde jag AF Kundtjänst och fick reda ut saker och ting lite grann. Inte helt, men jag fattar inte allt. Det var väldigt lång telefonkö när jag först ringde, typ trekvarts väntetid, så vi gjorde en lite loppis-utflykt på ett par timmar denna lördag för att skingra mina tankar. Dessutom behövde vi handla.

Hemma igen ringde jag på nytt AF kundtjänst. Väntetiden var nu bara cirka 25 minuter. Till sist kom jag fram och presenterade min fråga. Personen som svarade kunde inte svara på direkten utan blev tvungen att fråga nån kollega. Men till sist kom det fram att det inte fanns några sidor som var mina. Därför har jag nu ägnat ett par timmar sen vi kom hem med att, förutom sitta i telefonkön, också skapa ett Mina sidor-konto och lägga in uppgifter. Sen står det längst ner:

Skriva in dig vid AF.

Men… jag är väl redan inskriven, eller? Jag fattar ingenting, så den biten tog jag inte tag i. Tänk om man kunde få sån här information när man besöker Arbetsförnedringen i stället för irrelevant information?! TACK än en gång Ingmari, för att du gav mig ett konkret råd som i princip funkade! Fast nu är jag ju lite förvirrad när det gäller det där skriva in. Vadå skriva in..?

Vår loppis-lördag började hos Stadsmissionen. Där fanns det en hel del böcker att titta på. Kläderna var smart hängda i färger. Men lustiga saker fanns det förstås gott om också! Jag fyndade en inbunden bok för 20 kronor. Lustigt folk fanns det också. Lustigast av alla var nog Bill & Bull, som Anna fotade. (Det vill säga vi själva.)

Vi åkte förbi American Car Show och tänkte nästan glida in med Clark Kent* och musikspelaren på högsta volym. Den senare lirade nämligen en CD med hits från 1962. Men vi gjorde inte det utan fortsatte till Röda Korsets second hand-affär. Där fanns det också en del böcker, men inte lika mycket som hos Stadsmissionen. Lustigt folk fanns det gott om, liksom en och annan möbel som gärna hade fått följa med hem.

Vi letade upp ett fikCoop Boländerna och slafsa i oss ett par kakor så att vi skull orka köpa sill. Inne på Coop irrade vi runt som två yra hönor. Som vanligt var alla varor omflyttade sen sist vi var där. Men ut kom vi med både sill och bananer. En och annan godsak till godisskålarna slank ner i varukorgen också. Det är ju lördag.

Innan vi lämnade byggnaden såg vi två personer som var tjockare än vi, så jag fick känna mig lite smal en halv minut eller så.

Här kan du se lite bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Före Kitty fanns Miffy, en kanin. Och faktum är att skaparen Dick Bruna stämde japanska Sanrio som äger Kitty för upphovsrättsintrång. Dick Bruna vann. Sanrio dömdes att betala 150 000 euro i skadestånd. Pengarna skulle användas till återuppbyggnaden efter jordbävningen.


Kaninen Miffy har en själ för hon har ett x till mun… (Logik?..)

                                                                                                                                                      Holländaren Dick Bruna skapade Miffy en dag när han behövde roa sin lilla ettåriga dotter. Den första boken kom redan 1955. Idag finns det 33 böcker, filmer, spel och grejor. Böckerna är översatta till ett femtiotal språk.

Katten Kitty skapades inte förrän 1974 i Japan av designern Yuko Shimizu. Kittyär jämngammal med det så kallade kawaiifenomenet. Även Kitty finns i spel och leksaker och serieböcker. Men det Kitty sägs sakna är en själ. Hon har inte ens en mun…


Kitty har ingen mun och alltså ingen själ.

                                                                                                                                                                    Inte visste jag att tecknade figurer kunde sakna själar. Eller ens hade själar… Söta är de i alla fall, båda figurerna. På sitt sätt. Mun eller kryss, själ eller inte själ…

Read Full Post »

Vid 16-tiden fick jag så ÄNTLIGEN hämta hem Den Mest Älskade, den Ljuvaste av de Ljuva – Anna. Fast först stannade vi till vid ICA Heidan för att ladda hennes busskort och för att… ”komplettera”…


Ja alla fattar ju att påsen till höger är min, då, medan påsen till vänster är Annas. Och detta beror naturligtvis på KNÖLNINGEN av påsen. Storleken, har ju, som bekant, ingen betydelse…

                                                                                                                                                           Medan Anna stod och velade – andra grabbar sitt godis snabbt och rationellt (f*n, det kan ju ta slut under tiden!) – passade jag på att titta vad fyndlådan hade att erbjuda. Alltså, det var ju en hel del i rosa och då tänkte jag ju förstås på kära väninnan fru Hatt


Men jag vet inte om en rosa kanin är nåt från den kära fru Hatt…

                                                                                                                                                   Kanske ett duschset i favoritfärgen passar bättre???


Duschsvampar i olika modeller och rivigheter fanns i sniggt rååååsa. Men det där till höger bild, DET är gult. Och gult är ju, som bekant, fult.

                                                                                                                                                  Annat smått och gott och kanske användbart så här års är de fina värmesitsarna för endast tio kronor. De fanns förstås i olika kulörer, men vi gillar ju svart bäst.


En sits för att hålla den lilla stjärtelutten varm kan ju vara användbart så här års.

                                                                                                                                                       Väl hemma i Den Nya Byn parkerade sig Anna vid datorn för att utföra en arbetsuppgift. Själv ställde jag mig i köket och SKAAAPADE – som den allkonstnär jag är. Se bara på dessa tomater!


Två tallrikar med SNIGGT skurna plommontomater!

                                                                                                                                                         Vi går lite närmare, för säkerhets skull, så du inte missar det SNIGGA!


Übersnigga, oder was?! (Detta var en så kallad retorisk fråga och skall, om den besvaras, förstås besvaras enbart jakande.)

                                                                                                                                                       Men så småningom levererade jag lite mer. Tänkte att Arbeterskan inte skulle bli mätt enbart på en SNIGGT delad plommontomat. Så det blev en tallrik sånt här:


Jag måste ha ketchup till ALLT – nästan. Även till rödvin.

                                                                                                                                                       SÅ! Nu ska inte jag flamsa mer och jag ska heller inte dricka mer vin, för i morgon lunch bär det av neråt sööööödern! Goder afton på sig, kära läsare!

Read Full Post »

Fästmön kom för rätt länge sen på en lustig ”lek”. Ibland när det ska sovas frambringar densamma, nyinsomnad, ett antal pip, kvid, morr, znorrrk, stön, ynk – ja, ett antal ljud. Och väcker sig själv. Eller den som sover bredvid.

Du gör LJUD!

säger jag argt ibland när jag äntligen lyckats somna men blivit väckt av alla märkliga läten i min sovrumsmiljö.

Fast lika ofta väcker Anna sig själv. Och mig då också, förstås, om jag lyckats somna. Det väser, piper, morras… och så kommer det:

Å, jag väcker mig själv igen. Jag gör LJUD!

Om jag INTE har somnat kan det vara lite smått roande att ligga och lyssna till dessa Anna-läten. De låter nämligen inte som nånting annat – och framför allt är det ljud som kvinnan i fråga inte kan frambringa i vaket tillstånd. OK, en 43-årig kvinna kanske kan morra, men inte som min Anna – när hon sover.

De roligaste ljuden är nog inte bastonerna utan snarare diskanterna. Man undrar om man har fått Wiener Sänger Knaben i sängen (Wiener SängeN Knaben?) eller om det möjligen är ett husdjur av storleken råtta eller kanin.

Samtidigt är det förstås himla enerverande att väcka sig själv – även om somliga kan fnissa åt det ibland. Så jag vet inte om jag ska kategorisera detta inlägg under Trams eller Krämpor?..

Den här leken har emellertid två klara fördelar: Har man humor, får man skratta alternativt vill man irritera nån kan det lyckas riktigt bra. Bäst av allt är förstås att leken är helt gratis. Och gratis är ju, som bekant, GOTT!

Read Full Post »