En magisk tur

Ett magiskt inlägg och lite om rätt och fel.

---

 

En blir inte klok på vädret. Jag kände att för att fortsätta vara mer klok än oklok borde jag ut i friska luften. Ett brev skulle postas och glass inköpas. Jag lockade med mig Fästmön, som var ledig idag, till Gamla Uppsala. Gamlis är ett ställe där jag ofta hämtar kraft. Ibland drar jag dit när jag är lycklig, ibland när jag är ledsen. Idag var det för att få syre och energitillskott och för att återfinna ett stycke ork.

Visst är det nåt magiskt över Gamla Uppsala?

När jag flyttade till Uppsala fick man skutta runt på högarna. Sen följde många år när det var förbjudet. Och nu har det varit tillåtet några år igen. Men häromdan läste jag att människors skuttande skapar stora sår på högarna. Samtidigt vill inte länsstyrelsen införa förbud igen. Därför ska det sättas upp nya, men mindre avspärrningar och bli nya öppningar i stängslet så att folk rör sig på nya sätt över högarna. Förhoppningsvis funkar det. Platsen är ju så otroligt magisk och det ÄR en speciell känsla när en lyckas ta sig till toppen av en hög och kan blicka ut över Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkotornen…

Folk får ta nya vägar bland högarna.

Det blev ingen högbestigning idag, därtill hade jag inte kraft. Framför allt inte sen jag besvarade ett mobilsamtal och en säljare från Assistansbolaget ringde UTAN ATT HA KOLLAT MED NIX-REGISTRET. Det gjorde mig precis som alltid arg. Jag lovade, även detta precis som alltid, att anmäla händelsen till DM-nämnden. För nånstans nån gång kanske det inte känns så kul att ens företag får ståta med sitt namn på DM-nämndens webbplats för att företaget inte har följt de regler som finns kring direktmarknadsföring. (Jag skickade in min anmälan nu i kväll via DM-nämndens formulär.)

Sen sänkte jag blicken för att ägna mig åt trevligare ting. Vid kanten av en stig noterade några vita och blåa blommor. Jag utbrast:

Sippor, Anna! Titta, blåsippor och vitsippor tillsammans!

Varpå Anna suckade lite och sa:

De där heter scilla…

Ja ja, även en Toffla kan ha fel. Självklart hade Anna rätt. Fast vad de lila blommorna jag såg heter hade ingen av oss nån susning om…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När regnet kom hoppade vi in på Odinsborg. Borta var mitt glassug, så det blev räkmacka i stället, nogsamt befriad från majonnäs och gurka så att min stackars mage inte skulle få tokspel. Efteråt for vi till Förorten där jag tankade bilen och besiktigade ballenätet*. Lucifer passade på att ta en selfie. Själv visade jag visst rumpan. Sägs det. Detta vill ingen veta nåt mer om.

Lucifer tog en selfie.

Nu har jag telefonerat med såväl mammakusin B som mamma. Utanför mina fönster fullkomligt vräker regnet ner. Jag ska vräka ner mig i bästefåtöljen och ägna mig åt kommissarie Wexford en stund, det vill säga läsa. Under tiden har artisten Prince hittats död i sin studio. Han blev bara 57 år. (Jag blir 54 nästa vecka.) Hans album Purple rain liksom filmen är för alltid inristat i mitt hjärta. Lyssna på titelspåret. Detta är magiskt!

*ballenätet = nätet på balkongen för att hindra katterna från att försöka flyga

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland troll, vikingar och… nya vänner!

Ett inlägg om några timmars samvaro.

Äntligen blev den av, träffen – eller Tweetupen, som det visst heter! – med Anna och Åsa, två Twitterbekantskaper till mig. Anna och jag har träffats tidigare i Stockholm, men den här gången hade vi dragit med Åsa till Uppsala.

Vädret blev kanon så i stället för att luncha på stan sågs vi i Gamla Uppsala. Bland troll och vikingar… (De där trollen de tycks fortsätta att förfölja mig! En del är så korkade att de också avslöjar sina namn för andra… Mer än vad jag har gjort…)

Bland troll och vikingar…

Lunch intogs på Odinsborg och den vänliga Anna bjöd mig på den som tack för taxichaffisandet..? (Det hade jag gjort gratis!) Det blev ett engagerat samtal vid matbordet, det är onekligen spännande att träffas tre personer som jobbar inom samma gebit fast på olika håll och på olika sätt – en av oss egenföretagare, en av oss konsult på väg till anställning (tummar hålls!) och en av oss arbetssökande före detta anställd…

Efter lunchen skuttade vi upp på en av högarna. En mansperson lyckades ställa sig i vägen typ hela tiden när jag skulle fota mina gäster, men till sist gav jag upp och photoshoppade bort honom. Kvar är bara hans skugga till höger i bild. Vid orange pil den typiska Uppsalasilhuetten!

Anna och Åsa i motljus, Uppsalasilhuetten vid orange pil och skuggan av en man.

Högarna är verkligen urhäftiga… Jag kan inte ta nog med foton på dem…

Häftiga kullar, va?!

Vi kom både upp och ner helskinnade. Det är så häftigt att stå där uppe och kika ut…

Gamla Uppsala högar i motljus.

Efter bergsbestigningen tog vi en kort tur fram mot kyrkan. Vi såg ett brudpar som fotograferades, så vi gissade att det skulle bli bröllop.

Gamla Uppsala kyrka.

Underligt, men… trollen hade letat sig ända in i kyrkan också. Jaa, troll spricker i solljus så där har jag ju skälet!

Troll till och med i kyrkan.

Våra misstankar om bröllop bekräftades, för inne i kyrkan höll kyrkvärdarna på att dekorera bänkarna med små buketter. Vi hann i alla fall titta lite på kyrkan invändigt. Jag tände ett ljus för pappa och för Karin. Pappa skulle ha fyllt år i oktober och i början av månaden är det ett år sen vännen Karin gick bort.

Små buketter vid varje bänkrad i kyrkan.

Tanken var att avsluta med en tur på Disagården. Dessvärre möttes vi av ett stort hänglås på grinden. En skylt utanför gården deklarerade

Stängt för säsongen!

Och därmed avslutade vi med en promenad tillbaka till bilarna. Anna fick skjuts till tåget och jag hoppas hon kom med ordentligt. Åsa vet att hon kan ringa om motorn skulle skära eller en rem skulle råka gå av…

Nu tar vi snart lördagskväll och jag ska bege mig till Himlen. Vad ska du göra i kväll? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet att jag gillar att få min nyfikenhet stillad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gravar och glass i Gamlis

Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.

Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.

                                                                                                                                                        Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.

Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.

                                                                                                                                                      Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!

Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!

                                                                                                                                                        Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.

Ett svart och snett gammalt träd.

                                                                                                                                                        Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.

Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.

                                                                                                                                                          Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉

Nej, Uppsala är inte platt…

                                                                                                                                                     Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..

En magisk plats.

                                                                                                                                                         En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…

Plötsligt var hälften borta!..

                                                                                                                                                       För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.

Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…

                                                                                                                                                              Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.

En stig för turister och joggare – och såna som vi.

                                                                                                                                                       Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.

Ett maffigt träd.

                                                                                                                                                       Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…

Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…

                                                                                                                                                          Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…

Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.

                                                                                                                                                              Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛

På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.

Read Full Post »