En födelsedag i Östergyllen

Ett fyller-inlägg.

---

 

Idag fyller min lilla mamma 19 79 år. I vissa avseenden är hon mycket yngre än jag, för jag känner mig som 100 ibland. För tillfället gör axlarna ont (mammas nya rollator i och ur bilen), ryggen (neråt som vanligt) och ena foten (hälsporre). Men jag känner mig rätt frisk ändå. Och jag är inte direkt min sjukdom (för jag har ingen diagnos).

Vi har varit ute sen lunchtid. Först ett ärende här i stan, sen for vi till Vadstena där det är lättare att både parkera och promenera. Och så fick jag köra bil över Bron TVÅ gånger! Det är så häftigt, för den går ju över vattnet. Hela 600 meter lång är den. Där skulle jag kunna åka fram och tillbaka många gånger. Än så länge är det gratis, men nästa år ska det visst kosta en femma att passera. Dumt, tycker jag.

Mamma ville helst gå i affärer. Det ville inte jag. En kompromiss blev det. Mamma köpte sig ett par skor, men det blev inte några röda sandaler i år! (Vet inte hur många såna par hon har…)

Vi blev rekommenderade ett urmysigt fik på en liten tvärgata. På La Bocata tog vi en rejäl födelsedagsfika med bulle och kaka. Ingen av oss ville ha bakelse. Vi satt på baksidan i en trädgård. Mamma kom i samspråk med två trevliga damer. Jag passade på att fota lite blommor, himlen och ett häftigt, gult träd. Mamma ville köpa med kakor hem, men jag var rädd att de skulle krossas under våra promenader. Därför blev det bara en påse skorpor som hamnade i rollatorkorgen.

Vi gick runt i Vadstena och tittade på slottet från utsidan. Jag kom ihåg en gång när pappa och jag var på en visning där. En av dem som gick på visningen var så himla lik miss Piggy i Mupparna och pappa och jag flamsade och höll på att skämma ut oss totalt. Idag nöjde mamma och jag oss med att betrakta slottet från utsidan. Vi rundade det och belöningen blev var sin glass.

Sen gick vi tillbaka till bilen uppför gågatan. Vadstena är väldigt fint och där finns massor att titta på av kulturellt värde – såsom slott, kloster, Mårten Skinnares hus, psykiatrimuseum och annat. Rekommenderas!

Vi tog en tur i Varamon när vi hade kommit hem. Vägen dit är helt nygjord och en del av den är faktiskt den gamla skogsstig som vi cyklade på under yngre stenåldern när vi skulle åka och bada. Det var en väldigt märklig känsla.

En skön dag med mycket sol och massor av frisk luft gav oss säkert D-vitamin för flera månader. Det riktigt hettar i ansiktet… Middagen intogs på kvällen i blåsten på mammas balle*. Det var gott, men maten blev snabbt kall. Ett gratulationssamtal under middagen hjälpte också till att göra maten svalare.

Jag hoppas och tror att mamma var nöjd med sin födelsedag, sina paket, kort och telefonsamtal. Men jag vet inte…

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hålfötter, monster och andra profiler

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.

Det där sovrumsmonstret kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Svenske muppkocken är norsk?

Många svenskar som har varit utomlands ett tag får ofta frågan om vad den svenske kocken i Mupparna säger. Men nu har svenska experter uttalat sig i tidskriften Slate och sagt att han faktiskt är norsk.

Norsk?

Jeremy Stahl har skrivit om saken i en artikel i Slate. Han är gift med en svenska och en av de första frågorna han ställde till henne var vad hon tyckte om svenske kocken i Mupparna. Hon blev irriterad. För ingen med svenskt påbrå tycker väl att han pratar svenska? Jeremy Stahl har insett att kockens babbel bara är förvirrat och, som sagt irriterande. Dessutom tycker många, även jag, att det låter mera… som norska. En del tycker att babblet låter som.. dalmål…

Men varifrån kom det hela? Enligt vissa källor handlar det om att Mupparnas skapare Jim Henson hade lyssnat på en snabbkurs i svenska medan han jobbpendlade. Sen hade han härmat ljuden tills han fick fram nån sorts ”roligt” babbel.

Roligt och roligt… Nej, jag tillhör nog dem som blir irriterade, för jag tycker inte att det låter som svenska. Men Swedish Chef var nånting jag ofta fick frågor om när jag själv bodde i England.

Mupparna är emellertid gamla favoriter för mig! Det finns många jag har liknat vid Miss Piggy. Men mina favoriter är Waldorf & Statler, de två kommenterande gubbarna i logen. Fast den mupp jag gillar allra bäst är förstås Beaker! Han pratar inte, men piper, ofta i falsett eftersom han ju alltid blir utsatt för experiment. Dessutom har han på senare tid fått en viss look-alike i verkligheten – men vem DET är sparar jag för mig själv! (Och skrattar tyst…)

Har DU nån favoritmupp och vilken mupp är det???

Här kommer ett smakprov på både min favorit Beaker och Swedish Chef!

Livet är kort!

Read Full Post »

Dagens citat den 17 mars 2012

Sylvia Balac skriver i Aftonbladet om skådespelarna bakom Mupparna:

Du kan vara granne med en mupp – utan att veta om det.

Read Full Post »

Kakmonstret med i kampanj mot fetma

Mupparna och Sesame Street var ett par av mina favoritprogram på TV som tonåring/ung vuxen. Några av dockorna är mina absoluta gullegrisar, till exempel de tjuriga gamla gubbarna, Beaker och så Kakmonstret. Därför ler jag stort… näää, jag FLABBAR när jag läser att Kakmonstret ska vara med som frontfigur i en kampanj mot fetma.

Kakmonstret blir frontfigur mot fetma! (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                                          Kakmonstrets matvanor ska nu… breddas. Han ska inte banta eller så, men han ska lära sig måttfullhet. Kakmonstret, måttfullhet… Hmm… De två orden går inte riktigt ihop för mig.

Varje avsnitt av Sesame Street ska innehålla tips om nyttig mat. Och Kakmonstret ska få träffa pratande auberginer och morötter. I USA, där serien görs, är nämligen vart tredje barn överviktigt. En svensk studie från 2004 visade att 23,7 procent av de svenska barnen är överviktiga,

Så det här kanske inte är nån dum idé, att använda Kakmonstret, menar jag. Men faktum är ju att om Kakmonstret blir måttlig i sitt kakintag, då är han ju inget monster längre… Snyft!

Read Full Post »

Just nu skulle jag behöva lite fler av mig…

Det känns inte riktigt… bra… Skulle behöva vara… några till…

Förtydligande: Jag har nu gjort tre olika valtester för att se vilken partitillhörighet jag har. Jag blev: moderat, socialdemokrat och folkpartist. Och fullständigt gaaaaaaaaalen och ännu mer förvirrad än innan…

Kanske ska göra som min gamle mupp-favorit Beaker – kopiera mig. I vanliga fall var han muppen som det gjordes experiment på. Den stackarn kunde inte protestera eftersom han bara kunde låta, inte prata. Här får han en sorts… revansch….

Read Full Post »