Ett ljus i ljuset och ett herrans liv i Herrens hus

Ett lite ledset inlägg. Och lite ilsket. Och försonande.

---

 

Ett ljus för pappa den 24 juli 2014.

Det är nog så att känslorna sitter lite utanpå idag. Efter en dusch klädde jag mig så att jag täckte ben och axlar och for till Gamla Uppsala kyrka för att tända ett ljus för min pappa. Det var inte många ljus tända i ljusträdet, denna ljusa, heta julidag. Men nu står det ett där, inköpt för fem kronor, och lyser för min pappa Carl-Erik.

Jag ville ha en stunds ro med mina tankar. Jag ville sända meddelanden till pappa, inte som sms utan som tankar. Men det var ett herrans liv i Herrens hus. Det skulle visst bli dop. Det var inte barnet som stod för gapet och skriket utan dess farmor. Jag kände hur jag kokade. Ja, jag blev så arg att jag höll på att explodera i Herrens hus och säga några riktigt fula ord. Fast det gör man ju inte, inte ens jag. Och så tänkte jag på pappa som säkert skulle ha varit förstående, prästson som han var, inför den uppspelta farmodern som snart skulle se sitt barnbarn döpas. Så vem vore jag om jag tog ifrån henne glädjen genom att svära åt henne och säga åt henne att hålla käften dämpa sig? Jag skämdes över min ilska och tänkte på hur många gånger den satt mig i klistret. Åter nånting jag behöver jobba mer med!

Två tårar föll. Sen gick jag ut i den vackra julidagen. Den är precis lika vacker och varm som den var för åtta år sen när pappa gick bort. Det var väl därför de skulle bada. Så om det hade varit dåligt väder hade pappa kanske levt idag..? Om inte om fanns…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saknad

Ett saknande inlägg.

---

 

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Idag är det åtta år sen min pappa gick bort. En väldigt onödig död, även om han var närmare 80 bast. Pappa var nämligen alltid den friska i familjen. Ändå var det han som lämnade oss först. Jag saknar pappa varje dag. Fortfarande tänker jag ofta att jag ska ringa pappa och berätta… Sen minns jag att det är omöjligt.

Sorgen och saknaden mildras genom åren. Det är inte så att jag gråter varje dag för att jag saknar min pappa, han fanns ju ändå länge i mitt liv. Men han var ju en av dem som fanns imitt liv ursprungligen. Efter mig kommer… ingen. Det är en märklig känsla som har smugit sig in och blandat sig med sorgen och saknaden.

Eftersom min pappa gick bort på ett dramatiskt sätt har händelsen ältats ganska mycket av min mamma som var med. Det är gott att veta att han inte var ensam när han tog, men det gör ont att fortfarande se mammas sorg över att hon inte kunde rädda hans liv. Han var min pappa, men han var också min mammas älskade. De fick 50 år ihop.

Så idag tar jag mig nån gång under dan till Gamla Uppsala kyrka för att tända ett ljus för min pappa. Jag kan inte åka till hans grav, för den finns 30 mil bort. Men jag besökte den nyligen och gladdes åt att griftegårdsförvaltningen i Motala sköter den så fint när jag och mamma inte kan.

Jag försöker göra det jag ska nu på morgonen, men idag saknas inte bara pappa utan intressanta lediga tjänster. Jag hittade en, som jag naturligtvis sökte. Och så har jag uppdaterat mina uppgifter i ytterligare en kandidatbank. Tvättmaskinen har jobbat klart, hör jag, så jag ska gå och hänga tvätt. En sån här dag, när SMHI varnar för extremt höga temperaturer, går det mesta lite trögt. Det får det göra. Jag har ytterligare en sak på agendan och det är att koppla ur min scanner och bära ut den i förrådet. Det finns tyvärr inte drivrutiner till den för det operativsystem jag använder i min nya dator. Lite trist, för det är alltid roligt att scanna in gamla foton.

Jag måste också införskaffa föda av nåt slag under dan. Gårdagens middag bestod av jordgubbar med mjölk, tunna knäckemackor med kaviar och så boken om den vidunderligt spännande Greta Gustafsson, senare Greta Garbo.

Jordgubbar, som sjunger på sista versen i söt mjölk och knäckemackor med salt kaviar på samt Greta Garbo – det blev gårdagens middag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Högtravande?

Ett inlägg om dagens travande. 

Idag slog jag nytt rekord igen! Jag gick nästan fem kilometer och jag är mycket stolt och nöjd över mig själv. Så långt kunde jag gå för några år sen, före hälsporren. Och nu klarar jag det igen! Härligt! Totalt var jag ute i över en timme, men då gjorde jag en kort paus också.

Den som läser mig blogg vet att jag älskar träd. Jaa, jag älskar verkligen träd!

Man kan väl inte annat än älska detta vackra?

Men annars var dagens promenad mycket hög-travande. Det började redan när jag passerade en lekplats här i området där jag bor…

En hög med sand.

Mitt mål idag var ganska högt (!) satt: jag skulle gå till Gamla Uppsala. Jag tog faktiskt med plånboken ifall jag skulle behöva sitta ner och ta en fika. Men det gjorde jag inte!

Jordhögar i en grop halvvägs till Gamlis.

Halvvägs till Gamlis grävs det. Järnväg och väg ska få ny dragning för att underlätta framkomligheten. Det ser inte så vackert ut med jordhögarna i en grop… Men två ”solar” satte färg på tillvaron i gropen.

Två solrosor lyste upp det gråa.

Naturligtvis nådde jag mitt mål! Och inte var jag ensam heller. Massor av människor söndagspromenerade till eller i Gamlis.

Högarna i Gamlis – och en skitful gatlykta.

Jag försökte hitta nya vinklar att fota ur. Men det är svårt att vara originell när det gäller detta klassiska Uppsalamotiv…

Höstlöv och en av högarna i Gamlis.

Det finns ett gammalt träd i Gamla Uppsala som jag bara måste fota varje gång. Det ser verkligen urgammalt ut.

Ett urgammalt träd.

Det blev ett besök i Guds hus. Då gjorde jag en paus för tanke och reflektion. Tände fyra ljus – ett för vännen Karin (det var nyligen ett år sen hon lämnade oss), ett för pappa (som skulle ha firat födelsedag nästa helg), ett för mormor och morfar och ett för farmor och farfar.

Huvudljuset i ljusträdet i Gamla Uppsala kyrka.

Boken jag läser just nu har lärt mig att man inte får be för de döda. Men jag sände dem alla mina tankar.

Och när jag kom ut var högarna fortfarande där och människorna levde ännu…

Högarna var fortfarande där. Och på dem levande människor.

Livet är kort. Idag har jag gått långt. En halv mil. 

Read Full Post »

Bland troll, vikingar och… nya vänner!

Ett inlägg om några timmars samvaro.

Äntligen blev den av, träffen – eller Tweetupen, som det visst heter! – med Anna och Åsa, två Twitterbekantskaper till mig. Anna och jag har träffats tidigare i Stockholm, men den här gången hade vi dragit med Åsa till Uppsala.

Vädret blev kanon så i stället för att luncha på stan sågs vi i Gamla Uppsala. Bland troll och vikingar… (De där trollen de tycks fortsätta att förfölja mig! En del är så korkade att de också avslöjar sina namn för andra… Mer än vad jag har gjort…)

Bland troll och vikingar…

Lunch intogs på Odinsborg och den vänliga Anna bjöd mig på den som tack för taxichaffisandet..? (Det hade jag gjort gratis!) Det blev ett engagerat samtal vid matbordet, det är onekligen spännande att träffas tre personer som jobbar inom samma gebit fast på olika håll och på olika sätt – en av oss egenföretagare, en av oss konsult på väg till anställning (tummar hålls!) och en av oss arbetssökande före detta anställd…

Efter lunchen skuttade vi upp på en av högarna. En mansperson lyckades ställa sig i vägen typ hela tiden när jag skulle fota mina gäster, men till sist gav jag upp och photoshoppade bort honom. Kvar är bara hans skugga till höger i bild. Vid orange pil den typiska Uppsalasilhuetten!

Anna och Åsa i motljus, Uppsalasilhuetten vid orange pil och skuggan av en man.

Högarna är verkligen urhäftiga… Jag kan inte ta nog med foton på dem…

Häftiga kullar, va?!

Vi kom både upp och ner helskinnade. Det är så häftigt att stå där uppe och kika ut…

Gamla Uppsala högar i motljus.

Efter bergsbestigningen tog vi en kort tur fram mot kyrkan. Vi såg ett brudpar som fotograferades, så vi gissade att det skulle bli bröllop.

Gamla Uppsala kyrka.

Underligt, men… trollen hade letat sig ända in i kyrkan också. Jaa, troll spricker i solljus så där har jag ju skälet!

Troll till och med i kyrkan.

Våra misstankar om bröllop bekräftades, för inne i kyrkan höll kyrkvärdarna på att dekorera bänkarna med små buketter. Vi hann i alla fall titta lite på kyrkan invändigt. Jag tände ett ljus för pappa och för Karin. Pappa skulle ha fyllt år i oktober och i början av månaden är det ett år sen vännen Karin gick bort.

Små buketter vid varje bänkrad i kyrkan.

Tanken var att avsluta med en tur på Disagården. Dessvärre möttes vi av ett stort hänglås på grinden. En skylt utanför gården deklarerade

Stängt för säsongen!

Och därmed avslutade vi med en promenad tillbaka till bilarna. Anna fick skjuts till tåget och jag hoppas hon kom med ordentligt. Åsa vet att hon kan ringa om motorn skulle skära eller en rem skulle råka gå av…

Nu tar vi snart lördagskväll och jag ska bege mig till Himlen. Vad ska du göra i kväll? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet att jag gillar att få min nyfikenhet stillad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nytta och nöje

Ett inlägg där vi har blandat nytta med nöje.

Det var väldigt skönt att kunna hitta tre jobb att söka, skriva ansökningar samt skicka iväg redan tidigt idag. Tyvärr fick jag mejl efter ett par timmar om att en av tjänsterna redan var tillsatt. Men nu har jag över 20 ansökningar inne som är aktuella, det vill säga ansökningstiden har inte gått ut.

Passade på att skicka efter linser via nätet, för jag fick ett väldigt bra erbjudande från LensWay om 25 procent rabatt och fraktfritt. Detta innebär minst 150 kronor lägre kostnad än när jag köper till vanligt pris från min vanliga leverantör!

Sen for vi då ut till Himlen för lite arbete. Där skulle det rensas. En del prylar skulle slängas, andra saker skulle ges bort och några saker skulle hem till mig. Det blev ganska tomt hemma hos Fästmön…

Lite tomt hos Anna. Men vi lämnade sopborste och skyffel kvar ifall Kronprinsen vill städa.

Det var tur och bra att Kronprinsen var hemma så att tanterna fick lite hjälp med såväl tunga saker som DVD-filmer som hade fastnat… Clark Kent* blev alldeles knökfull med grejor. Eller byyyst, som vi har börjat säga här…

Fullproppad bil. Eller byyyst, som det också heter.

Några prylar skulle lämnas in till Återbruket. Och när vi ändå var där passade vi förstås på att titta. Men vi hade ingen lust att betala parkeringsavgift. Jag såg en skitstor nalle som verkade ha fått nån sorts talförbud…

Skitstor nalle med talförbud?

Böcker var förstås det mest intressanta, men idag gjorde vi inga fynd. Det var inte riktigt på vår nivå.

Om man leker den leken med sin lillebror förstår jag att denne får utbrott.

Utanför Återbruket fanns en rolig ko-utställning.

Tema: Ko.

Klockan hade passerat lunchtid, men kaffetarmen var alert. Så vi for till Gamla Uppsala och Odinsborg för att ta en fika.

På Odinsborg kan man dricka mjöd, men vi ville ha kaffe.

En LITEN fika blev det bara för Kickorna.

Den hette Käck på min tid.

Anna var helt utmattad efter all rensning och allt damm som kom åt överallt i hennes hals och så…

Anna var helt utmattad. Kolla, förresten, vilken jäkla platt mage hon har fått!!!

Kyrkan stod kvar där den alltid har stått.

Gamla Uppsala kyrka stod kvar.

Innan vi styrde hemåt mot New Village tittade vi in till Antikmannen i Mjödstugan. Där såg jag bland annat en fin saxofonbrosch som fick mig att tänka på en lirande kompis…

Saxofonbroschen fick mig att tänka på en lirande kompis.

Inne i ett av uthusen såg vi fantastiska kristallkronor. Och så denna takkrona, endast för levande ljus…

Enorm takkrona för levande ljus.

Jag fotade kronan på uppdrag av Anna vars Ajfån inte ville uppföra sig som fölk fån. Men jag tycker förstås också att den är urhäftig. Vi vågade inte kolla prislappen. Eller fråga om priset, rättare sagt. För när det inte finns nån prislapp brukar saker och ting ju kosta en del…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagens Bibelord blir Dagens citat

Ett filosoferande inlägg om tänkvärda ord.

Igår stoppade jag ner handen i en kruka i Gamla Uppsala kyrka. Jag fiskade upp ett Bibelord. Det var ett synnerligen tänkvärt Bibelord, tillika väldigt passande.

Ett Bibelord till mig.

En del skrattar nog åt citatets härkomst, Habackuk. Ja, det är ett roligt namn, särskilt slutet. Men Habackuk var ingen muntergök, han var en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. I Habackuks text pratar han med Gud. Habackuk har svårt att se en mening med det som sker och han förstår inte hur Gud kan handla såsom han gör. Men Gud säger att tiden måste få ha sin gång. Babylonierna har syndat på många olika sätt och för detta ska de få sitt eget straff, när tiden är inne. (Babylonierna var ett gäng människor som bland annat förde bort judarna och höll dem fångna länge.)

Jag tog det här Bibelordet till mig för att jag understundom känner mig så svag. Jag behöver kraft nånstans ifrån! Det sägs att när man går igenom svåra händelser i livet kommer man starkare därur. Men när det flödet av svåra händelser aldrig sinar är det svårt att orka ibland.

En del kanske förhärdas av att klara sig igenom svåra skeenden, andra blir ödmjuka, några blir starkare, somliga blir skadade. Jag tror att vi alla blir lite av varje. Vad tror du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Med gäster i Gamlis

Ett inlägg där Tofflan skriver om mötet med två trevliga tjejer.

Från bloggbekant till vän. Så skulle man kunna sammanfatta eftermiddagens träff med Inger och hennes dotter Fia. De båda tjejerna hade varit på besök i länet och passade på att träffa Tofflan på väg hem till söder om söder. Mötesplats: Gamla Uppsala. Temperatur: Typ 40.

Jag älskar att träffa nya människor! Och skälet är mycket enkelt – de allra flesta nya bekantskaper är så himla trevliga! Inger och jag hade inte träffats tidigare, men vi har läst varandras bloggar ett tag. Dessutom har vi en gemensam vän i den förträffliga Norska kullan.

När jag inte är på topphumör, har jag, som så många andra, en tendens att isolera mig. Då får jag för mig att det är svårt att träffa människor – både människor jag känner och människor jag inte känner. Straffar mig själv genom att stanna hemma, inne, och inte träffa nån. Nu måste jag en gång för alla lära mig att det är FEL sätt. Jag mår inte bättre av ensamhet!

Inger rattade bilen medan Fia var kartläsare och de hittade galant till Gamlis. Vi inledde med en lunch på Odinsborg. Tre olika rätter till ett bord. Hur svårt kan det vara att leverera dem samtidigt? Mycket, uppenbarligen. Till sist fick vi maten och min kräftpasta var god.

Efter en stunds vila på maten äntrade vi en av högarna. Utsikten var som vanligt breathtaking. Fia ville springa upp på ytterligare en hög. Det fick hon göra ensam. Vi äldre nöjde oss med ett toppbesök.

Ett besök inne i Gamla Uppsala kyrka blev det. Där fann vi underbar svalka och Fia hjälpte mig att köpa ett ljus som jag tände för pappa. Det fanns mycket att titta på där, bland annat en fin Bibelsamling. De vackra malmkronorna i taket fångar alltid min uppmärksamhet. Prällen dök upp också och nånting hos mig måtte ha fångat henne för hon tittade MYCKET på mig. Var jag bekant, kanske? Jag tog mig ett Bibelord och orden har jag sparat inuti för framtida bruk eftersom det handlade om Herrens starkhet, passande nog. Fast… heter det inte styrka??? (Kommunikatören och språkpolisen kan inte låta bli att undra.)

Vi traskade ner en tur till Disagården innan vi tog bilarna till parkeringen utanför Tokerian. Innan vi skildes åt fick jag dagens andra paket, också det underbart orange, av Inger och Fia. Tjejerna traskade sen in på Arge Kaj och välunderrättade källor meddelade senare att de även besökte Tokerian – OCH till fullo förstod dess… ök-/smeknamn…

Jag åkte sen och hämtade Fästmön när hon slutade jobbet. En shoppingrunda på ICA Solen blev det innan vi ramlade ut med kassar och packning i Himlen. På vägen tillbaka till stan stannade jag igen i Gamlis och inhandlade lite fredagsgott. En måste ju ha nåt najsigt att smaska på när de omkringboende har fest. Igen. Hur mycket får föräldrar festa med små barn, egentligen? Vilken tur att jag kan vara utan att umgås med en del.

Här kan du titta på några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur till en av Sveriges äldsta städer

Ett inlägg om en dagsutflykt med mamma till Skänninge.

Mamma har varit helt exalterad över en affär. En affär som ligger i Skänninge.

De säljer inte bara kläder där, nej då, där finns massor av pryttlar!

har hon sagt. Flera gånger.

Idag var det väder för en liten tur ut på landet, till en av Sveriges äldsta städer. Jag gillar inte klädaffärer och shopping är inte min grej, men jag kör så gärna min mamma och följer med henne in om hon behöver hjälp. Och OK, Slöjdmagasinet hade inte bara kläder. Där fanns rätt många prylar också. Typ husgeråd, leksaker, smycken och såna där träbokstäver med uttjatade ordstäv. Kort sagt: rätt mycket hemskheter!

Men mamma var nöjd och glad och köpte sig både en blus och en väska. Dessutom erkänner jag att jag köpte sju par strumpor för 100 pix. Eller jag valde ut dem och mamma betalade dem och så fick jag dem i namnsdagspresent. Notera dock att jag redan i morse fick såväl paket som kuvert. Paketet, inslaget i återanvänt papper från Stöllestan (vi skrattade gott, för jag hade inte märkt det!), innehöll två trisslotter. Den ena var en nitlott, den andra ligger till sig. Kuvertet innehöll ett fint kort och en peng. Pengar är synnerligen välkomna nu, eftersom jag får min sista lön den 25:e dennes. Dessutom gick ju min klocka sönder i morse och min bil fick en rejäl repa. Sen måste jag lämna tillbaka tjänstemobilen före månadsskiftet. Utan mobil kan man ju inte vara när man är arbetssökande. Därför måste en ny inhandlas. Tjolahopp!? NOT!

Efter den grymma shoppingen behövde vi en fika. Vi gick till Bok-Caféet, ett kristet ställe mitt emot Vårfrukyrkan. Väldigt gott fikabröd där! Jag fick en räkmacka med handskalade räkor. Den kostade bara 30 pix! Tjejen Tanten som jobbade i kassan hette Eivor och var 38 83.

Vi gick in i Vårfrukyrkan och tittade på allt fint. Verkligen en mäktig kyrka, mycket större än till exempel Gamla Uppsala kyrka. Kyrkan uppfördes i slutet av 1200-talet. Vi tände ljus för pappa, mormor och morfar och farmor och farfar. Jag tände ett för vännen Karin. Sen blev det lite flams mitt i det seriösa, för jag studerade en tavla med namn på kyrkans herdar genom tiderna. En hette… CI Menlös…

Det blev en tur runt stan, vilket gick på en kvart. Jag har fått jätteont i hälen och måste halta igen, men stan är så liten så där behövdes inte många steg. Hoppade in på en liten blomsterhandel vid torget och köpte en betongkruka till mammas två växter på balkongbordet – de blåser ständigt och jämt omkull, nämligen.

Sen åkte vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Uppenbarligen var det broöppning, för det var en lååååånga bilköer. Jag har glömt hur det var…

Vi svängde in till Ubbes där jag köpte valnötsbröd och var sin god kaka till kvällskaffet.

ICA Maxi blev nästa stopp, där jag då alltså, som pricken över i, backade ihop med en karl bil. Innan dess hade jag varit inne och handlat lite åt oss samt en rödvinssats till mig själv från Brunneby. Notera att jag naturligtvis inte hade smakat på vinsatsen innan jag satte mig i bilen! Alkohol och bilkörning hör inte ihop.

Kvällens middag blev var sin pizza Milano från pizzeria Rimini. Rimini är en pizzeria som har funnits här sen jag var ung, det vill säga sen stenåldern. Annars har det slagit mig hur många hus som har rivits eller står tomma. Men värst var det nog med tomma hus och affärslokaler i Skänninge. Väldigt ledsamt! När jag växte upp här i Östergyllen var Skänninge känt för främst två saker: sitt fängelse och Skänninge marken. Den senare lever emellertid fortfarande och går av stapeln varje år i början av augusti. Skänninges befolkning uppgår idag till ungefär 3 000 pers. Där kan vi snacka om Byhåla… En skön och trevlig utflykt blev det i alla fall idag, även om den slutade med en krock. Jag är mycket irriterad på mig själv och har putsat och polerat lite på lackskadan. Det gjorde ingen större nytta eller skillnad. Suck…

Här kan du kika på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det veckans sista vardag. Jag ska städa åt mamma och handla lite. Kolla läget på kyrkogården. Det blir en sista mathandling på lördag så att mamma har fyllda förråd. På lördag blir det också ytterligare en tur till kyrkogården med fräscha lösa blommor till pappa och till mammakusinen B:s föräldrar. Jag hoppas också att vännen FEM orkar och vill träffas en stund då!

Livet är kort.

Read Full Post »

Creative Commons – nånting för andra än Nordiska museet?

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver sina intryck av dagens lunch-webinar inom #ssmw.

Säsongens sista #ssmw gick av stapeln på lunchen idag. Det var inte smart av mig att glömma fixa packed lunch. Jag kände mig både trött och grinig när jag lyssnade till Kajsa Hartig och Jonas Hedberg från Nordiska museet berätta om hur de använder Creative Commons. Kajsa Hartig pratade fort, Jonas Hedberg alldeles för långsamt, men trots det sätter jag upp museet på Att-besöka-i-sommar-listan!

För den som inte är invigd i mysteriet Creative Commons, CC, kan jag meddela att jag kände mig än mer förvirrad efteråt. Eller som arrangören Bengt Littorin uttryckte det:

Jag är förvirrad fast nu på en högre nivå, efter dagens #SSMW om CC.

Nordiska museet har gett sig i kast med ett hästjobb. Sannerligen! Med tanke på att man har sex miljoner fotografiska verk/bilder i sin samling som ska klassificeras och symbolmärkas efter hur de får användas… CC går nämligen ut på att tillåta spridning av eget material, såsom bilder. Eller verk. FOTON! En vinst med CC-licens är förstås att det gör Kulturarvet mer synligt och tillgängligt, framför allt.

Men detta med fotografier är ju, som bekant, inte enkelt. När det gäller upphovsrätt, till exempel skiljer man på verk och bild. Rättigheterna att använda ett foto beror på hur man klassar det. Antingen får man använda fotot 70 år efter fotografens död eller 50 år efter… Nej, det här fastnade inte i min hjärna! Sorry! 

Det här är ett foto jag har tagit i Gamla Uppsala. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka. Jag kan inte avgöra om detta foto är ett verk eller en bild. 

Det diskussionen på chatten snöade in på var vad som klassas som kommersiell användare. Det du och jag menar med kommersiell (= i syfte att skapa vinst) är inte vad CC menar. En kommersiell användare får, som du kanske anar, betala för att använda ett foto.

Mina funderingar före webinaret var förstås huruvida detta var av intresse för min arbetsplats att ansluta sig till. Jag gick in i webinaret med ganska blank inställning. Jag gick ut ur webinaret med en massa tankar och oklarheter snurrande. Nej, det här var inte bra. Nästa gång måste jag komma ihåg att ta med lunchen!

Tills vidare fortsätter jag nog privat på redan inslagen bana: jag använder mina egna bilder och friköpta bilder. Eller verk. Hur man nu ser på saken.

#ssmw-serien drivs av Bengt Littorin, som när han inte jobbar med detta arbetar vid Naturvårdsverket, bloggar som Havspappan kallad på bloggen eller twittrar under samma nick. Webinarerna är kostnadsfria och hålls över lunchen. Du sitter vid din dator och lyssnar på olika föreläsare som talar om diverse ämnen runt sociala medier. (Du kan också se dem i efterhand här!) Via en chatt har du möjlighet att ställa frågor eller kommentera. Jag har följt webinarer sen hösten 2011 och det är oftast väldigt inspirerande föreläsningar. Dagens var alltså ett undantag. Jag ser därför med tillförsikt och spänning fram emot höstens serie!

Livet är kort.

Read Full Post »

En annan dag

Vi tog en ren och snygg Clark Kent* och tuffade ut till Gamlis, mamma, rollatorn och jag. Himlen var alldeles blå och termometern visade runt 17 grader i solen.

Blå himmel i Gamlis.

Mamma pinnade på ganska bra, men det var begränsad framkomlighet, kan man säga, tack vare snön.

Begränsad framkomlighet.

Kyrkan stod där den alltid har stått. Den är verkligen vacker, även på utsidan.

Vacker är den, Gamla Uppsala kyrka.

Mamma tyckte att det var skönt att promenera och jag höll med. Det var riktigt varmt i solen.

Skönt att promenera i marssolen aprilsolen (Fästmön gick inte på aprilskämtet!)

Men det syntes här och var att vintern har varit tuff.

Tuff vinter för ladan – eller kanske har nån försökt ta sig in för att värma sig?

Det ligger mycket snö kvar och det lär ta tid innan den smälter.

Mycket kvar att smälta.

Vi gick in i kyrkan och tände ett ljus för pappa. Tittade i taket, som måste ha varit otroligt vackert när det var nymålat.

Taket i Gamla Uppsala kyrka.

Vi promenerade en stund till och vilade en stund i marssolens aprilsolens varma strålar.

En stunds vila i marssolens aprilsolens strålar.

Det gick tyvärr inte att gå runt högarna med rollatorn eftersom där var för mycket snö på gångstigarna, så vi hoppade in i bilen och åkte en sväng. Hamnade i Ulva där vi stå två märkliga figurer på vägen. Vi undrade om de var på väg att plocka jordgubbar… Men det var B och C som var ute på promenad med kameran i högsta hugg!

Mamma och jag klev inte ur i Ulva, för inte heller där var det rollatorvänligt på grund av snön. Vi tog en tur in till Uppsala och hamnade så småningom på Stormarknaden där vi utförde några ärenden.

Hemma igen tog vi en fika innan det är dags att börja med middagsbestyren.

En liten skitgod kaka utan några kalorier i till kaffet.

Mamma har skrapat potatisen och sitter nu med en bok jag har lånat henne. Själv skulle jag gärna läsa jag också. Har börjat i den tredje delen om Sebastian Bergman och den har inletts med ett mord, förstås, fast på en karl den här gången.

Den har börjat med ett mord på en karl.

Nu ska jag ställa mig i köket och rafsa fram lite prylar. Det blir rester från påskafton som serveras idag och till det en eller två små klara – bara så att Stormästaren Han-som-tror-att-han-är-Stormästaren och Fästmön ska få en chans att klå mig i våra pågående Wordfeudmatcher.

Man skulle kunna tro att vi har varit i fjällen vi också idag, mamma och jag, eller möjligen i Alperna. Men det är ”bara” en av högarna i Gamla Uppsala… Väldigt häftigt, tycker jag.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »