Loppis-lördag och Mina sidor

Ett inlägg om min lördag.

Det har nog inte varit nån jätterolig lördag för Fästmön. Dels fick hon ta hand om ett nervknippe i morse, dels har jag suttit mycket i såväl telefonkö som vid datorn. Men tack vare vänliga Ingmari ringde jag AF Kundtjänst och fick reda ut saker och ting lite grann. Inte helt, men jag fattar inte allt. Det var väldigt lång telefonkö när jag först ringde, typ trekvarts väntetid, så vi gjorde en lite loppis-utflykt på ett par timmar denna lördag för att skingra mina tankar. Dessutom behövde vi handla.

Hemma igen ringde jag på nytt AF kundtjänst. Väntetiden var nu bara cirka 25 minuter. Till sist kom jag fram och presenterade min fråga. Personen som svarade kunde inte svara på direkten utan blev tvungen att fråga nån kollega. Men till sist kom det fram att det inte fanns några sidor som var mina. Därför har jag nu ägnat ett par timmar sen vi kom hem med att, förutom sitta i telefonkön, också skapa ett Mina sidor-konto och lägga in uppgifter. Sen står det längst ner:

Skriva in dig vid AF.

Men… jag är väl redan inskriven, eller? Jag fattar ingenting, så den biten tog jag inte tag i. Tänk om man kunde få sån här information när man besöker Arbetsförnedringen i stället för irrelevant information?! TACK än en gång Ingmari, för att du gav mig ett konkret råd som i princip funkade! Fast nu är jag ju lite förvirrad när det gäller det där skriva in. Vadå skriva in..?

Vår loppis-lördag började hos Stadsmissionen. Där fanns det en hel del böcker att titta på. Kläderna var smart hängda i färger. Men lustiga saker fanns det förstås gott om också! Jag fyndade en inbunden bok för 20 kronor. Lustigt folk fanns det också. Lustigast av alla var nog Bill & Bull, som Anna fotade. (Det vill säga vi själva.)

Vi åkte förbi American Car Show och tänkte nästan glida in med Clark Kent* och musikspelaren på högsta volym. Den senare lirade nämligen en CD med hits från 1962. Men vi gjorde inte det utan fortsatte till Röda Korsets second hand-affär. Där fanns det också en del böcker, men inte lika mycket som hos Stadsmissionen. Lustigt folk fanns det gott om, liksom en och annan möbel som gärna hade fått följa med hem.

Vi letade upp ett fik på Coop Boländerna och slafsa i oss ett par kakor så att vi skull orka köpa sill. Inne på Coop irrade vi runt som två yra hönor. Som vanligt var alla varor omflyttade sen sist vi var där. Men ut kom vi med både sill och bananer. En och annan godsak till godisskålarna slank ner i varukorgen också. Det är ju lördag.

Innan vi lämnade byggnaden såg vi två personer som var tjockare än vi, så jag fick känna mig lite smal en halv minut eller så.

Här kan du se lite bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

På resande… ond häl

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.

När vi åkt lite mer än halvvägs svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.

Vi höll på att blåsa bort när vi fikade, så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

På pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.

Har man plötsligt börjat prata östgötska här eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?

Jag kanske ska kontakta Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Långfärd på g

Idag är det långfärd på gång. Men jag tänker inte stressa, utan köra i min egen takt och stanna om jag eller onda hälen känner för det. Fast faktiskt känns hälen lite, lite bättre!

Jag åker i en ren bil – åtminstone utsidan. Insidan orkade jag inte fixa igår. Däremot har jag laddat med ett par bra CD-skivor. Jag fick ju två när jag fyllde år och jag har ännu inte lyssnat på dem! Visst är jag knäpp?! Nu passar det bra med en CD med Taubekören där mammakusinen B är med och sjunger (jag gillar inte Evert Taube av olika skäl, men jag gillar mammakusinen och därför ska jag lyssna!) och en CD med hits från 1962 som kom med födelsedagskortet från Fästmön och barnen.

Ett spelande födelsedagskort.

Jag smyglyssnade på 1962-CD:n igår eftersom jag ju var ute och färdades en del. Det var riktigt många bra hits, gamla härliga godingar… Önskade nästan att Clark Kent* blev lite längre, hade tak som gick att öppna och kanske var… röd…

Lite roligt var när jag hörde en version av Cornelis Brevet från Kolonien. Den hette Like I do och sjöngs av Maureen Evans. Slående lik! Annars vet jag ju att Cornelis låt är en parodi på ett stycke ur en opera, faktiskt!

Nu ska jag sätta lite rotation här så jag kommer iväg nån gång! Första stoppet i Metropolen Byhålan blir vid pappas grav.

*Clark Kent = min lille bilman som jag låtsas är en cab…

Read Full Post »