Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Häxans tid’

Tänk att jag tycker att dagarna går långsamt på semestern! Är det för att jag älskar mitt jobb så, eller vad? För den här ledigheten var, om inte så efterlängtad, väldigt behövlig.

Mamma har kommit igång att läsa och det tycker jag är bra! Jag lånade henne Majgull Axelsson-boken som jag fyndade på antikvariat i Stockholm sist. Jag tror att hon behöver stimulans – och det får man inte enbart av att tittat på TV, gå till frissan, kasta sopor och gå till en liten ICA-affär. Å, vilket dåligt samvete jag har!!!

Det är skönt att mamma gillar sovmorgnar, för ibland på semestern vill jag ju också sova lite längre. Det har varit si och så med sömnen de senaste dagarna. Jag ligger och grubblar på så mycket och det irriterar mig eftersom jag behöver spara på mina krafter.

Medan mamma läste avslutade jag kvällen med fötterna i högläge och blicken fäst på TV-rutan och sista delen av Häxans tid. Det var en bra serie, men den kunde ha varit mer spännande. Saknade just spänningsmomentet.

När jag hade gått och lagt mig sparkade jag igång TV:n i sovrummet, för jag sover så bra till lite ljud. Men jag tittade förstås på Friday Night Dinner och då blir man mest flamsig och skrattig och glad. Det är lika behövligt som vila för min del, så jag njöt i stora drag. I gårdagens avsnitt skulle pappan bränna en massa gamla tidskrifter och familjen skulle förtjusas av en klänning. Det blev katastrof, förstås – grannen och hans hund inkluderade på sina sätt…

Familjen Sitcom. (Bilden är lånad från The Guardian. Fotot är taget av Dave King.) 


Idag regnar det visst.
 Jag har sovit som en sten i min egen säng. Den är liiite mjukare än madrassen på golvet som jag ligger på hos mamma. Tanken är att vi ska till Stormarknaden idag på shoppingtur. Å, vad jag önskar att jag hade shoppingengenen, men den har jag inte alls! Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt och ett onödigt ont, typ nåt man måste göra när man behöver nya kläder för de gamla är trasiga eller urvuxna. Eller titta på böcker, förstås. Men idag blir det ingen titt på böcker utan flera tittar i klädaffärer. Då är mamma pigg och rask i benen, rollatorn rullar som nysmord!.. Gamla dottern hasar bredvid med sin onda häl…

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.


När vi åkt lite mer än halvvägs 
svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.


Vi höll på att blåsa bort när vi fikade,
så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.


Har man plötsligt börjat prata östgötska här
eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?


Jag kanske ska kontakta
Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår åt vi lax till middag, med fetaostpesto ovanpå. Det såg ut som skit men smakade gottgott. Slaka, gula sparrisar slank ner till och var sin kall starköl. Sen läste vi och glodde på tredje delen av Häxans tid, lyssnade på regnet och asgarvade åt Friday Night Dinner.

Det regnade blött på tennisbanan igår kväll.


Idag vaknade vi prick klockan nio
vår första semesterdag av att nån idiot borrade. H*n borrade ett par tag och sen inget mer. Men det räckte för att vi skulle bli klarvakna. Starkt misstänkt är Hårby bygg som i flera veckors tid har haft sin firmabil parkerad här utanför på vardagsmorgnarna, med två däck på gräset och resten av bilen halvblockerande den asfalterade gångvägen. Nåja, nio är väl inte fy skam, men ska det fortsätta så här hela semestern blir jag inte glad. Och jag är ju, som bekant, en riktig surkärring redan. Tänk om jag blir ännu surare!

Tofflan var sur redan som fyramånader bebis.


Jag var sur redan som liten – se bilden!
När jag var barn gillade jag inte tanter, bara farbröder. Tanter var larviga och skulle gullegulla, medan farbröder talade till mig i normal ton. Stor skillnad! Sen svängde ju preferenserna lite, men det är en annan historia.

Preferenserna kan svänga som flaggan i luftdraget från mina otäta fönster.


Idag står det presentjakt på agendan.
Det är främst mamma som ska få en present till och jag har en idé. Sen är det ytterligare en person i familjen som fyller år den här månaden som kanske ska få nåt mer i presentväg, men två saker är redan fixade.

Efter jakten ska det bli superskönt att få glida in i en tunika med hål för huvud och armar och låta frissan ta hand om mitt huvud för en stund. Fästmön tycker att jag ska raka huvet där bak och lite sugen är jag, för jag blir alltid så varm i nacken. Dessutom brukar Anna hitta dammtussar i min nacke varje morgon, tussar som hon fnysande plockar bort.

För övrigt kom ju Anna med en av sina lysande idéer idag på förmiddagen.

Nu har jag det!

utbrast hon vid frukostbordet.

Vad är det du har?

muttrade jag, fortfarnade sur efter borr-väckningen.

Nu vet jag hur vi kan gå ner 14 kilo till Pride: Vi går helt enkelt vilse i skogen i två veckor.

Uppenbarligen läser Anna tidningen för noggrant. Själv har jag ingen lust att banta förrän Alien är borta. Jag tror att det blir lättare då att se det korrekta utgångsläget. Idag ser det ju ut som om jag är i tolfte månaden.

Idag lyser solen av och till bakom molnen. På sina ställen är molnen mörka, på mina ställen är de ljusa. Jag hoppas bara vi slipper ösregn när vi skenar på stan. Inte så roligt att lukta blöt hund på bussen.

Read Full Post »

Herreminjeeee, så jag har skrattat! Efter tredje avsnittet av Häxans tid, du vet…

Hauret hängir i augur, typur!..

råkade vi hänga kvar på SvT1. Och blev bjudna på Friday Nigth Dinner.

Familjen Sitcom har mormor på middag.


Det är fredagskväll
och två vuxna söner återvänder till sina föräldrar med sin halvgaggiga gamla mormor för att äta middag. Den ena dråpliga situationen efter den andra uppstår – särskilt som familjen faller tillbaka i sina olika roller och alla blir som barn, även mormor (som tvingas gå till sitt rum för att hon har varit olydig).

I det här avsnittet har mamma köpt nya, crèmefärgade gardiner. Fast alla andra tycker att de är gulaPISSGULA – och skitfula. Mormor tycks mest begiven på gin och grannens hund mest begiven på mormor. Pappa tappar mammas gryta på köksgolvet – men oroa dig inte, han öser i allt i kastrullen igen. När en av killarna klättrar ner i en sopsäck och hoppar upp och skrämmer alla i köket, skriker jag av skratt.

Alltså, du måste se Friday Night Dinner! Fästmön och jag blev alldeles uppspelta! Söndagskvällar SvT1 klockan 22.50!!!

Read Full Post »

Det blir allt mer glest bland folket på jobbet. Idag kommer visserligen nån tillbaka efter en kortare semester, men jag tror de flesta semestrar från och med idag. En vecka till ska jag hålla ut och det ska nog gå. Men jag kände att jag blev lite trött när jag möttes av två mejl i morse som hade ganska… ska vi säga syrliga undertoner. Jag försöker göra mitt uppdrag och mitt uppdrag är inte att ifrågasätta, bara utföra. Det gäller att göra det med ett leende. Fem dar till fixar jag, sen tar jag fyra veckors välbehövlig semester. Tillbaka i mitten av augusti igen tar jag nog syrliga mejl med en klackspark och hänvisar till ansvariga.

Gräset växer högt, men folkmassorna här inne glesnar…


Igår kväll tog vi det lugnt.
Kolla lite på TV. Den isländska Häxans tid är riktigt bra, men jag skrattade för mig själv när jag försökte få fason på håret i morse och tänkte:

Hårur hängir i ansikthur.

Just trams-isländska påminner om en sedan länge svunnen tid, på en viss folkhögskola med nordiska förtecken

Ytterligare en påminnelse om det förflutna fick jag idag när jag ser att det är Särkas födelsedag. Tänk att jag minns sånt! En annan sak jag minns är att jag för fem år sen fick tillfälle att be om förlåtelse för att jag fattade ett beslut ensam, ett beslut som borde ha varit gemensamt. Men jag var ett barn, om än ett klokt barn, och beslutet var rätt. Att ändå få be om ursäkt och få höra honom säga att det var preskriberat och förlåtet för länge sen var så underbart skönt! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack och Förlåt är två underskattade ord!

Idag blir det lite webberier såväl internt som externt. Förbereda lite smått inför semestern och slutföra sånt som har lösa trådar.

I kväll kanske vi gör en utflykt till en affär på landet, Fästmön och jag och nån mer i familjen. Det beror lite på om det funkar med tider och så. Annars åker vi hem och tar det lugnt. Det här fuktiga vädret gör att man inte kan göra annat! Ett fint regn mötte oss i morse, men det gör ingen nytta. Och gårdagens åska kom helt av sig efter bara en enda fånig knall.

Read Full Post »

Efter att ha telefonerat med såväl Hortellskan som mamma kom vi så iväg för att gå på fotoutställning på Upplandsmuseet. Det är de tre pensionerade lokalblaskefotograferna Jörgen Hagelqvist, Pelle Johansson och Rolf Hamilton som visar upp en bråkdel av sina verk.

Många fina bilder.


Det var cirka 50 bilder
som vi besökare fick ta del av. Somligt var vackert, annat hemskt och en del bara roligt. Som denna bild av Maud Olofsson. Vi baxnade båda två…

Fästmön tror nästan inte sina ögon.


Vi tittade också på en inspelad TV-intervju
med två av fotograferna, mycket intressant. Fast intressantast var nog att jag gjorde bort mig – ljudligt. Det tyckte i alla fall Anna.

Det är gratis inträde i Upplandsmuseet och det tycker jag är toppen! Vi passade naturligtvis på att kika i resten av museet. Nu var det inte så länge sen jag var där med en annan familjemedlem, modell yngre, men Anna hade inte sett en del av utställningarna tidigare.

Eftersom det var söndag blev det ett kyrkobesök också.


På en våning hade de ställt upp en massa tält
vilka uppenbarligen skulle gestalta olika händelser i livet förr i tiden. Anna passade på att besöka en kyrka, det var ju trots allt söndag.

Men jag vet inte om hon blev så kristlig för det. Den busiga lilla kickan syns än idag, eller vad sägs om den här blicken?

Med bus i blicken. Precis innan jag tog bilden hade Anna gungat loss på den falska båten hon lutar sig emot. 


Sen började min mobil ge ljud ifrån sig
att batteriet höll på att tappa laddning, så några fler bilder från vårt museibesök blev det inte. Vi for vidare för att äta och för att köpa bröd. Jag lämnade in mammas och mitt Lotto och fann att vi hade vunnit – 19 kronor. Jag la en tia var i våra vinstkassor.

Nu har vi softat och glott på Häxans tid och grävt i våra lördagsgodispåsar. Det fanns ju faktiskt liiite godis kvar…

Det fanns liiite godis kvar.

Read Full Post »

Förra söndagen var det premiär för en isländsk deckarserie på SvT 1. Idag såg Fästmön och jag det inspelade första avsnittet av Häxans tid. I kväll går andra delen. Jag tyckte att första delen var… annorlunda, rolig och bra.

Journalisten Einar i mitten gör en intervju.


I centrum står journalisten Einar,
med bakgrund som fyllo. Han har fått behålla sitt jobb – så länge han väljer jobbet framför whiskyn. Parhästen Joa är hans fotograf och de delar också ett hyrt hus med tillhörande grön fågel. Einar och Joa åker på diverse uppdrag här i första delen – allt från en forsränning med dödlig utgång, via ett slagsmål med rasistiska förtecken, en teaterpjäs och slutligen ett äldreboende. Och så ett litet HBTQ-tema.

Jaa, det händer onekligen mycket i denna första del! Det blir nästan för mycket.  Samtidigt innehåller avsnittet ganska mycket humor, bland annat kring Einars kollega och hans Xantippa till hustru samt bortklemade hund.

Men jag gillar det här! Även om jag verkligen inte skulle vilja åka till Island – fy te rackarns för all snö! – och även om jag tycker att språket är konstigt och alla ord slutar på

-ur…

får den här första delen högt betyg!

Read Full Post »

Older Posts »