Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brieost’

Ett vänligt inlägg.


 

Folkets hus Motala

Folkets hus, ett av de fulare husen i Metropolen. Det gamla Folkets hus är mycket vackert!

Så märkligt livet kan vara. Jag lämnade Metropolen Byhålan 1980 och min västkustliga vän kom att hamna nånstans mellan Metropolen och Stöllestan för ett par år sen. (Ännu märkligare är det att äldste sonen Bröstkorg blev hennes granne i våras!) Fredagen som var igår strålade vi samman, två utbölingar, i Metropolen. Jag hade tänkte ge vännen I en lektion i Byhålekunskap. Det stannade vid att peka ut… Folkets hus…

Det är inte särskilt ofta vi har träffats eller kan ses. Avstånd och annat gör sitt till. Men med vissa människor klickar man. Vi parkerade oss på Motormuseets kafé (även restaurang) ett par timmar. Mamma betalade vårt fika. Själv fick hon sitt hår fixat, modern.

Oäkta orkide med plastplupp kvar

En fin restaurang med en oäkta orkidé i fönstret – som till och med hade en plastplupp kvar där prislappen förmodligen hade suttit. Kitsch!

Begränsat med tid gör att man koncentrerar sitt samtal. Vi delade med oss av glädje och sorg och sånt som är viktigt i livet – och i döden. Jag bekände ett fel. Jag skulle ha bekänt flera fel, men det blev bara ett idag, en får portionera ut dem. Skuldbördan lättade ett gram eller två. Många kilon finns kvar.

Innan vi skildes åt tog vi ett varv på stan. Det gick rätt snabbt. Jag noterade affärsdöden även här. Massor av lokaler stod tomma. Ändå var stan befolkad. Kanske mest av turister och utbölingar, som vi? Jag hade i alla fall lyckats inspirera I till att göra ett besök i Skafferiet. Ett par egna ärenden gjorde jag. Bland annat hann jag med en kort titt inne hos Bok-Anna i hamnen och tänk, en liten bok följde med hem, förvånande nog.

Bussen till Stöllstan hade samma nummer som för 35 år sen. Vi stod en stund i kuren innan fordonet kom för att frakta min vän hem till sitt. Själv gick jag hem till mamma med lättare steg. Senare blev de tyngre igen – av pizza. Resten av kvällen ägnade mor och jag åt att glo på TV, bland annat Tyst vittne. Det var lite svårt att förmedla till mamma att en inte behöver prata precis hela tiden en ser på ett TV-program utan bara under reklamen. Men till sist tror jag att även hon fångades av kvällens intriger.

Nu har det blivit lördag och idag fyller min lilla mamma 80 år. Det är knappt så att jag fattar det. Dan inleds med presentöppning, men sen tuffar vi iväg på utflykt söderut.


Här är några bilder från min fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tack för vänskap och för blomman till mamma, I!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett delikat inlägg.


 

En påse från Skafferiet

En påse från Skafferiet hade följt med FEM från Metropolen Byhålan till Uppsala.

Den däringa gamle kömpisen FEM jag har, ho ä allt bra snäller! (Ja, det där var östgötska och betyder ”den där knappt fem månader äldre väninnan FEM jag har är väldigt snäll”.) Innan hon lämnade Metropolen Byhålan hade hon inhandlat en påse delikatesser från ett ställe jag har lyckats missa – Skafferiet. Skafferiet ligger på Kungsgatan i Metropolen, väldigt nära där min mamma bor. Men så är det, Tofflan är uppenbarligen inte lika skarpögd som på äldre stenåldern när hon bodde på orten.

I Skafferiet saluförs ostar och delikatesser, precis som det står på påsen. När jag kikar på webbplatsen ser jag att det är ostar, choklad och lakrits som är huvudvarorna. Och nog var det sånt i påsen. FEM hade köpt en Saint Agurost, en sorts grönmögelost, samt en Brieost som var så mogen och fin att den nästan gick åt Camemberthållet i smaken. Vidare låg det två askar Black i påsen. Nej, det var inte Tommy Nilsson i dessa utan chokladöverdragen lakrits med chili. Starkt var det så det förslog, men annorlunda gott. Två bitar nöjde jag mig med, men jag lär knapra en och annan bit av det som blev över.

Som tillbehör medförde FEM tre sorters kex och gröna druvor. Eftersom hon dessutom hade bjudit på hemkörningspizza till middag kan jag meddela att det blev många kex över. Några får följa med tillbaka till Metropolen, medan andra stannar kvar här – tills de äts upp, förstås.

Jag sköljde ner detta smaskens med ett sista glas Amicone som jag ”klämde ur” flaskan, FEM höll sig till alkoholfri läsk. Alltihop var ljuvligt gott och jag vill verkligen TACKA FEM för detta! Dessutom ska jag definitivt besöka Skafferiet nästa gång jag är i Metropolen!


Här kommer några bilder på allt gott vi mumsade på under lördagskvällen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.


 

Fredagsfika ensam

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattar

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Vitt vin

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och jag är på bio. Men du ska få nånting riktigt smaskigt att pyssla med…

Tofflans svarta bok
Du ska få spana lite i denna…


För några år sen
skulle jag göra en rätt, jag tror faktiskt att det var Pasta Tricolore. En ingrediens till den är soltorkade tomater. Jag inhandlade såna på burk – och de smakade skit. Det var då jag bestämde mig för att fixa till inläggningen, marinaden, själv.

Inlagda soltorkade tomater
Originalreceptet på de inlagda soltorkade tomaterna.

Inlagda soltorkade tomater
(Marinerade)

Vad behövs?
En påse soltorkade tomater (cirka 100 gram)

5 – 6 vitlöksklyftor

olivolja

oregano


Redskap:
Skål

kniv

sked

glasburk


Börja med
 att sätta lägga tomaterna i blöt i varmt vatten i ungefär 20 minuter. Torka av dem och lägg dem i en glasburk. Skala vitlöksklyftorna och lägg dem i burken. Krydda med oregano. Blanda samman med en sked. Häll på olivolja och rör om. Sätt på ett lock och förvara ganska svalt dock ej kylskåp, för då blir oljan grumlig. Ät redan nästa dag!


Min kommentar:
 Smaskigt i pastagrytor, men även som fyllning tillsammans med brieost i en ubåtsmacka!  Håller länge, flera veckor!


Här kan du läsa tidigare recept: 

Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, jag orkar inte skriva om vädret, fast lite, dårå. Visst är det konstigt? Idag kring lunchtid kunde vi sitta på Fästmöns balle* i lite olika konstellationer. Men sen blåste det upp och mulnade på och när Anna och jag åkte till ICA Solen för att handla kom det några regnstänk. Jag skjutsade hem Anna och hennes kassar och åkte sen hem till New Village – där det var soligt och varmt. Och där jag fick mig ett gott skratt. Tyvärr fanns det ingen möjlighet för mig att dokumentera Eländet, så även om jag skulle beskriva det skulle ingen tro på mig. Jag skrattade så jag tjöt, kan jag meddela. Men du får inte veta varför utan kan i stället kolla på den här bekräftelsen medan jag lugnar ner mig lite mellan skrattsalvorna som just återvände vid blotta tanken:

Hotell är bokat för Annas och min semester – fyra dar på Pride i Stockholm!


I fredags var det registrerat att min tjänst förlängs.
Jag har jobb september månad ut. Så då slog jag på stort och la in om lite semester. Fyra veckor totalt, blir det. Sen kan detta förändras om det kommer andra saker emellan, men det får vi ta då i såna fall. Jag ringde mamma och vi har nu för miljonte gången pratat om hur det ska bli i sommar. Jag åker ner till henne en fredag och stannar till söndagen när vi åker upp hit. Mamma stannar här en vecka och jag skjutsar hem henne söndag eller måndag och åker tillbaka hit på tisdagen. Då firar vi födelsedag för en i familjen och dan därpå åker ju Anna och jag till Pride. Snacka om att komma hem, packa om och vända…

I kväll åt jag middag bestående av choklad och chips kallskuren kalkonpastrami, mimosasallad, grovt bröd och Brieost. Gav mig på ett samtal till kära sysslingen, men det hade jag inget för. Jag avskyr verkligen telefonsvarartjänster – mest för att jag tror att folk skiter i att lyssna av dem. Ingen ringer nämligen nånsin tillbaka. Slängde mig i fåtöljen och glodde på Enid, njöt av att höra regnet smattra mot taket – och sen kom solen fram igen. Då mejlade jag mammakusinen B som har födelsedag idag, unga jäntan! Grattis!!! Tog väl inte många minuter så kom det svar! Ibland är det suveränt med mejl!!!

I kväll klockan 21.55 på SvT 1 är det premiär för en isländsk kriminalserie, Häxans tid. Det blir fyra delar och det tycker jag är alldeles lagom långt. Men nu vet jag inte om jag ska titta eller vänta tills Anna och jag kan se inspelningen på DVD tillsammans i stället… Beslut, beslut. Jag borde faktiskt göra mig klar för sänggång. Alarmet går på 6.10 i morgon bitti, så…

Och, ja just det… Du kollar väl in Framtidsstafetten, kanske finns nån du känner som har deltagit i den… I alla fall finns där många andra skribenter som faktiskt är bra!


*Fästmöns balle = Annas balkong

Read Full Post »

Varning! Nu förekommer det snuskiga skämt igen!


Citatet i rubriken härrör
faktiskt från min Fästmö sen över tre år tillbaka (undras vad hon menar egentligen..?). Och faktum är att jag börjar inse att hon har rätt. Bara en sån sak som att rätta till utstickande gardinstänger så de ser mindre ut som snoppar… Här har Anna gjort vad hon har kunnat och jag tackar henne härmed officiellt!


Den utstickande delen på stången ser lite mindre ut som en snopp efter en viss korrigering av Anna. Vi kallar det internt för att ”rätta till”.


Men så finns det ju fler saker i vardagen
som en Toffla klarar av mindre bra och som en fru skulle klara av bättre. Det här med mat, till exempel. Jag är ju inte så bra på att laga mat, men att äta är jag desto bättre på! Och att diska avskyr jag verkligen, vilket innebär att jag faktiskt skiter i att laga mat ibland bara för att jag verkligen, verkligen inte gillar att diska…

Idag utgjorde inget undantag från regeln. Jag glömde köpa hem nån mat när jag var på Tokerian tidigare idag. Lite svårt att komma på nåt, en mage som bråkar och tja, det där med mat föll bort. Om jag blir hungrig på kvällen brukar jag gräva fram nån chokladbit eller ta några buntar pepparkakor. Men sån kost var det inte läge för idag på grund av min mage.

Gissa om jag skrattade lite och fick rubriken bekräftad åter igen när det dyker upp ett sms på eftermiddagen. Det är Anna som påminner mig om att jag skulle kunna äta den där fiskgratängen jag har i min frys… Snacka om att ha koll på saker och ting – i min frys! Hon är fantastisk!

Så nej, det blev varken choklad, pepparkakor eller hämtpizza utan fis-gratäng med kräk-sås. Det vill säga jag har ätit nu, mår lite illa och magen… mullrar… Men gissningsvis hade magen gjort mer än bara ”snackat” om jag hade satt i mig kakor eller godis till middag…

Fiskgratäng, perfekt middag för en! Och en bra bok, förstås!


Till gratängen serverade jag
för övrigt mig själv knäckebröd med Brieost. Jag har ju ett enormt lager av Brie för tillfället – fick ju en halvkiloskaka i torsdags och dessutom har jag flera bitar i frysen. (Jorå, det minns jag!) För faktum är att just Brieost blir alldeles förträffligt mycket bättre om den har varit fryst – den blir både krämigare och mer smakrik. (Hmm… jag har uppenbarligen ett visst hum om mat, trots allt…)

Nu väntar jag med spänning på om fis-gratängen med kräk-sås vill stanna kvar eller inte. Och medan jag väntar funderar jag på det där med att behöva en fru…

Read Full Post »

Äntligen är Fästmön hemhämtad och vi kan få ha lite lördagskväll! Eftermiddagen har varit seg och jag har använt den till att tänka en hel del, särskilt på inlägget före detta, om mannen som låg död i tre år. Det är bara så hemskt!

Jag kan också tycka att det är hemskt att min ekonomi har försvagats med två tredjedelar sen jag slutade jobba. Ja, mer, för resten. Jag får ut en tredjedel av vad jag fick ut i lön efter skatt på min a-kassa nu. Ett tag till har jag min inkomstförsäkring som ger mig åtminstone upp till hälften av min förra lön före skatt. Men pengar är inte allt! Jag är rik. Jag anser mig vara rik. För jag ”har” kärlek. Det finns nån som älskar mig och nån som jag älskar. Jag är inte ensam. Om jag skulle dö nu, skulle jag inte dö ensam. Det är skönt att veta.

Såna här tankar har farit genom huvudet medan jag har pusslat, strukit kläder och pratat med mamma i telefonen. Och nu strax ska jag laga till mat. Det är en förunderlig känsla att ha nån att laga mat åt. Jag är tacksam. Tacksam och innerligt glad.

Lördagsgodis blir det lite mindre av idag. Anna fick sorbet och en Kexchoklad, jag själv en Plopp som jag redan har tryckt i mig. Vill vi ha mer finns det chokladjulklappar kvar i skåpet i köket. Det godaste vi får i kväll hoppas jag blir vinet, en fransman, Chateau Beaulieu, från 2004. Den har legat ett tag, alltså, flaskan. Dammig och så. Den serveras till tunna kycklingfiléskivor, potatisklyftor och hot béarnaisesås.


En dammig fransman från 2004 serveras till lördagsmiddagen.

                                                                                                                                                          Jag är också glad att jag har mat att äta och gott vin att dricka till den – samt sällskap vid matbordet av min kära.

Uppdaterat: Vinet var skitgott! Det var strävt och fylligt, kanske en aning för strävt för att passa kryddningen. Däremot passade det finfint till en bit Brie-ost som jag ”slängde”  fram!

Till kvällen blir det, förutom nedsläckning klockan 20.30 eftersom det är Earth hour, TV. Det sista avsnittet av Downton Abbey på SvT1 går i kväll klockan 21. Anna börjar tidigt i morgon bitti och eftersom vi förlorar en timmas sömn har jag ställt Varg Veum-filmen på TV4plus på DVD-inspelning. Jag tror inte att vi orkar vara uppe till midnatt.

Read Full Post »