Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘larvig’

Ett inlägg om bilägandets lustar och olustar.


 

Nu är jag och min älskade Clark Kent* till doktorn. Översatt till svenska betyder det att jag ska åka och få min bil reparerad. Det där stenskottet, du vet. Jag har inte varit ute i garaget och tittat på bilen sen jag kom hem från Stockholm. Om vindrutan har spruckit lovar jag dig att jag grinar. Högt och ljudligt. Det sved så jäkligt för ett par år sen att behöva hala upp tusenlappar för att jag var seg med att ta mig till Ryds.

Clark Kent

My Toyota is fantastic! Men börjar bli till åren kommen…


Jag älskar min bil,
men den börjar bli till åren kommen. Och med åren kommer krämporna, precis som hos oss människor. När vi kom hem från Nora hade ena fönsterhissen pajat, till exempel. (Troligen ett kretskort och ett nytt sånt kostade hela 7 000 kronor. För tre år sen…) Sen är det lite annat smått och gott som skulle behöva fixas till. Om jag bara finge en lön…

Du tycker säkert att jag är larvig som talar om min bil som Stålmannen, mannen i mitt liv. Men faktum är att Clark Kent är det hjälpmedel jag ofta behöver för att ta mig ut. Av olika skäl åker jag helst inte kommunalt och nån fungerande cykel äger jag inte, bara en rostig sak som har hängt obrukbar i kallförrådet sen 1999, ungefär. Kort sagt och utan att förklara närmare än vad jag redan gjort behöver jag min bil. Därför älskar jag den.

Häromdan läste jag i Byhålenytt om en stackare som fått sin bil stulen i slutet av 1980-talet  i Metropolen Byhålan. Ja det var en lång sorgeperiod, tänker du, men historien är inte slut än. Mannen fick nämligen helt nyligen parkeringsböter och trängselavgifter på sin stulna bil. Av nåt skäl tycks anmälan ha försvunnit från polisens system. Den stulna bilen är en röd Golf och nu är den efterlyst igen. Kanske dags att koppla in Hasse Aro eller varför inte självaste Brynolf Wendt?..

fågelbajs

Fågelbajs på bilen är inte heller kul.


Men du ska inte tro
att jag tycker mest synd om mannen med den stulna, röda Golfen som fick böter. Jag tycker nog att det är snäppet värre med bilägaren som fick sina säten nersmetade med kattbajs. Hur polisen vet att det är just kattbajs förtäljer inte historien, men gissningsvis har det tagits prover och analyserats. Även detta skedde i Metropolen Byhålan.

Med dessa två hemska historier tänker jag att… om så är fallet… vad är en sprucken vindruta? Min bil är ju inte stulen och inte nersmetad med bajs, i alla fall. Fast du får gärna hålla en tumme att dagens reparation av stenskott inte blir nåt dyrbart! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mobilt inlägg.


 

Ritad smiley

En handgjord emoji…

När jag skaffade min första iPhone för ett par år sen skaffade jag också ganska snart emojis. Alltså de där smileysarna som utgör ett helt alternativt tangentbord. En del människor tycker att de är larviga, andra överanvänder dem. Själv vill jag tro att jag använder dem med måtta, men där de, enligt min mening, behövs för att förstärka mitt budskap.

Företaget Swiftkey har kollat vilka emojis vi använder mest. Det finns klara skillnader mellan användare i olika länder. Svenskar, till exempel, använder mest symbolerna för bröd, tomten, två små hjärtan och smileyn som blinkar med ena ögat 😉 . De populäraste kategorierna bland oss svenskar är gester, alkohol och hjärtan, enligt IDG, som har skrivit om Swiftkeys undersökning. De två ölbägarna är väldigt populära. Men… störst av allt är faktiskt kärleken. Den mest använda emojin här i Sverige är det röda hjärtat ❤

Är jag typisk svensk, dårå? Tja, jag använder nog mest av allt smileyn som blinkar med ena ögat. I kontakterna med Fästmön använder jag smileyn som pussar ut ett hjärta och den som tittar med hjärtögon. Och rätt ofta när jag chattar med Agneta och andra MOTspelerskor i Wordfeud använder jag den arga smileyn som är orange

Men durå? Använder DU emojis och smileysar när du chattar och messar???

smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga


En annan skojig nyhet,
som jag hittade hos Metro, är den att vi snart kan ladda våra mobiler via wi-fi. Amerikanska forskare håller nämligen på att kolla om vi kan använda den energi som redan finns i våra routrar. Genom en sensor ska det gå att ta in de radiofrekvenser som routern sänder ut och göra om den till elström. Detta vore inte helt fel eftersom Apple uppenbarligen inte gör nåt för att förbättra de korta batteritiderna på iPhone!!!  👿

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänligt inlägg.


 

smultron i handflata

Varsågod att ta ett smultron. Det har emellertid ingen egen dag.

Det vimlar av alltings dagar, tycker jag. Är det inte tulpanens dag eller alla hjärtans, så är det kanelbullens, räkmackans, kvinnodagenaidsdagen, mors dag eller fettisdagen, för att nämna några. En del dagar har funnits länge, medan andra är nyare fenomen.

Visste du att det finns veckor också? Lingonveckan känner många av oss till, stilla veckan en del. Och så finns ju vänliga veckan. Jag trodde att den veckan hade somnat in, för sist jag läste om den var i Svenska Journalen, som min farmor prenumererade på. Farmor själv somnade in 1982. Men faktum är att vänliga veckan körde igång igår.

Det kan ju tyckas larvigt med vänliga veckan. Samtidigt… vad är det som gör ont med att vara vänlig? Inte nåt, skulle jag vilja säga. Därför har jag ansträngt mig lite idag. Det kostade ingenting att…

  • vinka till en tant jag känner
  • tala om för min frissa att jag alltid är nöjd när jag går därifrån
  • fråga min granne om allt är väl
  • ringa lilla mamma och säga att jag hoppas att läkarbesöket i morgon går bra

Så nu utmanar jag DIG! Tänker DU också ta chansen att vara lite vänlig den här veckan???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nervöst och lite irriterat inlägg.


 

Regntunga skyar

Höst ute?

Nej idag, på min riktiga, lediga dag den här veckan, blev det varken sovmorgon eller en FEM (<== gå tillbaka till sängen och läsa). Jag vaknade strax efter klockan sex och behövde gå på toa. Mötte Fästmön i hallen, utrustad med paraply. Det råder nästan höstlik stämning här med mörker, blåst och regn, så jag erbjöd mig att skjutsa henne till jobbet – jag var ju ändå uppe. Hon kunde sitta ner en stund till innan vi tuffade iväg i Clark Kent*.

Jag tror att jag är lite nervös inför sprutan jag ska ta idag. Jaa, jag veeet! Jag är larvig, men jag är väldigt rädd för nålar. Och en droppe blod så svimmar jag. Båda fobierna har kommit nån gång de senaste åren. Jag tror att de härstammar från en sjukhusvistelse 2010 när man upptäckte att mitt blod inte är som det ska. Då skulle jag stickas morgon, middag, kväll – och natt. Kände mig som en nåldyna och det var inte kul. Tills sist protesterade till och med min hud och mina vener genom att inte släppa in nålarna.

Kanske var det just för att det känns som höst där ute som jag tyckte att bloggen behövde fräschas upp lite. Bland annat bytte jag bakgrundsbild till ett blad med regndroppar på, men det syns inte så mycket. I headern har jag placerat en vacker stenbänk. Originalet står på Vätterpromenaden i Metropolen Byhålan – och har väl alltid stått där. Jag undrar hur många byxbakar och klänningsrumpor som har nött stenen… Häftig är bänken i alla fall, tycker jag!

The ShiningDet var en skön ledig dag Kristi Himmelsfärdsdag och namnsdag igår. Jag slappade verkligen! Mamma ringde och grattade mig. Och så var jag ute en sväng för att handla. Men jag passade på att läsa mycket – särskilt böcker som inte är så släpbara. På eftermiddagen grep jag mig an Doktor Sömn av Stephen King. Boken är en fortsättning på Varsel. Eller The Shining, som boken heter på originalspråk. Boken, som sen blev film med samma namn där Jack Nicholson gjorde en fantastisk rollprestation!

Kvällshimmel Kristi Himmelsfärds dag 2014

Kvällshimlen igår, Kristi Himmelsfärds dag.

Igår kväll var Anna jättetrött efter en natt med dålig sömn och en lång arbetsdag. Vi åt sill och färskpotatis från Tokerian och gräslök från Slottsträdgården. Och jag tog väl tre små snapsar. Solen gjorde tappra försök att titta fram. Stundtals kunde det se så skönt ut utomhus, men vinden var kraftig och nordlig. Inte alls nåt balleväder**, med andra ord. En fördel med det är att folk i närområdet inte grillar, för grillrök gillar inte mina luftrör. Men nån i huset hade uppenbarligen tråkigt igår kväll för vid 22-tiden satte denna nån igång med att spika i ungefär en timme. Anna lyckades somna ändå, medan jag låg och retade upp mig. Det är uppenbarligen väldigt svårt att förstå orden hänsyn.

Min förmiddag ska jag ägna åt Uppsalatidningen (klicka på länken så hamnar du på e-tidningen!), som hamnat i postboxen i morse. I tidningen hittade jag bland annat en artikel om biskop Antje, vår första kvinnliga ärkebiskop i Sverige. Hon tillträder i mitten av nästa månad. Extra intressant var det förstås att läsa om hennes stöd för samkönade äktenskap, men också hennes syn på att diskutera religion och hennes synlighet i samhällsdebatten. Detta har naturligtvis lett till att hon har blivit utsatt för näthat. Hon säger bland annat i artikeln:

[…] Det är viktigt att det finns en öppen och saklig debatt där olika åsikter möts. Men personangrepp och hat är något annat. Klart att det gör ont och det har tagit tid för mig att förhålla mig till det.

Inte ens den blivande ärkebiskopen har alltså sluppit ifrån galningar och puckon… Detta fick mig att tänka på den person som kommenterade en text hos Jerry om bögbotande präster och i kommentaren drog in pedofili och tidelag… Maj gadd… Som om alla bögar skulle vara pedofiler och även ägna sig åt sex med djur… Om man tror att det är vad en bög ”gör” är man helt klart fel ute och skulle kanske behöva förkovra sig lite.


*Clark Kent = min lille bilman

**balleväder = balkongväder

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan känner sig lite tjolahopp, tjolahej, du vet! 


Nu är snart även torsdagen lagd till handlingarna.
För min del väntar veckans sista arbetsdag i morgon. Eller nej, kanske inte… Eftersom jag i princip från och med nu är inblandad i en seriös och bra lokal nyhetssajt (jag skulle inte blanda mig i nånting oseriöst och dåligt!) kanske det blir lite jobb för mig även i helgen. Jag har kontaktat tre personer för att boka in intervjuer. Och självklart, don’t worry, ska jag berätta mer om detta sen, när jag har publicerat min första webbartikel! Men jag lovar att det är tre väldigt spännande personer som jag gärna vill intervju! Tills vidare ligger jag lite lågt med övriga detaljer. Känner du till nån person här i Uppsala som du skulle vilja veta mer om eller som du tycker vore intressant att jag intervjuar får du gärna tipsa!!!

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Vidare kan jag meddela att Clark Kent* fick helt godkänt på bilprovningen idag! Besiktningsmannen var så snäll och bankade inte särskilt hårt i Clark eller vred hjulen ur styrled eller nåt. Men jag fick inte åka med när han testade bromsarna. Det var som att lämna sitt barn på dagis första gången, om jag har förstått den känslan rätt… Överlycklig är jag och ser fram emot att få köra min lille man ett år till. Det kan ju inte bli annat än fem Clarkar till, eller hur?

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Mamma berättade en rolig bilanekdot häromdan när vi telefonerade. Jag tycker att jag är larvig när det gäller min bil, men nu vet jag varifrån pjoltet kommer: min pappa. Nog för att jag nojar om att bilen måste vara fläckfri inför besiktningen och att jag mår nästan fysiskt illa varje gång jag har rullat in där och står och väntar på min tur, men… Min pappa klarade inte av att åka till besiktningen med sin bil själv! Han anlitade i stället nån på Märkesverkstan… Lite gulligt, ändå, tycker jag, att min modiga pappa var en sån softis när det gällde bilen!

Efter besiktningen åkte jag aldrig tillbaka till jobbet. Det kändes liksom lite dumt att flänga iväg en halvtimme för ytterligare en halvtimmes arbete, ungefär. Åkte till ICA Heidan i stället och lyckades handla allt jag behövde UTAN lapp (den låg hemma på köksbänken). Dessutom inhandlade jag middag, vilket blev en räk- och kräftstubbe. Fästmön tyckte väl att den inte riktigt passade in i hennes diet just nu, men jag vidhöll att den ju innehöll många grönsaker. Anna undrade då vilka och i hastigheten kom jag på en:

Dill!

Det visade sig sen, emellertid, att stubben faktiskt innehöll många flera nyttigheter – såsom gurka, morot, paprika, rödlök och så räkor och kräftsjärtar, förstås. Sen var det ju lite mycket majonnäs och ett och annat ägg på, men gott var det, jag lovar!

räk- o kräftstubbe
Så här såg den förra stubben ut. Dagens var ganska lik. I alla fall lika god.


Anna var ledig idag
och passade bland annat på att hälsa på sin relativt nyopererade mamma. Det passade bra att jag svängde förbi efter handlingen och plockade med mig älsklingen hem. Till Annas snälla mamma ska vi åter i helgen för lite umgänge och tillsyn eftersom hon blir gräsänka. Anna ska jobba och jag får nog städa och stryka lite – om det inte dyker upp nån spännande intervju som ska göras, foto som ska tas, artikel som ska skrivas…


*Clark Kent = min bilman


Livet är kort. Jag älskar det skrivna ordet.

Read Full Post »

Idag är jag lite nöjd med mig själv, men också med andra människor! Att det lönar sig att vara rak kan ibland vara svårt att inse. Dessutom gäller det att vara rak utan att vara plump och elak. Jag gillar att vara rak, men inser att jag ofta uppfattas som elak för den skull. Det här är nåt jag jobbar med och som jag antagligen får jobba med hela livet.

Jag är inte bara rak, jag kan vara lite sned också…


Men jag är också lite grann
som Lisbeth! Precis som hon vill jag vara lite speciell. Det går inte att uppfostra andra vuxna människor, men jag vill inte ta vilket beteende mot min person som helst. Det räckte med den mobbning som pågick under många, många år. Inte konstigt att man blir kantig och låtsas-kaxig… och elak, enligt några. Det tar emellertid inte bort mitt personliga ansvar för hur jag beter mig.

Först vill jag tacka Fuji! Även om ni inte kunde svara på mina frågor till fullo gjorde ni ert bästa. Dessutom, när droppen med mejlet om 50 procent kom och jag påtalade för er i ett mejl (även här på bloggen!..) att det var riktigt dumt, i princip, då gjorde ni nåt snällt och juste: idag fick jag ett mejl om att jag får den 50-procentiga rabatten på mina fotoböcker trots att erbjudandet om detta kom ett par timmar efter att jag hade skickat in min beställning. Detta var mycket bra gjort av Fuji!  Heder! Därmed inte sagt att jag lär göra några fler fotoböcker hos er. Så blir det troligen inte.

Nästa grej som bekräftade för mig att det är bra att vara rak var det faktum att jag inte sprang omkring och gnällde om dålig återkoppling på jobbet – jag påtalade direkt, först i mejl, sen öga mot öga i eftermiddag med berörd person. Jag gav en rejäl bakläxa, kunde visa på att jag hade gjort det jag skulle göra, men att andra hade underlåtit att göra det de hade till uppgift. Det fanns faktiska ”bevis” för detta, så jag hade belägg för det jag sa. Och faktum är att det gav ett superresultat! Vid 18-tiden i afton trillade det in ett mejl med en del av det material jag behöver för att kunna arbeta vidare på en sak. (Nu har jag inte lusläst mejlet, det gör jag på arbetstid i morgon, men det verkar väldigt lovande!)

Jag är väldigt nöjd med både mitt agerande och utfallet. Nu finns det med all säkerhet somliga som tycker att det här inlägget är larvigt och självcentrerat. Och ja! Det är i alla fall självcentrerat – det är skrivet på min blogg. Min. Jag tvingar ingen att läsa här. Jag skulle själv aldrig återkomma och läsa blogginlägg hos nån annan, än mindre följa nån bloggare, som skrev saker jag tycker är larviga eller som jag inte gillar. Ett rätt enkelt val. Men föredrar man att hata och vara bitter, så kan jag ju inte göra nåt åt det. Jag uppfostrar inte andra vuxna människor, jag talar bara om vad jag känner och tycker och hur jag gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår åt vi lax till middag, med fetaostpesto ovanpå. Det såg ut som skit men smakade gottgott. Slaka, gula sparrisar slank ner till och var sin kall starköl. Sen läste vi och glodde på tredje delen av Häxans tid, lyssnade på regnet och asgarvade åt Friday Night Dinner.

Det regnade blött på tennisbanan igår kväll.


Idag vaknade vi prick klockan nio
vår första semesterdag av att nån idiot borrade. H*n borrade ett par tag och sen inget mer. Men det räckte för att vi skulle bli klarvakna. Starkt misstänkt är Hårby bygg som i flera veckors tid har haft sin firmabil parkerad här utanför på vardagsmorgnarna, med två däck på gräset och resten av bilen halvblockerande den asfalterade gångvägen. Nåja, nio är väl inte fy skam, men ska det fortsätta så här hela semestern blir jag inte glad. Och jag är ju, som bekant, en riktig surkärring redan. Tänk om jag blir ännu surare!

Tofflan var sur redan som fyramånader bebis.


Jag var sur redan som liten – se bilden!
När jag var barn gillade jag inte tanter, bara farbröder. Tanter var larviga och skulle gullegulla, medan farbröder talade till mig i normal ton. Stor skillnad! Sen svängde ju preferenserna lite, men det är en annan historia.

Preferenserna kan svänga som flaggan i luftdraget från mina otäta fönster.


Idag står det presentjakt på agendan.
Det är främst mamma som ska få en present till och jag har en idé. Sen är det ytterligare en person i familjen som fyller år den här månaden som kanske ska få nåt mer i presentväg, men två saker är redan fixade.

Efter jakten ska det bli superskönt att få glida in i en tunika med hål för huvud och armar och låta frissan ta hand om mitt huvud för en stund. Fästmön tycker att jag ska raka huvet där bak och lite sugen är jag, för jag blir alltid så varm i nacken. Dessutom brukar Anna hitta dammtussar i min nacke varje morgon, tussar som hon fnysande plockar bort.

För övrigt kom ju Anna med en av sina lysande idéer idag på förmiddagen.

Nu har jag det!

utbrast hon vid frukostbordet.

Vad är det du har?

muttrade jag, fortfarnade sur efter borr-väckningen.

Nu vet jag hur vi kan gå ner 14 kilo till Pride: Vi går helt enkelt vilse i skogen i två veckor.

Uppenbarligen läser Anna tidningen för noggrant. Själv har jag ingen lust att banta förrän Alien är borta. Jag tror att det blir lättare då att se det korrekta utgångsläget. Idag ser det ju ut som om jag är i tolfte månaden.

Idag lyser solen av och till bakom molnen. På sina ställen är molnen mörka, på mina ställen är de ljusa. Jag hoppas bara vi slipper ösregn när vi skenar på stan. Inte så roligt att lukta blöt hund på bussen.

Read Full Post »