Mobilskoj: Populära emojis och ladda via wi-fi

Ett mobilt inlägg.

---

 

En handgjord emoji…

När jag skaffade min första iPhone för ett par år sen skaffade jag också ganska snart emojis. Alltså de där smileysarna som utgör ett helt alternativt tangentbord. En del människor tycker att de är larviga, andra överanvänder dem. Själv vill jag tro att jag använder dem med måtta, men där de, enligt min mening, behövs för att förstärka mitt budskap.

Företaget Swiftkey har kollat vilka emojis vi använder mest. Det finns klara skillnader mellan användare i olika länder. Svenskar, till exempel, använder mest symbolerna för bröd, tomten, två små hjärtan och smileyn som blinkar med ena ögat 😉 . De populäraste kategorierna bland oss svenskar är gester, alkohol och hjärtan, enligt IDG, som har skrivit om Swiftkeys undersökning. De två ölbägarna är väldigt populära. Men… störst av allt är faktiskt kärleken. Den mest använda emojin här i Sverige är det röda hjärtat ❤

Är jag typisk svensk, dårå? Tja, jag använder nog mest av allt smileyn som blinkar med ena ögat. I kontakterna med Fästmön använder jag smileyn som pussar ut ett hjärta och den som tittar med hjärtögon. Och rätt ofta när jag chattar med Agneta och andra MOTspelerskor i Wordfeud använder jag den arga smileyn som är orange…

Men durå? Använder DU emojis och smileysar när du chattar och messar???

         

En annan skojig nyhet, som jag hittade hos Metro, är den att vi snart kan ladda våra mobiler via wi-fi. Amerikanska forskare håller nämligen på att kolla om vi kan använda den energi som redan finns i våra routrar. Genom en sensor ska det gå att ta in de radiofrekvenser som routern sänder ut och göra om den till elström. Detta vore inte helt fel eftersom Apple uppenbarligen inte gör nåt för att förbättra de korta batteritiderna på iPhone!!!  👿

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Ja det sa blom, blom, blom…”

Ett inlägg om en blombukett och en snäll Inger.

Uppdaterat inlägg: Blomsterflickan Inger gav sig tillkänna per sms igår kväll. Mysteriet är löst!

————————————————————

Idag mitt på dan ringde en blomsteraffär ganska nära Slottsträdgården. En tjej berättade att jag skulle få blommor och undrade om jag skulle hålla mig hemma under dagtid. Det skulle jag, sa jag, förutom en tur ut i verkligheten runt halv tre, tre. Då lovade hon att blommorna skulle hängas på min dörr om jag inte var hemma.

Fästmön började jobba klockan 15 idag. Därför blev det tidig middag, nånstans mellan halv två och två. Vi sörplade sparrissoppa och gnagde på brödbitar till. När man sitter i köket – som man brukar göra när man äter middag – hör man väldigt väl om det försiggår saker och ting i portuppgången. Jag hörde konstiga ljud och tittade ut genom fönstret. Efter en stund fick jag se ryggtavlan på en mansperson, tror jag, iklädd orange jacka och pratandes i mobiltelefon. Trodde det var vaktis som äntligen kom för att fixa lampan i trapphuset, den som lyser i evigheters evigheter alltid, trots att den är försedd med en sensor och borde slå av då och då.

Hur det nu var blev jag nyfiken och klev upp för att titta ut glo genom tittögat i dörren. Närå, ingen fara. Lampan lyste fortfarande och det har den gjort LÄNGE, onödigt nog (ja, jag har förstås felanmält detta, alltså, för det är ju nåt fel med sensorn). Öppnar (notera tempusbytet för spänningens skull!) då dörren – och ser att nån har TRYCKT ner en, vad jag tror är, blombukett – i tidningshållaren utanför min ytterdörr. Jag rafsade förstås in den. (Ja, blombuketten, naturligtvis inte tidningshållaren eller ytterdörren, dummer!) Och jag hade rätt – det var en bukett blommor! Vilken tur att jag räddade den, för den var ganska illa klämd. Dessutom kunde blommorna ha gått av.

Men alla blommor överlevde och se så vackra blommor jag fick:

En bukett med bland annat rosa gerbera.

Buketten innehöll bland annat gerbera i två nyanser rosa. Gerbera är en favoritblomma, för det är en blomma som man jag alltid blir glad av!

Nu återstår bara ett problem och det är att klura ut vem givaren är. Visserligen medföljde ett kort med en jättefin hälsning på.

Blommor från Inger… Frågan är vilken Inger…

Fast… nu råkar jag känna en tre, fyra personer med just det förnamnet… Ett par av dem läser min blogg – kanske är givaren en av dem???

Ge dig gärna tillkänna, Inger, så att jag kan tacka dig ordentligt!! Men TUSEN TACK för de vänliga orden, kramarna och blommorna. Jag blev verkligen, verkligen GLAD!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sensorstyre

Jag nämnde igår att jag sitter i ett nybyggt hus. Det inte bara ser nytt och fräsch ut, det agerar på ett för mig nytt sätt. Ett hus som agerar? Ja visst!

Till att börja med trodde jag bara att det var mitt skrivbord som var höj- och sänkbart. Bara det att kunna stå och jobba ibland är en lättnad mot tidigare! I mitt förra arbetsliv hade jag ett sånt skrivbord och det är verkligen toppen att kunna växla arbetsställning.

Men skrivbordet manövrerar jag med knappar. Upp och ner, ner och upp. I sittande läge har jag inte hittat den perfekta arbetsställningen än, men jag trixar och grejar och snart får jag nog till det.

Det jag inte kan påverka är lysröret. Det är sensorstyrt – liksom all armatur här. Den på toa också. Det är nästan lite läskigt, men lamporna känner alltså av när jag behöver lyse. Nu är jag ingen vän av lysrör, men jag har mitt skrivbord till höger om lysröret och får ett ganska behagligt ljus.

En annan grej som är sensorstyrd är värmen. På morgonen när man kommer kan det vara iskallt här, för rummet behöver ju inte hållas varmt på natten när ingen är här. M tipsade mig igår om att ifall jag tyckte att det var kallt skulle jag hoppa och skutta omkring lite i rummet, så känner rummet liksom av att nån är där.

Utanför mitt gigantiska fönster vräker nu snön ner… Den går inte att sensorstyra, tyvärr…

Ytterligare ett krumbuktigt konstverk, detta utanför mitt fönster. Snön vräker ner, som du kan se mot den svarta bilen. Tyvärr går snön inte att sensorstyra.

Read Full Post »