Mobilskoj: Populära emojis och ladda via wi-fi

Ett mobilt inlägg.

---

 

En handgjord emoji…

När jag skaffade min första iPhone för ett par år sen skaffade jag också ganska snart emojis. Alltså de där smileysarna som utgör ett helt alternativt tangentbord. En del människor tycker att de är larviga, andra överanvänder dem. Själv vill jag tro att jag använder dem med måtta, men där de, enligt min mening, behövs för att förstärka mitt budskap.

Företaget Swiftkey har kollat vilka emojis vi använder mest. Det finns klara skillnader mellan användare i olika länder. Svenskar, till exempel, använder mest symbolerna för bröd, tomten, två små hjärtan och smileyn som blinkar med ena ögat 😉 . De populäraste kategorierna bland oss svenskar är gester, alkohol och hjärtan, enligt IDG, som har skrivit om Swiftkeys undersökning. De två ölbägarna är väldigt populära. Men… störst av allt är faktiskt kärleken. Den mest använda emojin här i Sverige är det röda hjärtat ❤

Är jag typisk svensk, dårå? Tja, jag använder nog mest av allt smileyn som blinkar med ena ögat. I kontakterna med Fästmön använder jag smileyn som pussar ut ett hjärta och den som tittar med hjärtögon. Och rätt ofta när jag chattar med Agneta och andra MOTspelerskor i Wordfeud använder jag den arga smileyn som är orange…

Men durå? Använder DU emojis och smileysar när du chattar och messar???

         

En annan skojig nyhet, som jag hittade hos Metro, är den att vi snart kan ladda våra mobiler via wi-fi. Amerikanska forskare håller nämligen på att kolla om vi kan använda den energi som redan finns i våra routrar. Genom en sensor ska det gå att ta in de radiofrekvenser som routern sänder ut och göra om den till elström. Detta vore inte helt fel eftersom Apple uppenbarligen inte gör nåt för att förbättra de korta batteritiderna på iPhone!!!  👿

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kiss och Bajs på golvet!

Ett inlägg på låg humornivå.

---

 

Ibland är jag lite yvig i gesterna. Som idag, när jag skulle bädda rent. Den som nån gång har bäddat rent vet att det i och för sig ofta är önskvärt med flera armar än två och armar längre än apans. Men idag viftade jag till så Kiss och Bajs kom på golvet…

Kiss och Bajs på golvet.

Förlåt!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrevgreppet – behov av kroppskontakt, skydd eller bara egendomligt?

Ett undrande inlägg.

Sitter och läser lite tidningar på nätet innan jag fortsätter städa mitt hem. Halkar då in hos Magdalena Ribbings, min husgudinna, spalt hos Dagens Nyheter och frustar. Av skratt.

En läsare undrar om det verkligen är gott uppförande att ta sig i skrevet. Frågeställaren förstår inte varför vissa människor gör så och undrar vidare:

Kan man säga till folk som gör så att dom är löjliga?

Magdalena Ribbing svarar, sval som en skål med filmjölk:

Vi får väl vara tacksamma så länge artisterna tar sig själva i skrevet på scenen och inte någon annan. Men visst ser det ytterst egendomligt ut. Precis detta slags gester hör till sådant som många föräldrar försöker förklara för sina barn att de ska låta bli. I en hel del kulturer förekommer att män även i sociala sammanhang håller en hand över sina könsorgan – kanhända en markering av manlighet, att skydda det finaste de anser att de har?  Men skrevgreppet ingår trots detta inte i det som du (och jag) kallar gott uppförande. Det är ett icke accepterat beteende i stora delar av världen, åtminstone i offentliga situationer där man förväntar sig att betraktas som professionell. Vem har sett en statschef, läkare, präst, lärare i arbete stå med en hand över gylfen och kommunicera med andra? […]

Nu tycker förmodligen många att detta är larviga ”regler” som i nutid gärna kan glömmas bort. Men oavsett detta ser den som håller en hand på sina könsorgan i andras närvaro ut som om sagda organ kliar, är till besvär, kalsongerna för trånga, paniken nära. […] 

Nej, man kan inte säga till andra att de ska låta bli att göra sådant som de förmodligen gör mer eller mindre omedvetet, näs- och öronpetande i synnerhet. Så hur äckligt sådant än må te sig för andra måste man stå ut med att människor uppför sig olika, och inte alltid fattar att det de gör påverkar andras syn på dem.

Skrevgreppet tror jag är avsiktligt. Det ingår som jag har förstått det i koreografin till en del sångnummer. Artisterna eller koreografen hoppas kanske att det ska ge intrycket av oemotståndlig kättja. Eller vad det kan vara. För mig – och för dig och vi är inte ensamma, ser jag av frågorna till spalten – ser det enbart pinsamt ut.

Läs hela svaret här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur är det med pokerfejset?

Ett inlägg om att ditt ansikte faktiskt avslöjar dig.

Det här med pokerfejs är nånting jag har jobbat på under åren!  Som ung hade jag svårt att visa känslor. Som ung vuxen fick jag skit för att jag var så kall. Som äldre vuxen fick jag kritik för att jag visade för många känslor. Vem sa att det var lätt att vara människa..?

Arg Toffla. Totalt befriad från pokerfejs.

Som vanligt gäller väl att lagom är bäst när det gäller att avslöja vad man känner. Men positiva känslor är ju för det mesta helt OK – så länge vi inte snackar om glädje som i skadeglädje. För även om skadeglädje är den sanna glädjen, det vill säga den är positiv för en själv (man kanske har vunnit över nån i en tävling, till exempel), så är den ju rätt… taskig, på lätt svenska.

Den amerikanske professorn med det svenskklingande namnet Paul Ekman har studerat ansiktsuttryck. Han har bland annat kommit fram till att det finns sju ansiktsuttryck som är lika världen över:

1. sorg
2. glädje
3. rädsla
4. ilska
5. avsmak
6. förvåning
7. förakt

På ett ungefär, i alla fall. Ibland försöker vi dölja våra spontana reaktioner, men det finns små, små tecken som avslöjar oss. De kallas för mikrouttryck och är såna som snabbt drar över ansiktet och försvinner. Falska leende, för att ge ett konkret exempel.

Den som ljuger avslöjas på bland annat sina ögon och sina mikrouttryck, men också på kroppsspråk, gester och tonfall. Spännande!

Jag är skitdålig på att ljuga, så jag ljuger inte. Inte medvetet, i alla fall. Däremot har vi väl alla vår version av sanningen ibland. Känslor har jag väldigt svårt att dölja – såväl glada känslor som ledsna eller arga. Det går nog inte att förändra mig, men jag kan fortfarande träna för att bli bättre på att välja mina strider. Precis som många andra jag känner (till).

Hur är du? Har du pokerfejs eller tycker du själv att du avslöjar dina känslor alldeles för lätt? Brukar du lyckas eller misslyckas med dina lögner?

Livet är kort.

Read Full Post »

Umgänge på sociala medier gör oss bättre på att umgås IRL?

Telia har låtit sin trendbarometer Telia Trends undersöka hur människor använder sociala medier. Nästan 2 000 personer ingick i undersökningen. Resultaten kan tyckas delvis märkliga, men faktum är att fler än hälften av dem som deltog i undersökningen har uppgett att de använder sociala medier för att bli bättre på att umgås IRL… Ett annat resultat är att nio av tio umgås mer eller lika mycket med vänner i verkliga livet på grund av att de använder sociala medier.

”Die Facebook die”, eller kan jag bli bättre på att umgås IRL av det?

Andra resultat som kommit fram i undersökningen är att kvinnor kollar sina Facebookkonton oftare än män och att yngre är mer oroade än äldre för delad information. Kvinnor har i genomsnitt fler vänner på Fejan också, nånting som torde spela in när det gäller hur ofta man kollar sitt konto.

Vad ska jag tycka om det här då utan att nån hävdar att jag talar om för andra vad de ska tycka eller angriper min person för mina åsikter? Tja, å ena sidan känns resultaten logiska, anser jag. Social interaktion är nåt man kan träna och det finns inget som säger att det är fel att träna det genom aktiviteter i sociala medier. För somliga kan ju till och med sociala medier vara ett sätt att överhuvudtaget få nya vänner – och kanske umgås IRL – när chanserna, av olika skäl, till exempel hälsoskäl, till social samvaro är mycket små eller obefintliga.

Å andra sidan kan jag känna en rädsla för att sociala medier tar över kontakterna i verkliga livet. Genom sociala medier får man kontakter ofta baserade på ord och korta budskap och man missar sånt som kroppsspråk, betoningar, gester och liknande.

Slutsatsen jag drar är att det ena inte behöver eller bör utesluta det andra och att det ena faktiskt kan underlätta det andra – så länge det ena inte helt tar överhanden.

Har du några åsikter i frågan?

Read Full Post »

QX-galan – på TV

Vi som inte var inbjudna/nominerade kunde vara där hade i kväll möjligheten att följa QX-galan på TV4.

Här kommer ett referat i punktform – för dig som valde ett annat TV-program…

• Carina Berg sjöng uruselt, men var skitsnygg i håret. Tyvärr var hon tvungen att förevisa sin trista man. (Carina Berg var alltså konferencier.)
• Maria Montazami fick pris som årets TV-personlighet. Jag kunde inte hjälpa det, men jag undrade om hon nånsin har läst en bok. Sen blev jag livrädd att hennes tuttar skulle ramla ut.
• Mona Sahlin grät när hon blev avtackad och tackad för sina insatser för HBTQ-folk. (Men tro inte att Mona Sahlin är nån söderböna, hon är född i Sollefteå.)
• Nämen, Lena Ph igen! Två gånger har jag sett hört ‘na i kväll, det var lika härligt båda gångerna!!!
• Och Sarah Dawn Finer med Annas och min låt… Nu dämpar vi belysningen…
• Ett rörande inslag om It gets better – en kampanj för att minska självmorden bland unga homosexuella. Mr Joel Burns fick QX-galans hederspris för It gets better.
• Tommy Körberg levererade My way med vissa gester. Sången satt fortfarande. Tommy Körberg heter för övrigt Bert i första namn. Det rimmar på Stjärt. På tal om det… På Mona Sahlins högra sida satt Liza Marklund. Liza rimmar på Fisa.
• Ann-Louise Hanson visade hur man gjorde roliga schlagers på svenska av utländska bitar! Skitkul! 😆
• Årets hetero blev Birgitta Ohlsson. Jajamens!
• Sen blev det september… Nej September. Och Mikrofonkåt är hon låten. (Höll på att sätta täljstenen i halsen, stenen, som busan Anna lagt i min läsk…)
• Carina tramsade med Eric Saade och gav honom en våldtäktstuta. För att bjuda honom til QX-galan var som att leverera en pizza till Robinsonön, menade hon.
• Peter Jöback och hans Oscar uppvaktades sen med ett försenat grattis till giftermålet. Oscar fick ett anti friss-medel.
• Petra Mede fick en puss av Carina Berg. Urrrk!
• Babsan fick en spanjor av Carina Berg.
• Malena Ernman fast i Christine Meltzers version delade ut pris till Årets artist – Robyn.
• Björn Ulvaeus gjorde en bejublad entré i snigga glittriga och orange klädedräkt med rosa cape. Mums! Björn Ulvaeus delade ut pris till Årets homo – Elisabeth Ohlson Wallin.

Read Full Post »

Utdraget. Del 76

När vi först lärde känna varandra, när vi var i det läget, jag och E, U och E, att vi inte kunde förstå det faktum vi ställts inför, tillbringade vi mycket tid med att promenera och samtala. Det var så vi verkligen lärde känna varandra.

Det var så mycket vi hade gemensamt, allt ifrån konstiga fingrar och tår och våra blåa, blåa ögon till våra gester, vår mimik och våra värderingar. Ärlighet på gränsen till bryskhet, hård disciplin (alltid hårdast mot självet) och så förmågan att sluta oss, mot omvärlden. För ibland blev omvärlden lite för hård. Ibland kom den lite för nära med sina krav på uppmärksamhet. Och då backade vi. Drog oss tillbaka in i oss själva.

Detta tillbakadragande var naturligtvis något som retade gallfeber på en del. Det var uppenbarligen så svårt för somliga att acceptera att man i dessa lägen utövade rena trakasserier mot oss. Sände iväg oss till läkare, till och med.

Ja, det var tuffa tider vi hade som barn och det blev inte enklare med åren och med tiden vi blev vuxna. Men skillnaden blev att vi då funnit den enda vi kunde diskutera detta med, den enda som kunde förstå fullt ut.

Och nu är han borta och jag är kvar. Ensam, utan spegelbild. Mina ögon är slutna, min själ visar inte längre sin spegelbild ty spegelbilden ligger i en urna, nedgrävd under grönt gräs, En plats jag går till och sätter en blomma på sommarhalvåret och tänder ett ljus vid under vinterhalvåret. Inte mer. Jag orkar inte.

Read Full Post »