Igår åt vi lax till middag, med fetaostpesto ovanpå. Det såg ut som skit men smakade gottgott. Slaka, gula sparrisar slank ner till och var sin kall starköl. Sen läste vi och glodde på tredje delen av Häxans tid, lyssnade på regnet och asgarvade åt Friday Night Dinner.
Det regnade blött på tennisbanan igår kväll.
Idag vaknade vi prick klockan nio vår första semesterdag av att nån idiot borrade. H*n borrade ett par tag och sen inget mer. Men det räckte för att vi skulle bli klarvakna. Starkt misstänkt är Hårby bygg som i flera veckors tid har haft sin firmabil parkerad här utanför på vardagsmorgnarna, med två däck på gräset och resten av bilen halvblockerande den asfalterade gångvägen. Nåja, nio är väl inte fy skam, men ska det fortsätta så här hela semestern blir jag inte glad. Och jag är ju, som bekant, en riktig surkärring redan. Tänk om jag blir ännu surare!
Tofflan var sur redan som fyramånader bebis.
Jag var sur redan som liten – se bilden! När jag var barn gillade jag inte tanter, bara farbröder. Tanter var larviga och skulle gullegulla, medan farbröder talade till mig i normal ton. Stor skillnad! Sen svängde ju preferenserna lite, men det är en annan historia.
Preferenserna kan svänga som flaggan i luftdraget från mina otäta fönster.
Idag står det presentjakt på agendan. Det är främst mamma som ska få en present till och jag har en idé. Sen är det ytterligare en person i familjen som fyller år den här månaden som kanske ska få nåt mer i presentväg, men två saker är redan fixade.
Efter jakten ska det bli superskönt att få glida in i en tunika med hål för huvud och armar och låta frissan ta hand om mitt huvud för en stund. Fästmön tycker att jag ska raka huvet där bak och lite sugen är jag, för jag blir alltid så varm i nacken. Dessutom brukar Anna hitta dammtussar i min nacke varje morgon, tussar som hon fnysande plockar bort.
För övrigt kom ju Anna med en av sina lysande idéer idag på förmiddagen.
Nu har jag det!
utbrast hon vid frukostbordet.
Vad är det du har?
muttrade jag, fortfarnade sur efter borr-väckningen.
Nu vet jag hur vi kan gå ner 14 kilo till Pride: Vi går helt enkelt vilse i skogen i två veckor.
Uppenbarligen läser Anna tidningen för noggrant. Själv har jag ingen lust att banta förrän Alien är borta. Jag tror att det blir lättare då att se det korrekta utgångsläget. Idag ser det ju ut som om jag är i tolfte månaden.
Idag lyser solen av och till bakom molnen. På sina ställen är molnen mörka, på mina ställen är de ljusa. Jag hoppas bara vi slipper ösregn när vi skenar på stan. Inte så roligt att lukta blöt hund på bussen.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 