Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samhällsdebatt’

Ett nervöst och lite irriterat inlägg.


 

Regntunga skyar

Höst ute?

Nej idag, på min riktiga, lediga dag den här veckan, blev det varken sovmorgon eller en FEM (<== gå tillbaka till sängen och läsa). Jag vaknade strax efter klockan sex och behövde gå på toa. Mötte Fästmön i hallen, utrustad med paraply. Det råder nästan höstlik stämning här med mörker, blåst och regn, så jag erbjöd mig att skjutsa henne till jobbet – jag var ju ändå uppe. Hon kunde sitta ner en stund till innan vi tuffade iväg i Clark Kent*.

Jag tror att jag är lite nervös inför sprutan jag ska ta idag. Jaa, jag veeet! Jag är larvig, men jag är väldigt rädd för nålar. Och en droppe blod så svimmar jag. Båda fobierna har kommit nån gång de senaste åren. Jag tror att de härstammar från en sjukhusvistelse 2010 när man upptäckte att mitt blod inte är som det ska. Då skulle jag stickas morgon, middag, kväll – och natt. Kände mig som en nåldyna och det var inte kul. Tills sist protesterade till och med min hud och mina vener genom att inte släppa in nålarna.

Kanske var det just för att det känns som höst där ute som jag tyckte att bloggen behövde fräschas upp lite. Bland annat bytte jag bakgrundsbild till ett blad med regndroppar på, men det syns inte så mycket. I headern har jag placerat en vacker stenbänk. Originalet står på Vätterpromenaden i Metropolen Byhålan – och har väl alltid stått där. Jag undrar hur många byxbakar och klänningsrumpor som har nött stenen… Häftig är bänken i alla fall, tycker jag!

The ShiningDet var en skön ledig dag Kristi Himmelsfärdsdag och namnsdag igår. Jag slappade verkligen! Mamma ringde och grattade mig. Och så var jag ute en sväng för att handla. Men jag passade på att läsa mycket – särskilt böcker som inte är så släpbara. På eftermiddagen grep jag mig an Doktor Sömn av Stephen King. Boken är en fortsättning på Varsel. Eller The Shining, som boken heter på originalspråk. Boken, som sen blev film med samma namn där Jack Nicholson gjorde en fantastisk rollprestation!

Kvällshimmel Kristi Himmelsfärds dag 2014

Kvällshimlen igår, Kristi Himmelsfärds dag.

Igår kväll var Anna jättetrött efter en natt med dålig sömn och en lång arbetsdag. Vi åt sill och färskpotatis från Tokerian och gräslök från Slottsträdgården. Och jag tog väl tre små snapsar. Solen gjorde tappra försök att titta fram. Stundtals kunde det se så skönt ut utomhus, men vinden var kraftig och nordlig. Inte alls nåt balleväder**, med andra ord. En fördel med det är att folk i närområdet inte grillar, för grillrök gillar inte mina luftrör. Men nån i huset hade uppenbarligen tråkigt igår kväll för vid 22-tiden satte denna nån igång med att spika i ungefär en timme. Anna lyckades somna ändå, medan jag låg och retade upp mig. Det är uppenbarligen väldigt svårt att förstå orden hänsyn.

Min förmiddag ska jag ägna åt Uppsalatidningen (klicka på länken så hamnar du på e-tidningen!), som hamnat i postboxen i morse. I tidningen hittade jag bland annat en artikel om biskop Antje, vår första kvinnliga ärkebiskop i Sverige. Hon tillträder i mitten av nästa månad. Extra intressant var det förstås att läsa om hennes stöd för samkönade äktenskap, men också hennes syn på att diskutera religion och hennes synlighet i samhällsdebatten. Detta har naturligtvis lett till att hon har blivit utsatt för näthat. Hon säger bland annat i artikeln:

[…] Det är viktigt att det finns en öppen och saklig debatt där olika åsikter möts. Men personangrepp och hat är något annat. Klart att det gör ont och det har tagit tid för mig att förhålla mig till det.

Inte ens den blivande ärkebiskopen har alltså sluppit ifrån galningar och puckon… Detta fick mig att tänka på den person som kommenterade en text hos Jerry om bögbotande präster och i kommentaren drog in pedofili och tidelag… Maj gadd… Som om alla bögar skulle vara pedofiler och även ägna sig åt sex med djur… Om man tror att det är vad en bög ”gör” är man helt klart fel ute och skulle kanske behöva förkovra sig lite.


*Clark Kent = min lille bilman

**balleväder = balkongväder

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I tio avsnitt har vi som gillar historiska TV-serier fått följa kvarterskommissarie Dåådh i 1790-talets Stockholm i Anno 1790. Och låt mig säga, att det har varit en mycket spännande resa i det förflutna!

Några av huvudrollerna i Anno 1790.

 

Anno 1790 marknadsfördes som en polisserie i ett förflutet Stockholm, sänd av Sveriges Television. Men det har egentligen inte varit det viktigaste och bästa med serien. För jag tycker att den här serien har så mycket mer än bara spänning – den innehåller politik, samhällsdebatt, kärlek och passion.

Jag har inte en enda invändning efter att ha sett alla tio avsnitt! Jag tycker att kostymerna är suveräna, miljöerna fantastiskt bra skildrade och skådespeleriet precis perfekt. Det senare kunde ju ha blivit smått överdrivet med tanke på tiden som serien avses spegla, men nej. Allt är så bra!

Nu går jag bara och väntar på att få veta, inte om, utan när fortsättningen kommer! Högsta betyg!

Read Full Post »

Tja, det känns som att vad jag än skriver efter förra inlägget så blir det alltför ytligt, alltför värdsligt. Men mitt liv måste ju fortsätta och uppenbarligen finns det ju folk som är mycket intresserade av det. Annars skulle min besöksstatistik inte ligga så högt som den gör. Vissa dar ligger den över 600 – och märk väl att då skriver jag nästan bara personliga dagboksinlägg, inget särskilt bitskt eller samhällsdebatterande eller ens om nån nyläst bok…


Varför har min blogg så många läsare vissa dar när jag inte ens skriver om en bok jag just läst?

                                                                                                                                                            Jag tycker inte att mitt liv är så särskilt spännande. Det är en kamp att komma ur sängen till meningslösheten varje dag, kan jag säga. Och jag vet att jag låter bitter och tråkig, men ändå läser du… 😉

Det vore så fantastiskt att få vara nöjd och glad ett tag igen. Att få känna att tillvaron inte svajar. Jag försöker och försöker, men är det inte dörrar som stängs mitt framför näsan så är det nån/verkligheten som slår mig i huvet.

Idag läste jag att Skrivrummet, där jag gästbloggade en vecka i november, ska läggas ner. Jag är ärligt talat inte så förvånad, jag har anat det en tid, men ändå. Det var en av de redaktionella bloggarna på lokalblaskan som jag gillade. Nu handlar ju inte skrivrummets varande eller inte om huruvida jag som läsare gillar bloggen eller inte, utan om tid, förstås. För ska man ha en levande blogg måste man jobba med den och publicera ofta, svara på kommentarer etc. Har man inte den tiden det krävs för detta faller bloggen så smått i glömska. Lite synd var det att blaskan inte engagerade en nära bekant till mig som är mellan två jobb (hum, hum…) att driva Skrivrummets blogg vidare – mot lite lön, den här gången. Men, men. Jag får glädja mig åt den ära det var att gästblogga där och att jag faktiskt mer än fördubblade bloggens besöksstatistik under min gästbloggarvecka! Hur som helst önskar jag Lena och Anna lycka till bryt ett ben med skrivandet i andra, mer skönlitterära genrer!

Nu börjar dagsljuset sakta strila in genom mina fönster. Ett tunt, grått ljus är det idag. Jag kommer inte undan längre. Ska jag hinna med det jag föresatt mig att göra idag måste jag börja damma NU! Sagt och gjort!


Fram med denna nu!

Read Full Post »