Kyligt väder, varma människor och hårda paket

Ett inlägg om min braiga dag.

---

 

En höstlig pergola utanför mitt kontor.

Kylan var tillbaka i morse igen. Det gäller att köra försiktigt eftersom jag fortfarande har sommardäcken på och 50 procent av dem är sisådär i skicket. Jag träffade Lucille i morse. Hon skulle trampa till jobbet på cykel. Det lät inte så skönt, tyckte jag. Jag blev utlovad ett besök i kväll – med en liten present. Spännande!

Det börjar gå mot slutet av arbetsveckan, men faktiskt känner jag mig inte riktigt lika trött som förra veckan. Kanske beror det på att jag börjar bli lite varm i kläderna på nya jobbet, kanske på att jag har gått ner fyra kilo på de tre veckor jag har jobbat exakt idag. Viktminskningen är inte alls planerad, även om jag inte trivs med den övervikt jag har idag. Det har varit svårt att hitta motivation att ta tag i tjockleken när det är så mycket annat som kräver mer uppmärksamhet. Nu mår jag betydligt bättre rent generellt än vad jag gjorde för en månad sen. Allt har inte med jobb att göra, men visst spelar det stor roll för måendet att ha nåt vettigt att göra om dagarna och att få lön för det. När jag lämnade jobbet i eftermiddags noterade jag sju stycken blåa mappar med korrektur som jag har återsänt till författare. Det kan jag känna mig lite nöjd med.

På förmiddagen kom konsultchefen från närmaste lokalkontoret på besök. Återigen en trevlig person. Förutom att alla är trevliga på företaget är de bra på att ge återkoppling och de hör av sig när de ska eller inom rimlig tid. Uppstår det problem av praktisk natur, som när det gäller min parkering, är de smidiga och hjälpsamma. Förhoppningsvis hittar jag nya uppdrag genom dem framöver, för det jag har nu är ju inte nåt permanent.

Närmaste kollegan och jag lunchade i restaurangen på jobbet idag. Jag njuter av den vegetariska ärtsoppan! Nästa vecka blir jag emellertid utan lunchsällskap de flesta dagar, för kollegan ska ha semester. Där passar finfint att få besök av en före detta kollega på måndag som vill proväta hos mig.

En vänlig följare i sociala medier har postat en bok till mig idag. Den handlar om min mammas sjukdom, en sjukdom som är ganska ovanlig. Än mer ovanligt är det att mamma har levt så länge med sjukdomen. Jag hoppas att jag får svar på en del frågor och funderingar under läsningen och tackar tills vidare Krönikören på förhand!

Men när jag kom hem hittade jag ett paket i postboxen från Adlibris.

Maj gadd, inte kan väl boken ha kommit fram redan, vi hade ju vår första kontakt idag på förmiddagen! Och Krönikören skulle ju skicka boken själv, inte nåt nätföretag,

tänkte jag. Inte heller hade jag beställt nån bok och jag väntar inte på nåt recensionsexemplar…

Vad var nu detta???

Långsamt tog jag fram en sax och klippte av de hårda plastbanden som höll ihop paketet… Och inuti hittade jag denna bok, som en ju inte kan bli allt annat än glad över:

Boken Jag vill vara glad! gjorde mig glad.

Tusen tack till älskade Fästmön, som skickat boken, för att du gör mig glad och för att jag får älska dig!

Helgen som ligger framför mig är än så länge blank. Jag behöver tvätta, men det kanske jag börjar med redan på fredag kväll. Eventuellt sammanstrålar jag med en vän ELLER en bloggvän nån gång under helgen. Om vädret är fint ska jag ge mig ut och marschera, för foten har fått vila och känns nu hyfsad. Hälsporre är ett segt elände!

Nästa vecka blir det sjukhusvistelse för en i familjen. Självklart går tankarna till personen ifråga, även om jag är övertygad om att allt går bra.

Vad har DU för helgplaner??? Skriv gärna några rader och berätta, än finns det utrymme kvar på bloggen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varmt och mysigt

Ett inlägg om värme, väder och krångel. Och lite mys!

---

 

Blixtar kan vara farliga…

Det är en underbar värme just nu! Den är i alla fall underbar för mig som kan dra omkring hemma i shorts och linne utan att må dåligt av hettan och luftfuktigheten. Jag tillbringar mycket av min tid på ballen*, även om jag fick flytta inomhus en stund igår under åskovädret. Då passade jag på att stryka, vilket ju var bra. Inget oväder som inte har nåt gott med sig! Fast åskan ställde förstås till det på andra håll. Nu är det tågstopp – igen! Denna gång står Upptåget stilla mellan Uppsala och Sala på grund av ett blixtnedslag – i Mora. Ja, inte för att jag fattar hur det hänger ihop, men så är det. Tänk att det alltid ska krångla med tågen, bara, nu för tiden!

Nåt annat som bara ”krånglar” är sjukvården. Enligt SvT:s webbplats är Uppsalas sjukvård näst sämst i landet, visar en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. SKL har tittat på medicinsk kvalitet, tillgänglighet och patienternas erfarenheter. Tyvärr var artikeln lite svår att förstå eftersom SvT:s skribent Hampus Rundberg uppenbarligen har svårt att skilja på ”de” och ”dem”. Våra svenska proffsskribenter med högskoleutbildning är inte precis några stjärnor på svensk grammatik… Eller vad sägs om detta, minst sagt pinsamma exempel ur webbartikeln:

[…] Vad vill du säga till dem som bor i Uppsala och blir oroliga när dem ser att Uppsala ligger näst längst ner på listan?

– Dem behöver absolut inte vara oroliga när det gäller den medicinska kvalitén däremot har jag förståelse för dem som tycker att dem behöver vänta för länge på vård och därför arbetar vi mycket med köer och väntetider, säger Erik Weiman (M), landstingsråd i Uppsala.​ […]

Detta är nästan värt löneavdrag… Eller kanske en grundkurs i svensk grammatik..?

Jag är glad och tacksam att jag inte är sjuk i Sverige 2014. Mina erfarenheter från 2012, när jag blev av med ett antal klumpedunser (=tumörer) har bleknat en del. Mest tänker jag på de positiva effekterna och att jag faktiskt lever och mår rätt bra idag. Men jag tror aldrig att jag har känt mig så utlämnad som de dagar jag tillbringade på sjukhus. Eftersom vårdtiderna ska kortas till minsta möjliga, blev jag den första dan matad med så mycket information kring min operation, min rehabilitering, min sjukhusvistelse etc att jag frampå eftermiddagen inte kunde ta in mer. Bara en sån sak… Det finns mer att berätta, men jag föredrar att fokusera på det som är positivt i stället.

Balkongmys.

Livet är en gåva – även om det kan kännas övermäktigt tufft ibland. Många dagar har jag bankat nävarna i väggen och undrat:

Varför just jag? Varför ska just jag drabbas av detta helvete?

Ja, varför just jag och inte nån annan? Det finns naturligtvis inga svar, men nån måste ju drabbas. Jag tror att min Gud tittar på mig och tänker:

Hon har redan drabbats av en del, hon får lite mer att kämpa med, för än är hon långt ifrån nån perfekt människa!

Men det finns stunder när jag bara har det gott, mitt i mitt privata helvete. Igår kväll, till exempel, satt jag och myste med mina lyktor, en spännande deckare och en burk dansk peppar. Då var livet varmt och mysigt, bara – även om jag förstås saknade Fästmön. Men det kommer små glimtar från hennes semestertripp via Instagram, så jag ser att hon också har det mysigt.

Dagen idag började mulet, men precis som igår har den nu övergått i sol. Jag tror att en ny, het dag väntar. Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri och uppdatering av uppgifter i en kandidatbank hos ett konsultföretag. Vidare har jag svarat på några mejl och nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen. Framåt dan ska jag försöka masa mig ut för att handla, om inte annat. I kväll ser jag säsongens tredje avsnitt av Morden i Midsomer. Det är mysigt på riktigt!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rädslor, spikande och inte ens en ärkebiskop…

Ett nervöst och lite irriterat inlägg.

---

 

Höst ute?

Nej idag, på min riktiga, lediga dag den här veckan, blev det varken sovmorgon eller en FEM (<== gå tillbaka till sängen och läsa). Jag vaknade strax efter klockan sex och behövde gå på toa. Mötte Fästmön i hallen, utrustad med paraply. Det råder nästan höstlik stämning här med mörker, blåst och regn, så jag erbjöd mig att skjutsa henne till jobbet – jag var ju ändå uppe. Hon kunde sitta ner en stund till innan vi tuffade iväg i Clark Kent*.

Jag tror att jag är lite nervös inför sprutan jag ska ta idag. Jaa, jag veeet! Jag är larvig, men jag är väldigt rädd för nålar. Och en droppe blod så svimmar jag. Båda fobierna har kommit nån gång de senaste åren. Jag tror att de härstammar från en sjukhusvistelse 2010 när man upptäckte att mitt blod inte är som det ska. Då skulle jag stickas morgon, middag, kväll – och natt. Kände mig som en nåldyna och det var inte kul. Tills sist protesterade till och med min hud och mina vener genom att inte släppa in nålarna.

Kanske var det just för att det känns som höst där ute som jag tyckte att bloggen behövde fräschas upp lite. Bland annat bytte jag bakgrundsbild till ett blad med regndroppar på, men det syns inte så mycket. I headern har jag placerat en vacker stenbänk. Originalet står på Vätterpromenaden i Metropolen Byhålan – och har väl alltid stått där. Jag undrar hur många byxbakar och klänningsrumpor som har nött stenen… Häftig är bänken i alla fall, tycker jag!

Det var en skön ledig dag Kristi Himmelsfärdsdag och namnsdag igår. Jag slappade verkligen! Mamma ringde och grattade mig. Och så var jag ute en sväng för att handla. Men jag passade på att läsa mycket – särskilt böcker som inte är så släpbara. På eftermiddagen grep jag mig an Doktor Sömn av Stephen King. Boken är en fortsättning på Varsel. Eller The Shining, som boken heter på originalspråk. Boken, som sen blev film med samma namn där Jack Nicholson gjorde en fantastisk rollprestation!

Kvällshimlen igår, Kristi Himmelsfärds dag.

Igår kväll var Anna jättetrött efter en natt med dålig sömn och en lång arbetsdag. Vi åt sill och färskpotatis från Tokerian och gräslök från Slottsträdgården. Och jag tog väl tre små snapsar. Solen gjorde tappra försök att titta fram. Stundtals kunde det se så skönt ut utomhus, men vinden var kraftig och nordlig. Inte alls nåt balleväder**, med andra ord. En fördel med det är att folk i närområdet inte grillar, för grillrök gillar inte mina luftrör. Men nån i huset hade uppenbarligen tråkigt igår kväll för vid 22-tiden satte denna nån igång med att spika i ungefär en timme. Anna lyckades somna ändå, medan jag låg och retade upp mig. Det är uppenbarligen väldigt svårt att förstå orden hänsyn.

Min förmiddag ska jag ägna åt Uppsalatidningen (klicka på länken så hamnar du på e-tidningen!), som hamnat i postboxen i morse. I tidningen hittade jag bland annat en artikel om biskop Antje, vår första kvinnliga ärkebiskop i Sverige. Hon tillträder i mitten av nästa månad. Extra intressant var det förstås att läsa om hennes stöd för samkönade äktenskap, men också hennes syn på att diskutera religion och hennes synlighet i samhällsdebatten. Detta har naturligtvis lett till att hon har blivit utsatt för näthat. Hon säger bland annat i artikeln:

[…] Det är viktigt att det finns en öppen och saklig debatt där olika åsikter möts. Men personangrepp och hat är något annat. Klart att det gör ont och det har tagit tid för mig att förhålla mig till det.

Inte ens den blivande ärkebiskopen har alltså sluppit ifrån galningar och puckon… Detta fick mig att tänka på den person som kommenterade en text hos Jerry om bögbotande präster och i kommentaren drog in pedofili och tidelag… Maj gadd… Som om alla bögar skulle vara pedofiler och även ägna sig åt sex med djur… Om man tror att det är vad en bög ”gör” är man helt klart fel ute och skulle kanske behöva förkovra sig lite.

*Clark Kent = min lille bilman
**balleväder = balkongväder

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Smygläsare av VISSAS journaler ska avslöjas

Häromdan var det ett herrans liv kring det faktum att vårdanställda troligen läst journaler för en patient de inte haft i sin vård. Och nu ska ansvarig försöka komma åt såna smygläsare. Fast som vanligt är det gräddfiler som gäller: bevakningen ska inte öka kring oss vanliga patienter utan kring kändisar och politiker och kompisar i vården. I alla fall om jag tolkar lokalblaskans artikel rätt/läser artikeln mellan raderna.

Alla ska inte leka doktor.

Det är ungefär 10 000 pers som skulle kunna läsa din eller min journal här i Uppsala län. Jag har inget spännande i mina sjukjournaler. Men det känns inte så kul jävligt obehagligt när snokande grannar och gamla X går in och läser, till exempel. Såna man inte vill ha nån som helst kontakt med, typ. De begår faktiskt en brottslig handling om det nu är så att de inte har varit eller är inblandade i vården av dig. Brott som kan ge både böter och fängelse.

Man blir faktiskt rätt förbannad. För det är inte bara kändisar och politiker som drabbas. Enligt ansvarig verksamhet är det nämligen allra vanligast att smygläsarna är nån man känner:

[…] Ett tiotal vårdanställda här har genom åren polisanmälts för olovligt intrång, i samtliga fall har det funnits en privat relation. Som undersköterskan som loggade in för att kolla upp ex-sambons sjukhusvistelse eller läkaren som läste sin dotters BUP-journal. När någon blivit misstänkt och sedan polisanmäld har det varit efter det att den utsatte själv, alltså patienten, begärt att få se logglistan.[…]

Ett tiotal låter lite, tycker jag. Att två av tjyvläsarna har fått lämna sina jobb låter däremot rättvist. Detta är nämligen helt klart tjänstefel, anser jag. Folk som inte har med ens vård att göra ska inte ägna sig åt att leka doktor och läsa ens journal.

Men hur kommer man åt smygläsarna? Hittills har det bara gjorts stickprov, vilket kanske är ett av skälen till att man bara har hittat ett tiotal. Nu ska man göra på två sätt:

1. Dels kan varje patient läsa logglistan till sin egen journal – om man har anmält att man vill ha tillgång till sin journal på internet, vill säga. Då kan man se om nån obehörig varit inne och läst.
2. Dels ska ansvarig verksamhet göra riktade kontroller. Varje enhet inom vården ska identifiera patienter som kan löpa större risk än andra att drabbas av smyglästa journaler, det vill säga kändisar och politiker samt vänner och bekanta till dem som jobbar på enheten. Dessa patienters journalloggar ska granskas i efterhand av verksamhetschef.

Tja, ansvarig verksamhet förnekar sig inte – som vanligt – utan skapar gräddfiler – som vanligt. (Vem minns inte gräddfilen som kontorsanställda och politiker fick till influensavaccin? Ingen av grupperna var nån sorts riskgrupp, som jag kunde bedöma, men ingen skämdes utan alla gick gladeligen och fick en spik i armen, medan vanliga dödliga köade flera kvarter för att få detsamma.) Det är kändisar och politiker och vänner och bekanta till vårdpersonal som ska gynnas. Men även om jag inte har nåt att dölja vill jag inte att vem som helst ska läsa min journal. Det kan ju också vara så att smygläsaren läser på uppdrag av min nyfikna granne eller mitt gamla X.

Nej, för gräddfiler när det gäller bevakning av journaler delar jag ut en svart bak. För det här bevisar att organisationen ifråga gör skillnad på skit och pannkaka. Igen.

En svart bak för gräddfiler inom vården IGEN genom att bara granska VISSA patienters journalloggar.

Livet är kort.

Read Full Post »

2012 – Tofflans år

Nej, jag hade inte tänkt att skriva nån årskrönika. Men jag är ju på bättringsvägen och nu ska jag göra ett försök att beskriva 2012 – Tofflans år.

• Januari
  Jag slutade på Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap där jag hade jobbat sen den 1 september året innan. Men i slutet av januari var jag på intervju och fick börja nytt jobb redan den 1 februari! Jag var också på en av stans reklambyråer och pratade om bloggerier. 
• Februari
  Jag började arbeta på Institutionen för energi och teknik. Det är ett helt fantastiskt ställe att tillbringa vardagarna på – jag kan inte säga annat! Sverige fick en ny prinsessa, den lilla Estelle. Och jag fick lyssna på en helt fantastisk föreläsning av Annika Östberg tillsammans med Fästmön och Fatou!
• Mars
  Det var final i Melodifestivalen. Det var ingen höjdare. Värst av alla var Helena Bergström och Gina Dirawi, inte ett dugg roliga nån av dem. Sarah Dawn Finer, däremot glänste! Och fel låt vann, enligt mig.
• April
  Anna fyllde år och jag fyllde år, 50 stycken. Vi firade Annas födelsedag på Kreta och min i Stockholm.
• Maj
  Jag köpte Maria Langs bok Ögonen, den enda som fattades i min samling. På Uppsala Pride var alla inte välkomna. Men till mig var vännen FEM välkommen – vi hade en fantastiskt rolig helg!
• Juni
  Anna och jag fick en ovanlig lördag på stan! Det har vi så gott som aldrig! Jag bloggade om mina hjältar på jobbet för Framtidskommissionen i Framtidsstafetten.
• Juli
  Mamma fyllde 77 år.  Vi åkte och träffade Mammakusinen B. Det var sex år sen pappa gick bort.
• Augusti
  Jag kände mig välkommen även på min nya arbetsplats Institutionen för vatten och miljö. Anna och jag åkte till Pride, men var också på Söderballarna och träffade Klara. Jag testade VårtFri – och blev av med min fotvårta!
• September
  Jag köpte en tavla av Konstkitty, Just nu vill jag leva. När saker och ting började dra ihop sig med min Alien insåg jag nämligen hur mycket jag älskar livet. Norstedts förlag skickade mig en BRA bok att recensera! Jag fick nya fönster.
• Oktober
  Gunilla skickade mig nånting kul att ha för kommande sjukhusvistelse. Jag skrattade gott! Och den snälla Augustifarmor skickade mig en bok att bli glad av. Jag gick och väntade på ett Besked. Under tiden visade Sveriges Television Torka aldrig tårar utan handskar. Jag var skör och TV-serien gjorde att det knep inuti. Jag blev med tjänsmobil, en iPhone, och pensionerade min gamla Nokia N95. (Fast jag fotar med den ibland när Ajfånen gör mig frustrerad.)
• November
  Den 8 november firade Anna och jag vår fjärde förlovningsdag. Fast vi firade inte själva dagen förrän senare. Jag fick äntligen mitt besked – med liten bokstav. Jag tog ett sista farväl av vännen Karin och himlen fick sin datoriserande ängel. Hjärtegoda L bjöd Anna och mig på en supé som hette duga…
• December
  Jag fick förtur till min operation. Den 12 december las jag in. På Luciadagen opererades jag. Jag överlevde. Men för första gången orkade jag inte blogga (den 14 december). Jag firade jul ensam. Och grinade. Nu är Anna här hos mig och jag är inte ensam längre.

 

Jag önskar alla läsare ett riktigt gott 2013! Men glöm inte bort att livet kan vara  kort.

 

Read Full Post »

Söndagsmorgon

I natt har jag sovit hela natten utan avbrott. Det är väldigt ovanligt. Väldigt. Jag sov från nästan klockan 22 ända till halv sju. Var hyfsat pigg när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Hon envisades igår med att säga att hon skulle ta bussen, men här är det jag som bestämmer! (I detta ärende, alltså, inte nåt annat!)

Hemma igen gick jag och la mig. Somnade inte om, men slumrade och såg bilder av målade äggskal framför mig. Jag har aldrig kunnat måla, jag har velat kunna måla. Men det är orden som i stället kom till mig. I viss mån. Min farfar Mansfield kunde måla och hans mamma Mabel kunde måla. Tyvärr tog den där %&¤”! AE minst tre av Mabels tavlor och sålde på en av sina auktioner. DET VAR AFFEKTIONSVÄRDE I DEM, IDIOT! Men jag har kvar lite smått av det farfar målade. Den här oljan gjorde han 1911, när han var elva år:

Farfars verk som elvaåring.

Några år senare, som 18-åring, gjorde han den här:

Farfar Mansfield var 18 bast när han målade denna. Och jag tror att det är ett Uppsalamotiv!

Nej, jag gick visserligen och la mig en stund, men händerna domnade så läskigt att jag inte ens kunde läsa. Men Zarah var med mig på nattduksbordet.

Zarah var med. Det var ett h-e med den här bilden, för Photoshop ville inte spara den… Spöken..?

Den här boken fick farmor och farfar efter att ha träffat Zarah Leander 1973 i samband med en sjukhusvistelse i Norrköping, där farmor och farfar bodde. (Ja hon har signerat den!) Farfar hade just gett ut sin bok, Karl Hurtig – en livsgärning, om sin far, så jag gissar att de bytte! Två synnerligen olika biografier…. Farfars bok innehöll en del av farfars släktforskning, en forskning som förde honom tillbaka till 1600-talet – utan vare sig dator eller internet!

Morgonen har bara svischat iväg. Jag har tagit reda på gårdagens tvätt och förberett en maskin för senare idag. Ska bara bära ut däcken i bilen först och då blir tjockis-svarta fleecejackan smutsigare än den är nu. Lika bra att vänta.

Handdukar i strykhög. Nej, jag har ingen mangel.

Medicinen för nästa vecka är fördelad. Den ena sortens tabletter var så yttepyttesmå att jag var tvungen att gå och kolla om jag hade fått rätt. De hade ju skrivit ut för låg styrka på mina magtabletter, så… Men det var rätt. Annars hade jag blivit smått irriterad… (dagens litotes).

Mediciner. Fast hostmedicinen längst till höger fördelade jag inte i min Anabox, jag hällde en skvätt i truten, bara.

Växterna ser hur hängiga ut som helst. Jag tror att de har fått en chock av att det inte drar från fönstren längre. Men palettbladet, en av dem, är väldigt fint på nära håll.

Palettbladet ser väldigt fint ut – på nära håll. 

Igår kväll spelade jag min första Wordfeud-match med Anna. Nu funderar jag på vem jag ska utmana härnäst. Jag spelade ju ett parti med Inna, men hon gav upp och det förstår jag – jag ledde ju STORT! (retas). Att vinna en match på WO känns inte lika härligt som att vinna den för att man, som jag, bara är bäst! (synnerligen ironiskt!)

Jag trodde verkligen att jag inte skulle kunna gå alls idag på grund av gårdagens irrfärder inne på Stormarknaden. Men faktum är att hälen är rätt OK idag och jag har nästan träningsvärk i stället, i vadmuskeln och ryggen.

Idag händer inte mycket mer än att jag måste över till Tokerian en sväng och så ska jag som sagt knö in däcken i bilen. I morgon, måndag, är vi ju borta på kvällen, så då måste det vara förberett för tisdagens bilservice.

Till middag i kväll har jag tänkt lax med citronsås och kokt potatis. Det känns lite bra att kunna servera nånting hyfsat nyttigt.

Nu blir det en stund med kallt kaffe och lokalblaskan. Kaffet blev kallt eftersom datorn krånglade och Zarahbilden var ovillig. Jag har gått en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar, för jag orkade inte det igår kväll – annars är det minst en sån runda om dan! Utan input, ingen output, anser jag! Ni inspirerar mig, med andra ord!

Kaffe och söndagstidningen.

Ska väl så smått klura på en ny fråga till Tofflan undrar. Den om ensamhet, som jag la ut förra söndagen, lockade många som svarade. Det får mig att undra om människor känner sig väldigt ensamma rent generellt…

Vad har du för dig idag, dårå???

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig torsdag!

Jepp! För den är faktiskt solig! Och jädrigt kall, men DET är ju en annan sak. Samtidigt ångrar jag att jag bokade service på bilen så sent – för då skulle ju däcken bytas till vinterdäck också. Får se om jag inte fixar däcken innan på nån annan verkstad. Idag är det ett par, tre minusgrader och eftersom det har regnat de senaste dagarna kan jag tänka mig att det är gott om hala fläckar.

Idag är min älskling ledig, men eftersom hon är mamma är hon ju i princip aldrig ledig. På agendan idag står därför att inhandla vinterjacka till Lilleman samt mat till Storeman. Och så ska vi åka ut till Förorten med mat och jacka och även äta tillsammans med Johan. Lite lugnt tar vi det i alla fall idag på förmiddagen.

Två tramsmajor. Anna tog bilden en gång i slutet av april.

                                                                                                                                                              För min del började dan med irritation. Jag hade ont i magen som 17 och min magsårsmedicin börjar ta slut. Mejlade doktor Anders om detta i början på veckan, men jag har inte fått nåt svar om att ett e-receptet är utskrivet. Som det känns nu måste jag nästan öka dosen och då räcker pillren ännu kortare tid. Suck… Jag undrar om doktor Anders har gjort slut med mig eftersom han två gånger har låtit en av sina pladdrigaste sköterskor ringa mig. Och båda gångerna har hon ringt mycket olämpligt. Första gången var jag på väg hem i bilen från min sjukhusvistelse, jag satt alltså och körde, vilket jag påtalade, men hon bara fortsatte. Andra gången stod jag i en hiss med Anna, Lilleman, matkassar och allt möjligt omkring mig – vem vill prata om bajsprover då???

Nästa irritationsmoment skedde i badrummet. Jag skulle tvätta mig och sätta på mig linser, för säkerhets skull, innan jag gjorde frukost. Om jag inte ser kan det bli så tokigt, så… Naturligtvis krånglade en av linserna och det slutade med att jag tappade den och inte hittade den. Tyck nu inte att jag är skitsnål – och visserligen levererades mina internetbeställda linser för tre månader i postboxen igår – MEN… Det är DYRT att tappa en lins. OCH fruktansvärt irriterande… Jag har liksom haft linser i snart 20 år, så jag borde klara av att hantera dem.

Och… Det värsta av allt, vilket påminner om katastrofen i Kisa*:

KAKERA ÄR SLUT!

Här en bild från katastrofområdet:

En bild från katastrofområdet i Kisa.

                                                                                                                                                                 * Katastrofen i Kisa är en katastrof som kan drabba ALLA platser i landet!

Read Full Post »